Category Archives: Gårdsterapi

Planering är inte allt

Idag hade jag planer på att fortsätta där jag slutade med Pelarognrummet, men det blev inte alls som jag hade tänkt mig. I vanlig ordning började jag skriva på min lista över saker att göra. – Ta in ved, uppdatera WiFi-nätverket, plocka ur diskmaskinen,ta fram anka till middagen, tömma kaminen på aska, ta ut torrsopar, ta ut granen, införskaffa el-material till Pelargonrummet, kompletteringshandla till middagen, sätt upp armatur i Pelargonrum, rensa bland döda pelargoner och städa i Pelargonrummet.

Jag hade precis bortskaffat granen när min fru kom upp och meddelade att Gollum bestämt sig för att strunta i att det var el i staketet och att vi var tvungna att göra något åt problemet. Pälsen är för tjock för att de breda elbanden ska leta sig in mot huden där stötarna gör mest nytta. Efter att vi kommit iväg ganska sent för att få tag i kompletterande material till elstaketet kunde vi med pannlampa och verktyg dra en aluminiumtråd som förhoppningsvis ska göra susen. Något pysslande uppe i Pelargonrummet blev aldrig av och jag blir i vanlig ordning lika besviken på att jag får lägga mina egna önskemål åt sidan. Det är väl så´det är när man har en gård med djur.

Trög start på dagen

Idag var det lite motigt att sticka näsan utanför dörren. Det hade snöat under natten och det låg en decimeter kompakt snö över landskapet. Eftersom det är dödfött att försöka starta traktorn när det är minusgrader utan att först förvärma motorn med kupévärmare byggde jag upp det sedvanliga tältet av enbarageplast och satte värmaren i arbete medan jag målade sista strykningen uppe i Pelargonrummet. Lagom till att jag var klar hade oljan i motorn ändrat konsistens från sirap till en mer lättflytande vätska och jag kunde starta på några få försök utan att dra ur all must ur start batteriet. Jag passade på att ploga vägen upp i skogen för att underlätta framfarten för hundar med efterföljande hussar och mattar.

När väl plogningen var avslutad tvingade jag i mig lite lunch bestående av spaghetti och köttfärssås för att rädda den från att gå till hönsen. Här i huset är det sällan några rester få ligga en längre tid i kylskåpet på både gott och ont.

Uppe i Pelargonrummet hade färgen torkat så pass mycket så att jag kunde se att färgen täckte och ge målarmästaren klartecken att ta ledigt då ett fullgott arbete hade utförts, och att kalla in snickaren för att fortsätta med bänkarna. Det blev två rejäla bänkar på var sin kortsida av rummet. de kommer tjäna väl som odlingsbänkar eller förvaringsbänkar om behovet av odlingsyta skulle avta. Nu ska elektrikern och programmeraren få göra sitt. sedan kan trädgårdsmästaren ta över med sin smutsiga jord och sina gröna fingrar.

Ditt och datt

Sedan sist har det kommit lika mycket snö som det har smält bort. Jag kände mig nödgad att sätta på snökedjor på traktorn för att kunna laga bort den tunga snön utan att slira. Det är alltid lite krångligt att få på kedjorna som är tunga att hantera. Den här gången gick det dock ganska bra utan allt för många svordomar.

Det smarta hemmet har fått ett tillskott, och kan numera även styra luftkonditioneringen. Nu ska jag montera fast en temperaturgivare på kaminen så att luftvärmepumpen övergår till fläktläge när man eldar för att sprida värmen i huset. Riktigt smart om jag får säga det själv.

Även om jag säkerhetskopierar husets “hjärna” så fort jag gjort en ändring, så kände jag att jag behövde en bättre lösning som gör det enklare att återställa allt om datorn skulle behöva ersättas eller om man skulle bli utsatt för en hacker-attack eller dylikt. Igår iordningställde jag en automatisk backup som är isolerad från övriga nätverket om något oförutsett skulle hända.

Nu har jag äntligen påbörjat isoleringen av Pelargonrummets sista oisolerade vägg. Planen är att kunna bli klar med rummet till helgen så att jag kan börja så lite frön som bör komma i jorden ganska snart. Jag tror att det blir en bra barnkammare innan allt ska ut i växthuset eller på friland och fortsätta tillvaron där. Vi får se hur stort behovet av ett orangeri blir, men jag skulle tro att behovet växer i takt med antalet växter som man driver upp. Imorgon gör jag i alla fall klart med isoleringen.

