När man har lösningen i sin hand, är det lätt att tänka på ord som självklart, och hur annars? De senaste dagarna ägnade åt EquiFeedern har gått åt till att försöka hitta en bra frigörningsmekanism. När jag började fundera fanns det en hel del saker att ta hänsyn till. Jag vill för det första ha en så kompakt lösning som möjligt. En annan viktig sak är att det inte ska kunna komma in regnvatten i apparaten. Samtidigt måste servot kunna orka dra, eller skjuta bort sprinten som håller i lasten, eller som i det här fallet – hönätet. Efter att försökt med tre olika mekanismer – som alla hade olika “problem”, kom jag i morse på hur jag skulle göra för få en funktionssäker, kompakt och vattensäker och relativt okomplicerad mekanism. Nu har jag testat med laster från ca 300 gram till 15 kilo, untan minsta tecken på problem. Nu återstår att göra ett fäste för servot och kretskortet, så att jag kapsla in allt i valfri apparatlåda.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Ridbana påbörjad
Nu har vi påbörjat arbetet med att anlägga en ridbana. Det här är inget projekt som jag själv inte kommer kunna tillskriva mig så mycket delaktighet i, annat än att lyfta på telefonluren och beställa jobbet. Ridbanan blir 35×70 meter, vilket får anses vara tillräckligt stor för att kunna köra med häst och vagn på. Höjdskillnaden mellan högsta och lästa punkten är över tre meter, och det är mycket material som ska omfördelas. På en vecka har man kommit ganska långt, tycker jag. Igår kväll såg vi att en av lastmaskinerna hade lite utrustning som stod och lyste, så vi får väl se om man kommer igång i nästa vecka. Daniel är i alla fall informerad. När det här är klart, kommer jag väl vara tvungen att själv börja köra, om än bara med radiostyrd bil. Det vore ju synd om man inte utnyttjade möjligheten, nu när den kommer att finnas.
Motorn transporterad till Moälven
Det var en stor dag idag. Svante hade lyckats få tag i en kranbilsförare, som vi skulle möta upp klockan 13:00 ute vid båten. Redan klockan 8:30 påbörjade vi förberedelserna med att lyfta upp motorn på släpkärran för vidare färd ut mot Rindö. Helt i onödan oroade vi oss för att traktorn inte skulle orka lyfta motorn. Allt gick som på räls. Vi kom med på 11:45-färjan och kunde invänta kranbilen. Väl på plats tog det inte mer än tio minuter att få ner motorn i maskinrummet. Nu återstår montering av svänghjul och backslag innan vi kan skjuta motorn fram till motorbädden. Det var inte utan att man var lite orolig för att motorn skulle tappas ner i sjön när den svängde över kajkanten. Vi hade en jämn pålandsvind som gjorde att båten låg helt stilla. Inte ett enda missöde inträffade, och vi beslutade att avsluta dagens arbete och tänkte tillbaka på alla de gånger som vi fått lämna Moälven i frustration eller bedrövelse.
GSM och XBee till EquiFeeder
I väntan på transport av motorn till Moälven, har jag fortsatt utveckla utfodringstimern. Timmarna flyger förbi när man sitte och programmerar, löder och testar. Nu har idén svällt ut till att innefatta en styrenhet med flera slavar som man ska kunna koppla ihop trådlöst. Styrenheten ska kunna styras från själva enheten med hjälp av knappar, via en GSM-enhet, och via Internet, om tillgång till nätverk finns. Igår satt jag hela dagen och skrev kod för styrning via SMS. En och annan bugg har dykt upp längs vägen. Eftersom det inte finns någon debugger, är det svårt att felsöka. Man får börja enkelt, och sedan steg, för steg testa att allt fungerar. Sedan måste man ju ta hand om mänskliga fel. Jag har kommit så långt att jag kan skicka ett SMS från telefonen till styrenheten och ställa tiden, samt kolla status. Eftersom det blir kostsamt att sätta in en GSM-modul i varje enhet, plus att man måste ha ett abonnemang, kan man nöja sig med en styrenhet, om man fortfarande kan styra ett antal slavenheter. Idag har jag kommit så långt, att jag kan styra en slavenhet via en trådlös brygga – allt från mobiltelefonen, om jag så önskar. Nu har jag testat med några trådlösa enheter avsedda för korta avstånd på cirka 50 meter, men det finns enheter som klarar flera tusen meter. De är visserligen dyrare i inköp, men hallå……det handlar ju om att slippa komma hem för att mata hästarna stup i kvarten.
EquiFeeder
Igår hade jag så fruktansvärt tråkigt, och visste inte vad jag skulle hitta på. Idag började jag på ett nytt projekt som jag kallar för EquiFeeder (Equi=häst, Feeder=matare). Det finns ju en hel del färdiga moduler som man kan programmera och sätta ihop, istället för att börja helt från början. Valet föll på Arduino. Efter en halv dags knappande var själva timerfunktionen klar. Man kan ställa in 24 timmar med nedrälkning i sekunder. När timern räknat ner skickar jag en signal till ett servo via en av datautgångarna. Jag tillverkade en liten hasp som jag sedan kopplade till servot, och sedan var det dax för ett funktionstest om servot var tillräckligt kraftigt för att dra undan haspen under belastning. Jag riggade upp allt i stallet med ett hönät hängande i ett snöre. Ja – resultatet visas i den här filmen, som jag la upp på YouTube.
