Category Archives: Verkstan

Snart dags för stomresning

En liten stund i verkstan varje kväll har jag stått och sågat och mejslat spår för rutorna. Det är många snitt som ska göras, och rätt som det är så ska en del se lite annorlunda ut än den föregående. Det är lätt att villa bort sig, och det gäller verkligen att tänka till innan man sätter sågen i en del som man redan investerat tid och arbete i. Som tur är har jag märkt upp alla delar. Imorgon har har jag två långa reglar att såga spår och utfasningar i, sedan är det bara att måla innan jag kan börja montera stommen på plats. Då visar det sig om jag tänkt rätt och fått alla mått att stämma. Jag räknar i alla fall med att kunna montera upp merparten i helgen, och då kommer man kunna ana hur det kommer att se ut när det är klart.

Nytt blad

Idag har jag spenderat större delen av dagen i verkstan med undantag för en stunds fotografering på förmiddagen och drönarfotografering hos grannen som måste göra en karta över tomten i syfte att ansöka om ny avloppsbrunn. Det blåste inte lika mycket idag som igår, men det var ändå tillräckligt för att ställa till det för makrofotograferingen. Vissa bilder blir bra, medan andra inte blir så bra. Det är lite svårt när det blåser och motivet rör på sig. Då måste man öppna bländaren fullt för att få en hyfsad slutartid, men skärpedjupet blir ganska grunt.

Solrosorna fortsätter att blomma ett tag till och nya är på väg. De kommer förmodligen inte hinna slå ut men det är ingen större katastrof tycker jag..

Nästa steg i orangeribygget blir att tillverka alla kilar som ska låsa fast reglarna i takstolarna och såga ut spår för alla fönster samt passa in reglarna som ska öka stabiliteten och ge stöd åt rutorna i överkant. Helt plötsligt under dagens sågarbete började sågen visa tecken på att vara slö, så jag bytte blad. Vilken skillnad! Nu börjar jag dessutom få kläm på att såga rakt efter att jag knäckt “koden” och låter sågen göra jobbet i början av snittet, placera kroppen rätt och fokusera på varje drag man gör. Å ena sidan behöver jag inte göra så långa och tjocka snitt längre, så det kan ha betydelse, men å andra sidan känns det som att sågen börjar lyda mina uppmaningar.

Svårt att fokusera

Just nu känns det som att jag har för många bollar i luften och ingen av dem är lätta att fokusera på. Det känns hela tiden som att jag borde göra någonting annat än jag gör just för stunden. Idag skulle årets sista hästhelg ägt rum men en av våra hästar insjuknade och veterinär tillkallades. VI vet fortfarande inte vad hästen drabbats av, men man tog det säkra före det osäkra och avbröt evenemanget och isolerade den sjuka hästen.

I brist på arbetslust tog jag kameran och stativet för att ta lite makrobilder. Det blåste ganska kraftigt och varken blommor eller årets sista pollinerare ville riktigt vara med på bild. Jag fick ta en massa bilder på samma motiv för att få några enstaka skapliga bilder och koncentrera mig på mer fasta föremål.

På eftermiddagen kraftsamlade jag och ställde mig i verkstan för att fortsätta på orangeriet. Den sista takstolen blev klar i veckan och nu har jag börjat med att såga till reglar och fogarna mellan takstolarna, reglarna och bärlinorna som ska monteras på grunden. Det känns lockande att börja montera upp varje sektion vartefter de blir klara, men det är nog smartare att stanna i verkstan och göra helt klart så att det bara är att sätta ihop när allt är klart.

Jag kommer att behöva ta bort en del av taket på friggeboden för att få alla rutor att maximera antalet sektioner med rutor. Jag har nämnt det tidigare, men jag tycker att det är jobbigt med själva grunden som allt bygger på. Det är samma sak med takstolarna som jag spenderat okristligt mycket tid åt. Det tar emot att börja såga i dem utan att mäta både en och tre gånger innan man ens ritar ut en linje att såga efter. Nu har jag gjort klart bärlinorna och tre av åtta sektioner. När dessa är klara måste jag såga ut försänkningar för alla glaskassetter och tillverka de två träreglar som ska låsa hela konstruktionen uppe vid nock.

Tre månader till Julafton

Så var ett evighetsgöra ur världen i alla fall. Man kan gå hur länge som helst och plocka ogräs. I början tar man de största, och sedan arbetar man sig ner i storleken tills man inte orkar längre. Man förundrar sig över att man hittar maskar i sanden i nära anslutning till ogräs. Är det verkligen någon mask som förflyttar sig 40 meter för att att hitta ogräs, eller sprider dom sig från år till år? Efter lite sökande på bloggen kan jag konstatera att ogräset minskat från förra året då jag fyllde släpet med timmertillsatsen och i år blev det bara flaktillsatsen.

