Nu har jag äntligen fått allt på plats uppe i Nirvana och ordning är återställd. Jag har dock inte haft så stort behov av att kunna dra mig undan, men precis som när man tar fram snöslungan så bestämmer sig vädret för att göra tvärt emot vad man planerat eller tänkt sig.
Dotterns katter som tillfälligt besöker oss över julhelgen har hållit sig ovanligt lugna och mestadels bänkat sig framför kaminen, som laddning efter laddning av ved har levererat en god och härlig värme. Förutom några smärre avbrott, som när traktorn strejkade och jag behövde plasta in motorn med överbliven balplast och värma underifrån med kupévärmare för att kunna starta eländet och ta in höbalar i maskinhallen, eller när veden inomhus oanmält tagit slut, har helgen varit lugn och skön. Jag har fortsatt att spackla och måla uppe i Nirvana, och nu återstår bara att dammtorka och föra tillbaka matta och fåtölj samt sätta upp några ljudabsorbenter på väggen.
För att underlätta tändningen av brasan i kaminen samlade jag in lite kottar uppe i tallbeståndet. Den salladsslunga som K införskaffat i en fransk köksbutik kom väl till pass för att torka kottarna ovanför kaminen innan de doppades i överblivet stearin. Från början var slungan halvfull, men efter två dagar var korgen knökfull med utblommade tallkottar. En eller två kottar under några mindre vedträn gör det busenkelt att börja elda.
Idag har det känts som en helt vanlig söndag full av energi för mina projekt. Inför den stundande julhelgen insåg jag att jag var tvungen att få ordning på Nirvana så att jag har en tillflyktsort när det blir som mest intensivt med gästande barn och “barnkompisar”. Den nya skorstenen får ju precis genom väggen mellan Nirvana och sovrummet så vi har fått ta upp ett hål så att den ska få plats. Det är viktigt att ingenting brännbart är närmare än 5 centimeter från röret samtidigt som sotaren måste kunna komma åt att inspektera i bjälklaget mellan över- och undervåning, så jag är tvungen att ta till lite när jag jag bygger väggen runt skorstenen. Han som installerade kaminen vågade inte riktigt öppna upp, vilket gjorde att manschetten som går runt skorstensröret inte gick att lyfte utan att lirka. Nu finns det några centimeters marginal åt båda hållen och röret går att centrera så att sotaren ska vara nöjd. Jag skulle till och med kunna centrera röret själv och börja elda, men det är väl bäst att låta “proffsen” få göra det imorgon.
Den här veckan har jag bitvis kunnat gå tillbaka till det normala. Det har fortfarande varit tidiga morgnar och sena kvällar då jag fått hjälpa till med stalltjänst. Idag var första dagen då jag kunde ta sovmorgon. Jag hade en dust med Garm som en längre tid varit sugen på att smaka på min jacka under vandringarna mellan stall och hage. Jag blev så arg så att jag drämde till honom över mulen för att visa vem som bestämmer. Enligt hovslagaren som var här i förra veckan var hästar som guldfiskar beträffande minnet, så jag tyckte att jag visat vem som bestämde över vem för en stund. Samma kväll när vi skulle kvällsfodra fick jag igen. Garm, som numera går under namnet Gollum, gjorde ett utfall och bet mig i magen när jag fyllde på vatten i hans hink. Det gjorde förbannat ont och jag svarade blixtsnabbt med att kasta den tomma vattenkannan mot honom samtidigt som okvädesord rann ur min mun likt kapten Haddock som upptäckt att whiskeyn är slut mitt ute på havet. Nu har Gollum respekt för svarta vattenkannor – men förmodligen inte för mig.
Under veckan fick vi vår vedkamin installerad. Jag har verkligen sett fram emot att kunna sitta med en mysbrasa i läshörnan och planera helgernas aktiviteter under de kalla månaderna, och det hade passat bra att sitta och fira 4:de advent tillsammans med en sprakande krasa. Sotaren kom redan dagen efter för att inspektera installationen som dessvärre fick underkänt. Skorstensröret var någon centimeter för nära brännbart material, så nu väntar vi på att installatören ska komma tillbaka och justera på måndag. Julafton är i alla fall räddad.
