Idag har jag inte gjort så mycket annat än att pyssla lite inomhus. Jag har förvisso forslat bort byggavfall från entrén ner till släpet som snart behöver tömmas och matat komposthögen med stallavfall. Jag var en sväng ut i orangeriet och vattnade plantorna. Vissa var i skriande behov, medan andra inte verkade bry sig om det var lite torrt i jorden. Alla fick i alla fall vatten i den mängd som jag fann vara lämpligt för respektive planta. Jag passade på att spola av 3-hjulingens flak som senaste tiden har haft en iskaka blandat med hö och annat organiskt material som blivit till en kladdig sörja.
Jag har passat på att baka lite och vittjat kameran på bilder som jag tagit den senaste veckan. Det har börjat bli lite ljusare på morgonen, och ibland är det som att vandra genom ett landskap fullt med lockande motiv. Från att allt varit platt och dött har plötsligt saker börjat få liv igen.
Idag har det varit lite lugnare än igår på snöfronten. Även om det är kallt i luften så värmer solen i själ och hjärta när man åker runt och plogar. Efter plogningen tog jag hand om gödselkärrorna. När de är så fyllda med blött material föredrar jag att tömma dem i skopan för att sedan tippa i containern istället för att riskera att en vajer brister, eller att påfrestningen blir för hård nu när det är så kallt.
Gårdagens middag där bearnaisesås ingick lämnade tre äggvitor över. De har stått några timmar i ugn på låg värme för att bli så spröda som maränger ska vara.
Efter alla utomhussysslor kunde jag ge mig i kast med att förbereda dagens middag. Det har luktat mat i huset hela dagen. Först tog jag en för lite gryta och det hade blivit svårt att få plats med alla ingredienser.
När alla ingredienser hackats, skurits, brynts och blandas sattes cassouleten in i ugnen på 140-150 grader för att sakta tillredas. Jag har fått hälla på vatten några gånger så att inte allt dunstar. Hönsens hink fylldes med lite morotsskal.
Trots ett relativt sort kök med mycket hyllor och lådor känns det som att det som att vissa saker inte riktigt fått en egen plats. För att råda bot på detta byggde jag ihop ett skåp av lite platta paket. Skåpet är bara 40 cm djupt och får plats under köksön. Det blir lite mindre benutrymme och man måste flytta barstolarna, men skåpet rymmer sådant som används relativt sällan. Förhoppningsvis är köket komplett med maskiner, bunkar och andra skrymmande attiraljer, så att problemet är löst för överskådlig tid.
Jag kunde inte låta bli att sätta en fördeg igår till baguetter som ska avnjutas tillsammans med dagens middag. Nu har jag haft tid att, stretcha, vända, knåda, jäsa, och forma brödet under hela dagen, så nu ska det väl bli riktigt luftigt. Det ser i alla fall lovande ut inne i ugnen!
…Och när de är färdiggräddade! Jag tror att de kan bli bättre om jag inte behöver trycka ihop dem för att få plats på plåten, men vad gör man när man bara har två ugnar, och där den större används till annat?
Igår kom det snö, och i morse plogade jag, men det har kommit lika mycket till sedan dess. Just nu känns det som att varje vecka bjuder på samma händelser och känslor. På måndagen och veckorna skapas allt kaos som sedan hanteras först på helgen. Jag bakar lite bröd som sedan äts upp, vilket i ärlighetens namn är meningen. Jag bakade lite korvbröd som blev bättre än det man köper i affären. Jag trodde inte att de skulle bli så mjuka och luftiga som jag ville ha dem.
Idag började jag med att ta det lite lugnt i läshörnan tillsammans med katterna för att planera dagen. Sedan betade jag av listan i rask takt. Diskmaskinerna tömdes och sedan körde jag undan skräp som samlats utanför entrén och på uppfarten till huset. Därefter tömde jag gödselkärrorna, som för övrigt åter igen är fyllda och väntar på att bli tömda. Efter det körde jag in två balar hö till hö-hörnan innan jag bytte till plog och röjde bort snö från gårdsplanen, hemma hos sonen och vägen ner till grannarna.
Väl inne i värmen igen så knådade jag ihop en deg med fördegen jag gjorde igår. Den degen blev till en stor limpa som kommer förhoppningsvis hålla sig färsk fram till att den blir uppäten. Jag räknar med att den kommer att gå åt imorgon när jag ska laga en cassoulet, som är som gryta med bönor och valfritt kött och kryddig korv. Jag tänker laga på vita bönor som ligger i vatten för tillfället, kycklinglår, sidfläsk och chorizo tillsammans med tomat, lök, vitlök, paprika, selleri, morötter och lite örtkryddor. Grytan ska puttra hela dagen imorgon i ugnen för att gotta till sig ordentligt. Eventuellt lagar jag baguetter istället, men vi får se om tid och ork räcker till.
