Alla mina projekt

Såhär i domedagstider där dystra klimatrapporter avlöser varandra, finner jag det passande att begrunda mina egna “I-landsbekymmer” i skuggan av de problem som I-länderna och min egen livsstil tycks bidra med. Förhoppningsvis kommer jag, när jag skrivit klart, kunna dra slutsatsen att jag trots allt inte har några problem alls, och att jag i grund och botten inte ska, eller kan klaga. Precis som veckan är indelad i vardagar och helgdagar verkar det som att min energi kommer och går. En gammal “sanning” är ju att man måste ha tråkigt för att kunna ha kul. Samtidigt som jag vet att jag inte hela tiden kan hålla ett högt tempo, är det oerhört frustrerande att i efterhand känna att man inte passat på att njuta och ta tillvara på fritiden ordentligt. Idag har jag planlöst suttit och surfat på nätet och bland annat tittat på hur skumma verkstäder lurar kunder på service som inte behövs, och som de heller aldrig utför. Jag har också försökt hitta en mirakellösning på hur man får energi till att komma igång, men lösningen på problemet är lika självklar som tråkig – sätt igång, så får du energi till att fortsätta! Lika inspirerande som när mamma sa att man skulle städa rummet när man rådfrågade om vad man skulle hitta på. Lite frisk luft och en cykeltur då? Kanske….men jag känner inte riktigt för det. Gå ner till verkstan då? Eller upp till HQ!? Njäää. Gå upp till RC-banan och bygg den där nya kurvan, eller gå ut i skogen och plocka lite svamp. Vet inte…älgjakten har ju börjat! Jamen sitt och tjura då! Men jag vill inte, jag kan inte sitta still! Skriv i bloggen då! Men jag gör ju det, och vad kan jag skriva om, när jag inte gjort någonting som är värt att skriva om? Blomlådan under skylten kändes inte som ett projket. Att måla karosser till RC-bilen är mer rutin än projekt, liksom att tömma gödselkärran, även om jag får använda gödselhissen som än så länge fungerar. Droppande kranar i stallet, eller dörrar som behöver justeras är inte heller värt att ödsla skrivande på. Ja – min inre dialog jobbar på högvarv samtidigt som resten av världen diskuterar om hur man ska förhindra en framtida katastrof som heller kanske inte kommer inträffa enligt vissa. Det är nog bättre att göra någonting än att fortsätta föra en inre dialog med sig själv – det kan ju omöjligt bli sämre. Frågan är bara om man vill göra något åt situationen. Framtiden får visa hur det blir!