Den sanaste tiden har ju gått åt till bygget av 3D-printern, och resterande tid har gåt åt till det mest nödvändiga, som plogning, matlagning och annat underhåll. Efter en längre tids metallslöjsdvila, och en viss ovilja att göra något “vettigt”, tog jag mig i kragen och tillverkade några sadelhängare till stallet. Idén är att man enkelt ska kunna ta bort dem om de inte behövs, samtidigt som konstruktionen måste vara stadig. Efter lite funderande kom jag fram till en enkel lösning på problemet. Efter några timmars arbete hade jag omvandlat diverse skrot och restbitar till 6 stycken praktiska hängare. Nu ska de bara hängas upp också!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Verkstan
Surdegslördag
I
dag har jag ägnat mig åt att bli av med lite surdegar, och förbetett gården inför vinterns ankomst. Traktorn har tankats upp, och utrustats med snökedjor och plog, så nu kan snön komma när den vill. Maskinhallen är rensad från torrsopor, och en ny höbal är inkörd till hö-hörnan. Sonen och hans kompisar har ochså hjälpt till med att ta in lite utemöbler och pantat burkar och flaskor – så de får väl klappa sig själv på axeln. Nu har jag äntligen gjort en förlängning till skaklarna till maratonvagnen. De var något för korta för Joker, som är lite större än Venar. Nu väntar jag på att färgen ska torka ,så att jag kan montera dem på vagnen. Imorgon tror jag att jag ska ge mig i kast med att isolera vattendelningarna i stallet, så att vi klarar av de riktigt kalla nätterna utan att det fryser. Jag märker att jag fortfarande inte är på topp rent fysiskt. Det tar på krafterna, och hostan gör sig ständigt påmind. En stor tröst är att lägesyrseln helt verkar ha gett med sig.
Moälven och 3D-printing
Det har förflutit två veckor sedan jag uppdaterade bloggen, och nu är det väl dax att berätta lite om vad jag har gjort sedan sist. Det har blivit tre besök ut till Moälven. Nu har vi lett ut röken från ventilkåpan in i luftintaget, och avgasröret är tätat och inlindat i värmeskyddande bandage. Nu skulle man kunna göra första utflykten på länge. Tyvärr har väl mitt engagemang dalat lite. Främst pågrund av restiden, men också alla bakslag. Jag är förvisso envis, men envisheten tycks ha avtagit, eller snarare tagit en liten semester. Kvällarna har ägnats åt att modifiera och justera 3D-skrivaren. Planerna på att kunna skriva ut mjuka material, kommer enligt mina beräkningar inte fungera med nuvarande skrivarkonstruktion. Av den anledningen börjar jag ett nytt projekt, och konstruerar en ny skrivare, som delvis kommer ha plastdelar skapade av nuvarande skrivare. Idag fräste jag ut spår och öppningar i fyrkantrör, som sedan svetsades ihop till en riktigt stabil konstruktion. Just nu håller jag på att klura ut hur jag ska kunna kallibrera y-axeln, så att den blir vinkelrät mot x-axeln. Hur noga man än är när man svetsar, så blir inte alla vinklar helt vinkelräta, det räcker med en tiondels millimeter på 10 centimeter för att det ska bli fel längre fram i bygget. Målet är ju att kunna få helt perfekta utskrifter.
Ditt och datt.
Dagarna går, och några större projekt har jag inte tagit mig an på sista tiden. I huvudsak har jag småskrotat i verkstan och kört lite radiostyrd bil när andan fallit på. Mycket tid har ägnats åt att utveckla färdigheterna inom 3D-utskrifter. Nu har jag installerat en värmebädd så att jag ska kunna skriva ut större föremål i ABS utan att de krymper och böjer sig under utskriftsprocessen. Det fina med att kunna skriva ut saker i plast, är att man kan skriva ut detaljer som uppgraderar och förbättrar maskinen. Nästa sak att titta närmare på är att konvertera skrivaren så att man kan skriva ut mjukare material. I lördags förmiddag ställde jag mig i smedjan och gjorde två ljusstakar som blev en bra inflyttningspresent till min bror. I söndag var jag och Svante förbi Moälven och installerade nytt avgasrör och ledde bort oljeröken från ventilkåpan till luftinsuget. Dessvärre måste vi täta några skarvar i avgassystemet som läcker…..sen måste det väl ändå vara klart. Jag börjar så smått krokna lite på att åka ut till båten för att sedan beöva vända hem för att komma på nya lösningar. Skulle båten stått på gården, hade allt varit klart för länge sedan. Nu tar det cirka två och en halv timme i resa varje gång man ska dit. Den tiden skulle man kunnat göra någonting vettigare av.