Nyårsstädning

Idag har jag ägnat mig lite åt att städa. Först tog jag hand om grovsoporna uppe i huset och diskade det sista efter förra årets brakmiddag som bestod av planerade 7 rätter, men redan efter 5 var det stopp i alla magar och vi beslöt att inte förtära de sista två rätterna och hoppade direkt till den hemmagjorda glassen som sonen lagat i glassmaskinen som kom med paketleveransen från Nordpolen.

Eftersom inomhustermometern befinner sig ganska nära kaminen så föreligger det en missvisning av temperaturen på nedervåningen, och temperaturgivaren flyttades till en mer rättvisande plats med en håller i plast från 3D-verkstan. Ibland när man gör utskrifter så går det inte riktigt som man har tänkt sig. Jag fick göra 3 försök innan utskriften blev som jag hade tänkt mig. Det är nog några grader för kallt uppe i HQ, så att modellen fastnar inte ordentligt i underlaget, vilket i sin tur resulterar i ,ursäkta uttrycket, afrokrull.

I väntan på att utskriften skulle bli klar ägnade jag mig åt att städa i verkstaden, som skrek efter kärlek. Jag hittade hela 10 slipstift till Dremeln på arbetsbänken och på golvet runt om, och blev lite förgrymmad över att även jag drabbats av “Dremelpetter” som dyker upp när man inte är vaksam. – Nåja, jag lämnade ett meddelande och skruvade upp en liten förvaringsplats dit slipstiften kan räddas från att hamna i soporna när jag gör rent på bänken – Jag hoppas att alla som har förmåga att öppna ett skåp för att hämta ett slipstift kan läsa. Om inte annat så slipper jag lägga tillbaka slipstiften den dag jag inte skulle orka.

Något bättre kontroll än tidigare

Den här veckan har jag bitvis kunnat gå tillbaka till det normala. Det har fortfarande varit tidiga morgnar och sena kvällar då jag fått hjälpa till med stalltjänst. Idag var första dagen då jag kunde ta sovmorgon. Jag hade en dust med Garm som en längre tid varit sugen på att smaka på min jacka under vandringarna mellan stall och hage. Jag blev så arg så att jag drämde till honom över mulen för att visa vem som bestämmer. Enligt hovslagaren som var här i förra veckan var hästar som guldfiskar beträffande minnet, så jag tyckte att jag visat vem som bestämde över vem för en stund. Samma kväll när vi skulle kvällsfodra fick jag igen. Garm, som numera går under namnet Gollum, gjorde ett utfall och bet mig i magen när jag fyllde på vatten i hans hink. Det gjorde förbannat ont och jag svarade blixtsnabbt med att kasta den tomma vattenkannan mot honom samtidigt som okvädesord rann ur min mun likt kapten Haddock som upptäckt att whiskeyn är slut mitt ute på havet. Nu har Gollum respekt för svarta vattenkannor – men förmodligen inte för mig.

Under veckan fick vi vår vedkamin installerad. Jag har verkligen sett fram emot att kunna sitta med en mysbrasa i läshörnan och planera helgernas aktiviteter under de kalla månaderna, och det hade passat bra att sitta och fira 4:de advent tillsammans med en sprakande krasa. Sotaren kom redan dagen efter för att inspektera installationen som dessvärre fick underkänt. Skorstensröret var någon centimeter för nära brännbart material, så nu väntar vi på att installatören ska komma tillbaka och justera på måndag. Julafton är i alla fall räddad.

Jag har fortsatt med att installera trådlösa relän för att underlätta vardagen och få bättre kontroll. Verkstan har fått en rörelsedetektor, som när det är under en viss lumen, tänder den stora strålkastaren så att man kan hitta lampknapparna till lysrören i taket. Eftersom lysrören tar en liten stund att tända upp blev det en bra lösning att tända den stora strålkastaren istället. När väl lysrören tänt upp ska halogenlampan släckas. Om man släcker lysrören så tänds halogenlampan igen och slocknar när rörelsedetektorn inte längre känner av att man är i närheten. Det var ganska klurigt att få till logiken, men det gick! Matkällaren har också fått belysning som går att styra från mobiltelefon och traditionella knappar. Nu vet man genom att ta en snabb titt på mobiltelefonen om man släckt lampan inne i matkällaren. Ock skulle man ha glömt att släcka så släcks det automatiskt vid 23:00 varje kväll tillsammans med belysningen i vitrinskåp, tavelbelysningar och “idélampan” uppe i Nirvana.

