Nu börjar skogshagen mer och mer likna ett kalhygge efter slutavverkning. Det är inte många träd som får stå orörda, och jag är rädd att jag kommer behöva såga ner återstoden nästa år om inte någon storm hinner före. Man får ta några träd åt gången för att inte slita ut sig. Det blev totalt fyra lass med stockar innan jag gav upp för dagen. Nu återstår drygt lika mycket till att ta ner innan jag har gjort som åligger en skogsägare med granbarkborrer i beståndet.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Skogen
Fem dagars intensiv vila
En semester i semestern skulle man kunna kalla det. Fem dagars spenderade tillsammans med mina föräldrar på landstället i lathetens och bortskämdhetens tecken förflöt med fiske och bastubadande. Frukost, mellanmål och middag serverad utan att man behövdes. Emellanåt besökte jag släktingar och delade med mig av min fiskelycka. Med fem dagars vila och fiske i ryggen kunde jag med full intensitet återuppta arbetet på gården. Inspirerad av min 82-åriga krutgubbe till far satte jag genast igång med att ta hand om min egen skog som delvis angripits av granbarkborrar och barkhungriga hästar. Först fick jag gå runt med röjsågen för att få bort all undervegetation för att inte snava eller bränna mig på alla nässlor. Det blev närmare 25 träd inna bränslet och motorsågsoljan tog slut. Efter min paus som bestod av bunkring av petroleumprodukter och mat tog jag mig an de tre vattentankarna som behövdes skuras ur på alger. Det vatten som fanns kvar tömde jag ner i vattenmagasinet under växthuset som sakta men säkert har sjunkit när alla tomater och gurkor och övrig vegetation törstat efter vatten. Nu ser det ut som att det ska komma en hel del vatten från ovan som kan återställa vattenbalansen här på gården. Imorgon blir det om prognosen har rätt en hel del arbete under tak.
Lite fokus på bloggen
Eftersom en bild säger mer än tusen ord och tomma tunnor skramlar mest, avslutar jag dagens bloggande med samma mening som jag började.
Sjukgymnastik i hagen
Jag fic
k ett utökat gymnastikprogram när jag senast besökte sjukgymnasten. Hon tyckte inte att det var så lyckat om jag utsatte min “sköra” kropp med felbelastningar i onödan. Jag tror dock att förra veckans stallmockning har gjort att min kropp kommit igång igen. Jag har förvisso även utfört en hel del övningar under förra veckan som ökat på rörligheten och styrseln i foten. Det är självklart inte bra om jag överbelastar och gör saken värre, men om jag tar det lugnt och lyssnar på kroppen ska det nog gå bra i alla fall. Det verkar som om det går åt rätt håll, även om det går långsamt. En tidshorisont på ett halvår till ett år har jag fått som riktlinje på min återställning – om jag blir helt återställd i benet. Jag skaffade nya innersulor till mina arbetsskor, vilket verkar ha en positiv stimulans på mina fotsulor. Idag har vi röjt lite i hästhagen. Det blev totalt 6 träd som fälldes och avkvistades – imorgon får jag hjälp av grannen med att forsla bort stockarna – han behöver göra något som han uttryckte det. Det är skönt att känna lite värk i armarna efter dagens arbete och samtidigt veta vad det faktiskt beror på. Ankhuset som varit obebott mockades också ur. Trots att det varit rätt fuktigt i luften under hösten verkar det vara hyfsat bra ventilation i huset. Jag hade räknat med att det skulle lukta mögel och vara dyngsurt, men allt hade torkat upp och var lätt att mocka ur. Imorgon planerar jag att göra iordning arbetsrummet, forsla bort stockarna och få ner två IBC-tankar under trädäcket där växthuset ska stå. Vi har för övrigt beställt montering av växthuset då vi var lite osäkra på om jag skulle klara av att montera det i mitt tillstånd. Jag tycker att om inte jag kan vara med så ska ingen av mina vänner behöva utföra arbete för mig.
Smarta hem och öppnare landskap
Just nu saknar jag något att brinna för. Tänk vad skönt avnjuta en helg med att veta exakt vad man ska göra. Lördagen inleddes med funderingar kring vad som skulle kunna vara ett lämpligt och avgränsat projekt för helgen. Jag beslöt mig för att förädla rutinerna och inställningar i det “smarta hemmet”. För den som inte vet vad ett “smart hem” är, så handlar det om att styra lampor och elektriska apparater med hjälp av en central styrenhet som sänder ut trådlösa kommandon till respektive elförbrukare. Pelargonrummet han exempelvis övervakas och skicka arga meddelanden om när temperaturen blir för låg, och samtidigt starta ett element, eller varför inte ge lite vatten om det blir för torrt. Nu har jag kopplat in en smart strömbrytare och en rörelsevakt i verkstan och styr när lampan ska tändas eller släckas utan att jag behöver leta mig fram till strömbrytaren. Det kan tyckas vara lite fånigt och grabbigt, men att vara herre över sitt “smarta hem” och förståelsen för teknologin kan i förlängningen göra livet enklare.