Motor klar för leverans och en finmekanisk utmaning
I torsdags förra veckan komm grannen förbi och monterade fasta rörledningar mellan kylaren och motorn. Nu är allt klart för att flyttas ut till båten. Svante försöker ordna med lyfthjälp ute vid båten nu på fredag. I söndags tog jag mig an ett uppdrag som jag fått av “målarmästaren”, som hjälpte till att sätta färg på väggarna, när vi flyttade in för drygt två och ett halt år sedan. Det är en liten detalj till en taklucka som inte går att få tag i som reservdel. Svarv, fräs och gänsnitt kom till användning. Idag var jag tvungen att provlyfta motorn med hjälp av traktorn – Det är ju onödigt att gå runt och oroa sig för att motorn ska behöva stå på landbacken i en havl evighet till.
Fäste för oljekylaren
Nu är alla fästen tillverkade, och grundmålade. Sist ut av alla tillverkade detaljer, var fästet för oljekylaren till backslaget. Det är en fröjd varje gång man svetsar, fräser och borrar, och allt passar med bultmönster och passform. Nu återstår endast rör- och slangdragning till kylsystemet. Det kommer jag få professionell hjälp med från grannen, så det slipper jag bekymra mig om att försöka lösa på egen hand. Det känns verkligen skönt att allt funderande på hur saker ska sitta, och hur delarna ska renoveras, justeras och iordningställas, är över. Moälven har verkligen utmanat mig både mentalt och hantverksmässigt. Jag har ägnat åtskilliga timmar till att ta reda på hur saker fungerar, och hur man gör på rätt sätt. Det ska helt enkelt bli skönt att för en stund, slippa vara orolig för att delar inte ska fungera, passa, eller gå att reparera. Nu när det här projektet börjar lida mot sitt slut, kan jag börja fundera på vad jag ska göra här näst. Då våren är i antågande kan det vara skönt att börja vistas lite utanför verkstan ett tag. Först ska i alla fall motorn in i båten, och allt måste trimmas in, så att vi kan börja göra lite dykutfärder igen. Imorgon stryker jag på ett sista lager färg på alla fästen, och städar lite inne i verkstan. Man tar fram en hel del verktyg som inte självmant hittar tillbaka på rätt plats när man håller på – tur att det är jag som inte plockar undan efter mig, annars hade jag varit lagom irriterad just nu.
Fästen för kylsystemet
Dagen har fortsatt där jag slutade igår. Jag hann med allt jag hade tänkt mig, förutom att göra ett fäste för backslagskylaren. Det får jag göra i veckan istället. Allt känns bra med passform och stabilitet – det blir rejält. Speciellt nöjd blev jag med fästet till pumpen. Jag fick åter användning för fräsen, och den här gången även rundmatningsbordet. Pumpen kommer hamna på andra sidan av motorn, detta för att korta ner, och förenkla kylvatteninstallationen. Tankarna går nu i banorna att eventuellt separera avgaserna från utloppet av kylvattnet. Det skulle medföra att avgaserna inte skulle ledas ut i aktern, utan istället ledas ut i luften. Fördelen med det skulle vara att man slapp avgaser precis där man kliver upp efter dykningen. Jag tror också att motorn skulle ge lite mer effekt, om avgaserna hade lägre motstånd när de ska ledas ut, men det är förmodligen marginellt.
Montering av bränslesystemet
Jag började dagen med att putsa och måla fästet till generatorn, och lägga på ett lager färg till på vattenpumpen som jag plockade isär i veckan. Inloppet till motorkylningens vattenpump fick ett nytt anslutningsrör ditsvetsat. Svante kom förbi och beskådade framstegen. Efter lite plocande med bränsleledningar, och analyserande om hur allt skulle sitta, skruvade vi tillbaka bränslepumpen, och sedan alla bränsleledningar och filter. Halva jobbet är oftast att komma fram till hur man ska göra, och sedan är det bara att göra. Nu har vi också kommit fram till hur vi ska montera sötvattenkylaren. Förhoppningsvis hinner jag bli klar med att bygga fästen och provmontera imorgon.
Motorfästet passade perfekt
Med hjälp av domkraft och några brädlappar kunde jag lyfta motorn någon centimeter och ta bort det som motorn hittils vilat på. Det var inte utan en smula nervositet som jag började skruva fast det nya motorfästet – Tänk om det inte skulle passa. Det visade sig dock att jag oroat mig helt i onödan. Det enda som nu skulle kunna ställa till det är om det inte går att sänka motorn tillräckligt lågt, men det går enkelt att fixa genom att byta ut de främre vinklarna. Det enda som i så fall skulle ta skada, är min känsla för att ta mått, och tron på att jag faktiskt kan räkna rätt. Nu ska jag försöka göra fästen för oljekylaren, värmeväxlaren och vattenpumpen som ska dra havsvatten genom sötvattenkylaren….Sen är det hög tid att planera för montering i båten!