Gårdsterapi | Alla mina projekt

Höghöjdsarbete och skitgöra

Jag hann precis såga av den sista stolpen innan det började regna så mycket att det började bli besvärligt att jobba utomhus.Det tog närmare fyra timmar att få de sista sektionerna och takreglarna på plats. Det är alltid lite besvärligt när vinklarna inte är räta eller när måtten hela tiden måste anpassas. Det blir förhoppningsvis en ganska stilig konstruktion när den får lite färg och har klätts in med nät. Bitvis var det ganska vingligt att stå och balansera på stegen men allt gick bra. När man arbetar på egen hand och inte är en bläckfisk får man komma på lite smarta konstruktioner som kan ersätta hjälpande händer. Lagom till att det började regna var det dags att rensa avloppsbrunnen och rännan i stallet. Gallerna var helt igensatta med anklortar, torv och halm så jag fick använda en hovkrats till att rensa innan jag kunde spola av dem. Det tog lite drygt två timmar. I normala fall går det på en timme. Stallet skulle behöva spolas rent, men det får vänta tills ankorna kan flytta ut till sitt eget hus. Det ska bli skönt.

Städning

Efter drygt nio timmars oavbruten sömn och ett par timmars soffliggande kom jag igång med ångmaskinen på alla bänkar och bord i kök, vardagsrum, matsal och arbetsrum. Efter att jag även tagit en sväng i badrummet tog jag en paus då fötterna inte riktigt pallade med att gå på det hårda golvet. Med skorna på gick jag ner i verkstan för att försöka få ordning på närmare fyra månaders frånvaro. Skåpet som jag hämtade i december hittade en plats längs väggen efter att jag rensat bort lite metallämnen som fick flytta någon meter bort. När golvet var fritt sånär som på ett projekt som ett av mina barn påbörjat förra sommaren utan att ha blivit klar tog jag fram sopkvasten och sedan tog jag tryckluften för att blåsa bort damm och mindre partiklar. SKÖÖÖNT! Sedan skjutsade jag dottern in till stan efter att under helgen, bland mycket annat, hjälpt till med att flytta ut kycklingar i ankhuset. Hemkommen igen ångade jag av alla golv och sedan gick jag ner i verkstan för att fortsätta röjningsarbetet. Sommardäck som inte hittat till sin rätta plats, – barnen igen, hissades upp för stegen med lina och lite jävlar anamma. Kistan som egentligen är till för bra-att-ha-trä rensades från vill-inte-ha-trä, – åter igen barnen som inte förstått eller orkat! Till sist rensade jag svets- och arbetsborden från brännbart material och övrigt bråte som inte ska vara där. Samtidigt som det är trevligt att ha barnen hemma ibland så är det skönt att de kan stöka ner någon annanstans emellanåt. En sista sväng med T-röd och WD40 tog bort det värsta av oönskad patina på arbetsborden innan jag kastade in handduken för dagen.

Långsamt

Under veckan har det inte hänt så mycket, och idag har jag mestadels vilat mig i form. Det går lite upp och ner med benet och nu även det friska benet. Jag tror att jag överansträngde mig lite förra helgen och under veckan då det var en hel del tunga lyft. I onsdags och torsdags kunde jag knappt ta mig fram och det enda som saknades för att kunna ansöka som laboratorieassistent hos en galen professor var en puckel på ryggen. Igår lyckades min fru övertala en i grannskapet att rädda en en från att bli ved och fick den slutligen levererad fram till verkstadsporten. Idag kapade jag av de grövsta grenarna så att min son kunde fortsätta med att frigöra resterande trä från alla barr. Det kan bli en hel del underlägg, smörknivar och slevar om man bara vill. Vi ska hitta en bra förvaringsplats där vi kan låta virket torka innan vi kan börja med att slöjda. Arbetsrummet är så klart som det kan bli fram tills vi kan få tag i de möbler som för tillfället saknas i ett möbelvaruhus på rimligt avstånd.

Sjukgymnastik i hagen

Jag fick ett utökat gymnastikprogram när jag senast besökte sjukgymnasten. Hon tyckte inte att det var så lyckat om jag utsatte min “sköra” kropp med felbelastningar i onödan. Jag tror dock att förra veckans stallmockning har gjort att min kropp kommit igång igen. Jag har förvisso även utfört en hel del övningar under förra veckan som ökat på rörligheten och styrseln i foten. Det är självklart inte bra om jag överbelastar och gör saken värre, men om jag tar det lugnt och lyssnar på kroppen ska det nog gå bra i alla fall. Det verkar som om det går åt rätt håll, även om det går långsamt. En tidshorisont på ett halvår till ett år har jag fått som riktlinje på min återställning – om jag blir helt återställd i benet. Jag skaffade nya innersulor till mina arbetsskor, vilket verkar ha en positiv stimulans på mina fotsulor. Idag har vi röjt lite i hästhagen. Det blev totalt 6 träd som fälldes och avkvistades – imorgon får jag hjälp av grannen med att forsla bort stockarna – han behöver göra något som han uttryckte det. Det är skönt att känna lite värk i armarna efter dagens arbete och samtidigt veta vad det faktiskt beror på. Ankhuset som varit obebott mockades också ur. Trots att det varit rätt fuktigt i luften under hösten verkar det vara hyfsat bra ventilation i huset. Jag hade räknat med att det skulle lukta mögel och vara dyngsurt, men allt hade torkat upp och var lätt att mocka ur. Imorgon planerar jag att göra iordning arbetsrummet, forsla bort stockarna och få ner två IBC-tankar under trädäcket där växthuset ska stå. Vi har för övrigt beställt montering av växthuset då vi var lite osäkra på om jag skulle klara av att montera det i mitt tillstånd. Jag tycker att om inte jag kan vara med så ska ingen av mina vänner behöva utföra arbete för mig.

