En onödig årstid

Idag har jag varit igång hela dagen. Jag började med att gå ut i trädgården för att hitta lite motiv att fotografera. Det blåste ganska mycket, så nästan alla bilder hade rörelseoskärpa i sig och även om tålamodet hade funnits där så hade stelfrusna fingrar satt stopp förr eller senare. Igår kom den första omgången snö som är värd att plogas bort så merparten av dagen har gått åt till att förbereda traktorn för uppgiften. Att montera snökedjor och plog var inte det enda som behövde göras. Först var jag tvungen att pumpa i luft i vänster hjul som behöver lagas om jag inte först ska behöva spendera en timme varje gång åt att fylla det med nödkompressorn som egentligen ska användas till vanliga bilen. Kompressorn som drar tolv volt från ett cigarettuttag koppalr jag först till fyrhjulingen, och för att inte fyrhjulingens batteri ska dräneras så laddar jag samtidigt fyrhulingens batteri. Därefter måste traktorns batteri laddas och motorn värmas upp innan jag ens kan föra ett startförsök. Jo just det, bränslet var nästan slut så jag fick åka iväg och fylla på några dunkar först.

Vidare har jag tagit in en massa balar med torv och torvmix in i stallet. De brukar vara ganska fuktiga och är mer eller mindre frusna när man öppnar förpackningarna. Därför brukar vi ta in några i stallet så att de kan tina innan de används. Jag passade på att flytta en pall med torv och en med torvmix när jag ändå hade traktorn i rörelse.

Efter att torven kärrats in i stallet satte jag upp värmelampor i växthuset åt hönsen. Det tog sin lilla tid att sätta upp allt med buntband så att det sitter säkert. Plogningen gick sedan ganska snabbt och smärtfritt även om det hade blivit mörkt när jag började.

Nu återstår bara matlagning.

Kristallsjukan

Jag hade kristallsjukan första gången för cirka åtta år sedan. Sedan dess har det varit ok med undantag för enstaka tillfällen då jag haft känningar som gått över lika snabbt som de uppkommit. Men i måndags slog det slint i båggångarna och hela omgivningen snurrade. Jag var hemma både måndag och tisdag. På onsdag kunde jag börja jobba igen även om det var lite tröttsamt. Sedan har jag gradvis blivit bättre och idag har jag nästan inte alls känt av någon yrsel. Igår ägnade jag nästan hela dagen åt att städa huset för att göra det lite fint inför det besök vi fick på kvällen. Det var gamla bekanta från 30 år tillbaka i tiden och klockan hann bli fyra på morgonen innan vi kom i säng. Jag steg upp runt åtta, men kom inte igång med någonting förrän klockan elva. Då började jag med att täcka vitlökslandet med hö för att skydda mot den stränga vintern. Det har redan kommit lite lätt snö och det har börjat frysa till ordentlig. Mitt i mitt kärrande blev jag avbruten av min fru som hade problem med gasvajern på fyrhjulingen. Efter någon kvarts felsökande hittade jag problemet som berodde på vatten som hade kommit in i gasreglaget vid förgasaren och frusit.

Efter att jag löst gasproblemet fortsatte jag med att täcka vitlökslandet med hö. Därefter tog jag in de sista två pumparna från trädgårdsdammen respektive regnvattenmagasinet för att tömma dem på vatten och rädda undan dessa från att gå sönder i vinter. Jag gjorde rent vattenfiltret till dammen när jag ändå höll på. Det är alltid kul att slaska med vatten när det är minusgrader i luften.

Jag har haft lite diskussioner med flygplatsen om att få flyga min drönare. Det har visat sig att man ändrat reglerna till en maxvikt på 7 kg utan att behöva söka tillstånd från flygledningen. Nu vill man att jag ska utrusta min drönare med en transponder för att kunna synas i samma varningssystem som flygplanen använder sig av för att hålla reda på varandra i lufthavet. Idag testade jag att strömsätta och konfigurera transpondern. Det lutar åt att jag måste göra om kåpan igen, men det får bli i nästa vecka.

