Ordning och reda

Veckan som gått har förflutit obemärkt förbi. Inga projekt har startats eller avslutats, utan jag har bara kunnat ägna mig åt att förvalta, underhålla och skapa ordna. Ångmaskinen har varit framme en liten stund varje dag för att mota bort fläckar och fett i köket. Imorgon ska jag ta och ångmoppa golvet. Vi har hjälpts åt att sakta men säkert plocka undan sådant som inte används och slängt eller förberett saker som aldrig kommer att användas för andrahandsmarknaden. Halva släkten i rakt nedstigande led har hjälpt till med att rensa ut garaget som varit överbelamrat med prylar och skräp. Jag fortsätter att samla på ljusintryck genom min kamera som jag uppskattar mer och mer. Det finns så mycket som isolerat från allt annat runt omkring helt plötsligt får en mening. Det är lite som i vardagen, man missar alla bra saker som försvinner i allt bakgrundsbrus. Man kan höja volymen på musiken, men efter ett tag tar öronen stryk och gör att man blir döv.

Idag blir vi bjudna på gåsmiddag på hemmaplan. S och D står för matlagningen idag, så jag kan sitta och uppdatera bloggen utan att behöva passa tider eller riskera att något bränns vid. Jag kan sitta här och lyssna på lugn musik och fundera på hur jag ska få de sista tomaterna att mogna innan kung Bore hinner före och suger den sista livskraften ur plantorna, medan kockarna står i köket och skivar potatis, lagar sås och kryddar maten efter behag.

I veckan så skaffade jag en ny kameraväska som rymmer drönaren och kameran. Först var jag inne på att skaffa en som öven rymmer dator, läsplatta, laddare och kablar, men det skulle bli för tungt att släpa på. Det är ju inte så ofta som jag behöver dator när jag fotograferar. Jag försöker att alltid ha kameran i beredskap även på jobbet. Man vet aldrig när man ser något som gör sig bra på bild som exempelvis en vit svan i skepnad av Rudbeckia. Mitt ärvda 35-millimetersobjektiv har jag lämnat in på service. Tillbehörsringen har fått sig en törn och fokus måste justeras. Jag är förpassad till 50 eller 90 millimeter under tiden. Alla människor lär se motiv naturligt i olika brännvidder. Jag är lite osäker på om jag är 28, 35 eller 50 millimeter. Jag vet att jag gillade 28 millimeter under min analoga tid, men just nu känns 50 ganska bra. Det kanske har med åldern att göra? Bäst att behålla 90-millimeters objektivet även om jag inte använder det så ofta just nu.

Förvalta och skörda

Idag har vi fått ganska mycket gjort tillsammans. Eftersom jag är den som är piggast på morgonen började jag med att reparera “rullburen” till fåglarna. Det var en några hylsor i mekanismen för att hissa upp och ner hjulen som hade börjat trilskas, vilket gjorde att man inte kunde sänka ner hjulen efter att ha hissat upp dem. Efter att jag svetsat hylsorna på plats var det dax att flytta ut ankorna från stallet tillsammans med min fru. Jag mockade ur boxarna där fåglarna varit i medan min fru tog tag i foder- och sadelkammaren som behövde städas ur lite. Efter en kortare paus tog jag fram högtryckstvätten och avloppsrensare för att få golv och väggar rena från torv och ankskit. Som avslutning på dagens aktiviteter skördade jag lite tomater för att skålla, koka och frysa in till kommande såser. Det blev en hel del och jag fyllde nästan en hel gryta som gör anspråk på större delen av spisen. Nu har tomaternas volym krympt med tre fjärdedelar och får svalna lite innan de åker ner i portionspåsar för senare användning. Idag blev det ingen fotografering som jag hade hoppats på, men jag får ge mig ut imorgon, nu när alla helgens viktiga göromål är slutförda.

