Alla mina projekt | En blogg om mina projekt

11 januari, 2021

Eldiga krycksmycken

Min dotter som pluggar design och är några snäpp vassare åt det konstnärliga hållet än resten av familjen tyckte att jag skulle printa ut eldsflammor till kryckorna. Jag kunde inte riktigt släppa denna galna idé, och när jag låg vaken och funderade på om jag skulle sova eller vara vaken bestämde jag mig för att göra ett försök. Först tänkte jag att flammorna skulle printas ut och vara stela, men det skulle bara resultera i besvikelse när de ganska snart skulle slås av. Istället fick det bli eldsflammor i plast som man kan tvinga fast med en snutt plastfilament. Skulle plasten skadas går det bra att byta ut. Det går ju att byta färg och storlek på flammorna om man så önskar. Nu blev kryckorna mycket snabbare! Som extra bonus är det ingen som misstar dem för sina om de skulle förväxlas vid något sjukhusbesök framöver.

Idag var jag på besök hos naprapaten och nu utspelas stundtals ett litet gerillakrig i foten. Handgranater kastas med jämna mellanrum i fotvalvet medan andra rebeller skjuter skarpt vid stortån. Vi får se om jag kommer få någon sömn alls inatt.

10 januari, 2021

Diverse, Gårdsterapi, HQ, Ordning

Snökaos och ordning

Idag har HQ fått ytterligare förvaringsmöjligheter, och nu är det fritt från prylar som står på golvet. LiPo-batterierna har hittat in i ett plåtskåp för att minimera risken för brand om olyckan skulle vara framme. Sorteringslådan som länge stått på golvet och väntat på att bli uppsatt fann en plats på väggen i lagom plockhöjd. Tanken är att jag ska kunna förvara reservdelar och servade komponenter till den radiostyrda bilen där. Det är bara att plocka fram märkmaskinen och skriva ut etiketter på askarna vartefter de fylls. Det kom en hel del snö under dagen och jag kände mig tvungen att utföra en stödplogning när det fortfarande var ljust. Benet vågar jag inte lita på i traktorn så det fick bli 4-hjulingen istället.

Benet ja – det fortsätter att så dystra tankefrön i huvudet om framtiden och hälsan. Tänk om det ändå är en nervsjukdom som bara väntar på att få koppla ett grepp om det andra benet också? Ska jag behöva fortsätta leva med smärtan och blott några timmars sömn per natt? Hur ska jag i så fall klara av att sätta upp växthuset, eller för den delen få det nya plåtskåpet på plats för att även kunna skapa bättre ordningsförutsättningar i verkstan? Det är klart att jag kan ta hjälp av grannar, barn och vänner, men för mig som nästan alltid klarart av allt på egen hand är det svårt att acceptera ett beroende av att andra ska ställa upp. Om jag ska gå runt och halta resten av livet – vilken typ av käpp eller krycka ska jag ha? Skulle en Segway kunna underlätta framkomligheten på gården? Blir det rullator eller en Permobil? Hur ska jag göra om min radiostyrda bil välter och jag måste gå och vända på den? Man hinner i alla fall tänka på mycket när man ligger vaken på nätterna.

9 januari, 2021

Drönarbild, HQ, Ordning

Kompakt och ordnat i HQ

Idag har jag ägnat lite tid och kärlek till HQ som behövde lite uppmärksamhet. Det är en konst att hålla ordning på alla prylar. Min morfar som konstigt nog varit en förebild för mig trots att jag högst någon gång per år fick förmånen att umgås med mina morföräldrar. Han hade i alla fall ett rum fyllt med tekniska prylar som fångade hans intresse och utforskarglädje – det kallades på sjungande finlandssvenska för “rojjurummet” – förmodligen för att det var lite “råddigt” där. Min morfar gick tyvärr bort i god tid innan jag hann bli tillräckligt gammal för att insupa den kunskap som jag föreställer mig att han kunde överfört till mig.