De sista tomaterna som eftermognat sjunger på sista versen och nu är skördefesten över för 2023.

Grått och uppehåll

Idag har jag fortsatt med alla förberedelser inför vintern. Vissa saker måste göras, och annat är bra om det blir gjort. Att plocka in alla vattenpumpar är väl en sak som måste göras, att plocka in utemöbler och rensa slån är sådant som är bra om det blir gjort. Det kan kännas jobbigt att ta in möblerna, men det är ju faktiskt jobbigare att bygga nya. Det är jobbigt att ta in alla pumpar, men det är jobbigare, dyrare och tar längre tid att införskaffa nya.

Även om det är fuktigt och lerigt så har det i alla fall varit uppehåll idag. Det är väl sista helgen som jag kan sätta vitlök innan det blir för kallt. Jag slutade räkna vid 100, men om jag tar och räknar på den uppmätta ytan och fördelar klyftorna på 20 centimeters avstånd från varandra så har jag satt 320 stycken. Min bättre hälft var lite orolig att all lök skulle gå åt till planteringen men jag kan försäkra om att det finns några kilo kvar till matlagning från årets skörd. Nu ska allt bara täckas med löv, men det kan vänta till nästa helg. Efter mörkrets inbrott gick jag ut och skördade lite selleriblad som jag sedan satte i torken. Tillsammans med lite salt blir det en bra krydda till matlagningen. Jag fick ändå lite energi trots höst och mörker och det känns skönt att jag fått någonting gjort i helgen.

Mörker och regn

Nu är nästan allt bara en enda lång transportsträcka fram till våren. Det är så deprimerande med mörkret och allt regn som gör att allt blir lerigt. Idag har det i och för sig varit relativt sett torrt jämfört med vad det varit den senaste veckan. Jag tog fram Grävis och vände upp och ner på potatislandet och blandade i ett tjugotal kärror med hästgödsel för att lätta upp den tunga leran. Det kommer nog dröja några år innan jorden blir riktigt bra. Potatisen blev inte alls bra. Jorden är på tok för lerig och kompakt, men den blir väl gradvis bättre. Imorgon kanske jag kan få ner lite vitlök i jorden, men allt hänger ju på om det är uppehåll. För att strukturera odlingsplätten och göra det enklare att hålla ordning placerade jag ut några stockar som jag fixerade med impregnerade stolpar och långa skruvar.

Lull-lull och skydd till Daidalos

Idag har jag gjort klart det sista på Daidalos. En skyddskåpa till stömförsörjningsdäcket och en kåpa på ovansidan. Jag använde CNC-fräsen till att skära ut konturerna till träformerna som sedan användes till vakuumforminingen av kåporna. Jag är inte helt nöjd, men det finns alltid tid att göra allt bättre vid ett senare tillfälle om lusten faller in.

Att få på kåporna och gömma allt kablage gör att allt känns mer förtroendeingivande och proffsigt. GPS-en fick sin egna lilla urgröpning. Jag vågar inte riktigt sätta den under skalet och äventyra kvalitén på satellitmottagningen. Jag satte kabelstrumpor runt mottagarantennernas kablar för att skydda mot slitage mellan kåpa och plattan.

Jag är inte riktigt nöjd med kåpan på ovansidan. Jag hade en idé om att statuslampan skulle kunna synas 360 grader runt om drönaren, och gjorde en liten bubbla på ovansidan. Den fungerar, men den blev sannerligen inte snygg! Sedan kan man diskutera om valet av grafitgrått var rätt, eller om jag ska välja någon annan klarare färg.

Den sista nöten att knäcka var hur jag skulle fästa kåpan på ovansidan i drönaren. Efter mycket velande skrev jag ut 6 stycken fästen för att hålla kåpan på plats.

