Efter drygt nio timmars oavbruten sömn och ett par timmars soffliggande kom jag igång med ångmaskinen på alla bänkar och bord i kök, vardagsrum, matsal och arbetsrum. Efter att jag även tagit en sväng i badrummet tog jag en paus då fötterna inte riktigt pallade med att gå på det hårda golvet. Med skorna på gick jag ner i verkstan för att försöka få ordning på närmare fyra månaders frånvaro. Skåpet som jag hämtade i december hittade en plats längs väggen efter att jag rensat bort lite metallämnen som fick flytta någon meter bort. När golvet var fritt sånär som på ett projekt som ett av mina barn påbörjat förra sommaren utan att ha blivit klar tog jag fram sopkvasten och sedan tog jag tryckluften för att blåsa bort damm och mindre partiklar. SKÖÖÖNT! Sedan skjutsade jag dottern in till stan efter att under helgen, bland mycket annat, hjälpt till med att flytta ut kycklingar i ankhuset. Hemkommen igen ångade jag av alla golv och sedan gick jag ner i verkstan för att fortsätta röjningsarbetet. Sommardäck som inte hittat till sin rätta plats, – barnen igen, hissades upp för stegen med lina och lite jävlar anamma. Kistan som egentligen är till för bra-att-ha-trä rensades från vill-inte-ha-trä, – åter igen barnen som inte förstått eller orkat! Till sist rensade jag svets- och arbetsborden från brännbart material och övrigt bråte som inte ska vara där. Samtidigt som det är trevligt att ha barnen hemma ibland så är det skönt att de kan stöka ner någon annanstans emellanåt. En sista sväng med T-röd och WD40 tog bort det värsta av oönskad patina på arbetsborden innan jag kastade in handduken för dagen.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Nervös utrymning av verkstan
Idag har jag äntligen fått bort växthuset från verkstadsgolvet. Grannen Ö hjälpte åter igen till med sin traktor. Det var riktigt nervöst och vingligt att transportera de höga konstruktionerna innehållande glasskivorna till växthuset. Nu är allt förberett och framtaget till på måndag då det förhoppningsvis påbörjas med bygget. Efter att jag fått upp allt material till byggplatsen tog jag mig i kragen och körde sopor till tippen där det var Corona-kaos så till vida att man fick vänta på sin tur….och tur är väl det! Hemma igen krattade jag upp de sista resterna från gårdagens ankslakt. En-grenarna är förflyttade till loftet, och i skrivande stund får jag hjälp med att föra upp den största “stocken” på loftet. Efter en hel dags stående, gående och bärande känns vänsterfoten ganska stum, och det ska bli skönt att få vila sig i form.
Hinder i vägen
Det var en riktig besvikelse när väderprognosen slog in med full pott. Klockan 07:44 nyligen incheckad på kontoret ringde det i telefonen. Hello? Ehhh. We can’t come today.. – en röst i andra änden förklarade med kraftig baltisk brytning att vädret inte tillät montering av växthuset – vilket man kunde förstå. Det hade redan blivit vitt ute och mer var att vänta. But you are first in line, I promise! I Will call you. Jag ringde till min fru som skulle vara hemma för att ta emot montörerna. Idag skickade jag ett SMS till samma telefonnummer som jag blivit uppringd av för att kolla framtidsplanerna, och fick det positiva svaret på bruten engelska – Hi, yes we coming Monday morning.
När jag kom hem idag hade ett antal ankor slaktats och man var fullt sysselsatt på gården med att avlägsna fjädrar. En av ankorna, som är en Pekinanka, ska bli Pekinganka i Mandarinpankakor till helgen då vi får lite besök av barnen. I helgen planerar jag att städa lite i huset. Nya framkläckta kycklingar flyttar ut från boningshuset ner till stallet. Ja – nu när det finns rum för fler. Om foten tillåter blir det även lite lättare trädgårdsarbete, och om ljusförhållandena är rätt kanske det blir lite fotografering med drönaren också. Just nu är det inte så inspirerande direkt.
Snålblåst
Idag har det varit ganska kallt och blåsigt så förmiddagen spenderades framför datorn och uppdateringar till hemautomationen som inte riktigt var på min sida. Innan jag gjorde uppdateringarna tog jag en säkerhetskopia som när den av nödvändighet skulle läsas tillbaka bara var en delmängd av hela konfigurationen. Efter mycket letande på internet och en hel del svordomar lyckades jag till slut få igång systemet och kunde läsa tillbaka allt från olika sparade filer sedan tidigare. Nu har jag ställt in så att det automatiskt ska säkerhetskopieras hela konfigurationen varje dag så att jag inte ska råka ut för samma problem igen. Jag som brukar belysa för mina kunder hur viktigt det är att både ta backup och också kontrollera att det fungerar…Bagarens barn och skomakarens ungar…. På eftermiddagen åkte jag iväg på en annons på Blocket och införskaffade en pump till växthuset och en massa värmekabel till det kommande Frökuvösprojektet som startar så fort växthuset är på plats. Tanken är att kunna driva upp frön och plantor i växthuset istället för att belamra alla fönsterbänkar med krukor i de få fönster som är lämpade för det i huset. Enen som min fru släpade hem är nu avkvistad och uppstyckad i hanterbara längder. Vi får se i vilka kommande projekt som de kan komma till användning i. Slutligen var jag uppe i Pelargonrummet och stack ner ett finger i varje kruka och låda för att analogt kontrollera fukten i jorden. Om någon vecka eller två är det dags att ge den första skvätten vatten sedan de åkte in på vinterförvaring. Alla plantor såg ut att vara i gott skick – det finns hopp om överlevnad i år.