Imorgon ska jag ge mig på att bygga om väggen uppe i Nirvana eftersom skorstenen till kaminen går rakt igenom väggen till angränsande sovrum. Jag vill ju inte att kylan från sovrummet ska blanda sig med resten av huset.

Tjuvstart och startbesked

I morse när jag vaknade upp började jag fundera över om det inte var dax för kommunen att svara på min bygganmälan för orangeriet. Jag gick tillbaka i mejlet som jag fått tidigare som hade rubriken “Information om anmälan BYGG.2021.2945” – “Översänder för kännedom information om inkommen anmälan enligt bifogat dokument”. Jag hade inte öppnat och läst bilagan tidigare då mejlet kom någon dag efter att jag skickat in min anmälan och såg det som en bekräftelse på att de mottagit mina handlingar. Den här gången öppnade jag bilagan och kunde läsa följande. “Enligt Plan- och byggförordningen 6 kap. 6 § punkt 5 (2019:413) är den tilltänkta åtgärden inte anmälningspliktig och ärendet avslutas därför hos oss för vidare handläggning.”

Jag kan med andra ord börja bygga orangeriet utan några problem. Jag var tvungen att väcka min fru som sömndrucken visade sin glädje over beskedet. Jag kastade mig upp ur sängen och sa – “Nu ska jag ut och gräva!”. -“Menar du allvar? – Du är inte riktigt klok!”. Jag skrattade till och förklarade att det var lite kallt för att börja nu.

Dagen skulle ändå kantas med att tömma skottkärror på häst- och fågelskit. Då finns det ändå inte rum för andra utsvävningar på några timmar. Medan min fru gick ner i stallet för att mocka passade jag på att plocka fram ljusstakar, julstjärnor och annat pynt som ska pryda huset fram till 13-dagen. Jag konstaterade att alla ljus med LED-belysning fortfarande fungerade, så varför inte placera ut dem? Det fanns fortfarande tid att sätta upp stjärnor och tomtar, och jag hann precis klart innan kärrorna var redo för den första tömningen.

När jag gick bakom stallet fick jag syn på grannarna som under den senaste vecka kort något bakom sitt stall med en minigrävare. Ö som tidigare sagt att alla riktiga män behöver en grävmaskin visade stolt upp sitt senaste förvärv. Tankarna gick genast till grundläggningen av orangeriet. Man är väl ändå lyckligt lottad som är omgiven av hjälpsamma grannar med just de resurser som man behöver?!

Väl uppe i huset igen efter att ha kört torv, halm-pellets och mockat ur efter alla djur, blev min fru glatt överraskad över att det var pyntat i huset. Jag hade en 50/50 chans på flipp eller flopp med förevändningen att hon själv önskat vara delaktig, men jag hade tur denna gång!

Konsten att ta det lugnt

Förra helgen var det slakt och helt plötsligt hade vi ont om plats i våra kylskåp samt fullt med besök och hålligång här på gården. Från att ha haft ett relativt lugnt och trivsamt tempo kändes allt övermäktigt – speciellt med endast en fungerande diskmaskin. Det fanns varken tid eller ro till återhämtning. Efter att på ett riktigt klumpigt sätt förmedlat min frustration med efterföljande frostiga förhandlingar har lugnet och försoningen äntligen börjat återvända.

Jag har åter igen hittat tillbaka till att kunna ägna mig åt sådant som jag finner rofyllt utan att känna att jag borde göra någonting annat som är “viktigare”. I tisdags började jag sakta hitta tillbaka till mig själv, även om jag inte helt kan säga att allt är toppen. Det finns mycket man kan göra annorlunda och allt är inte så lätt att reda ut.

I tisdags åkte vi och köpte ett begagnat kylskåp för att underlätta framtida tillfällen då vi har behov att hängmöra kött. För mig är det viktigt att logistik och ordning råder oavsett vilken aktivitet som utövas här på gården. Om jag inte får ha ett visst mått av ordning runt omkring mig så försvinner en stor del av glädjen. Nu ska vi bara hitta en frysbox för att kunna frysa in allt vi producerar.