Nu är Daidalos helt klar, och nu äntligen kan jag ta mig an nya utmaningar och projekt!

Daidalos lyfter tungt

Gårdagen ägnades åt att försöka koppla in ett servo som ska ingå i släppanordningen till Daidalos. Hur jag än försökte så fick jag inte ut rätt signal ur porten på styrsystemet. På sin höjd fick jag fram en hackig sinusvåg som bara var störningar. Till slut testade jag att lägga signalen även på port två, och då började det hända saker. Det visade sig efter mycket undersökande att den första porten inte var port 1 utan en helt annan port. Idag fortsatte jag med arbetet och monterade släppanordningen och servot under batterihållaren. Jag var tvungen att förstärka infästningen med extra brickor. Batterierna väger redan drygt 5 kilo och ska drönaren kunna lyfta några kilo måste kolfiberplattan klara av att hålla emot. Jag passade på att leda om och bunta ihop lite kablar för att få ordning och reda. Min son kom förbi lagom till att det började närma sig en testflygning med last. Först testade vi att servot orkade öppna med lasten. Det är väl lita ansträngt att öppna vid 5 kilo, men det är inga större problem och kravet är satt till 3 kilo. Nu var det tid att testa om drönaren verkligen orkade att lyfta 5 kilo. Med en vattenfylld 5-litersdunk fastkopplad i lastöglan började så testflygningen.

Efter det lyckade försöket ställde jag undan Daidalos för dagen och koncentrerade mig istället på att rensa bort tomatplantor och ta hand om vitlöken som hängt på tork. Jag var bara tvungen att plocka de sista gröna tomaterna innan sekatören fick börja arbeta. Det blev en hel stor balja med tomater. Jag får väl göra lite marmelad och kanske salsa verde av det. Alla buskar och resterande tomater fick kärras upp till hönsen i tre omgångar.

Sjukvecka

Sedan förra helgen, då jag för övrigt inte okade skriva så mycket i bloggen, har jag varit förkyld. Jag kände redan på lördagen att någonting var på gång, men det var först på söndagen som jag insåg att jag skulle behöva vara hemma på måndag. Det blev inte bara måndagen visade det sig. Vi hann i alla fall med att slakta sju stycken kalkoner och jag hann med att plocka upp potatis och morötter samt äta den sista jordgubben innan orken satte stopp för fortsatta aktiviteter. Till och med potatisgrepen gav upp.

På onsdag var jag fortfarande synligt förkyld och det var inte riktigt läge att åka ut och smitta ner mina medarbetare, så jag kraftsamlade för att försöka få upp Daidalos i luften. Vis av kraschen under jungfrufärden tidigare i år så monterade jag på extra långa stöd för att undvika samma misstag.

Orsaken till att drönaren kraschade första gången berodde på obalans och en kraftig självsvängning, och ett tag var jag inne på att motorer, propellrar och ram inte passade i kombination. En annan orsak skulle kunna vara att kameran hamnade i självsvängning på grund av för klen upphängning, eller att sensorerna var felkalibrerade eller helt ur funktion, men allt det visade sig vara fel. Det visade sig vara de parametervärden som reglerar motorerna var fabriksinställda på en mycket mindre drönare och helt enkelt överkompenserade alla rörelser. Vid sista försöket igår hade jag fått ordning på självsvängningarna, men den höll inte positionen och vid en allt för kraftig landning sprack upphängningen till batteripacken som väger lite över 5 kilo. Jag fick tillverka en ny batterihållare i metall istället. Till min glädje upptäckte jag att vid något tillfälle så hade GPS-pucken med den inbyggda kompassen vridit sig, vilket skulle kunna förklara avdriften. Efter att ha monterat fast den nya batterihållaren och fixerat GPS-kuppen i rätt riktning kunde jag äntligen göra den första lyckade flygturen.

