Efter en dryg veckas uppehåll från nästan allt kroppsligt arbete har jag återupptagit bygget med buggybanan. De senaste dagarnas regn avslöjade att jag var tvungen att hitta en lösning för avrinning av vattnet i de doserade kurvorna. Jag var dock ivrig att ändå testa banan, men råkade två gånger åka ner i den djupaste delen av den största pölen, varpå luftintaget dränktes, och motorn dog. Den långsiktiga lösningen på problemet fick bli en liten avrinningsdamm, dit vattnet kan ta vägen. Jag har börjat sätta upp sarger för att undvika att man kör av banan. Det blir också lättare att se var man har bilen. Jag har inte ännu kommit fram till om jag ska ha en plattform att stå på, eller om man ska stå på marken. Fördelen med en plattform är att man får en bättre överblick, nackdelen är att man måste ta sig ner, om man välter…och det gör man ju ganska ofta. Man klarar sig ganska bra om man vandrar runt lite för att ändra synvinkel medan man kör. Lite motion skadar ju inte trots allt. Nu återstår att jämna till lite, och göra lite fint. Just nu ser det ut som ett slagfält, men jag har goda förhoppningar om att även detta kommer bli bra till slut.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Buggybanan tar form och dax för testkörning
Igår fortsatte arbetet med buggybanan. Hela dagen tillbringades i grävmaskinen, och det känns i ryggen får jag motvilligt erkänna. Det hade torkat upp lite mer, och jag kunde åka och göra finjusteringar på ett helt annat sätt, än första dagen. Efter att idag, äntligen fått provköra kan jag konstatera att jag måste justera två kurvor. Jag lyckades köra två varv på raken utan att välta eller köra av banan, och jag kan endast skylla på dålig manövrering. Banan är över förväntan rolig att köra, och gruset sprutar i de doserade kurvorna – precis som det ska vara. När det var som roligast, skedde ett mindre haveri. Beläggen på automatkopplingen hade slitits ut, och drevet som sitter på motorn blev så varmt att ett plastkugghjul smälte. Efter att ha inventerat skadorna på bilen, fortsatte jag en stund med att markera ut banan och placera ut trästumpar där man annars har svårt att se var man kan köra utan att åka av. Jag tog restvirket från ridbanans staket och tryckte i 8mm järntråd, som ska hålla bitarna på plats – även om man råkar köra in i dem. Nu får allt arbete och kroppen vila en vecka i Finland innan jag ger mig i kast med det sista.
Dosering av kurvor på buggybanan
Idag har jag ägnat mig åt att schakta delar av buggybanan. Bitvis har det öst ner vatten från himlen, vilket inte gör det lätt att ta sig fram men minigrävaren. Det tar en stund att bekanta sig med maskinen. Nu efter en dag har det börjat släppa. Skopan går dit man vill och gör det man önskar i större utsträckning än när jag började. Har man lärt sig gå och cykla enhjuling, ska man väl klara av det här också! Det ligger mycket sten och bråte i marken, och det är ibland svårt att flytta materialet. Man får tänka till lite innan man sätter skopan i marken, och ta sig en funderare över vad man vill åstadkomma, annars är det lätt att man står där med en hög som man senare måste flytta på. Banan blir något kortare än vad jag ursprungligen tänkte mig, men å andra sidan blir den något bredare, och förhoppningsvis roligare. Beslutet kom efter att jag provkört den tänkta sträckan, och upptäckte att den saknade flyt. Appropå flyt, så är risken stor att jag får en bana som inte går att köra på om det regnar länge och ihållande, som det gjort de senaste dagarna. Det är ganska lerigt, och vattenfyllt på sina håll, just nu. Det kanske blir bättre när massorna torkat upp och gräset tar sig runt kanterna. Jag upptäckte att det är ganska svårt att på bilderna jag tog, se hur det egentligen ser ut, och hur banan slingrar sig fram i terrängen. Nu hoppas jag på torrare väder, och att det hinner torka upp lite till imorgon.
Grind, kratta och trimmning av staketstolpar
Idag har det varit en blandning mest mellan ihållande duggregn och störtskurar. De få gånger som solen tittat fram, eller regnet tillfälligt varit frånvarande, har jag skyndsamt försökt få så mycket som möjligt gjort ute vid ridbanan. Regnet tvingade faktiskt fram en idé som senare blev en konstruktion för att snabbt och säkert kunna såga av överskottet på staketstolparna. Jag tror att jag på knappa 15 minuter hade sågat av alla stolpar i exakt samma höjd. Det tog kanske 20 minuter att tillverka jiggen, men hade jag sågat på fri hand hade jag nog hållit på i någon timme, och förmodligen hade det inte blivit lika bra och säkert som nu. Ibland lönar det sig att vara lite lat och ta genvägar. Något som tog betydligt längre tid var att svetsa fast alla 84 pinnar som utgör den 2,5 meter breda kratta som ska användas till ridbanan. Grinden blev också klar. Jag är riktigt nöjd med upphängningen som gör att grinden inte slår sig. Och skulle den göra det så är det lätt att efterjustera. Förmodligen kommer temepraturväxlingarna göra sitt. Grinden som är närmare 5 meter bred väger en hel del, och jag fick ta timmerkärran till hjälp när jag skulle frakta den mellan verkstan och dess plats vid ridbanan. Jag är glad att jag gjorde kärran justerbar på längden. Annars hade det blivit betydligt svårare. Tänk om jag hade behövt kalla på bärhjälp – hur skulle det sett ut!?
