Dagens vistelse på klubbens RC-bana blev kortvarig idag. Efter en halv tanks körning slutade bilen att driva framåt. Det visade sig vara lagret i främre differentialen som givit upp. Istället blev det till att stå och vända på bilar som hamnat på fel köl. Efter att ha tryck i mig två korvar och en läsk i sällskap med en handfull RC-fantaster åkte jag hem och började meka med bilen. Första försöket resulterade i att framhjulen drev åt fel håll. Jag hade av misstag monterat diffen åt fel håll. Det var bara att skruva isär igen, och göra rätt. Naturligtvis ville jag prova bilen uppe på min egen bana, men jag kom på att jag först borde fixa till första hoppet i Sonnenschein-kurvan, som numer har blivit lite rakare än den ursprungliga sträckningen. För att få ett lite bättre underlag än grus som tenderar att flytta på sig när man gasar, så tänkte jag försöka med att lägga tegelstenar som underlag. Flertalet stenar plockade jag från skogen och utanför maskinhallen….där de legat sedan vi flyttade in. Resultatet blev lyckat, och nu kan jag faktiskt köra utan att få konstiga snedhopp på grund av ojämnt underlag. Jag försökte för första gången forma en ny kaross i polykarbonat, vilket inte alls gick min väg. Vid upphettningen av plasten formades en massa små bubblor. Såhär i efterhand så vet jag att vissa plaster är hygroskopiska och absorberar vatten. Det brukar vara ett problem när man använder sådan plast i 3D-skirvaren, och lösningen är att först torka materialet. Jag målade i alla fall karossen lite snabbt med lite HBTQ-färg. Jag vill se om det är hållbarare än PET-G som jag använt till alla mina andra karosser. Visar det sig att det är bättre får jag väl göra mig besväret att först torka plasten i ugn på lägre temperatur i några timmar innan jag vakuumformar mina karosser.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Verkstan
Lägre tempo
Denna vecka har varit lugn på projektfronten. Fasadrenoveringen avslutades med att städa undan och lämna tillbaka ställningen. I onsdags var det en sväng förbi Arlanda RC för att köra lite radiostyrt. Det har blivit en hel del uppe på den egna banan också. Efter att ha gått ett varv med trimmern för att få bort det värsta ogräset, som trots torkan letat sig in på banan, kunde jag åter igen ägna mig åt några tankar – både i form av metanol till bilen och mentala till mig själv. Jag fick hjälp av min dotter att sätta upp hönsredena, nu när nästa kull kycklingar vuxit sig så pass stora att de inte längre behöver en avgränsning från resterande fjäderfän. Idag har jag mestadels suttit uppe i HQ, och jag passade på att måla klart en kaross som varit maskerad och klar sedan länge, men som inte blivit målad. Det har inte gått åt lika många karosser denna säsong, mycket beroende på att jag inte hunnit köra lika mycket, men också för att de verkar hålla längre….vilket skulle kunna tyda på att jag blivit en bättre förare. Framvagnen som börjat visa tecken på slitage fick också lite omvårdnad med nya bussningar och brickor. Efter en stunds vistelse uppe i HQ fick jag ögonen på ångmotorn jag fick i julklapp av min “äldsta” vän för några år sedan, gick jag igenom vad som var kvar av bygget. Jag började läsa instruktionerna, och insåg snabbt varför jag inte slutfört bygget tidigare. Mycket av måtten är i tum, och “ritningarna” håller inte riktigt måttet. Sedan när man inte riktigt vet vilka mått som är viktiga, blir det lite mycket chansningar för mitt tycke. Jag dristade mig dock till att fortsätta där jag slutade, och borrade totalt femton hål, varav tio skulle gängas med en BA7-tapp….också ett brittiskt påfund.
