En stor del av den senaste fritiden, har tillbringats uppe vid buggybanan. Efter att jag kämpat med motorinställningarna, har jag fått byta både styr- och gasservon hela fyra gånger. Två haverier berodde troligtvis på för hård körning, medan de två sista med allra största sannolikhet berodde på tillverkningsfel. Nu spinner motorn som den ska och jag har kunnat förbättra varvtiderna, som nu är nere på runt 44 sekunder. Jag har länge försökt hitta en trädgårdsvält, utan framgång. De som jag hittat begagnade har funnits i en annan del av landet, eller betingat ett allt för högt pris. Jag fick emellertid idén att jag skulle bygga en själv när jag av en händelse hittade två stora metallrullar på den gamla båtvagnen, när jag skulle kapa till en U-profil, för att tillverka en jordstamp. Nu blev det en jordstamp och en vält. Nu kan jag äntligen få lite fason på buggybanans ojämnheter, som annars återkommit lika fort som de jämnats ut. Jag fick tidigare i somras låna en markvibrator, men det var svårt att få det jämt, och få kontroll på samma sätt som man får med en vält. Idag tillverkade jag en ogräsraka av en gammal gräsklipparkniv, ett rundjärn och ett rör, så nu kan jag enkelt mota bort ogräset på banan. Åskådarbänken är inte helt klar ännu, men det går i alla fall att sitta på den. Det som saknas är ett ryggstöd, men jag är inte riktigt klar över hur det ska se ut, så den tanken får mogna lite. Ibland är det skönt att inte behöva göra någonting som är nödvändigt
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Diverse
Sågbock och hyllor
Jag kunde inte riktigt förlika mig med tanken att vara rastlös, så jag tillverkade en sågbock med fäste för motorsågen. Nästan allt material kommer från rester av tidigare byggprojekt, så allt fanns hemma. Virket kommer från den stora grinden som jag bytte ut här om dagen, och metalldelarna kommer från rester av vagnsbygget till fyrhjulingen. Ibland är det bra att spara på “skrotet”.Idealet hade varit om jag hade skickat iväg motorsågsfästet på galvanisering, men hammarlack får duga. Jag hade ju redan tidigare gjort ett fäste till motorsågen när jag kapade stolparna runt ridbanan, så det var inte speciellt klurigt att tillvera en jigg. Jag insåg ganska snart att jag var tvungen att sätta ändstopp, så att inte motorsågen av misstag flyger upp i ansiktet, eller kapar av benen när man står och sågar. Konstruktionen blev stabil, och nu väntar jag tålmodigt på att hammarlacken ska härda, så att jag kan börja kapa upp stockarna utanför vedlagret till ved. Pumprummet hade fått löfte om att få lite hyllor, så nu slipper hinkar och vattenkannor ta upp plats på golvet. Efter allt arbete var det premiär att tvätta händerna – Det funkade!
Servicegrind till ridbanan och vatten i pumprummet
Idag fortsatte jag halva dagen på temat grind till ridbanan. Den här gången gick det lite snabbare. Dels för att det bara var en grind, men framför allt för att jag kunde sätta upp ram och tvärslå direkt på staketet, och efter att jag satt gångjärn kunde jag ta sticksågen och skapa öppningen. På så sätt blev passformen perfekt och allt blev i våg. Jag tvekade på om jag skulle göra en bred grind, men av tidigare erfarenhet så hejdade jag mig i sista sekund innan jag satte sticksågen i staketet. Öppningen blev i alla fall så pass stor att man kan ta sig genom med fyrhjulingen ifall det skulle behövas. Riktigt nöjd blev jag i alla fall! Eftermiddagen gick åt till att snygga till i pumprummet och koppla in tvättstället. Ironiskt att man inte skulle ha tillgång till vatten i självaste pumprummet kan tyckas. Jag var tvungen att staga upp skåpet som diskbänken vilar på, så nu kan man öppna dörrarna utan att öppningen ser ut som en romb. Jag satte upp två hållare för alla slangar, och nu återstår lite hyllor längs väggarna och justering av dörren, som är svår att stänga. Det ser riktigt städat ut nu. Nu har jag kunnat bocka av alla “måsten” på min lista som jag skrev på ena sidan av en träbit. Den har efter hand utökats till andra sidan med lika många “måsten”, men nu är jag ikapp! Nu kan jag börja bli rastlös igen! Kanske man skulle ge sig på lite vedhuggning…. det lär ju aldrig ta slut!