Staket runt ridbanan uppsatt.
Med lite fantasi och vilja lyckades jag få grindstolparna någorlunda i lod. Genom att först sätta stolparna under spänn med hjälp av ett band och fyrhjulingen, kunde jag sedan slå upprepade gånger med gummisläggan i nederdelen av stolparna för att få önskad effekt. Ingenting är förvisso helt rakt och vinkelrätt när man håller på med naturmaterial, men det man kan påverka i den estetiska riktningen bör man väl göra. Nu återstår en grind vid ena långsidan, och en mindre på andra sidan, så att man slipper gå runt, om man skulle befinna sig på fel sida. Skruvdragarens batterier räckte inte hela vägen runt, så det återstår att skruva i ett hundratal skruvar. Som en sista justering ska jag såga av staketstolparna strax ovanför den översta regeln. Jag har satt sonen på uppgiften att plocka bort bråte och skräp som kommit i dagen när man schaktade planen. Imorgon sätts eventuellt belysningsstolparna upp, och efter allt detta får detta projekt ses som avslutat. Planen är harvad, och det går att börja träna.
Måsten, viljor och bör avlöser varandra.
Just nu avlöser alla måsten varandra känns det som. Egentligen är det väl inte så många riktiga måsten, men om sinnet också ska få ta semester, så vill jag ha några saker avklarade. Skräp ska till tippen, släpets lampor måste repareras, dragkroken på bilen kärvar och kräver en ombeiktning, ett nytt backslag ska försöka hitta sin väg till motorrummet i Moälven, grannens hö måste bärgas innan regnet kommer, för att nämna några aktiviteter som upptar min tid och mina tankar just nu. Idag har jag i alla fall börjat med staketet runt ridbanan. Det är lite trixigt att få slanorna på staketet att vara parallella när brädorna inte alltid är så raka som man skulle önska. Helhetsintrycket är i alla fall godkänt. Nu återstår två tredjedelar, och jakten på reglar som är längre än 5 meter får fortsätta imorgon.
Midsommar, missär och nöje
Den senaste veckan har flutit på utan större arbetsinsatser. Midsommarhelgen var väl inte helt misslyckad beträffande vädret, men ändå lyckades jag inte komma mig för att göra några större arbetsinsatser. Vi går lite och väntar på att staketstolparna runt ridbanan ska komma på plats innan vi kan stryka ridbanan ur projektlistan. Svante och jag var en sväng förbi Moälven och skruvade fast nya avgasledningen. När vi skulle ut på en lite provtur inträffade det som vi allra minst önskar just nu. Backslaget havererade. Nu känns det så fruktansvärt orättvist, och kraften att plocka ner backslaget för att försöka undersöka vad som är fel, sakas helt från min sida. Jag har i alla fall fått tag i någon som kan renovera backslaget, men det är först i augusti, så vi kan glömma att åka på utfärd den närmaste tiden. Det blir till att “bryggsegla” och lyssna på motorn under tiden som man gör någon annan förbättring på båten. I lördags passade vi på att återinviga eldstaden. Det värmde gott i kvällskylan att sitta runt “lägerelden”. Intresset för att köra radiostyrd bil har åter tagit tag i mig efter drygt 20 års vila, och i söndags var jag ute på en “riktig” bana för 1/8-bilar, men jag vill ju kunna köra min 1/5-bil, som är lite större, så planen att bereda en egen bana uppe vid lilla volten har tagit form. Efter att har röjt lite med röjsågen ser jag att det kan bli en riktigt fin bana utan större ingrepp på topografin. Om man sedan tröttnar, kommer naturen att kunna ta tillbaka marken igen. Den ligger också rätt bra med tanke på (o)ljudet från en radiostyrd bil. Det kommer bli en utmanande bana, men om den är för lätt blir det ju ingen riktig utmaning.