Nu är jag själv den där nyfikna och utforskande mannen som alltid tar sig an nya utmaningar och insuper kunskaper på vägen. Jag vet inte om det är kunskapen eller själva skaparglädjen som lockar. Nu har jag som helst ett eget rum fyllt med tekniska prylar som skulle fått min morfar att gå igång på alla cylindrar – jag vill i alla fall tro det. När jag tänker efter så var det nog inte så råddigt i min morfars motsvarighet till HQ. Han vara alltid omsorgsfull och vårdade sina saker. Nej – det här måste jag ta reda på. Var det stökigt i min morfars “man cave”, eller var det min mormor som inte förstod sig på det hela? Det kan ju vara rätt så svårt att skapa ordning när alla tekniska prylar ska samsas i samma rum. Och någon som inte ser skönheten i det hela kanske ser det med andra ögon. Min lösning är att ha många lådor och mycket förvaring till sådant som inte behöver vara framme, eller sådant som när det inte används kan betraktas som utsmyckning. Idag har jag satt ihop några nya skåp för att kunna ge ett hem till sådant som annars har fått stå framme och skapat den där “råddiga” känslan. Kanske det bara var så att min morfar inte hade lika många lådor och skåp som jag har.

8 januari, 2021

HQ, Ordning, Rörförstärkare

HiFi till HQ

Idag efter jobbet fick jag ett infall att införskaffa och installera högtalare i taket på HQ istället för de högtalare jag haft stående på dordet. Fria bänkytor gör att det är lättare att hålla ordning när man sitter och knåpar. Helt plötsligt blev det mer plats över när högtalarna på bordet bortskaffades. Med en fot som inte känselmässigt talar om för en om man står på fast mark tog jag modet till mig och klättrade upp ovanför HQ för att dra sladdar från respektive högtalare till där förstärkaren skulle stå. Allt gick bra utan några missöden. Det finns hopp för fortsatta aktiviteter och framtida projekt oavsett utgången av min färdighet i gång. Är man bara försiktig så ska det väl gå bra. Jag fick äntligen användning för rörförstärkaren jag byggde som byggsats från Kina. Så länge man inte spelar musik på absolut högsta volym låter det riktigt bra och varmt. Rörföstärkaren avger ju också lite termisk värme, vilket är välkommet såhär års. Det återstår att sätta ett vägguttag nära rörförstärkaren och streaming-enheten samt sätta en kabelkanal för högtalarkablarna mellan taket och rörförsärkaren. De delar jag hoppats på att få till Nixie-klockan har inte kommit med posten idag, så det blir förs nästa vecka som jag fortsätter med den. Under tiden kanske jag kan ägna lite tid till att skapa ordning i det som går att skapa ordning på i HQ. Jag kanske sätter upp någon hylla eller skapar någon form aav förvaring till något som längtar efter en egen plats i tillvaron.

6 januari, 2021

3D-printing, Diverse, Elektronikverkstad, HQ, Kronos

Knäck i luren

2005 var året då dykläkaren undersökte mina öron senast. Då kunde han bland annat konstatera att jag hade små men effektiva lungor då han trodde det var fel på spirometern och gav mig en ny att blåsa utanför markeringen. En spirometer kan vara digital eller som i det här fallet ett papprör som man blåser i. En digital hade troligtvis reagerat annorlunda. I en läkarundersökning för dykare ingår det att titta i öronen. Läkaren kunde konstatera att någonting satt i vägen för att kunna undersöka trumhinnan som var en viktig del av undersökningen. Efter lite grävande kunde han lirka fram en hård liten sten som tydligen bestod av torkat öronvax. På senare tid har jag märkt att hörseln på höger öra har varit något dämpad i diskanten. Igår fick min fru gräva med virknål (jag vet…man ska inte, men sjukvården behöver inte mer av mig just nu) och sedan med en tops fånga upp vaxet som förmodligen sakta men säkert var på väg att ombildas till öronsten. Nu har ljudbilden i Nivana förändrats markant. Tidigare har det känts lite som att ljudbilden varit koncentrerad till vänster sida, men nu har det snarare blivit värt om. Det tar väl några dagar att lära om hörseln.