Idag har jag börjat rensa ur dungen vid ängen från slånbär. Förhoppningen är att den lilla dungen ska bli fri från slån och övrigt sly som gör den näst intill ogenomtränglig. Tar man sig väl in i dungen så bjuds man på en härligt vilsam miljö som är värd att tas hand om frågan är bara om upplevelsen kommer vara densamma när man öppnar upp. Jag inser att detta kommer vara ett långt och utdraget projekt. Det är en sat att gå runt med röjsågen, men att sedan ta hand om buskarna är en helt annan sak. Kanske jag kan få buskarna att brinna för mig istället för att jag ska brinna för dem!
Bling, välljud och vaktelgård.
Förra veckan avslutades med att tillverka en odlingslåda för sonens nyvunna intresse för chiliplantor. I utbyte fick jag mig en lektion i hur man polerar metall så att det blir riktigt spegelblankt. Sista delarna till Apollon bestående av två rattar och två täcklock till skyddsrören runt VU-metern fick avsluta föregående projekt med rörförstärkaren. Under veckan har jag så fort tid erbjudits spenderat tid i Nirvana för att njuta och förtrollas av VU-meterns magiska pulserande i takt med välljudet från Apollon. Jag har lagt på en laddning med salt som jag håller på att röka. Eftersom salt inte blir dåligt kan jag i lugn och ro köra röken i omgångar, vilket är perfekt, när en laddning spån räcker i några timmar. Jag sätter på röken när jag kommer hem från jobbet, och upprepar proceduren tills saltet fått lagom med rökarom. Jag har gjort halvhjärtade insatser under veckan med inledningen på nästa projekt – vaktelgård. Jag hade en föreställning om att det skulle gå ganska enkelt att göra hål med jordborren, men när marken består av sten och bitvis ännu mer sten, får man använda spett och händerna för att gräva de 60 centimeter som krävs för att ett stolpfundament ska bli varaktigt stabil. Idag fick jag äntligen lite inspiration till fysiskt arbete. Grannen behövde låna släpet för att åka till byggvaruhuset och införskaffa material till sin egen frus önskemål, så jag tyckte det var en bra idé att vi samkörde. När jag väl har allt, eller det mesta som behövs för att slutföra ett projekt, finns det inga ursäkter längre! Lagom till att jag kommit igång med arbetet fick jag en bild skickad till mig från en vän som betyder väldigt mycket för mig. Bilden visade en trave stockar som hade funnit en ny plats under dagen. Detta fick mig att känna behovet att själv samla in vindfället från i vintras. Dagens fysiska arbete avslutades med att dra elkabeln till hönshagen från maskinhallen där elaggregatet sitter. Dessvärre hade dragsnöret i röret bara en ände, så jag fick koppla loss elen och använda den kabeln som dragsnöre. Efter någon timmes slitande var så alla kablar dragna, och jag kunde koppla in elen till hönshuset igen. Nu får vi se om orken räcket till någonting imorgon, eller om jag också ska vila på den sjunde dagen. Jag kan ju alltid hugga lite ved!
Coq au vin och utökning av RC-banan
Nej – Nu är det dags att uppdatera bloggen! Den senaste tidens händelser har inte motiverat mig att skriva i bloggen. Varje enskild aktivitet är så pass obetydlig att det bara skulle bli en mening eller två att få ner på pränt. Nu har de första två tupparna fått bidra till familjens försörjning genom att ingå som huvudingrediens i Coq au vin. Lyckligtvis slapp jag vara delaktig i själva exekveringen av den nödvändiga slakten. Det kommer säkert en dag då jag får hålla i yxan, men än så länge avstår jag om jag kan. Hur som helst var det gott, och vi blev mätta. Årets första besök i skogen efter sommarens långvariga torka, resulterade i en blygsam samling kantareller och några soppar.
Nu har jag bestämt mig för att utöka RC-banan med ytterligare en kurva. Tanken är att göra en doserad högerkurva som avslutas i en ramp och ett korsande hopp över vägen som man tidigare åkt på. Jag har länge funderat på att börja, men aldrig riktigt kommit till skott eftersom ingreppet på banan blir lite större än att man hinner avsluta det på några timmar. Man vill ju när som helst kunna köra när andan faller in. Så som jag kommer bygga om nu gör att jag kommer kunna bygga utan att störa trafiken, och det kan få ta hur lång tid som helst om jag skulle vilja. Först måste jag bygga en stödmur, vilket både är tidskrävande och tungt. Förhoppningsvis blir jag klar med den biten imorgon. Sedan börjar det mödosamma arbetet med att fylla på med material för att forma själva vägbanken. Jag är inte riktigt klar över hur jag ska bygga rampen, eller bron. Antingen blir det i trä, eller så ska jag försöka mig på att gjuta. Vi får se hur jag gör när jag kommer så långt.