Vinterförvaring

Nu är det hög tid att börja nedmontera sommarhalvårets alla utomhusdetaljer som pumpar, utemöbler, slangar och annat som man vill rädda undan vinterns bistra klimat. Idag tog jag upp orangeriets alla delar upp på loftet för att inte behöva bli påmind om att jag fått lägga det åt sidan. Imorgon ska det bli kalkonslakt och jag ska försöka plocka upp potatis och morötter ur jorden för att vinterförvara det sista som går att skörda för året. Jag vill helst inte upprepa förra årets missöde då jag inte hann få in allt i tid. Det kanske blir en tur med cykeln på söndag. Jag var ute en vända igår, och det är rätt lagom med två tre dagars vila mellan varje tur såhär i början av mina försök att komma igång. Jag plockade fram den gamla cykellampan som fortfarande håller måttet efter alla dessa år. Den är kanske lite klumpigare än dagens LED-lampor, men den lyser lika starkt, och den extra vikten är inte mycket att bråka om.

Varvar ner istället

Jag lägger ner sågen och återupptar arbetet med orangeriet till våren istället. Det blir ganska lite tid över efter att alla andra saker som man vill hinna med är klara. Sedan vill man ju kunna ta det lite lugnt och göra någonting “meningslöst” för att ladda sitt batteri till vardagarnas arbete.

Idag, efter att jag städat undan lite i köket efter all konservering, satte jag upp en kamera i växthuset för att kunna hålla ett vakande öga över alla höns. Sedan begav jag mig till Uppsala för att införskaffa lite batterier till alla sensorer och givare som mäter temperaturer och luftfuktighet runt om på gården. När jag kom hem tog jag fram “Silver” för att testa om min fot och mitt ben skulle hålla. Det blev en kortare runda på en blåsig med solig mil. Det var lite stumt i benet mot slutet men helt klart uthärdligt. Konditionen har i alla fall inte blivit nämnvärt sämre sedan november 2018 då jag cyklade sist. Jag var dock 13 sekunder långsammare på den dryga milen som jag avverkade på 32 minuter och 17 sekunder denna gång. I vanlig ordning tvättade jag snabbt av cykeln, torkade den och smorde in kedja och alla rörliga delar så att den är i tipptopp skick nästa gång andan faller in.

Salig röra

Idag blev det heller inte riktigt som jag tänkt mig.Det var segt att komma igång på förmiddagen och hönsen vill flytta in i övre växthuset nu när de sista paprikorna är skördade för säsongen. Jag tillverkade två nya sittpinnar av vite grövre kaliber. Ergonomin har smugit sig in i djurvärlden och för att hönsen ska vara nöjda krävs det lite större diameter på sittpinnarna än förra året. Det kanske snart är dags att ändra namn till sittstockar. På eftermiddagen började det blåsa upp ganska kraftigt, och eftersom regnet hängde i luften, beslöt jag mig för att inte göra något på orangeriet. Istället gick jag iväg och plockade lite vildäpplen som blivit mer åtkomliga sedan slånbärsbuskarna tagits bort.

Tillsammans med några gröna tomater fick de ingå i en tomat och äppelchutney som står och puttrar på spisen. Ingefära, sockerbetor och kanel har jag inte börjat odla, men vitlök och chili, som också ingår i mitt recept kunde jag bidra med i alla fall.

Jag har passat på att ta vara på lite frön från paprikaplantor och körsbärstomaterna som jag inte kan namnet på till nästa odlingssäsong. Jag kommer nog att växla lite så att bifftomater och röd paprika hamnar uppe i stora växthuset, medan sådant som man plockar till sallad och maten får vara i det mindre men närmare växthuset. Då kanske man kan få bättre inspiration i matlagningsköket. I år har jag fått mycket från trädgården, men jag skulle vilja ha ännu mer. Framför allt av ärtor, bönor, sallad, rädisor, dill, lök och annat som bäst äts färska. Nu känns det lite som att jag odlar för att konservera och plocka fram senare. Hur kul är det?