Igår kom jag hem lite tidigare och gick ut i skogen för att plocka lite svamp till kvällens måltid som i övrigt fylldes av ingredienser från egen odling. Egentligen hade jag tänkt hinna med att uppdatera bloggen redan igår, men webbhotellet som jag använder mig av hade haveri under hela eftermiddagen och kvällen. Idag är det relativt lugnt och vi har tillfälligt satt ett besöksförbud på gården som ska hjälpa oss att ta det lugnt för första gången på flera veckor. Jag kanske får tid till att knåpa med min fotobok eller någonting annat som faller mig in.

Förvalta och skörda

Idag har vi fått ganska mycket gjort tillsammans. Eftersom jag är den som är piggast på morgonen började jag med att reparera “rullburen” till fåglarna. Det var en några hylsor i mekanismen för att hissa upp och ner hjulen som hade börjat trilskas, vilket gjorde att man inte kunde sänka ner hjulen efter att ha hissat upp dem. Efter att jag svetsat hylsorna på plats var det dax att flytta ut ankorna från stallet tillsammans med min fru. Jag mockade ur boxarna där fåglarna varit i medan min fru tog tag i foder- och sadelkammaren som behövde städas ur lite. Efter en kortare paus tog jag fram högtryckstvätten och avloppsrensare för att få golv och väggar rena från torv och ankskit. Som avslutning på dagens aktiviteter skördade jag lite tomater för att skålla, koka och frysa in till kommande såser. Det blev en hel del och jag fyllde nästan en hel gryta som gör anspråk på större delen av spisen. Nu har tomaternas volym krympt med tre fjärdedelar och får svalna lite innan de åker ner i portionspåsar för senare användning. Idag blev det ingen fotografering som jag hade hoppats på, men jag får ge mig ut imorgon, nu när alla helgens viktiga göromål är slutförda.

Kontemplation och annat tempo

De senaste dagarna har ägnats åt att få ordning på fördelning av sysslor och framtidsplanering. Vi har allt mer glidit åt var sitt håll med olika parallella viljor och önskemål, vilket resulterat i att många uppgifter mer känts som tvång än att man går saker av glädje. Jag kan många gånger mala på och hamna i min egen bubbla, vilket i och för sig är effektivt när man vill ha saker gjorda, men till vilken nytta? Nu tror jag att vi ändå är inne på rätt spår där vi planerar tillsammans vad vi vill göra och hur vi vill utföra saker. Vi fördelar tillsammans och utför det vi kan tillsammans. Faktum är att jag fått tillbaka lite av den glöd som länge känts som bortblåst. Igår passade vi på att åka ut på en liten fotoutflykt runt i närområdet. Jag använde min drönare och min fru dammade av sin kamera som inte använts på bra länge. Nu har jag fått tillbaka lite av mitt fotointresse och har bestämt mig för att ta steget in i den digitala välden med en kamera istället för mobiltelefon och drönare. Drönaren och mobiltelefonen i all ära, men att få stå där och komponera bilden genom en sökare med fasta brännvidder är något speciellt. Jag fick för några år sedan ett antal objektiv som hade varit min morfars genom mina föräldrar som jag hade tänkt skulle komma till användning. Det är synd att sälja eller låta dem vara oanvända. Ett nytt begagnat kamerahus är beställt, och jag väntar med spänning på leverans. Idag var jag ute i skogen och fällde några träd. Det är många döda träd kvar, men om man tar några träd åt gången så behöver det inte bli så jobbigt. Efter att jag hjälp till med att skörda, beskära och binda upp växter i växthuset åkte jag iväg för att skaffa lite T-profiler till bom-konsolerna till hinderskjulet. Jag hann med att såga och göra iordning delarna som ska svetsat ihop. Imorgon ska jag ta en dag ledigt från semestern och förvärvsarbeta så förmodligen blir jag först klar med hinderskjulet i övermorgon.

En ny ordning och nya tag

Nu har jag äntligen öppnat upp grinden och kan förhoppningsvis undanröja alla hinder för att skapa en välordnad tillvaro. Med lite mer struktur här på gården kan vi skapa en ordning som består. Det är naturligtvis en ständig kamp att upprätthålla den nya ordningen, men nu finns det i alla fall förutsättningar att lyckas. Naturligtvis måste jag vara lyhörd för vad som fungerar rent praktiskt och hjälpa till att skapa de rätta förutsättningarna. Ibland kan man bli lite frustrerad och råkar skruva i skruvar på fel ställen för att sedan ångra det bittert efteråt när allt bara rasar. Nu ska skjulet kunna stå i några decennier bara man underhåller med lite färg och massor med kärlek.