Allt behöver inte vara stora projekt
Den senaste tiden har jag ägnat åt mindre göromål. Gräset växer, och jag har ägnat många timmar åt att röja och trimma gräs. Ett och annat reparationsuppdrag i verkstan och smedjan har brutit av de vanliga rutinerna. Jag har spenderat en hel del tid uppe vid RC-banan, och nu kan jag köra varv efter varv utan avbrott eller olyckor. I takt med att jag blir en bättre förare, utökar jag banan med lika många sekunder, så det tar lika lång tid att ta sig runt ett varv oavsett hur snabbt jag tar mig fram. Det är nog lika stimulerande att bygga banan, som att köra på den. Nu ska jag ge mig i kast att göra det mötesfritt uppe i skogspartiet, så att man kan köra två stycken utan att rikera att frontalkrocka. Dessvärre måste jag ta ner några träd, och jag är rädd att jag förlorar “skogskänslan”, om jag går för hårt fram. Nästa stora projekt blir att försöka locka någon i familjen eller bekantskapskretsen att börja köra så att man kan få lite motstånd, men jag tror att den största utmaningen blir att övervinna tröskeln från att det känns omöjligt att ta sig runt banan till att det blir riktigt roligt. Min fru är ju bättre på bilspel än vad jag är, så helt omöjligt ska det väl inte behöva bli.
Terminalblock till elstängslet
De senaste dagarna, när andan fallit på och tid funnits, har jag ägnat mig åt att tillverka terminalblock för elstängslet till de temporära innehagarna. Vissa kanske skulle tycka att det var onödigt och överambitiöst, men jag tycker att det är detaljerna som avgör. Dessutom har jag fått använda fantasi, och tränat mina verkstadskunskaper. Nu kan vi till 100 procent försäkra oss om att stängslet matas med ström, och att det är enkelt att koppla in när vi behöver det, och ur när vi behöver platsen till annat. Nu återstår att se om man kan smälla upp och ner allt på fem minuter, eller om det behövs tio. Jag är i allafall nöjd med att kunna avsluta detta projekt och veta att min insats för att sätta upp hagarna kan hållas till ett minimum, nästa gång det kommer hästar på tillfälligt besök.
Slutspurt och egentid
De senaste två kvällarna har gått åt till att fixa det sista med hagarna och snygga till lite på gården genom att trimma gräskanter och slänter. Man tycker inte att det skulle göra så mycket, men det gör skillnad. I förrgår kalkade jag eldstaden, och igår röjde jag ur maskinhallen och kopplade in elen till de tillfälliga hagarna. Jag fick god hjälp av grannen med tunga lyft. I morse blev det en kortare sovmorgon fran till klockan 9. Då hade det varit full aktivitet på gården i närmare två timmar. Jag passade på att åga iväg med skräp till tippen. När jag kom tillbaka kunde jag konstatera att de första gästerna i maskinhallen hade intagit sina platser, och höll sig innanför avspärrningarna. Nu har jag nästan fått ordning på installationen av CNC-fräsen. Det som återstår är att fästa kontrollenheten i den rörliga armen som egentigen är ett fäste för en mindre TV, men fungerar bra till det jag vill använda den till. Jag svetsade en arm för att hålla upp styrenheten till spindeln, vilket blev förvånansvärt bra. Som avslutning på alla aktiviteter under dagen testade jag att fräsa ut lite bokstäver som skulle bli en helt onödig skylt för oss som vet hur ett stall ser ut. Det visar dock vad CNC-fräsen är kapabel till, och vad man kan använda den till. Jag är övertygad om att maskinen kommer till användning förr eller senare.
Bråda dagar inför hästhelgen
Idag har jag kunnat stryka tre saker från “att göra listan” inför helgens hästaktiviteter på gården. Tidigare i våras råkade jag köra över ett brunnslock bakom maskinhallen. Det är någon meter eller två djupt, och ifall någon häst eller människa skulle råka ramla i, så skulle det förmodligen kunna ske just i helgen. Därför är det skönt att kunna täcka för hålet med ett nytt lock. Jag hinner nog inte måla det före helgen, men det fungerar i alla fall. Eldstaden har en förmåga att spricka under vintern, så ett tydligt vårtecken, och vad som säkerligen kommer bli ett återkommande inslag, är att mura och reparera den. Jag upptäckte ett litet problem med elstaketet i maskinhallen. Tråden som är tvinnad nylon med inflätad ståltråd bildar inte elektisk kontakt till grindöglorna om man har lite otur. Efter att ha funderat lite under gårdagen, kom jag på ett sätt att öka kontaktytan. Idag testade jag idén och delade ett rör på tvären, som tråden kan löpa i. Det fungerade klockrent! Imorgon kväll tänkte jag kalka eldstaden vid uteplatsen och fixa golvet i duchen på nedervåningen, och om jag hinner så ska jag trimma kanterna på gräsmattan och slänterna, så att det kan se lite snyggt och vårdat ut.