Jag blev helt klar med sjunde takstolen och lät bli att påbörja en ny. I natt drömde jag om att jag höll på med att såga och tillverka takstolar, så det får räcka med den typen av jobb för den här veckan. Imorgon börjar jag såga till den första delen på sista takstolen. På tisdag tar jag det andra benet på takstolen som är mer stämjärnsintensivt. På onsdag sågar jag upp ytterkonturen till tvärslån, och på fredag slutför jag tvärslån och sågar ut konturen till var tvärslån ska passas in i takstolsbenen. På lördag gör jag det jag gjorde idag och senast på söndag förhoppningsvis ett helt nytt moment in bygget av orangeriet.

Evighetsgöra gånger två

Igår började jag med att rensa ridbanan från ogräs. Det är hästhelg nästa helg, och om ridbanan ska rensas från ogräs så är det väl inte fel om det är gjort inför kommande helg då fyrbeningarna likställer grönt med mat och fokus behöver vara på vad ryttaren vill. Jag har kommit till lite över hälften, men det känns som att det är dubbelt så mycket kvar av arbetet. Längs kanterna är det värst, och jag har tagit till alla medel till förfogande för att underlätta arbetet.

Takstolarna ligger i bakgrunden och lägger sig som en våt filt över allt annat som man vill eller måste hinna med att göra. Jag är inne på den sjunde av åtta takstolar, så om jag jobbar på så hinner jag klart under helgen, men mer troligt under nästa vecka. Sågningen kräver total fokus och det gäller verkligen att låta sågen arbeta utan att man pressar på för hårt i början av varje snitt, speciellt de klyvande snitten som har en tendens att både vara psykiskt och fysiskt jobbiga att utföra. Ofta måste man klämma in en kil för att inte fastna med sågen. Att arbeta med stämjärn är heller inte så enkelt när träfibrerna går åt fel håll samtidigt som det inte går att mejsla åt motsatta håll. När jag är klar med takstolarna kommer nästa moment i bygget. Måtte det inte vara så tålamodsprövande som detta!

Skyndar långsamt

Jag kan ju inte ge upp nu och bygga takstolarna på vanligt vis. Det skulle ju se konstigt ut med olika design på dem. Det tar otroligt mycket längre tid att bygga takstolarna med slitsfogar och bara handverktyg. Men nu har jag en massa japanska stämjärn, sågar och hyvlar, och använder jag dem inte nu, så kommer jag nog aldrig få användning för dem. Jag har alltid velat bli bättre på finsnickeri, och nu har jag chansen att träna utan att det är en katastrof om inte allt blir helt perfekt. Det svåraste är att såga rakt, men jag börjar få kläm på det. Det gäller bara att ta det lugnt och fokusera på det man håller på med. Fingrarna har lätt för att hamna fel när man börjar bli lite nonchalant. Senast jag sågade mig i fingret var när jag var sju år och skulle testa min timmersåg som förmodligen stod högt på önskelistan över verktyg. Idag har jag “nuddat” sågen vid ett flertal tillfällen och bara Don Ramon i El Chavo del ocho har haft fler plåster på fingrarna. Förra helgen gjorde jag klart en takstol, och under veckan har jag lyckats tillverka en till. Idag blev jag klar med min tredje takstol. Jag ska tillverka totalt 8 stycken takstolar, så jag har fått ändra min mentala inställning till att bli klar och skifta mot att det istället är mental träning och övning i finsnickeri.

Verktygstavla och putsförberedelser

De senaste två dagarna har jag inte gjort så mycket mer än att skrota i verkstan. Jag har blivit klar med verktygstavlan som hänger ovanför hyvelbänken. Jag har lagt ner lite tid och kärlek åt alla verktygshållare som är individuellt anpassade till varje verktyg. Var sak på sin plats. Ordning och reda! Det går inte ens att sätta stämjärnen i fel ordning. Tavlan är lite som en sådan där låda med geometriska former för att barn ska lära sig vad som går att stoppa var.

Idag på eftermiddagen återupptog jag arbetet med orangeriet. Jag bestämde mig igår efter lite funderingar att använda putsnät som armering för putsen. Det blir en hel del extra jobb, men jag tror att slutresultatet kommer bli bättre och hållbarare. Det får ta några extra dagar att sätta upp armeringsnätet. Till en början liknade det ingenting, och jag var på väg att ändra planerna och helt skippa nätet, men så kom jag på hur jag skulle göra för att få nätet jämnt spänt utan bucklor och bulor. Precis som man spänner ett fårstaket med en specialtång för krenelering gjorde jag samma sak fast med en vanlig näbbtång. Till en början tyckte jag inte att det hände så mycket, tills jag insåg att det inte hjälper så mycket om man hela tiden vrider på samma tråd. Det behövdes inte så himla mycket för att få nätet slätt. Nästa femma blir att putsa slätt, men det dröjer några dagar innan jag klätt in hela grunden med nät och kan börja med den saken. Till min hjälp kommer jag använda den putsbräda som jag försett med två handtag – en enkel match i en verkstad med ordning.