Jag har fortsatt med att installera trådlösa relän för att underlätta vardagen och få bättre kontroll. Verkstan har fått en rörelsedetektor, som när det är under en viss lumen, tänder den stora strålkastaren så att man kan hitta lampknapparna till lysrören i taket. Eftersom lysrören tar en liten stund att tända upp blev det en bra lösning att tända den stora strålkastaren istället. När väl lysrören tänt upp ska halogenlampan släckas. Om man släcker lysrören så tänds halogenlampan igen och slocknar när rörelsedetektorn inte längre känner av att man är i närheten. Det var ganska klurigt att få till logiken, men det gick! Matkällaren har också fått belysning som går att styra från mobiltelefon och traditionella knappar. Nu vet man genom att ta en snabb titt på mobiltelefonen om man släckt lampan inne i matkällaren. Ock skulle man ha glömt att släcka så släcks det automatiskt vid 23:00 varje kväll tillsammans med belysningen i vitrinskåp, tavelbelysningar och “idélampan” uppe i Nirvana.
Imorgon ska jag ge mig på att bygga om väggen uppe i Nirvana eftersom skorstenen till kaminen går rakt igenom väggen till angränsande sovrum. Jag vill ju inte att kylan från sovrummet ska blanda sig med resten av huset.
Den senaste veckans händelser har verkligen satt uttrycket “i nöd och lust” på prov. Jag har varit så upptagen med att hela tiden följa instruktioner och sköta markservicen så jag har glömt bort att tycka synd om min fru som stundtals knappt kunnat röra sig. 07:00 – Häng ut hö och ta ut hästarna och öppna till fåglarna. 11:00 mocka, ge mat åt hönsen, byt vatten till ankorna, ge vatten och hö till hästarna. 16:00 häng ut hö till hästarna. 19:00 häng ut hö till hästarna och stäng till höns och ankor. 21:00 ta in hästarna och ge en tuss hö. 23:00 häng in hö till hästarna och säg godnatt. Allt detta går väl bra om man klarar av att ta det lugnt emellan och kanske lägger sig på soffan och sover några timmar mitt på dan, men jag vill ju hinna med att göra lite som jag själv bestämmer över. I allt detta känner jag att jag inte helt räcker till att visa ömhetsbevis till min fru som känner sig bortglömd när jag får en ledig stund och vill ha lite egentid. Jag smet ifrån mina sysslor en liten stund för att ta en dyster bild över gården med drönaren efterföljt av en stunds bloggande.
Förra söndagen var riktigt skön och rofylld efter flera helgers högintensivt socialt involverande. Det var riktigt skönt för både E och mig att bara ta det lugnt. Jag roade mig med att utöka antalet lampor som kan styras i det smala hemmet och E pysslade lite med julklappar.
Inledningen på veckans fritid var relativt lugn. Jag kommer faktiskt inte längre ihåg varför vi beslutade att ta den sedvanliga fryspizzan på måndag istället för på onsdag. Vi hade egentligen planerat att ta stekt ris med rester av ankan som blev över från söndagens middag. Jag kommer också ihåg att vi åt stekt ris på tisdag då allt började.
Min fru fick akut och svårlokaliserad smärta i ryggpartiet som vi efter en stunds googlande efter symptom, kunde fastställa till njursten eller liknande. Efter en sväng till akutmottagningen, som slutade i att vi kom i säng närmare två på natten, hade våra misstankar om njursten bekräftats. Man hade samtidigt kunnat konstatera att det inte var tillräckligt akut, och att vi fick instruktioner om att vi skulle avvakta och invänta att det gick över…eller bli värre. Nästkommande kväll ökade intensiteten på smärtan och vi begav oss åter igen in till Uppsala för att söka bot och lindring. Den här gången slutade det med att jag tillbringade natten hemma på soffan för att vara bredd att hämta om det skulle behövas. På torsdag morgon kunde jag hämta hem E som av förklarliga skäl varken mådde bra eller var speciellt pigg. – Nej, nu rör jag nog ihop det! Var det idag som jag hämtade eller lämnade i ottan? Hmmm, just det. jag har ju varit på jobbet av och an och samtidigt skött djurhållningen med utfodring, intag och utsläpp av hästar höns och ankor vart fjärde timme. Det är faktiskt först nu efter flera dagars intensiv markservice till både kunder och den privata sfären som jag kunnat sätta mig ner och ta det lite lugnt några sammanhållande timmar innan hästarna ska få sitt sista mål mat klockan 23:00. Imorgon blir det uppstigning klockan 7 för att ta hand om hästarna igen, så om jag går och lägger mig strax efter utfodringen så kan jag få hela 8 timmars sömn! – Det skulle sitta fint!
