13 februari, 2021
Diverse, Drönare

Nytt projekt – Projekt Galleri

I takt med att jag utforskat kapaciteten på drönaren och dess kamera i kombination har ett behov att ta bilder bara för bildernas skull utvecklats. Jag har många gånger låst mig vid att bilderna jag tar ska ha någonting med ett eventuellt projekt som jag nyss ägnat mig åt. Men det finns ju så mycket annat att ta bild på. Mitt fotointresse som jag haft med mig sedan tonåren klingade av i samband med digitalkamerans intåg. En vacker dag stod jag där med en fullt fungerande kamera som var hopplöst omodern. Jag bytte gradvis ut mitt intresse mot andra aktiviteter tills jag en dag inte kände för att fotografera. De digitala kameror och mobiltelefonkameror som sedan varit följeslagare har uteslutande använts i dokumentationssyfte till alla mina olika hemsidor och bloggar.

Ni som följt min blogg vett att jag fick en drönare när jag fyllde 50. Första reaktionen var – vad ska jag med den här till? Redan efter första publicerade bloggbilden som tagits från drönaren insåg jag att det skulle bli ett återkommande inslag i min projektblogg.

Nu har jag tagit ytterligare ett steg i mitt skapande. Dels för att mitt ben inte fungerar så bra just nu, men också för att det emellanåt finns ett behov att uttrycka mig mer i bild än i ord.

Jag har suttit halva dagen med att färdigställa en systerblogg, jag hoppas de som läser min blogg hittar dit. http://galleri.allaminaprojekt.se

 

12 februari, 2021
Diverse, Drönarbild, Drönare

Inte bara svart-vita perspektiv

Den här veckan har präglats av mycket jobb som både varit stimulerande och tradigt. Benen har spökat lite. Bitvis gör det friska benet ondare än vad den sjuka foten i andra benet gör. I början av veckan fick jag en chokladkaka med posten från min franska emigrant. “Lite Choklad Hjälper Faktiskt” – akronymen för LCHF om jag ska förstå budskapet rätt. På senare tid har mina rutor på magen blivit mindre definierade till förmån för en sakta växande kulmage som jag aldrig tidigare haft. Jag tror att receptet är ett friskt ben och vår för att bli av med överskottsreserven för min del. Jag uppskattar dock den sockersöta omtanken.

I tisdags var jag på arbetsbesök uppe i Tierp, och jag ångrar så att jag inte hade drönaren med mig. Det hade blivit en perfekt vinterbild över vidderna med solbelysta och frostbeklädda träd i förgrunden. Jag försökte hitta en bra vinkel med mobilkameran, men det gick bara inte att få till i tid. Jag ska nog göra i ordning en liten drönarväska som jag kan ta med mig i bilen nu när solen går upp och ner när man åker till och från jobbet. Det var länge sedan som jag fotograferade aktivt. Vem hade trott att jag skulle få mer användning av drönaren än till rena flygbilder rakt uppifrån.

7 februari, 2021
Diverse, Drönarbild, Gårdsterapi, Hönshus, Smart hem

Jobbigt med benen

Just nu känns det lite tungt att förflytta sig. Det andra benet har i takt med att jag kan stödja bättre på det sjuka benet, drabbats av muskelvärk och ischias-problem. Jag försöker göra övningar för att hålla benet i schack men ibland verkar inte det räcka till. Det är ju inte utan att man börjar bli lite orolig. Idag hjälpte jag till med att sätta upp en värmelampa i hönshuset – självklart manövrerbar från telefon, dator eller surfplatta. Som tur var behövde jag inte klättra eller åla mig på marken, så det gick bra. Nu ska det sättas en termometer inne i hönshuset så att värmelamporna bara går på när det blir för kallt för de stackars hönsen. Efter min insats i hönshuset tog jag ut drönaren för att ta några vinterbilder av gården innan det var dags att ploga med fyrhjulingen. Det känns lite motigt att montera fast plogen med trasiga ben i minusgrader, men vad ska man göra? Det är bara att gilla läget. Förhoppningsvis är mina ischias-problem bara just det och kan botas med övningar och en gradvis förbättring av det andra benet. Nu skulle jag vilja att våren kom igång så att inte allt känns som en lång uppförsbacke så fort man ska utanför huset. Växthuset står inne i verkstan och tar plats. För övrigt är det ganska stökigt där, så speciellt nöjd är jag inte med tillvaron.