Nu har väl nästan alla plantorna hittat in i större krukor. Det är bara några chiliplantor som jag väntar på. De är på gång, men de har inte ännu visat sina hjärtblad, så jag får ge mig till tåls några dagar till. Vissa av plantorna har börjat utveckla sina första karaktärsblad – det finns hopp om att jag ska få paprika även detta år!
Just nu känner jag mig lite irriterad och lättretlig. Jag vet inte riktigt vad det är. Hela helgen har kantats av besök samtidigt som huset är lite upp och ner. Sedan behöver man varje gång man ska in i arbetsrummet eller ner i källaren plocka bort och sedan sätta dit nätdörrarna för att katterna inte ska springa runt och gömma sig. Idag körde jag undan lite skräp som hade samlats på altanen. Man får verkligen ligga i om man ska försöka hålla undan lite.
Igår lagade jag fajitas och gjorde vad jag trodde skulle räcka till både 3D-pizza till idag och en eller två lunchlådor. Jag hade inte riktigt räknat med att vi skulle få några hungriga middagsgäster på besök. Nåja – det blev i alla fall gott, liksom rostbrödet som konsumerats igår och idag av både oss själva och våra till synes omättliga besökare.
Idag hade katterna blivit så pass stöddiga så jag tog tillfället i akt och satte upp uttaget i arbetsrummet, som var den sista pusselbiten för att kunna flytta nätverksutrustningen från Nirvana ner i källaren. Nu är det nästa kusligt tyst uppe i Nirvana! Det är alltid lite spännande att flytta på nätverksutrustning när man har så mycket som man styr i hemmet och på gården. Bortsett från några småsaker gick allt bra.
På eftermiddagen kom det ett meddelande från en av stalltjejerna som lät hälsa att en av stolparna i haven hade gått sönder – eller snarare ätits upp. Jag trodde det skulle bli svårare än det verkligen gjorde att få upp den gamla stolpen för att slå ner en ny, men det gick ändå ganska smidigt.
Katterna är så skygga och tillbakadragna så de har hållit till inne i arbetsrummet hela dagen. Eftersom de ska känna sig trygga är jag hindrad att gå in och häfta fast kabeln på väggen och sätta upp ett ordentligt uttag bredvid inkommande fiber. Det råkar sitta i samma rum som katterna vistas i. Med det föll några punkter på min lista på saker att göra i helgen bort, och får skjutas några dagar på framtiden.
Jag bakade ett rostbröd på den fördeg, eller levain, som jag förberedde igår tillsammans med Blanca. Jag fick brödet precis så som jag ville ha det med raka kanter och en liten kulle upptill. Jag är i alla fall nöjd!
Jag fortsätter ett tag till att fylla på med gödset i komposthögen som börjar bli riktigt lucker. Det är inga problem att blanda runt med skopan, vilket det var i början då det mest var lera i högen. Förhoppningsvis kommer det bli bra matjord till sommarens odlingar. Jag passade på att plocka lite skräp som av någon konstig anledning dyker upp. Jag hittade bland annat en trasig gummistövel.
Jag var en sväng upp i pelargonrummet för att flytta över de paprikaplantor som fått sina hjärtblad i större krukor och kunde konstatera att flugpappret som var tomt på flugor igår gör sitt jobb. Sedan gick jag ner i orangeriet och vattnade plantorna som övervintrar där. En av pelargonerna blommar. Jag antar att det är ett tecken på att de trivs där.
Nu när Nirvana är fritt från kartonger passade jag på att sätta mig någon timme för att ta det lite lugnt och bara njuta.
Jag hade anledning att åka upp till komposthögen med en skopa gödsel, och då passerade jag RC-banan. Jag kunde konstatera att skicket är så pass bra att man skulle kunna köra utan att behöva göra några större insatser. Svinstaketet har tydligen skött sin uppgift.
På eftermiddagen skulle jag dra kabel från källaren upp till Nirvana och fick då anledning att flytta ut alla kartonger med kläder ock smink som flyttade in där under målningen av sovrummet intill. Ett lugn spred sig i sinnet när jag var klar.
Eftersom jag inte hittade dragfjädern tog jag en lite styvare kabel som jag kunde skjuta genom rören som leder från Nirvana ner till källaren där jag ska placera sådant som annars väsnas uppe i Nirvana när man vill koppla av med lite musik. De första tre försöken misslyckades innan jag kom på att smörja eltejpen med teflonspray. Även om jag bara behöver tre kablar drog jag upp fyra för att ha en i reserv. Nu återstår det att sätta upp kabelkanaler och uttag innan jag kan börja flytta om utrustningen.
Degen som jäst till sig under helgen har blivit till bröd. Rostbrödet blir nog lite kompakt, men det andra ser lovande ut. Än så länge har jag inte knäckt koden för att förstå hur surdeg fungerar. Men övning ger färdighet och jag ämnar att baka även nästkommande helg.
Snart är mina egna surdegsstarters redo att tas i bruk. Den på råg heter Rågge och den på vete heter Blanca. Rågge har kommit lite längre i utvecklingen, men det beror nog främst på att jag började tidigare med den och det faktum att råg har mer av bakterier och jästsvampar än vete.