Stalltjänst

Idag blev det lite stalltjänst på att-göra-listan. Vi hjälptes åt att skrapa och sopa så bra det gick. Vi kunde av naturliga skäl inte ta fram högtryckstvätten eftesom stallet gästas av fåglar, nu när det råder utegångsförbud pga fågelinfluensa som härjar i landet. Jag hann ju inte få klart ankgården så det fick bli den här lösningen istället. Just nu bor det heller ingen häst i stallet, så de får härja fritt. I år blir det i alla fall till att städa stallet när fåglarna flyttat ut. Efter att vi mockat ut stallet fortsatte jag med att förbättra redena för ankor och kalkoner. Det kändes lite högtidligt att fylla verktygsväskan med det som behövdes för att utföra uppdraget. Senare på eftermiddagen bytte jag ut vattenblandaren som inte klarade sig igenom köldknäppen som var tidigare i år. Nu behövs det inte kånkas på vatten varje dag. Karl Kalkon visade upp sig emellanåt med skiftande färg på huvudet från klarrött till djupt skrämmande blått. Jag var tvungen att ta reda på om mitt liv eventuellt var i fara genom att skicka en bild och en fråga till min fru, men det kom ett lugnande besked om att det inte betydde någonting. Jag tror ändå att det betyder någonting och håller mig på behörigt avstånd för säkerhets skull.

Jobbigt med benen

Just nu känns det lite tungt att förflytta sig. Det andra benet har i takt med att jag kan stödja bättre på det sjuka benet, drabbats av muskelvärk och ischias-problem. Jag försöker göra övningar för att hålla benet i schack men ibland verkar inte det räcka till. Det är ju inte utan att man börjar bli lite orolig. Idag hjälpte jag till med att sätta upp en värmelampa i hönshuset – självklart manövrerbar från telefon, dator eller surfplatta. Som tur var behövde jag inte klättra eller åla mig på marken, så det gick bra. Nu ska det sättas en termometer inne i hönshuset så att värmelamporna bara går på när det blir för kallt för de stackars hönsen. Efter min insats i hönshuset tog jag ut drönaren för att ta några vinterbilder av gården innan det var dags att ploga med fyrhjulingen. Det känns lite motigt att montera fast plogen med trasiga ben i minusgrader, men vad ska man göra? Det är bara att gilla läget. Förhoppningsvis är mina ischias-problem bara just det och kan botas med övningar och en gradvis förbättring av det andra benet. Nu skulle jag vilja att våren kom igång så att inte allt känns som en lång uppförsbacke så fort man ska utanför huset. Växthuset står inne i verkstan och tar plats. För övrigt är det ganska stökigt där, så speciellt nöjd är jag inte med tillvaron.

Jävla svin!

Ur ett fågelperspektiv blir allt lite mer intressant

De senaste dagarna har vildsvinen flyttat fram sina positioner och rycker allt mer närmare frontlinjen. Min fru och jag tog fyrhjulingen och en spade för att säkra elstaketet. Vi har båda lite svårt att ta oss fram i terrängen, jag med min nyantagna skada och min fru med sin, som går tillbaka till förra millenniet, så vi fick improvisera lite. Efter någon timme hade vi läget under kontroll.

Bökigt värre!

Verktyg och stödben

På vissa ställen var det så knepig terräng så jag fick ta hjälp av spaden för att hålla balansen. Mitt vänstra ben har ingen stabilitet i sidled, och jag känner inte riktigt hur jag håller foten. Det kommer straffa sig senare ikväll om jag trampat fel skulle jag tro. Det värsta är att jag får känningar i andra benet när jag hela tiden lägger vikten på det. Jag vågar inte tänka på vad jag skulle ta mig till om andra benet också slutar funka. Det är illa nog med rastlösheten som det är nu.

Vantar på tork

Vila i frid

Jag har satt några batterier på laddning, så imorgon hoppas jag på att kunna flyga FPV-drönare tillsammans med min son om nu vädret blir som utlovat. Idag var det -10 grader och sol. Det skulle bli något mildare imorgon enligt prognosen. Jag hoppas på att kunna använda fingervantar, hur sköna än lovikkavantarna som jag fick av K.

Imorgon ska jag försöka flyga under bron.