Tuning av RC och 3D-printer
Den senaste tiden har jag egentligen bara ägnat mig åt justeringar och experimenterande för att komma till rätta med motorn på den lilla radiostyrda bilen. Det känns så tråkigt att sätta sig ner och skriva om misslyckanden hela tiden. Därför har bloggen stått still i drygt en vecka. Då är det roligare att skriva om dessa misslyckanden först när man lyckats. Det hela började egentigen med att gängan till cylindertoppen hade gått sönder på grund av för mycket i- och urskruvande av glödstiftet. I samband med detta var jag på bränslenålarna till förgasaren. När jag väl hade svarvat en ny topp i mässing, fick jag inte motorn att gå på låga varv efter att den kommit upp i arbetstemperatur. Trots att jag ställde tillbaka nålarna i vad jag trodde var fabriksinställning, fick jag inte motorn att bete sig som önskat. Efter att jag efter mycket läsande på Internet, hittade ett tips om hur man kontrollerade bränsleblandningen genom att nypa av bränsletillförseln och räkna sekunder tills motorn stannade, kunde jag hitta rätt inställning, som naturligtvis inte alls var som jag trott. Nu funkar motorn igen, och den nya toppen fungerar trots att mässing leder värme sämre än aluminium. Blir det ett problem får jag svarava en ny i “rätt” material. Det är alltid lite skruvar och delar som lossnar när man kör, och det är lätt att delarna försvinner. Jag har haft nytta av 3D-skrivaren trots att utskrifterna inte riktigt hållit den kvalité som jag önskat. Detta har lett mig till att justera även denna, för att kunna få optimala utskrifter. Det finns så många variabler, och jag tycker att jag testat med de flesta inställningar i temperatur, utskriftshastighet och upplösning, men ingenting har fungerat. Nu tror jag dock att jag funnit ut var i problemet ligger. Det visade sig att fabriksinställningens matning av plasttråden låg ca 20% för högt, jämfört med vad den borde vara. Nu håller jag på att finjustera alla parametrar för att kunna få perfekta utskrifter. Nästa problem att lösa är att reparera den stora radiostyrda bilen, som efter ett hopp landade på nosen och bröt bottenplattan. Nu håller jag på att undersöka om jag med egen utrustning kan laga den, eller om jag nåste införskaffa en ny bottenplatta. Alltid är det någonting man måste fixa – men så är det väl med hobbyverksamhet.
Service på RC-bilarna
Under veckan som gått har jag mest varit på “gubbdagiset”, eller i min “man cave”, som jag vill kalla det för, och gjort reparationer och underhåll på de radiostyrda bilarna. I söndags slutade en liten filminspelning med att den stora bilens motor blev slö, och när den slutligen dog, gick det inte att få liv i den igen. Den lilla bilen ville inte snurra på tomgång, men fungerade så länge som man körde runt med den, men så fort den stod på tomgång klippte det till, och motorn stannade tvärt. Efter lite felsökning kunde jag konstatera att den stora motorns kompression var minimal. För att en motor ska fungera krävs fyra saker, luft, bränsle, kompession och gnista från tändstiftet. Saknas något funkar det helt enkelt inte. Efter att ha demonterat motorn och bytt ut kolvringen gick motorn igång utan större problem. Nu måste den köras in. Efter att ha analyserat varför kolvringen slitits så fort, kunde jag konstatera att jag kört med för mager oljeblandning. Istället för 4% tvåtaktsolja, har jag använt samma bensin som till motorsågen och röjsågen, vilken har en tvåprocentig oljeblandning. Lilla bilen tog lite längre tid att felsöka. Det visade sig att fjädern som satt runt kopplingsbackarna hade gått av, vilket naturligtvis i sin tur gjorde att det hela tiden låg drivning på hjulen – även vid tomgång. Jag har ju aldrig varit direkt motorintresserad, men man kan ju ändra sig en bit in i livet.
Täckplåt och stag till backslagsreglaget på plats. Harven lagad.