Vardagsvackert

Nu har jag börjat få tillbaka min fotografiska blick även om jag har en bit kvar innan jag landar där jag vill. Jag kommer försöka samla på mig ett tillräckligt stort material för att kunna göra ett eller flera fotoalbum med olika teman. Just nu försöker jag fånga och isolera sådant som man annars bara passerar utan att skänka någon större uppmärksamhet åt. Jag kämpar fortfarande med skärpedjup och fokusering på flera plan. Förra helgen fick jag något i övat som jag oförsiktig nog gnuggade in i hornhinnan med påföljden att jag var tvungen att uppsöka ögonmottagningen för att kunna avlägsna vad som förmodligen var rester av svetsslagg. Just nu är jag lite ljuskänslig och hornhinnan som ännu inte läkt gör att jag ser lite suddigt på höger öga. Lyckligtvis använder jag vänster öga naturligt när jag fotograferar så det påverkar mig inte ur den aspekten. Prognosen för att ögat ska återhämta sig helt är god, så jag slipper förmodligen att hanka mig fram med ett stelt ben och lapp för ögat i alla fall.

Söndagsångest

Jaha – Då var den semestern över! Samtidigt som det känns som att tiden flugit iväg har jag hunnit med en hel del samtidigt som det känns som evigheter sedan jag förvärvsarbetade. Tomaterna mognar i en rasande fast, och nu kan jag äntligen gå och plocka som om jag stod i affären. Det är lite lyxigt att kunna göra en tomatsås eller sallad med egna tomater. Trots att tomaterna får vatten 5 gånger om dagen så spricker de. Ett tecken på att tomatplantor fått för lite vatten under en tid, och sedan får vatten brukar resultera i spruckna tomater om jag är korrekt påläst. Till nästa säsong får jag kanske ändra vattningen efter temperatur och solinstrålning. Allt är ju möjligt!  Idag gjorde jag iordning några pallar för att kunna flytta på alla glas som vi tagit till vara på. Jag tror inte att jag hinner få klart orangeriet i år med tanke på att jag måste göra en bygganmälan förs. Lite nervöst var det att transportera in rutorna i maskinhallen med hjälp av traktorn och en ivrigt signalerande och viftande dotter. Det blev två pallar totalt. En fylld med isolerade tvåglasrutor och den andra med enkelglas och laminerade säkerhetsglas. Äntligen kunde jag rensa ut i verkstan efter att ha haft kaos i den under några veckors tid. Nu ska vi börja med att städa bort sådant som vi inte behöver och få ordning på alla utrymmen som vi har. Bort med sådant som inte är vårt eller behöver skulle man kunna säga. Den nya kameran har också fått lite kärlek och jag håller på för fullt att lära om mig från att sikta och tycka av till att fokusera, välja bländare, tid och komposition. Jag har nog aldrig raderat så många bilder som jag gör nu. Jag är i alla fall nöjd och antar utmaningen med glädje!

Slakt

Idag har vi slaktat nästan alla kalkoner, några ankor och några gäss för att fylla frysen och skapa andrum inför hösten och vintern. Även om jag är med på slakten och förstår var maten kommer ifrån så känns det lite makabert att effektivisera processen med slakttrattar och upphängningsanordningar till hängningen. Den här gången hade vi större kastruller och två gasolbrännare. Det ena badet var för att skålla och det andra fylldes med vatten och paraffin för att underlätta avfjädringen av ankorna och gässen som är fulla med dun. Jag hart varit behjälplig med att hänga upp fåglarna för mörning och hållit reda på ordningen medan resten av de inblandade har ägnat sig åt avlivning, blodtappning och urplockningen av fåglarna. Nu väntar korvgrillning nere i gropen!

Känner mig som en nybörjare

Att efter så många månvarv åter hålla en manuell kamera i sin hand är lite ovant men samtidigt roligt och utmanande. Med en fast brännvidd och manuella inställning på bländare tid och fokus har fotograferingen helt plötsligt blivit rolig igen. När helst det har funnits möjlighet har jag tagit med kameran. Dokumentationen till bloggen kommer precis som tidigare mestadels tas med mobiltelefon och drönare.

Nu har jag färdigställt hinderskjulet och inrett med bomhållare. Till helgen kommer det att bli slakt av diverse fjäderfän och två slakttrattar har vuxit fram av vad som tidigare varit trafikkoner och rostiga rundstänger. Exakt hur de kommer att användas och varför man behöver två har jag i nuläget inget svar på, men jag antar att det underlättar. Imorgon ska jag passa på att dokumentera lite. Jag misstänker att jag kommer få vara med så att bland annat fjädrar inte sprids för vinden.