Förvaringslåda för foder
Platsen under redena blir en perfekt plats till att förvara foder, snäckskal och annat godis för hönsen. Jag började igår med att försöka hitta fodertunnor, men det var mer eller mindre omöjligt att få tag på rätt storlek och kvalitet. Antingen för stora, för små, eller för klena. Jag hade några medar till lådor liggande, så varför inte göra ett försök att bygga en specialanpassad förvaringslåda under redena. Nu är frågan om det kommer bli för tungt så att lådan kärvar, eller om det kommer fungera så bra som man skulle önska. När jag ändå höll på i verkstan passade jag på att montera fast sittpinnar utanför varje våningsplan utanför redena. Det känns som att hönorna får lättare att ta sig in och ut då. Av den lilla biten björk som blev över efter sittpinnarna, gjorde jag ett ställ för träborrarna som annars legat i en låda, huller om buller. Du blir det svårare att ha oordning, och lättare att hitta.
Värmebölja
Efter fem dagars nedvarvning och fullständig avkoppling hos mina föräldrar i Finland, är jag åter tillbaka på gården för att fortsätta med alla mina mer eller mindre självpåtagna projekt. Vistelsen på bortaplan var precis så lång att jag kunde förnimma antydan till en begynnande rastlöshet. Att få allt serverat för sig, och låta sig bli ordentligt bortskämd, hör kanske inte till mitt vanliga jag. Väl hemma möttes jag av en värmebölja som tvingat mig att mestadels vara inne i verkstaden med stängd port för att hålla värmen stången. Det blev en justering av stoppet för skottkärran på gödseltransportören. Den lyckades jag avklara under förmiddagen då värmen ännu inte hunnit bli så tryckande. Det är inte så kul att sitta med långärmat och svetsa när det är så varmt. Imorgon blir det den första officiella tömningen, och projektet kan förhoppningsvis helt och hållet läggas till handlingarna. Jag kände att jag behövde göra en insats och skänka hönsen en chans till lite mer skugga ute i hönsgården – så det blev ett litet tak som man kan flytta runt. När jag var inne och justerade vattenautomaten såg jag hur några av hönsen låg och badade i spånet, och fick dåligt samvete för att de ännu inte fått något sandbad, så två gamla däck sågades snabbt upp och fylldes med sand för att de ska kunna sköta hygienen. De avverkar det gröna snabbt inne i gården, så det börjar bli dags att göra i ordning själva hagen – när värmen äntligen bedarrade, kunde jag slå ner de sista stolparna.. Nu återstår det att sätta upp själva elstaket och koppla på ström, sedan kan vi avlasta gården på grönbete när vi är hemma.
Svetsning, målning och hönspyssel
Efter gårdagens lyckade försök med gödseltransportören fick jag blodad tand att försöka avsluta detta långdragna projekt. Med “tippstoppet” fastsvetsat och förstärkning av provisoriska svetsfogar tog jag fram färgsprutan för att väderskydda konstruktionen. – Jag vill ju inte att sex månaders ångestfyllt arbete ska rosta bort. Äntligen kan jag rulla ut åbäket från verkstaden och känna hur ordningen återställs.
Jag ägnade en halvtimmes meditation inne i hönsgården tillsammans med sex stycken modiga kycklingar. Det är fascinerande att se hur de pickar och sprätter. Helt plötsligt kan man höra målbrottskuckel inifrån hönshuset, och alla rusar in för att se vad som är i görningen. Antingen är det någon som säger – Åh…kolla vad jag hittade för något gott! Eller – Hjälp! Hjälp! Vargen kommer!…. Vem vet? Efter några minuter tittar en kyckling ut igen, och scenariot upprepas. Under min meditation fick jag plötsligt infallet att bygga en flyttbar pinnstege som kan placera på valfri plats inne i hönsgården, och senare kanske i hagen när den blir klar, och kycklingarna övergår till hönor eller tuppar, och blir mogna för mer vidsträckta äventyr.
Provkörning av gödselhiss
Vissa projekt tenderar att dra ut på tiden. Man ojar och grämer sig över att allt bara känns jobbigt och fel ända tills man gör det där sista som får allt att rulla vidare. Det var över ett halvår sedan som jag påbörjade bygget med gödselhissen, och ännu längre sedan som planerna började ta form. Idag lyckades jag äntligen få till den där fastlåsningen av skottkärran som jag inte lyckats med tidigare. Ett första tömningstest kunde med godkänt resultat utföras med autentiskt innehåll i kärran – så nu är det inte långt kvar innan jag kan bocka av den som slutfört projekt. Jag behöver bara tillverka ett stopp så att baljan inte slår i trissorna när man tippar, och därefter blir det målning, så att den tål väder och vind.