6 februari, 2021
Diverse

Statusuppdatering

Jag har börjat skriva en läkarjournal. Jag blir allt mer bedrövad över att jag inte får riktigt reda på vad som orsakar mina problem. Jag har fått reda på att det bara tar någon dag eller två innan man har ett resultat från en undersökning, men sen kan det gå en vecka inna man blir kontaktad av läkaren som sedan ska boka in en på ett möte några dagar senare för att diskutera fortsättningen. Nu har jag i mitt inre kommit i klinch med neurologen som gjort flera saker som fått mig att ifrågasätta hans lämplighet att behandla patienter som inte faller inom ramarna för hans långa erfarenhet av studier och patientvård i karriärens början. Trots att jag vid första besöket frågade om vad man hade tittat på när man gjorde den första magnetröntgenundersökningen har han inte själv tagit del av vare sig frågeställningen eller resultatet, utan helt förlitat sig på tidigare journalanteckningar av ickeneurologer. Först när jag själv tar reda på mer information om undersökningen får jag reda på att man tittat på eventuella muskelbristningar eller “annat”. Man har alltså inte tittat specifikt på om någon nerv ligger i kläm eller kanske är av. Den andra saken som fått mig att ifrågasätta mitt indirekta val av just denna neurolog är tiden det tar att få ett svar levererat från en undersökning. Istället för att bara ringa upp ska det först bokas ett möte som mynnar ut i att man ska ta en ny MR osv. Nu har det gått ganska lång tid med mycket funderande och stundtals smärta. Ja smärta ja – den senaste veckan har jag kommit på att mycket av min smärta skulle kunnat undvikas om jag fördelat medicinintaget mer jämnt fördelat över dygnet. Jag har kommit på att den värsta smärtan i form utav elektriska stötar uppträder ganska exakt 30 minuter efter att jag tagit min Gabapentin, och klingar ut efter två timmar. Om jag istället tar halva dosen som är en kapsel upplever jag inte detta fenomen och kan ta den andra kapseln en timme senare. Detta förfarande var enligt neurologen mer eller mindre inbillning, medan medicindoktorn som meddelade ett negativt borreliaprov tyckte det var självklart. Han lät mig veta att det fanns lite olika skolor och att vissa kollegor inom branschen inte förstod att man kunde blanda matematik och medicin. Nu väntar jag på spänning på att få svar på den första magnetröntgenundersökningen när en ny granskningsremiss är skickad. Naturligtvis är den som ska leverera beskedet ledig i nästa vecka, så jag för gem mig till tåls en vecka till. Under tiden tar jag min medicin och besöker naprapaten med jämna mellanrum.

Kalkoner och ankor har börjat leverera ägg och några har redan hamnat i äggkläckaren om jag förstått saken rätt. Vid genomlysning är några ägg befruktade. Beståndet av fåglar lär inte sjunka till vårkanten.

31 januari, 2021
Drönarbild, Drönare

Snö är gjort av vatten

Yes! Jag flög drönaren under bron, om än lite vingligt och osäkert. Lyckan var emellertid kortvarig då drönaren bestämde sig för att ge efter för tyngdlagen cirka tio sekunder efter min våghalsiga manöver. Som ett barn som väntar på Tomten har jag väntat på att min son ska dyka upp för att vi ska kunna flyga drönare tillsammans. När man flyger FPV-drönare krävs det enligt Luftfartsverket att man ska ha en person som kan hålla koll på omgivningen så att inte exempelvis nyfikan hundar eller människor kommer i vägen och skadas av en skenande drönare.