Verkstadsutveckling och grundarbete

Jag kunde konstatera att det var rätt beslut att täcka över stenläggningen med plast när jag kom tillbaka dagen efter för att slutföra arbetet. Det hade förmodligen regnat sönder med tanke på att det hade blivit en liten simbassäng där jag inte lagt stenar. Nu är hela golvet lagt och jag har fyllt upp till ungefär hälften av stenarnas höjd med cementblandning för att förhindra sättningar.

Mellan stenläggning och regn har jag spenderat lite tid nere i verkstan för att göra det så behagligt som möjligt när man vistas där. Bland annat tillverkade jag en liten rullvagn för den lilla bandsågen. Ibland vill man göra lite plats när man sågar, och ibland behöver man göra lite plats när man inte sågar, och då är det bra att kunna rulla sågen dit man vill ha den. Jag skapade en praktisk hållare för anhållet och ett hål till vinkelanhållet när man inte använder dem, på så sätt skapar jag förhoppningsvis ännu mer ordning och reda i verkstan.

Idag har jag fortsatt med grunden till orangeriet och kommit så långt att det börjar bli dags för putsning. Grunden har fått den höjd den ska ha och alla större håligheter är igenmurade. Om väder och tid tillåter, så kommer jag hinna klart med putsning i helgen.

Vi plockade lite paprika och tomat för att laga godsaker i köket. Det blev en hel del fyllda paprikor, och i skrivande stund står en stor kastrull med tomater på spisen för att bli sås, och resterande paprikor som inte gick åt, torkas för att bli till krydda och smakrik paprikapasta.

Regnhinder och verkstadsordning

De senaste två dagarna har jag hållit mig mellan verkstan och byggetableringen uppe vid växthuset. Att stå och mura när det regnar är inte så lyckat om man vill hålla en jämn konsistens på murbruket som tenderar att bli blaskigt av några extra droppar vatten.

Igår murade jag igen de glipor mellan balkarna och friggeboden. Jag började såga några Leca-block med en vanlig handdriven såg för att senare gå över till vinkelkap och tigersåg tills det slog mig att den bandsåg jag nyligen införskaffat var utrustad med ett blad avsett för sten och kakel. Stenarna fick på några centimeters marginal plats i maskinen, och jag kunde göra de snitt som behövdes för att blocken skulle passa in perfekt.

Idag började D och jag lägga sten inne i orangeriet, och vi hann till andra raden innan det började regna och vi fick avbryta det mödosamma arbetet. Förhoppningsvis blir det lämpligare väder imorgon så att jag kan komma en bit. Det skulle vara så skönt att bli klar med hela grundarbetet så att jag kunde börja snickra lite.

Nu börjar verkstan bli riktigt bra och väl planerad. Den gamla arbetsbänken fick nytt liv med en skärm som kan fungera som verktygstavla till både arbetsbänk och svarv. Som kronan på verket fick arbetsbänk/svarv och utrymmet under trappan ordentlig belysning som går att styra med kn(app). Nu ska alla verktyg omfördelas till sina logiska platser och användningsområden för att spara tid, minska frustration och främja verkstadsordningen.

Lite rörigt

Just nu känner jag mig lite ofokuserad. Dels håller jag på med orangeriet och dels förbättrar och utrustar verkstan med fler maskiner, samtidigt som paprika tomat och gurka längtar efter att tas till vara på. Tomaterna har inte blivit så många som förra året, men paprikan växer så det knakar. Första omgången ska torkas och sedan göras om till paprikapulver och paprikapasta. En första omgång gurka har jag lagt in i 1-2-3-lag tillsammans med ingefära, chili, dill och senapsfrön. Jag ska göra några burka saltgurka också.

Utrymmet under trappen upp till loftet ovanför verkstan ska bli en plats där man kan sitta och arbeta med lite mer pysselbetonade aktiviteter. För att få bort den gamla “blinddörren in till stallet så byggde jag en vägg framför som jag byggde av återvunnen husväggspanel som målades i en neutral grå färg. Det ska upp lite belysning och en bänk ska göras i ordning där man kan sitta. På väggen kommer det hamna en verktygstavla för det mest nödvändiga som tänger, skruvtvingar och kanske lite annat smått och gott.

Idag fortsatte jag så smått med grunden till orangeriet. Det gick åt en hel del tid till att ta ut öppningen till dörren. Balkarna innehåller ju armering och eftersom jag inte äger en stensåg i av rätta kalibern så har jag fått använda de verktyg som jag har och behärskar. Grannen B kom förbi och undrade om jag skulle använda en “Finja-släde” när jag skulle mura blocken. Eftersom jag inte hört talas om detta tidigare blev jag nyfiken och kunde efter en stunds letande på nätet och lite fantasi bygga min egen “släde”. Släden underlättade en hel del, likväl den riktigt stora murarsleven utan handtag som jag hittade på loftet här om dagen när jag röjde. Imorgon fortsätter allt arbete.