Just nu ligger min fru och sover med tunga andetag i soffan samtidigt som jag sitter i arbetsrummet och skriver. Jag hoppas att E återhämtar sig snart. – Inte minst för hennes egen skull, men också för min egen, som förr eller senare kommer bryta ihop av all mental stress som just nu plågar mig.
0.4 grader i stallet, -0,9 i hönshuset, -5.6 i ankhuset, -8.4 utomhus, 11.1 i HQ, 1.1 i matkällaren, 16.9 i sovrummet och 18.1 inomhus. Jag tycket att det är kallt och motigt. I köket står E och hennes bror och bakar lussekatter, i verkstan står S och svarvar. Traktorn startar inte för att det är för kallt och fötterna värker av kylan. En uppsida är att det inte är lerigt och att det är ganska vackert ute. Ännu en helg som inte blir så innehållslös som man kanske behöver just nu. Jag hade kanske önskat att jag i lugnt och ro kunnat knäcka några nötter både virtuellt och i verkligheten.
I morse när jag vaknade upp började jag fundera över om det inte var dax för kommunen att svara på min bygganmälan för orangeriet. Jag gick tillbaka i mejlet som jag fått tidigare som hade rubriken “Information om anmälan BYGG.2021.2945” – “Översänder för kännedom information om inkommen anmälan enligt bifogat dokument”. Jag hade inte öppnat och läst bilagan tidigare då mejlet kom någon dag efter att jag skickat in min anmälan och såg det som en bekräftelse på att de mottagit mina handlingar. Den här gången öppnade jag bilagan och kunde läsa följande. “Enligt Plan- och byggförordningen 6 kap. 6 § punkt 5 (2019:413) är den tilltänkta åtgärden inte anmälningspliktig och ärendet avslutas därför hos oss för vidare handläggning.”
Jag kan med andra ord börja bygga orangeriet utan några problem. Jag var tvungen att väcka min fru som sömndrucken visade sin glädje over beskedet. Jag kastade mig upp ur sängen och sa – “Nu ska jag ut och gräva!”. -“Menar du allvar? – Du är inte riktigt klok!”. Jag skrattade till och förklarade att det var lite kallt för att börja nu.
Dagen skulle ändå kantas med att tömma skottkärror på häst- och fågelskit. Då finns det ändå inte rum för andra utsvävningar på några timmar. Medan min fru gick ner i stallet för att mocka passade jag på att plocka fram ljusstakar, julstjärnor och annat pynt som ska pryda huset fram till 13-dagen. Jag konstaterade att alla ljus med LED-belysning fortfarande fungerade, så varför inte placera ut dem? Det fanns fortfarande tid att sätta upp stjärnor och tomtar, och jag hann precis klart innan kärrorna var redo för den första tömningen.
När jag gick bakom stallet fick jag syn på grannarna som under den senaste vecka kort något bakom sitt stall med en minigrävare. Ö som tidigare sagt att alla riktiga män behöver en grävmaskin visade stolt upp sitt senaste förvärv. Tankarna gick genast till grundläggningen av orangeriet. Man är väl ändå lyckligt lottad som är omgiven av hjälpsamma grannar med just de resurser som man behöver?!
Väl uppe i huset igen efter att ha kört torv, halm-pellets och mockat ur efter alla djur, blev min fru glatt överraskad över att det var pyntat i huset. Jag hade en 50/50 chans på flipp eller flopp med förevändningen att hon själv önskat vara delaktig, men jag hade tur denna gång!
Efter en ganska intensiv arbetsvecka med arbetstid från tidig morgon till sen kväll samt hemmasittande med krånglig mage såg jag fram emot en helg utan förpliktelser. Ett åtagande som jag absolut inte ville missa var svampplockning tillsammans med K som kommit på tillfälligt besök från Frankrike.