Antingen uppstod problemet redan när jag startade, eller så fick jag snö i motorn när jag vinglade till under bron. Snön smälte av den varma motorn och vattnet såg sedan till att det blev kortslutning mellan lindningarna. Jag skulle antagligen inte ens tänkt tanken att göra en så våghalsig manöver med min ringa erfarenhet om det enda runt omkring var vatten. Nu får jag vackert vänta på att få hem en ny motor innan jag kan flyga FPV-drönare igen. Färden varade i dryga minuten – lite surt, men lärorikt!

30 januari, 2021
Diverse, Drönarbild, Drönare, Gårdsterapi

Jävla svin!

Ur ett fågelperspektiv blir allt lite mer intressant

De senaste dagarna har vildsvinen flyttat fram sina positioner och rycker allt mer närmare frontlinjen. Min fru och jag tog fyrhjulingen och en spade för att säkra elstaketet. Vi har båda lite svårt att ta oss fram i terrängen, jag med min nyantagna skada och min fru med sin, som går tillbaka till förra millenniet, så vi fick improvisera lite. Efter någon timme hade vi läget under kontroll.

Bökigt värre!

Verktyg och stödben

På vissa ställen var det så knepig terräng så jag fick ta hjälp av spaden för att hålla balansen. Mitt vänstra ben har ingen stabilitet i sidled, och jag känner inte riktigt hur jag håller foten. Det kommer straffa sig senare ikväll om jag trampat fel skulle jag tro. Det värsta är att jag får känningar i andra benet när jag hela tiden lägger vikten på det. Jag vågar inte tänka på vad jag skulle ta mig till om andra benet också slutar funka. Det är illa nog med rastlösheten som det är nu.

Vantar på tork

Vila i frid

Jag har satt några batterier på laddning, så imorgon hoppas jag på att kunna flyga FPV-drönare tillsammans med min son om nu vädret blir som utlovat. Idag var det -10 grader och sol. Det skulle bli något mildare imorgon enligt prognosen. Jag hoppas på att kunna använda fingervantar, hur sköna än lovikkavantarna som jag fick av K.

Imorgon ska jag försöka flyga under bron.

Staket i vinterskrud

 

 

 

 

 

 

24 januari, 2021
Drönarbild, Drönare, Ordning

Flygning i AR

Idag värmde solen så pass mycket att jag vågade mig på att vara ute en stund. De senaste dagarnas flygsimuleringar triggade mig till att våga plocka fram och ladda upp några batterier till den lilla FPV-drönaren. Jag vet inte om det var kylan eller min nervositet som fick mina händer och fingrar att skaka. De få timmar i simulatorn som jag spenderat har i alla fall fått mig att våga ta ut svängarna lite mer än tidigare. Jag är inte lika rädd att förlora kontrollen som tidigare. Skillnaden mellan denna drönare och den som jag normalt använder för att fotografera uppifrån är att den här inte ställer sig still och hovrar när man släpper spakarna. Den har varken höjdsensor eller GPS, så synintryck och gyro är det enda hjälpmedlet man har att tillgå. Idag kom broddwayen på plats, så nu kan man gå upp för trappan utan att slita på den i onödan. Som tur är har min fot bättre än igår så jag har stora delar av dagen kunnat ta mig fram utan kryckor och följaktligen kunnat använda båda händer till att bära och hålla i saker ståendes. Skrivbordet på kontoret snyggades till ytterligare så att ordning råder oavsett om jag kör min simulator eller sitter med viktigare saker som exempelvis blogguppdateringar eller jobb. Imorgon gör jag ett nytt besök hos naprapaten, mest för att underhålla ryggen i väntan på att jag får en ny tid för magnetkameraundersökning för att kunna få ett slut på följetongen om min fot.