Det var tamej sjutton på tiden att vi kunde åka ut till Moälven utan att behöva bli besvikna, eller stöta på oväntade hinder. Allt gick som en dans! Backslagsstagen hann jag montera på plats utan att Svante märkte någonting, och någon timme senare hade vi satt fast plåten som täcker motorrummet. Det ska dock nämnas att det finns detaljer som behöver förbättras. Bland annat måste avgasröret fästas ordentligt så att det inte ligger och skramlar mot skrovet. Man har ju blivit så känslig för missljud och vibrationer efter att motorn renoverats. På sätt och vis var det bättre när allt skramlade, och man trodde att allt var som det skulle. En lite mer oroande sak som dök upp när vi provkörde, var att det rykte ur ventilhuskåpan – vilket vi aldrig tidigare upplevt. Nu har jag i efterhand fått det klargjort för mig, att det inte är farligt, snarare ett tecken på att någon ventil inte är helt tät. Detta i sig är kanske inte så bra, och bör åtgärdas, och ger ett något minskat effektuttag, men absolut inte skadligt för motorn. Eventuellt räcker det med att justera ventilerna igen. All ledig tid har dock inte bara gått till Moälvens välbefinnanse, harven till ridbanan fick sig en ny med, efter att den gamla slitits och böjt sig bakåt. Åter igen kom smedjan och svetsen till användning.
Lucka till täckplåten för motorrummet
Efter gårdagens bottennapp i humör och ork, tog jag mig i kragen och fortsatte med att göra iordning lucköppningen på plåten till Moälvens maskinrum. Även om den gamla luckan är gammal och bucklig, tyckte jag att det gick att återanvända den. Jag svetsade först fast några L-järn på täckplåten, och sedan tog jag upp öppningen med kapskivan. Förhoppningsvis kommer regnvattnet hållas utanför motorrummet när luckan är stängd. Ett rör och en stång förvandlades på någon timme med hjälp av svetsen, till ett fungerande gångjärn. Nu återstår att slipa av lite ytrost och smuts, innan jag grundmålar åbäket. På lördag är det planerat att åka ut till Moälven för att montera dit den nya stötstången till backslaget och täcka för öppningen till motorrummet. Sen känns det som att båten är lika redo för utfärder som förra året då motorn havererade. Lika envist som vanligt, håller jag tummarna för att allt ska gå som planerat, även om erfarenheten talar för motsatsen.
Tålamod på Moälven
Idag var det blandade känslor ute på Moälven, när medbringaren till backslaget skulle passas in. Det var lite spännande att gå ner i maskinrummet och se om det man stått och jobbat med skulle passa. Jodå! Absolut inga problem att få den på plats – jätteskönt! Vi skruvade dit de gamla nipplarna som passar till oljekylarens slangar – samma gängor på det nya backslaget, som det gamla -skönt det också. Efter en dryg timmes skruvande, när det var dax att fästa backslaget i sprängkåpan, upptäckte vi att hålen i backslaget var aningen mindre än på det gamla backslaget, och de nedre bultarna skulle aldrig gå att få på plats. Vi fick vackert demontera backslaget och sprängkåpan för att fortsätta arbetet hemma i verkstaden. Surt! Vi var ju så nära! Nåja – demonteringen flöt på bra, och efter att ha skruvat fast det nysvetsade avgasröret, kunde vi starta, och njuta en stund av ljudet från motorn. Medan Svante och jag sitter på akterdäck får jag frågan om jag inte lärt mig mycket om metallarbete, och jag kunde bekräfta den frågan med ett “jo”. Efteråt kom jag fram till att jag lärt mig en hel del andra saker som ligger på ett annat plan. Att hantera motgångar, och utveckla en tålmodigare attityd till att omedelbart få dopaminbelöningar till exempel. Belöningen blir så oerhört mycket större, om resultatet av ett arbete blir bättre, och kommer långt senare. Gör man bara tillräckligt många saker samtidigt, så blir man också klar oftare och kan få sina kickar. Nu är hålen uppborrade, och nya pinnbultar till de nedre hålen på backslaget är tillverkade, så nu väntar ett nytt försök att få ordning på hela drivlinan till Moälven.
Medbringare till backslaget
Idag fick jag tag i ett tillräckligt stort svarvämne för att kunna tillvera en passbit mellan medbringaren på det nya backslaget och axeln som driver propellern. Jag hoppas nu att vi mätt rätt på hålcirkelns diameter, som enligt våra beräkningar ska ligga på 82,5 mm. Jag återanvände den gamla medbringaren till det gamla backslaget och satte i sprintar som ska ta upp krafterna. Endast en svetsfog skulle nog annars inte räcka. Nu ska jag måla den, och sätta in pinnbultar i hålen – sedan kan den passas in på plats, och backslaget kan få börja arbeta!