Efter att på lördag morgon skrivit ner inköpslistan för kommande kvälls middag och svept i mig en espresso var jag redo att sätt mig i bilen för att åka den dryga halvtimme det tar att komma till K. Det var ganska kyligt och ruggigt ute så jag hade begränsade förhoppningar över att det skulle bli en angenäm vistelse ute i skogen. När väl den första rödgula trumpeten hittade in i korgen kändes allt mycket varmare. Efter en knapp timme hade vi fyllt våra korgar och begav oss hemåt för att ta en kopp kaffe innan det blev dags för mig att tänka på att vända hemåt för att förbereda kvällens middag till mig själv och det hästbesök som E varit värd för under dagen.
Det hade beställts kalkon till middagen i ett tidigare skede, men varken E eller jag kom ihåg att plocka ut en ur frysen under fredagen, så det fick bli två välhängda myskankor istället. De tinar betydligt fortare och är dessutom enklare att tillaga. Efter att jag styckat upp ankan och brynt delarna lägger jag ner dem i en panna fylld med rotsaker, lök, paprika och svamp tillsammans med röksalt och valfritt sött vin. Sedan får allt ligga i ugn under lock på 125 grader i närmare två timmar. Tillsammans med klyftpotatis och svampsås blir det en brakmiddag som får vem som helst att falla i paltkoma. Som förrätt lagade jag en ceviche som med god aptit förtärdes av samtliga förutom en som har jättesvårt för koriander. Det blev ingen efterrätt då jag missförstått varför vi tagit upp en paj ur frysen. Den hade man tydligen tagit som mellanmål medan redan tidigare när jag varit borta för att fylla korgen med svamp.
Idag tog jag en rejäl sovmorgon till en halvtimme innan klockan han visa tvåsiffrigt. Efter en hel del vånda gick jag ut för att tömma gödselkärrorna och eventuellt börja med att tilläggsisolera pelargonrummet. E hade dock problem med 4-hjulingen där startmotorn inte vill, så jag kom på andra tankar och beslöt mig för att inte göra någonting mer under dagen.
Efter att någon timmes surande i läshörnan bestämde jag mig i alla fall för att göra vårt smarta hem ytterligare lite smartare. Jag installerade ett WIFi-relä ovanför diskbänken så att man kan stänga av den från mobiltelefonen när man satt sig i soffan och insett att man glömt att stänga av belysningen. Även belysningen i köket fick ett dimningsbart relä så att man kan styra det efter fantasins begränsningar. Jordkällaren utrustades med en temperaturmätare så att vi vet om den håller en godtagbar temperatur. Just nu är det 0.1 grader utomhus och i jordkällaren är det 5.2 grader.
Varken fredagen eller gårdagen bjöd på så mycket tid till återhämtning eller vila då vi haft besök av vänner, barn och respektive. I fredags var ML här på besök och jag kom hem relativt sent för att vara en fredag. På lördagen skulle det göras iordning gåsmiddag. Jag hann precis vika klart och bära upp de sista lakanen som belamrade matbordet innan familjens alla medlemmar kom in genom dörren. S och D följde med ut i skogen för att plocka lite svamp till såsen, och sedan blev det kökstjänst några timmar framåt.
Imorse satte jag igång att beta av min lista som jag satt upp som helgens mål utöver att försöka ta igen mig lite. Vika kläder, diska och städa köket från de sista spåren av gårdagens middag. Efter det stundade den inplanerade brunchen på Särsta värdshus, som jag för övrigt hade förträngt. Väl hemma igen gick jag ut i skogen för att plocka lite svamp. Det blev en hel korg trattkantareller till som breddes ut på två plåtar för att torka i ugnen. Därefter åkte jag för att handla lax och övriga ingredienser till sushi. Väl hemma igen ringde jag till min far för att uppmärksamma fars-dag.
Nu var klockan redan 17, och jag tog fram ångmaskinen för att rengöra kök och badrum samt golven på nedervåningen. Klockan rusade iväg och jag kände mig fortfarande proppmätt efter brunchen. Det kändes inte speciellt lockande att avbryta städningen för att koka ris och “trilla” sushi-bitar så vi kom fram till att det var bättre att steka den korv som var avsedd till veckan.
Nu sitter jag på övertid och har precis avslutat de sista orden för detta blogginlägg.