Alla mina projekt

Efter förra veckans sista körning som avslutades upp och ner i avrinningsdammen, har jag fått göra en totalgenomgång av hela motorn. Under tiden har jag satt upp skyddsnät över dammen, och satt upp stödmurar och gjort lite snyggt runt banan, så nu är den i sort sett helt klar. Ett och annat ställe kan behöva jämnas till, men den är helt klart i körbart skick. Idag på kvällskvisten kunde jag köra slut på en tank utan att fastna eller välta allt för många gånger. Det som man skulle önska är en tidtagningsanordning som visar varvtiderna. Det är lite svårt att stå med tidtagarur när båda händerna är upptagna med att gasa, bromsa och styra det lilla monstret. Känner jag mig rätt så kommer det bli fler förbättringar vad tiden lider, men nu ska jag njuta lite, och bli duktig på att köra bil.

Dräneringen verkar ha fungerat bra under de senaste dagarnas regn. Idag har det dock varit uppehåll hela dagen, och jag har passat på att fylla igen ojämnheter med cirka 8 ton med 0-8 stenmjöl. Det känns att man skottat. Egentligen hade jag tänkt att ta den sista kärra imorgon, men det visade sig att min fru behövde kärran till imorgon, så det var bara att sprida ut den sista kärran med. Det skulle visa sig bli lite besvärligt. Jag fick för mig att jag skulle köra upp med bilen för en av backarna så att det skulle gå lättare att få av materialet, men det slutade med att släpkärran fastnade i marken med bakdelen av kärran, och jag kunde varken komma upp eller ner. Det blev till att börja skotta av allt i en riktigt obekväm lutning. Till sist hade kärran blivit så pass lätt, att jag med domkraft kunde få loss den från bilen, och sedan ta 4-hjulingen, som har en lägre dragkrok, och dra upp den. Nu ligger allt material där det ska, och banan är så gott som klar, om man ser till funktionen. Jag har lite kosmetika kvar, som att jämna till vallarna, plocka bort lite sten, och sätta upp lite skyddsräcken på ställen där man riskerar att åka av och skada bilen. Imorgon blir det nog först att köra några svängar innan jag tar itu med resten. Jag känner lite dåligt samvete att jag lägger så mycket tid på detta, när jag egentligen borde sätta upp en hage till åt hästarna, men ibland måste man lägga tid på något som bara är ägnat åt en själv. Kanske det blir några stolpar i hagen under morgondagen trots allt!

Efter en dryg veckas uppehåll från nästan allt kroppsligt arbete har jag återupptagit bygget med buggybanan. De senaste dagarnas regn avslöjade att jag var tvungen att hitta en lösning för avrinning av vattnet i de doserade kurvorna. Jag var dock ivrig att ändå testa banan, men råkade två gånger åka ner i den djupaste delen av den största pölen, varpå luftintaget dränktes, och motorn dog. Den långsiktiga lösningen på problemet fick bli en liten avrinningsdamm, dit vattnet kan ta vägen. Jag har börjat sätta upp sarger för att undvika att man kör av banan. Det blir också lättare att se var man har bilen. Jag har inte ännu kommit fram till om jag ska ha en plattform att stå på, eller om man ska stå på marken. Fördelen med en plattform är att man får en bättre överblick, nackdelen är att man måste ta sig ner, om man välter…och det gör man ju ganska ofta. Man klarar sig ganska bra om man vandrar runt lite för att ändra synvinkel medan man kör. Lite motion skadar ju inte trots allt. Nu återstår att jämna till lite, och göra lite fint. Just nu ser det ut som ett slagfält, men jag har goda förhoppningar om att även detta kommer bli bra till slut.

Igår fortsatte arbetet med buggybanan. Hela dagen tillbringades i grävmaskinen, och det känns i ryggen får jag motvilligt erkänna. Det hade torkat upp lite mer, och jag kunde åka och göra finjusteringar på ett helt annat sätt, än första dagen. Efter att idag, äntligen fått provköra kan jag konstatera att jag måste justera två kurvor. Jag lyckades köra två varv på raken utan att välta eller köra av banan, och jag kan endast skylla på dålig manövrering. Banan är över förväntan rolig att köra, och gruset sprutar i de doserade kurvorna – precis som det ska vara. När det var som roligast, skedde ett mindre haveri. Beläggen på automatkopplingen hade slitits ut, och drevet som sitter på motorn blev så varmt att ett plastkugghjul smälte. Efter att ha inventerat skadorna på bilen, fortsatte jag en stund med att markera ut banan och placera ut trästumpar där man annars har svårt att se var man kan köra utan att åka av. Jag tog restvirket från ridbanans staket och tryckte i 8mm järntråd, som ska hålla bitarna på plats – även om man råkar köra in i dem. Nu får allt arbete och kroppen vila en vecka i Finland innan jag ger mig i kast med det sista.

Idag har jag ägnat mig åt att schakta delar av buggybanan. Bitvis har det öst ner vatten från himlen, vilket inte gör det lätt att ta sig fram men minigrävaren. Det tar en stund att bekanta sig med maskinen. Nu efter en dag har det börjat släppa. Skopan går dit man vill och gör det man önskar i större utsträckning än när jag började. Har man lärt sig gå och cykla enhjuling, ska man väl klara av det här också! Det ligger mycket sten och bråte i marken, och det är ibland svårt att flytta materialet. Man får tänka till lite innan man sätter skopan i marken, och ta sig en funderare över vad man vill åstadkomma, annars är det lätt att man står där med en hög som man senare måste flytta på. Banan blir något kortare än vad jag ursprungligen tänkte mig, men å andra sidan blir den något bredare, och förhoppningsvis roligare. Beslutet kom efter att jag provkört den tänkta sträckan, och upptäckte att den saknade flyt. Appropå flyt, så är risken stor att jag får en bana som inte går att köra på om det regnar länge och ihållande, som det gjort de senaste dagarna. Det är ganska lerigt, och vattenfyllt på sina håll, just nu. Det kanske blir bättre när massorna torkat upp och gräset tar sig runt kanterna. Jag upptäckte att det är ganska svårt att på bilderna jag tog, se hur det egentligen ser ut, och hur banan slingrar sig fram i terrängen. Nu hoppas jag på torrare väder, och att det hinner torka upp lite till imorgon.