I förmiddags ägnade jag en stund åt att tillverka fästen för sittpinnar som kan placeras i valfri höjd på valfri stolpe inne i hönsgården. Vad gör man inte för att det ska bli intressant för hönsen att vistas utomhus? För första gången fick jag besök av några modiga kycklingar, som fått smak för det gröna. De sprang snabbt in igen när jag började härja med skruvdragaren.
Just nu håller nästa kull med kycklingar på att kläckas. Fem är redan ute, och den sjätte kämpar med att göra sig fri från sitt skal. Totalt är det sexton ägg, och vi får se hur många som verkligen kommer ut. Det finns i alla fall plats i hönshuset!
Att vara slö är inget alternativ längre
Under veckan som gått, har jag upprättat en slipstation. Förra veckan, när jag letade efter sten, hittade jag, vad jag trodde var, den perfekta foten för ett rullande stativ till slipmaskinen. Det visade sig dock vara ett alldeles för stor brunnslock, som inte passade till det jag hade tänkt, och vid närmare eftetanke hade det blivit fel med fyra hjul, istället för tre – som aldrig vickar, hur ojämt underlaget än är. Brunnslocket kanske kan passa som skiva till ett tungt trädgårdsbord i ett framtida miniprojekt. Istället för att använda brunnslocket sågade jag till några plattjärn, så att när de svetsades ihop, bildade en perfekt “Mercedes-stjärna”. Rullbordet utrustades vidare med hållare för alla olika jiggar som hör till slipmaskinen, så nu kommer förhoppningsvis inga “livsnödvändiga” tillbehör komma på villovägar. Först ut att skärpas var en av medlemmarna i favoritborrsetet. Efter lite övning lyckades jag få till en fyrfassettspets, och det dröjde inte länge förren merparten av borrarna var slipade. Resterande lämnar jag till någon annan dag. Det fanns även några stämjärn och knivar som behövde lite kärlek. Min fru och jag gick upp i skogen på jakt efter sittpinnar till hönshuset. Det dröjde inte länge innan några av fågrarna hade fattat att man radikalt kunde byta perspektiv på tillvaron genom att ta sig till högre höjder. Kul att det man gör uppskattas!
Stolpar, vindskivor och skitgöra
Igår kom det så pass mycket regn så att marken mjuknade upp lite. Det var betydligt lättare att spetta och sedan driva ner stolparna än för några veckor sedan, då marken var stenhård. Jag satte upp fyra fem stolpar igår och två idag. Nu är över hälften uppsatta, så några stolpar om dagen så är snart inhägnaden runt hönshagen färdig. Jag passade på att såga till och måla vindskivorna igår, så idag var det en enkel sak att få dem på plats. Med några månaders uppehåll fortsatte jag med gödselhissen. Hur jag än försökt så kommer jag inte bort från att jag måste ha en ramp. Jag hade helst sluppit det, men någonstans har jag tänkt fel, eller inte riktigt klart. Tills jag kommer på en bättre lösning, får detta duga. Nu återstår det att konstruera ett lås som fixerar skottkärran i tippanordningen, så att den inte ramlar ner när man tömmer ur gödslet.
Nu haver jag haspat, precis överallt!
Igår hann jag klippa ängen inför dagens hästutställning som bestod av 16 av drygt 20 anmälda fjordingar. Hästdagar brukar innebära att jag får ta på mig vaktmästarrollen, och fixa det som ingen annan hinner, eller det som jag klarar av bättre än de som gillar hästar mer än verktyg. Huvudfokus utöver eldragning till ljudanläggningen blev att sätta upp en målning väl synlig för beskådan, men ändå skyddad från damm och hundar. Tavlan, som heter “Fjordhästar och smörblommor” som donerats av Ylva Hagfält till den som blev BIS (Best In Show). Vid tiotiden då jag kände att jag inte tillförde så mycket åkte jag till Uppsala för att handla mat och diverse mer eller mindre nödvändiga saker från alla gubbdagis som ligger bra till – “när man ändå är där”. Jag brukar skriva en lista med saker som jag saknar. Dels för att inte glömma bort någonting viktigt, men också för att inte förledas bland alla lockvaror. En sak som jag inte har för vana att ha på mig är kniv, trots att det är ett så pass användbart verktyg. Den är ju heller inte ivägen när den sitter fast i skärpet. Det fick hur som helst bli en kniv – Nu ska jag bara lära mig att komma ihåg att använda den!