Långsamt
Under veckan har det inte hänt så mycket, och idag har jag mestadels vilat mig i form. Det går lite upp och ner med benet och nu även det friska benet. Jag tror att jag överansträngde mig lite förra helgen och under veckan då det var en hel del tunga lyft. I onsdags och torsdags kunde jag knappt ta mig fram och det enda som saknades för att kunna ansöka som laboratorieassistent hos en galen professor var en puckel på ryggen. Igår lyckades min fru övertala en i grannskapet att rädda en en från att bli ved och fick den slutligen levererad fram till verkstadsporten. Idag kapade jag av de grövsta grenarna så att min son kunde fortsätta med att frigöra resterande trä från alla barr. Det kan bli en hel del underlägg, smörknivar och slevar om man bara vill. Vi ska hitta en bra förvaringsplats där vi kan låta virket torka innan vi kan börja med att slöjda. Arbetsrummet är så klart som det kan bli fram tills vi kan få tag i de möbler som för tillfället saknas i ett möbelvaruhus på rimligt avstånd.
En bloggpaus i byggkaos
Idag har jag varit igång sedan klockan 06:45 då jag började med att åka till varuhuset med fyra bokstäver i sitt namn för att hämta upp de bokhyllor vi klickat ner i varukorgen i fredags. När jag kom tillbaka fick jag som planerat hjälp av grannen B att stuva ner två IBC-tankar under plattformen där växthuset kommer stå. Efter det tömde jag och min fru de gamla bokhyllorna i arbetsrummet på böcker och andra prylar för att ge plats åt de nya bokhyllorna. Jag fick åter igen hjälp av samma granne att förflytta de gamla hyllorna ner till maskinhallen där de kommer fyllas med diverse tillbehör till fåglar och övrig djurhållning. Man förstår inte riktigt hur mycket det får plats i en bokhylla förrän man har tömt den. Nu ligger det böcker och kartonger utspritt över hela entréplanet så det känns angeläget att få allt på plats. Nu saknas det några skåpluckor och lådinsatser innan vi kan börja flytta tillbaka allt. Vi får nog bättra på med belysningen lite. De svarta hyllorna slukar allt ljus precis som när man är ute och dyker i mörkret, oavsett hur stark lampa man har blir det inte ljusare. Vi kommer att minska ner antalet skrivbord till hälften då vi bestämt oss för att dela på både dator och bord. Det har nog aldrig hänt att vi suttit i arbetsrummet samtidigt. Förhoppningsvis får vi plats med lite fler hurtsar så att vi kan stuva undan allt för ögonen så störande.
Sjukgymnastik i hagen
Jag fic
k ett utökat gymnastikprogram när jag senast besökte sjukgymnasten. Hon tyckte inte att det var så lyckat om jag utsatte min “sköra” kropp med felbelastningar i onödan. Jag tror dock att förra veckans stallmockning har gjort att min kropp kommit igång igen. Jag har förvisso även utfört en hel del övningar under förra veckan som ökat på rörligheten och styrseln i foten. Det är självklart inte bra om jag överbelastar och gör saken värre, men om jag tar det lugnt och lyssnar på kroppen ska det nog gå bra i alla fall. Det verkar som om det går åt rätt håll, även om det går långsamt. En tidshorisont på ett halvår till ett år har jag fått som riktlinje på min återställning – om jag blir helt återställd i benet. Jag skaffade nya innersulor till mina arbetsskor, vilket verkar ha en positiv stimulans på mina fotsulor. Idag har vi röjt lite i hästhagen. Det blev totalt 6 träd som fälldes och avkvistades – imorgon får jag hjälp av grannen med att forsla bort stockarna – han behöver göra något som han uttryckte det. Det är skönt att känna lite värk i armarna efter dagens arbete och samtidigt veta vad det faktiskt beror på. Ankhuset som varit obebott mockades också ur. Trots att det varit rätt fuktigt i luften under hösten verkar det vara hyfsat bra ventilation i huset. Jag hade räknat med att det skulle lukta mögel och vara dyngsurt, men allt hade torkat upp och var lätt att mocka ur. Imorgon planerar jag att göra iordning arbetsrummet, forsla bort stockarna och få ner två IBC-tankar under trädäcket där växthuset ska stå. Vi har för övrigt beställt montering av växthuset då vi var lite osäkra på om jag skulle klara av att montera det i mitt tillstånd. Jag tycker att om inte jag kan vara med så ska ingen av mina vänner behöva utföra arbete för mig.