Gårdsterapi
Även denna vecka blev intensiv, med många aktiviteter och händelser. Under måndagen lyckades jag identifiera problemet med ignatorn till den gamla båtmotorn som befinner sig på mina föäldrars landställe i Finland. Det var inte permanentmagneten som hade avmagnetiserats, utan det var kolborstarna som fastnat. Jag lyckades faktiskt hitta ett företag i England som säljer sådana, så nu väntar jag med spänning på vad som kommer i posten de närmaste dagarna. Veckan fortsatte med grästrimmning och diverse småpyssel. Min fru och jag klädde dynorna till haciendan, så nu kan man sitta där och grilla korv vid den nykalkade eldstaden. I onsdags skrev min son teoriprovet för körkortet, och i fredags var det uppkörning. Helt makalöst och befriande att han klarade båda proven! Igår bar det iväg till Uppsala för att införskaffa en bil. Det blev en lite udda sådan – en Rover 75 från 1999. Vi kunde identifiera ett par småsaker som måste åtgärdas, men i övrigt verkar det vara en bra bil för dom pengarna. Jag har också skaffat en bil…en radiostyrd bensindriven buggy i skala 1/5. Jag har testat lite på ridbanan som än så länge saknar staket, men som i övrigt är klar att användas. Det går undan, och det är kul! Idag var jag iväg till Tierp och köpte en gammal harv, som jag satte draghandska och stödhjul på. Den måste nog justeras lite så att alla fjädrar tar lika djupt. Den gör i alla fall sitt jobb verkar det.
Skrammel i motorrummet
Idag lämnade Moälven kajkanten första gången på över ett år för egen maskin. Efter att vi hade efterdragit topplocket och låtit motorn gå varm bestämde vi oss för att ta på flytvästarna och bege oss ut på en liten provtur. Motorn gick lugnt och fint, och vi skulle just vända hemåt, när vi tyckte oss höra ett missljud från motorrummet. Det var liksom ett klingande ljud som överröstade allt annat. Efter en stunds letande kunde jag konstatera att motrbädden inte satt helt fast i vibrationsdämparna. Efter att ha dragit åt muttern för kung och fosterland startade vi motorn igen. Inget ringande ljud kunde längre höras. Vi tyckte dock att det kändes som att allt vibrerade så fort vi la i växeln. Allt tydde på att det var någonting i drivlinan till propellern. Jag gick ner i motorrummet ytterligare en gång, och kunde efter en stunds letande, konstatera att lagerbocken närmast drivhjulet vibrerade kraftigt. Vi vände åter till kajen för att försöka åtgärda problemet. Det visade sig att muttrarna satt så lösa att jag med handkraft kunde skruva loss dem. Efter att vi skruvat fast lagerbocken ordentligt, start motorn och lagt i växeln, kunde vi konstatera att vibrationerna var borta. Inga av dessa problem har vi upptäckt tidigare, eftersom allt annat vibrerat och skramlat. Det var skönt att inte vi var skyldiga, eller pappa till dom problemen, och riktigt behagligt att det var enkla problem att åtgärda. Ramen runt knapparna blev riktigt bra – inget att skämmas för där heller. När jag kom hem beslöt jag mig för att ta tag i några efterfrågade detaljer, så som fönsterhakar och blomlådor utanför stallet. Blomlådor är ju någonting vi män undermedvetet uppskattar, men vi skulle förmodligen aldrig förstå att sätta upp några på eget initiativ. När jag ändå hade arbetsbyxorna på mig, byggde jag färdigt trappsteget till gäststugan. Nu finns det hur mycket tid över till annat i nästa vecka!
Intensivt
Under veckan har det inte hänt så mycket. På kvällarna har jag justerat och kalibrerat 3D-skrivaren, och försökt lära mig så mycket som möjligt om hur man ser om temperaturen är rätt, vilken hastighet som är optimal, och vilka lagerhöjder man ska använda för att uppnå bäst resultat. Det har blivit många misslyckade, och för den delen även lyckade utskrifter. Ibland vet man inte vad man gjort, eller vilka parametrar som påverkar på olika sätt. Jag börjar dock lära mig. Jag designade en ram som ska sitta runt tryckknappspanelen till reläboxen på Moälven. Vi får se om den passar, och lyckas få panelen att bli slät. Bild kommer på resultatet lite senare. Idag har det varit en intensiv dag. I förrgår körde jag runt med sledden efter fyrhjulingen för att jämna till gårdsplanen. Det skulle behövas göras igen när gruset satt sig. Jag blev i alla fall av med några svackor och gropar. Idag tog jag mig äntligen tid att byta ut den genomruttna bron till gäststugan. Nu fattas det ett litet trappsteg, men det får bli i nästa vecka. Jag fick användning av timmerkärran när jag skulle köra fram plankor och verktyg. Jag inser nu att det skulle vara bra att göra ett riktigt flak. Det blev nämligen omöjligt att köra tillbaka verktygen när jag inte hade några plankor att lägga allt på. Det blev till att hämta mjölkvagnen istället. Eldstaden som jag gjorde i höstas har fått smaka på vädrets makter, och spruckit i fogarna. Jag räknar med att få laga den flera gånger. Man kanske kan ta det som en invigning av sommaren varje år. Jag hann också med att köra grästrimmern där gräsklipparen inte lyckats komma åt. Det tar på krafterna att gå runt och svänga med maskinen, och man känns lite mör i armar, ben och rygg. Imorgon blir det ett besök på Moälven tillsammans med Svante…..Vi får se om vi får tid, och vågar lämna kajkanten.