Idag har jag designat fästen till resterande kretskort för Nixie-klockan. Man kommer på saker efter hand, och det är sällan som första biten i en prototyp blir optimal. Just nu printas de sista slutliga fixturerna fram. Förhoppningsvis funkar det. Jag har gjort ett långtidstest på bevarande av superlim och spritpennor. Det fungerar klockrent att lägga i ris i en burk tillsammans med det som man inte vill ska “torka” ut. Tydligen är det så att det som torkar ut superlim och spritpennor är inte torka, utan fukt. Med detta husmorstips sätter jag punkt för dagens blogginlägg. Vi hörs!

5 januari, 2021

3D-printing, Diverse, Drönarbild, Drönare, Elektronikverkstad, HQ, Kronos

Naprapat, Sömn och Drönarcertifikat

Igår var jag hos naprapaten för att bli av med lite av min ryggsmärta och förhoppningsvis även benbesväret på lite sikt. Enligt diagnosen som jag fick med posten svart på vitt från neurologen så sitter benproblemet troligtvis i ischiasnerven och ryggen. Efter mitt besök hos naprapaten blev ryggen mycket bättre, och jag har för första gången på över en vecka kunnat skrapa ihop över tre timmars sömn. Jag hoppas på att kunna slå nytt sömnrekord inatt. Ryggproblemet har kommit smygande då min hälta gjort att jag snedbelastar ryggen. Blir jag inte bättre i ryggen, blir jag nog inte heller bättre i benet – om nu diagnosen stämmer. Det blir återbesök hos Naprapaten på torsdag. Tills dess ska jag ha gjort lite övningar för att träna upp rätt muskler i ryggen.

Jag hörde på radion igår att man var tvungen att registrera sig för att flyga drönare, och i mitt fall även ta två flygcertifikat. På vinst och förlust registrerade jag mig och förlitade mig på att mina tidigare inhämtade kunskaper om säkerhet och förnuft kring drönarflygning skulle räcka. Med hyfsat god marginal klarade jag båda teoriproven som ger mig rätt att flyga och ta bilder från luften. Jag hade några fel som jag inte kunnat kolla upp efteråt. Det är lite typiskt transportstyrelsen att inte avslöja var man brister i sin kunskap. Vissa frågor är som teoriprovet för bilkörning, så jag är föga förvånad om jag kryssat fel fast jag egentligen vet vad som är rätt.

Utvecklingen av Nixie-klockan går vidare. Nu är alla siffermoduler helt färdiglödda. Nu håller jag på att designa infästningen av respektive modul. Jag är lite fascinerad över hur bra detaljer som 3D-skrivaren klarar av att spotta ut. Distanserna som ska se till att modulernas kretsar kommer i kontakt med metallplattan där elektronrören sticker upp är första delen av infästningsproblematiken. Del två blir att göra byglar som fixerar modulerna. Tyvärr har junior tagit slut på allt blått plastfilament till skrivaren, så det fick bli grönt istället. Det är ju ingenting som kommer synas när klockan står färdig. Det är bara bloggbilder och mitt sinne för ordning som störs en aning.

3 januari, 2021

Elektronikverkstad, Kronos

Gör om – gör rätt!

Naturligtvis hade jag tänkt spegelvänt när jag lödde fast elektronrörens ben med hållaren för IC-kretsarna. Efter att funderat på om jag skulle göra om programmet så att rätt siffra skulle visas trots att allt var felkopplat kom jag fram till att jag skulle löda om allt. Nu var jag noggrann med att kontrollera att rätt siffra visades när jag skickade in ström i respektive position på IC-hållaren. Nu vill det till att IC-kretsen verkligen fungerar som jag tror att den gör. Imorgon ska jag göra ett enkelt testprogram för att kontrollera funktionen innan jag går vidare i mitt Nixie-projekt. I övrigt fortsätter benet att trilskas och emellanåt får jag ischias-kännigar i ryggslutet, ljumsken och låret. Imorgon ska jag till naprapaten för att se om det finns någon smärtfri framtid.