Gott och blandat i metall och plast
Den sanaste tiden har jag ägnat mer tid till lite olika projekt, än att skriva om dem. Jag väntar fortfarande lite på att det ska bli vår, så att man kan röra sig ute lite mer. Det har blivit en del modifieringar på 3d-skrivaren, och nu känner jag att jag kan börja skriva ut lite “nyttoprylar”. Först ut var några plastvinklar som gjorde det möjligt att få upp ytterligare en hylla i elektronikverkstan. Jag har samlat på mig en hel del rullar med plast, och jag ville få undan dem från golvet, så det blev en hylla i metall, som gör det omöjligt att förvara någonting annat än just plastrullar. Var sak på sin plats! Då det på senaste halvåret skett en hel del stölder, och oron för att någon ska ta sig in i sadelkammaren och lensa åtråvärda hästsaker, tog jag mig i kragen och tillverkade en gallerdörr. Jag börjar förstå varför de kostar så mycket med gallergrindar. Det har gått åt nästan två dagar att svetsa ihop den. Sedan blir man rånad av låssmeden som ska ha hutöst betalt för ett lås. Jag gjorde en liten miss när jag svetsade på gångjärnen, vilket medförde att det blev spänningar i ramen, och gjorde det omöjligt att haka av dörren i allt annat än helt öppet läge. Karmen är dessutom så konstruerad att dörren måste vara helt öppen, eller avhakad för att gå att skruva loss. Det är ju bra, men det blev allt annat än lätt att få den på plats. Jag var tvungen att specialtillverka ett verktyg för att kunna skruva den på plats. Nu sitter den i alla fall på plats, och man kommer inte in, om man inte har nyckel…..eller vinkelslip – men då hoppas jag att försäkringen täcker fullt ut!
Surdegslördag
I
dag har jag ägnat mig åt att bli av med lite surdegar, och förbetett gården inför vinterns ankomst. Traktorn har tankats upp, och utrustats med snökedjor och plog, så nu kan snön komma när den vill. Maskinhallen är rensad från torrsopor, och en ny höbal är inkörd till hö-hörnan. Sonen och hans kompisar har ochså hjälpt till med att ta in lite utemöbler och pantat burkar och flaskor – så de får väl klappa sig själv på axeln. Nu har jag äntligen gjort en förlängning till skaklarna till maratonvagnen. De var något för korta för Joker, som är lite större än Venar. Nu väntar jag på att färgen ska torka ,så att jag kan montera dem på vagnen. Imorgon tror jag att jag ska ge mig i kast med att isolera vattendelningarna i stallet, så att vi klarar av de riktigt kalla nätterna utan att det fryser. Jag märker att jag fortfarande inte är på topp rent fysiskt. Det tar på krafterna, och hostan gör sig ständigt påmind. En stor tröst är att lägesyrseln helt verkar ha gett med sig.
Stabilisering på flera plan
I fredgs var jag rätt övertygad om att jag skulle kommit så långt i helgen att jag skulle kunnat provköra stegmotorerna, men lördagen bjöd på andra oplanerade händelser. När jag vaknade på morgonen och satte mig upp i sängen kände jag en kraftig yrselattack, som bara blev värre och värre. Till slut bestämde vi oss för att åka till vårdcentralen, som skickade oss vidare till akuten. Hela dagen förflöt i ett tillstånd som kan liknas vid en överkonsumtion av alkohol med alla efterföljande biverkningar. Ordinationen efter drygt tolv timmars sjukhusvistelse blev att åka hem och ta det lugn, men i mån av ork, göra enklare aktiviteter som stimulerar huvudrörelser i måttlig omfattning – vilket jag är glad för. Jag har tydligen råkat ut för en godartad lägesyrsel, eller populärt även kallad för kristallsjukan. När jag klev upp i morse var det som väntat fortfarande vingligt, men inte riktigt lika illa som för ett dygn sedan. Om det beror på att jag vet vad det beror på eller om det faktiskt blivit bättre vet jag inte ännu. Jag klarade att ligga still på soffan fram till lunchtid, sedan var jag tvungen att bege mig ner till HQ, för att göra någonting, om än lite vingligt. Jag designade om armen som ska hålla i byggplatformen, så att den ska bli lite stabilare. Som det är nu så känns den, precis som jag, inte helt stabil.