23 januari, 2021
3D-printing, Diverse, Drönarbild, Drönare, Ordning

Mest ont i foten

I morse hade jag djävulusiskt ont i foten. Förmodligen var det sviterna efter fredagens långa arbetspass framför datorn med en av de längsta uppkopplingarna jag haft. Vi började klockan 9 och körde i ett streck fram till 17 utan avbrott. Jag höjde skrivbordet för att inte bara behöva sitta ner och halvvägs in i vår session behövdes strömuttaget som normalt används av skrivbordshissen till en industri-PC, så det blev till att stå resten av dagen. När man knappt orkar ta sig fram med två kryckor och isgatan på gårdsplanen hindrar en från att röra sig med eller utan kryckor får man försöka hitta på något man kan göra innanför de naturliga avgränsningarna. Efter att bara legat och målat upp dystra bilder över min framtid tog jag mig i alla fall ut för att ta några drönarbilder över isläget.

Nu när jag har all tid i världen att slösa bort tiden på att bli en duktig FPV-drönarpilot tog jag mig faktiskt i kragen och plockade fram headsetet och kopplade in den i datorn så att jag kan träna lite mer “naturtroget”. Det blir otroligt mycket sladdar som ska samsas om utrymmet på skrivbordet, och för mig får sig ordningssinnet en liten törn. Visserligen ser man ingenting av omgivningen när man har headsetet på men bara vetskapen om att det är rörigt runt omkring kan kännas lite jobbig. PÅ eftermiddagen när behovet av kryckor avtagit tog jag mig ut i HQ för att göra något åt kabelhanteringen. 3D skrivaren kom åter igen till användning när den alldeles för långa videosignalkabeln skulle “hanteras”. Mina framtidsutsikter ter sig mer optimistiska nu på kvällen än i morse.

17 januari, 2021
Kronos

Nixie…Nixi…Nix

Idag har jag suttit och felsökt in till förbannelse, och jag har fått löda isär komponenter för att utesluta det ena efter det andra. Det verkar som att signalerna mellan datorn och drivkretsarna inte går fram. Det känns ju precis som med mitt ben om jag tänker efter. Nu la jag allt åt sidan för ett tag. Det är ganska svalt uppe i HQ just nu och det underlättar inte direkt felsökningen när man sitter och fryser. Jag tog faktiskt upp klockan till huset men det blev ganska snart ohållbart det med eftersom jag ganska snart saknade verktyg och mätinstrument. Jag kanske var lite för snabb att montera ihop det hela innan jag grundligt kontrollerat att varje modul fungerar som det är tänkt. Jag kommer nog på vad det kan vara för fel om jag låter klockan vila en stund. Nu ligger klockan med alla komponenter utanför och kan mest liknas vid ett nyslaktat djur som man tagit ut inälvorna på.

16 januari, 2021
HQ, IoT, Kronos

Modul för modul

Idag har arbetet med Nixie-klockan Kronos tagit några steg framåt. Alla olika moduler är nu fastlödda och kopplade i varandra. Nu återstår att skriva programvaran för klockan. Jag vill kunna styra när klockan ska vara igång från nätverket så att man exempelvis kan ha den igång så länge som förstärkaren i Nirvana är igång. Kanske man kan koppla ihop en rörelsesensor så att den går igång när man närmar sig, och stänger av när det har gått en minut. För att detta ska vara möjligt måste jag utrusta klockan med en dator med WiFi-modul som också kan hämta tiden från internet. Från datorn styr jag sedan om högspänningsmodulen ska vara på eller inte. Det blev ganska kompakt med alla olika moduler som behövs. Det hela blir inte mindre komplicerat av att vissa moduler kräver 5 volt och andra 3.3 volt. Nu hoppas jag att allt är riktigt kopplat och slipper missöden med brända kretsar. Det visar sig när jag börjar med programmeringen som får ske gradvis. Först måste jag göra ett funktionstestprogram för att säkerställa att allt fungerar, sedan kan jag utöka med finesserna. Om jag kommer så långt imorgon att allt är riktigt ihopkopplat så är jag riktigt nöjd. Då kan jag utveckla och förfina programmet för klockan under veckan som kommer. Tänkbara roliga saker att lägga till är datum, eller varför inte drifttimmar eller nedräknings- eller uppräkningstimer?

← Older posts
Newer posts →