Kontemplation och annat tempo

De senaste dagarna har ägnats åt att få ordning på fördelning av sysslor och framtidsplanering. Vi har allt mer glidit åt var sitt håll med olika parallella viljor och önskemål, vilket resulterat i att många uppgifter mer känts som tvång än att man går saker av glädje. Jag kan många gånger mala på och hamna i min egen bubbla, vilket i och för sig är effektivt när man vill ha saker gjorda, men till vilken nytta? Nu tror jag att vi ändå är inne på rätt spår där vi planerar tillsammans vad vi vill göra och hur vi vill utföra saker. Vi fördelar tillsammans och utför det vi kan tillsammans. Faktum är att jag fått tillbaka lite av den glöd som länge känts som bortblåst. Igår passade vi på att åka ut på en liten fotoutflykt runt i närområdet. Jag använde min drönare och min fru dammade av sin kamera som inte använts på bra länge. Nu har jag fått tillbaka lite av mitt fotointresse och har bestämt mig för att ta steget in i den digitala välden med en kamera istället för mobiltelefon och drönare. Drönaren och mobiltelefonen i all ära, men att få stå där och komponera bilden genom en sökare med fasta brännvidder är något speciellt. Jag fick för några år sedan ett antal objektiv som hade varit min morfars genom mina föräldrar som jag hade tänkt skulle komma till användning. Det är synd att sälja eller låta dem vara oanvända. Ett nytt begagnat kamerahus är beställt, och jag väntar med spänning på leverans. Idag var jag ute i skogen och fällde några träd. Det är många döda träd kvar, men om man tar några träd åt gången så behöver det inte bli så jobbigt. Efter att jag hjälp till med att skörda, beskära och binda upp växter i växthuset åkte jag iväg för att skaffa lite T-profiler till bom-konsolerna till hinderskjulet. Jag hann med att såga och göra iordning delarna som ska svetsat ihop. Imorgon ska jag ta en dag ledigt från semestern och förvärvsarbeta så förmodligen blir jag först klar med hinderskjulet i övermorgon.

En ny ordning och nya tag

Nu har jag äntligen öppnat upp grinden och kan förhoppningsvis undanröja alla hinder för att skapa en välordnad tillvaro. Med lite mer struktur här på gården kan vi skapa en ordning som består. Det är naturligtvis en ständig kamp att upprätthålla den nya ordningen, men nu finns det i alla fall förutsättningar att lyckas. Naturligtvis måste jag vara lyhörd för vad som fungerar rent praktiskt och hjälpa till att skapa de rätta förutsättningarna. Ibland kan man bli lite frustrerad och råkar skruva i skruvar på fel ställen för att sedan ångra det bittert efteråt när allt bara rasar. Nu ska skjulet kunna stå i några decennier bara man underhåller med lite färg och massor med kärlek.

Skogsarbete

Nu börjar skogshagen mer och mer likna ett kalhygge efter slutavverkning. Det är inte många träd som får stå orörda, och jag är rädd att jag kommer behöva såga ner återstoden nästa år om inte någon storm hinner före. Man får ta några träd åt gången för att inte slita ut sig. Det blev totalt fyra lass med stockar innan jag gav upp för dagen. Nu återstår drygt lika mycket till att ta ner innan jag har gjort som åligger en skogsägare med granbarkborrer i beståndet.

CAD-frustration

Nu har jag spenderat larvigt mycket tid åt att sitta framför datorn trots att det är semester. Jag har ju mestadels använt cad till att konstruera små sammanhängande modeller i ett och samma material, så bygga ett helt hus från grunden kändes till en början övermäktigt. Många gånger har jag slitit mitt långväga hår för att programmet protesterat, eller efterfrågat något som jag inte förstår. Nu har jag säkert tagit omvägar där en van och kunnig designer skulle gjort på ett helt annat sätt för att i ett senare skede inte behöva göra om stora delar när man tänker om i designen. Det har ändå varit en nyttig övning, och inte det är inte helt fel att få en visuell bild av sina tankar. Imorgon ska jag prata med kommunen för att få klarhet i över vilka handlingar som jag behöver skicka in för att kunna göra en bygganmälan. Ibland är det mer formella krav som ställs snarare än vad man själv tror och önskar. Byråkrater har en tendens att handla efter vad systemen klarar av snarare än att fatta beslut utefter vad man själv kan tycka vara rimligt för ett litet bygge som mitt. Nu skriker min hjärna och min kropp på lite omväxling, så morgondagen kommer med allra största sannolikhet fyllas med någonting annat.