Jag bakade ett surdegsbröd på lite köpesurdeg, men tyvärr fastnade degen i jäskorgen när jag skulle stjälpa över den i lergrytan. Nåja, den fick inte samma lyft, men den kommer säkert att smaka gott i alla fall.
Det har varit mycket fokus på bakning, men ju mer man håller på desto mindre komplicerat blir det. Det gäller bara att ha lite framförhållning. Pizzadegen som jag använde igår blandade jag ihop i fredags samtidigt som jag började med degen till dagens surdegsbröd. Igår bakade jag ett rostbröd för kommande veckas konsumtion och just nu håller jag på att jäsa en deg för att göra hamburgerbröd till kvällens måltid.
Idag har jag kört två vändor till tippen med mina egna och sonens rester från hans köksrenovering. Nu är jag i alla fall klar med den saken och kan njuta av en mindre stökig tillvaro. Jag tog tillvara på de badrumsmöbler som vi hade i det badrum som håller på att renoveras och satte upp dem inne i orangeriet som planerat. Det gick ganska smidigt. Just nu vet jag inte vad jag ska placera i skåpen, men jag misstänker att jag kommer förvara fröer och lite andra saker som förknippas med odling. Som en sista åtgärd för att omvandla kaos till ordning satte jag upp en låda vid återvinningsstationen för begagnade sopsäckar. Min fru fick bränna en skylt så att att alla vet vad som ska finnas i lådan.
Med förhoppning om att kvällens middag blir godare än när man äter en hamburgare i gatuköket så borde den rent teoretiskt inte vara speciellt mycket nyttigare. Jag kommer i alla fall kunna trycka i mig maten och veta att det är 100 procent nötkött mellan brödet som är fritt från okända tillsatser.
Idag har jag gjort allt i min makt för att få lite ordning på tillvaron. Allt utrivet material från badrummet inklusive byggavfall från när badrummet på övervåningen byggdes har jag kört till tippen i tre omgångar. NU återstår det att imorgon köra iväg det sista lasset. Det kryper i kroppen när jag ser skräp som ligger och skräpar. Visst möblemang kommer jag flytta in i orangeriet för att främja ordning där, och annat kommer att mellanlagras uppe på loftet för senare användning. Det finns ju lite planer på att göra i ordning någon form av övernattningslägenhet ovanför verkstan, men det kan dröja några år innan jag hittar energi till det.
Nu ska jag bara försöka få lite ordning inomhus bland alla kartonger, spackelhinkar och verktyg som har en tendens att placeras där de stör mitt ordningssinne som mest.
Just nu är det riktigt motigt. Det är mörkt och blött ute, och inne är det mer eller mindre kaos bland allt som är utflyttat från sovrummet. Det blir inte bättre av att allt som är utrivet ur badrummet ligger utanför och väntar på att bli bortforslat. Det är förvisso övergående, men det känns som sagt lite motigt. Det är liksom ingen idé att försöka hålla ordning längre.
Idag startade jag upp årets paprika- och chiliodling. Det blir 80 stycken paprikaplantor, fördelat på 60 röda, 15 spetspaprikor och 5 gula. Det blir 12 padronesplantor, 4 habanero och 4 chili av okänd sort. I år blir det inga pelargoner. Vi kommer istället satsa på andra blommor runt huset. Vi får se vad det blir. Ett tag hittade jag inte alla fröer som jag jag vet att jag fått över från förra året, men efter en stunds letande kunde jag lugna ner nerverna. Jag får bli bättre på att hålla ordning på alla frön som jag samlar in vid säsongens slut. I år kommer övre växthuset uteslutande bestå av paprika och chili, så får det lilla växthuset användas till tomat, gurka, koriander och basilika. Orangeriet kommer säkert också få sin givna funktion under sommaren. Just nu står där lite chiliplantor, avokado och pelargoner i vinterförvar.
Allt är förberett för helgens bakning. Surdegen väcks till liv, och pizzadegen står och jäser i kylskåpet. Jag gjorde en snittkniv av ett rakblad och en pinne, så nu kan jag snitta alla mina bröd så att de får volym när de gräddas i ugnen.
Idag har jag inte fått så mycket gjort, men man ska väl kunna ha sådana dagar också. Jag kom inte igång fören på eftermiddagen då jag åkte och hämtade spiskåpan som anlänt. Jag passade på att handla lite mat när jag ändå var på rull.
När jag kom hem fortsatte jag med VR-tavlan som ska kunna ladda batterier och lysa upp på väggen. Varför inte göra ett “levande konstverk av något som annars ligger framme och skapar oreda 99 procent av tiden.
Det är mycket som ska få plats utan att synas, och det är svårt att beräkna vilket urtymme man behöver för laddstation, transformator till LED-slingan och styrning av ljus och laddare. Till slut lyckades jag få plats med allt i en liten låda som göms i nedre delen av tavlan. Sedan ska man även kunna styra färg och ljusstyrka på LED-listen samt aktivera laddstationen från mobiltelefonen.