2 januari, 2021

Elektronikverkstad, Kronos

Tjorviga ben

Man vet redan när man börjar att det kommer bli besvärligt med att få plats samtidigt som det ska bli någorlunda snyggt. Det tog närmare tre timmar att göra klart en av tre sifferpar. Jag får ta detta lugnt och metodiskt så ska det nog bli bra och fungera. Nu tycker jag att jag följt alla trådar till rätt placering på IC-kretsarna, men det skulle inte förvåna mig om jag tänkt, eller gjort fel någonstans. Innan jag fortsätter med nästa byggblock ska jag testa funktionen. Det är mycket bättre att få göra om på en istället för på alla.

1 januari, 2021

Kronos

En ny dag, ett nytt år, en ny tid.

Vi satt med grannarna som kom över och inväntade tolvslaget från 9 på kvällen. I morse vid 3-tiden orkade ingen av oss längre vara vakna inpå det nya året. Det var som vanligt väldigt trevligt att förtära vin, ost och annat tilltugg med några som delar ett liv ute på landet.

Idag har jag spenderat en hel del tid nere i verkstan och HQ åt att bygga på Nixie-klockan. Som vanligt är jag inte helt nöjd med mitt finsnickeri. Jag tror att det är tålamodet som tryter lite. Jag passade på att testa alla siffror i elektronrören för att bekanta mig med vilket ben som gick till vilken siffra. Nästa steg är att bygga ihop elektroniklogiken och få lite ordning inne i kabinettet. Just nu är det ett virrvarr av nakna metallben, och det skulle bli svårt att få plats om inte respektive ben löddes fast på kretskortet med respektive BCD-modul. Sedan ska ju klockan kunna hämta tiden från Internet när den slås på. En logotyp ska laseretsas i fronten på kabinettet, så det är långt kvar även om den nu klarar av att visa datumet för dagen. Imorgon kommer den dock att visa fel om jag inte tar fram lödkolven och löder om några ben.

31 december, 2020

Diverse

Kontemplation

Detta år går de flesta krönikorna i moll med löften om att nästkommande år kommer bli så mycket bättre än det som varit. På ett personligt plan har det varit ett fantastiskt år där jag kunnat utveckla mig själv och bekanta mig med nya utmaningar. Jag har aldrig byggt ett hus från grund till tak tidigare, och förändringarna här på gården har aldrig varit tydligare. Naturrlkigtvis har det varit jobbigt och besvärligt emellanåt, för att inte tala om de två sista månaderna på året med solfrånvaro och ett ben som gradvis har gjort tillvaron kämpig. Vi har till och med hunnit med att dra på oss och klara av Covid-19 under den senaste månaden. Katten som alltid tytt sig till mina projekt finns inte med oss längre. Det var lite mysigt när hon redan värmt upp fåtöljen i Nirvana, eller när hon nyfiket utforskade förändringarna här på gården. Nä – det har inte varit något direkt dåligt år för mig. Jag saknar dock att kunna röra mig fritt och trängas i mjölkvisken, eller hinna med i revolverdörren för att spara någon sekund in och ut ur affären. På sätt och vis har jag kommit närmare mina föräldra med fler telefonsamtal än vad vi normalt har. En kram skulle inte vara fel – varken att få eller ge. Vi får invänta vaccinering och hoppas på det bästa helt enkelt. Jag hoppas på att det nya året ska bli en fortsättning på innevarande års positiva inslag. Vi kommer alltid ha bekymmer att brottas med – problemet är att vi glömmer bort smärta från förr till förmån för det som var bra.

Jag vill önska ett gott nytt år till alla som läser min blogg och som ständigt ger mig energi att fortsätta fylla den med innehåll. Jag är speciellt tacksam för alla ryggdunkar, nu när jag brottas med ett troligt ryggproblem. Jag hoppas att jag på motsvarande sätt kan ge energi och inspiration åt mina läsare.

Gott nytt år!