Nedtrappning, bilkörning och kantarelljakt
Även om allt på att-göra-på-semester-listan är avklarat har jag inte helt och hållet kunnat låta bli att arbeta med kroppen. Vedhuggningen var avklarad på drygt en dags lugnare tempo. Även om jag ägnat stor del åt kroppsliga aktiviteter, har hag även ägnat ett antal timmar uppe vid byggybanan. Efter varje körning har jag blåst av det värsta dammet och sedan tvättat bilarna. Det blir lite som terapi att få pyssla om sina racerbilar i miniformat. En och annan tur ut i kantarellskogen har det också blivit. Nu har jag också börjat så smått med en åskådarbänk till ridbanan. Från början hade jag tänkt göra två etage, så att det blev en läkatre, men en långbänk för närmare 20 personer får räcka. Min fru och jag placerade ut betongfundamenten som vi hittade i skogen, där buggybanan ligger. Det blev precisionsarbete med traktorn. Idag vägde jag in fundamenten så att de ligger i linje med varandra. Det var en avvägning om jag skulle sätta allt i våg, eller om fundamenten skulle följa den naturliga lutningen på marken – det blev det senare. Jag kunde konstatera att det förmodligen ser naturligare ut på det viset. Nu återstår att sätta reglar och skruva dit sittbrädorna och ryggstödet. Konstruktionen blev riktigt stabil och håller förmodligen för en entusiastisk hästpublik. När den blir klar kommer den nog inte se så tokig ut, och duga åt mig med.
Midsommar, missär och nöje
Den senaste veckan har flutit på utan större arbetsinsatser. Midsommarhelgen var väl inte helt misslyckad beträffande vädret, men ändå lyckades jag inte komma mig för att göra några större arbetsinsatser. Vi går lite och väntar på att staketstolparna runt ridbanan ska komma på plats innan vi kan stryka ridbanan ur projektlistan. Svante och jag var en sväng förbi Moälven och skruvade fast nya avgasledningen. När vi skulle ut på en lite provtur inträffade det som vi allra minst önskar just nu. Backslaget havererade. Nu känns det så fruktansvärt orättvist, och kraften att plocka ner backslaget för att försöka undersöka vad som är fel, sakas helt från min sida. Jag har i alla fall fått tag i någon som kan renovera backslaget, men det är först i augusti, så vi kan glömma att åka på utfärd den närmaste tiden. Det blir till att “bryggsegla” och lyssna på motorn under tiden som man gör någon annan förbättring på båten. I lördags passade vi på att återinviga eldstaden. Det värmde gott i kvällskylan att sitta runt “lägerelden”. Intresset för att köra radiostyrd bil har åter tagit tag i mig efter drygt 20 års vila, och i söndags var jag ute på en “riktig” bana för 1/8-bilar, men jag vill ju kunna köra min 1/5-bil, som är lite större, så planen att bereda en egen bana uppe vid lilla volten har tagit form. Efter att har röjt lite med röjsågen ser jag att det kan bli en riktigt fin bana utan större ingrepp på topografin. Om man sedan tröttnar, kommer naturen att kunna ta tillbaka marken igen. Den ligger också rätt bra med tanke på (o)ljudet från en radiostyrd bil. Det kommer bli en utmanande bana, men om den är för lätt blir det ju ingen riktig utmaning.
Ved och lite annat
Idag har jag tagit det lugnt och pysslat med lite av varje – en mellandag helt enkelt. Jag började med att samla in några av de “stockar” som skapades när skogsstigarna röjdes upp under sommaren. Jag började kapa upp stammarna för att få lagom stora vedklabbar, men när regnet kom, bestämde jag mig för att gå ner till verkstan för att få ordning på fjäderhammaren till smedjan. Jag ganska snart tvungen att modifiera maskinen som är ett hemmabygge jag köpte i våras. Jag undrar om den över huvudtaget testats, eller om jag är den första? Jag får en känsla av att jag blivit lite lurad att betala överpris för någonting som egentligen skulle fungera utan att jag skulle behöva reparera den. Å andra sidan är jag inte orolig att jag ska få den att fungera. Det saknas lite förstärkningar i svetsfogar och några muttrar borde bytas mot låsmuttrar. Sedan fick jag ett ryck och spolade av alla vagnar och gräsklipparen. Högtrycksinstallationen visade sig gungera som tänkt – bara att slå på tvätten och dra ut slangen! När jag skulle köra in en höbal till stallet upptäckte jag att tändningen på traktorn stått påslagen och dragit ur batteriet. Efter någon timmes laddning var den igång och jag kunde slutföra hötransporten.