Staket i vinterskrud

Trasiga och kalla fötter

Efter några dagar med sömnpiller för att kunna vara pigg och alert på jobbet känns tillvaron något bättre. Jag har lite svårt men tidpunkten för när jag ska ta mitt piller. Det gäller att inte ta det för sent då effekten varar mellan 10 och 12 timmar för mig. Min föreställning om att man somnade någon timme efter att man tagit pillret stämmer inte helt överens med verkligheten. Pillret gör snarare så att när man väl somnat så sover man. I morse kände jag mig riktigt trött när klockan ringde, och eftersom jag inte hade några kundbesök inbokade kändes det inte särskilt svårt att jobba hemifrån och få en timmes extra sömn som belöning. När man jobbar hemma finns det alltid utrymme för att fixa lite hemma mellan supportsamtal och mail-konversationer. Eftersom solen var framme och Björknäs var klädd i skön vinterskrud togs drönaren fram för att dokumentera det hela. Då fredagar brukar vara rätt lugna på eftermiddagarna tog jag fram fyrhjulingen för att ploga och göra gården mer kryckvänlig. Eftersom jag inte känner så mycket i min skadade fot och har betydligt sämre blodcirkulation var jag lite orolig för att förfrysa foten. Det tar ungefär tre gånger längre tid att ploga än med traktorn, men vad ska man göra? Jag har i alla fall bevisat för mig själv att jag kommer att klara av fortsatt skötsel av gården trots mitt stora dilemma.

Jag tog mig i kragen och gjorde en välgärning för spisen som har betydligt fler skadade fötter till kastrullgallrena än vad jag har. Först försökte jag skriva ut fötterna i ett stycke, men 3D-utskrifter har en tendens att vara svagare mellan varje lager än i andra ledden, speciellt när det kommer till små saker. Lösningen blev att skriva ut halva fötter och sedan sätta ihop med efteråt. Mu är spisen skrammelfri. Förhoppningsvis kommer inte fötterna smälta när spishällen används.

Snökaos och ordning

Idag har HQ fått ytterligare förvaringsmöjligheter, och nu är det fritt från prylar som står på golvet. LiPo-batterierna har hittat in i ett plåtskåp för att minimera risken för brand om olyckan skulle vara framme. Sorteringslådan som länge stått på golvet och väntat på att bli uppsatt fann en plats på väggen i lagom plockhöjd. Tanken är att jag ska kunna förvara reservdelar och servade komponenter till den radiostyrda bilen där. Det är bara att plocka fram märkmaskinen och skriva ut etiketter på askarna vartefter de fylls. Det kom en hel del snö under dagen och jag kände mig tvungen att utföra en stödplogning när det fortfarande var ljust. Benet vågar jag inte lita på i traktorn så det fick bli 4-hjulingen istället.

Benet ja – det fortsätter att så dystra tankefrön i huvudet om framtiden och hälsan. Tänk om det ändå är en nervsjukdom som bara väntar på att få koppla ett grepp om det andra benet också? Ska jag behöva fortsätta leva med smärtan och blott några timmars sömn per natt? Hur ska jag i så fall klara av att sätta upp växthuset, eller för den delen få det nya plåtskåpet på plats för att även kunna skapa bättre ordningsförutsättningar i verkstan? Det är klart att jag kan ta hjälp av grannar, barn och vänner, men för mig som nästan alltid klarart av allt på egen hand är det svårt att acceptera ett beroende av att andra ska ställa upp. Om jag ska gå runt och halta resten av livet – vilken typ av käpp eller krycka ska jag ha? Skulle en Segway kunna underlätta framkomligheten på gården? Blir det rullator eller en Permobil? Hur ska jag göra om min radiostyrda bil välter och jag måste gå och vända på den? Man hinner i alla fall tänka på mycket när man ligger vaken på nätterna.

Annandagen

Natten har varit jobbig igen. Benet har spökat och nu har ryggen börjat skrika på uppmärksamhet. Jag tror att jag snedbelastat ryggen på grund av benet, men det kan ju vara ryggen som är orsaken till mitt benproblem.

Idag lämnar de sista gästerna Björknäs och påminnelsen om att det kommer en vardag smyger sig sakta på. Jag var tvungen att göra någonting för att flytta fokus från mina krämpor och Christer orkar inte skotta hela gården. Traktorn vågar jag mig inte riktigt på just nu. Jag brukar ha muskelvärk i vänsterbenet efter flitigt användande av kopplingen för att lägga i olika växlar, så det fick bli fyrhjulingen istället. Det tar lite längre tid, och det blir inte riktigt lika fint som när man plogar med traktorn, men just nu känns det viktigare att få bort snön hjälpligt inför stundande blidväder.

Grannen kom förbi för att höra sig för om monteringen av växthuset. Med blandade tankar om snöns existens så är det nog bra om underlaget är snöfritt innan vi börjar med någon montering. Jag har fått erbjudande från fler håll att hjälpa till med monteringen, men även om jag själv med största sannolikhet redan haft Covid-19, så kanske det inte är så lämpligt att samla för många samtidigt. Eftersom grannen har mest erfarenhet av byggnationer känns det som ett naturligt val att han får första tjing på att få uppföra denna så efterlägtade byggnad.

Alla mina projekt

En blogg om mina projekt

Category Archives: Gårdsterapi