Stalltjänst
Idag blev det lite stalltjänst på att-göra-listan. Vi hjälptes åt att skrapa och sopa så bra det gick. Vi kunde av naturliga skäl inte ta fram högtryckstvätten eftesom stallet gästas av fåglar, nu när det råder utegångsförbud pga fågelinfluensa som härjar i landet. Jag hann ju inte få klart ankgården så det fick bli den här lösningen istället. Just nu bor det heller ingen häst i stallet, så de får härja fritt. I år blir det i alla fall till att städa stallet när fåglarna flyttat ut. Efter att vi mockat ut stallet fortsatte jag med att förbättra redena för ankor och kalkoner. Det kändes lite högtidligt att fylla verktygsväskan med det som behövdes för att utföra uppdraget. Senare på eftermiddagen bytte jag ut vattenblandaren som inte klarade sig igenom köldknäppen som var tidigare i år. Nu behövs det inte kånkas på vatten varje dag. Karl Kalkon visade upp sig emellanåt med skiftande färg på huvudet från klarrött till djupt skrämmande blått. Jag var tvungen att ta reda på om mitt liv eventuellt var i fara genom att skicka en bild och en fråga till min fru, men det kom ett lugnande besked om att det inte betydde någonting. Jag tror ändå att det betyder någonting och håller mig på behörigt avstånd för säkerhets skull.
Slut på drönandet
I måndags var jag förbi neurologen och blev både lättad och frustrerad på samma gång. Jag fick veta att det inte fanns några patologiska förklaringar till mitt tillstånd i benet samtidigt som man inte heller kunde fastställa några fysiska orsaker utifrån den senaste magnetröntgenundersökningen. Jag fick ett lugnande besked om att det med all sannolikhet skulle bli bra igen, men att det skulle kunna ta tid. Jag bad om att få en remiss till en sjukgymnast för att om möjligt få tillbaka rörligheten igen. I onsdags fick jag till ett första besök med sjukgymnasten som fick hela skadeförloppet förklarat för sig. Jag fick äntligen en bekräftelse på att slaget på smalbenet orsakat en nervskada, vilket i inledningsskedet orsakat 
känselbortfall och svidande smärta i smalbenet, som i sin tur gjort att jag snedbelastat ryggen och gjort allt värre. För att bryta den nedåtgående spiralen fick jag genast ett antal övningar som skulle minska svullnaden i foten och stärka ryggen. Redan efter den första övningen kunde jag känna att svullnaden gick ner och känseln blev förnimbart något bättre. Min hållning fanns det lite att anmärka på, så jag fick några tips och en uppmaning att införskaffa svankstöd till kontorsstolen samt växla mellan sittande och stående när jag jobbar vid skrivbordet. Igår var det så dags att göra det första besöket för att lite mer aktivt arbeta med mina krämpor. Jag fick en uppmaning att sluta med mitt drönaktiga leverne i soffan, som om jag aldrig någonsin tidigare rört på mig. Jag fick klart för mig att muskler slutar att fungera efter två veckors inaktivitet, så vad ska inte två månader kunna göra. Jag fick med mig ytterligare övningar för att programmera om nervimpulserna samt övningar för att stärka ryggmuskulaturen. Jag blev till och med hotad med att få spendera tid på gymmet. Vi får väl se hur det blir med den saken – om jag kan utföra mina muskelövningar i samband med att jag gör någonting vettigt så föredrar jag naturligtvis det.
Hjälp med plogningen.
Idag har jag mest suttit inne och hållit på att lära mig Lightroom. Där kan man göra det mesta med sina bilder för att få det där lilla extra. Jag var över en sväng till grannen Ö för att ödmjukast be om hjälp att få bort snön upp till hagarna. Jag har av förklarliga skäl inte plogat mer än nödvändigt denna säsong. Eventuellt kommer hästaarna tillbaka i början av mars och då kan det vara bra om det är snö- och isfritt när man ska ledda hästarna till och från hagarna. Jag sa att det inte var bråttom, men Ö är lite som jag, så han kom över 10 minuter efter att jag frågat. Trädfällena i hagen ska vi försöka ta vid ett annat tillfälle då han kände sig allmänt krasslig och förkyld. Ö var vänlig nog att ta bort snövallen framför verkstan också. Nu kan jag gå in där utan att riskera lägga till ett benbrott eller stukning i min sjukdomsjournal. Medan Ö rattade traktorn spakade jag drönaren för att ta några bilder på händelsen.