När jag kom hem från Uppsala möttes jag av beskedet att Joker – vår häst – hade blivit BIS, och därmed har jag en tavla att hänga upp…..igen! Just nu står den i vårt arbetsrum och “mognar”, innan vi hittar en lämplig väggyta för den.
Eftermiddagen tillbringades i smidesverkstan för att tillverka diverse haspar till hönsgården. Det tog ett tag att lista ut hur jag skulle göra öglorna runda. Det blev betydligt enklare när jag tillverkat en gig att forma dem runt. På huvudingången till hönsgården fick jag komma fram med en lite annorlunda lösning eftersom man vill kunna stänga efter sig när man själv går in. Det fick bli en bygel som kan manövreras från både ut- och insidan. Dörren ut mot hönshagen klarar sig gott och väl med en hasp på insidan. Imorgon kanske jag kan få nätet över hönsgården på plats och stenar i nederkanten där nätet möter marken. Först då har jag gjort alla måsten och kan gå ner på halvfart….om jag vill!
Nationaldagen
Idag har det inte blivit så många olika arbetsmoment på hönsgården utförda. Igår när jag skulle såga träribbor av en planka med cirkelsågen, så började det osa bränt om cirkelsågen. Det var inte den där brända trädoften som ibland uppkommer när sågbladets friktion gör så att träet börjar ryka. Det var en mer stickande bränd elektronik och plast som spred sig. Efter ytterligare en ribba hade sågen gjort sitt, och jag fick skruva isär det för att kika på vad som orsakade röken, som tilltog mer och mer under demonteringen. Det visade sig att lindningen till motorn hade överhettat. Jaha – det var den sågen! I morse åkte jag iväg till byggvaruhuset och fick sällskap av min dotter. Jag fastnade för en batteridriven historia, som ingick i en hel arsenal av maskiner som gör alla riktiga män lyckliga, oavsett om man är händig eller ej. Faktum var att fyra av de maskiner som kom med blev lämpliga ersättare till maskiner som egentligen skulle ha bytts ut för länge sedan. En obalanserad sticksåg, eller en vinkelslip där strömbrytaren glappar trots upprepade reparationsförsök gör ingen direkt lycklig. Skruvdragaren får bli ett komplement till den befintliga som är lite smidigare när arbetet inte är så krävande. Väl hemma sågade jag upp fyra batteriladdningar, och kunde växelvis skruva fast ribborna över nätskarvarna medan ett av batterierna var på laddning. Jag får väl komplettera med ett batteri med större kapacitet framöver. Det är inte så ofta som jag sågar i 45mm massiv planka, så jag är rätt nöjd med mitt köp. Efter att alla ribbor var uppskruvade bestämde jag mig för att göra en liten rensning i verkstan. Dels rensade jag bort gamla skruvdragare, som i sig fungerar, men där det inte finns några batterier att få tag i längre, men också trasiga maskiner som bara samlat damm. Obehöriga föremål som efterlämnats av mindre ordningsamma familjemedlemmar skyfflades snabbt mer i flyttlådor. Det blev 4 stycken, nu innehållande saker som jag inte känner igen eller vill låna ut värdefull verkstadsyta till. I och med denna städning kommer verkstaden bara att få lämnas i samma ordning som den var i när man gick in i den, och saker som inte hör hemma där ska förvaras på annan plats. Det finns gott om utrymmen att förvara saker på – både på kort och lång sikt. Efter att golvet blivit helt fritt från obehöriga föremål kunde jag börja med städningen. Man kan fråga vilken metall- eller träverkstad som helst vad som tillverkas, och svaret kommer bli spån! Hönshusets golv fick bli slutdestination för det spån som jag lyckades tillverka idag. Som avslutning på dagen målade jag ribborna med Falu rödfärg – det kan ju inte få se ut hur som helst!