Under veckan som gått har jag gjort mikroskopiska åtgärder för att kunna bli klar med motorfästet till Z-axeln. Ikväll svetsade jag ihop delarna och fick allt att passa. Det blev väl ingen skönhet direkt, men är stabil och funktionell. Jag har börjat fundera på hur jag ska fästa T-spårsbordet så att jag kan justera nivån, samtidigt som det ska bli stabilt och vibrationsfritt. Nästa steg är hur som helst att testkoppla elektroniken och styrningen. Det brukar ta längre tid i anspråk än vad man tänker sig. Det är ju bara tre kablar till motorerna som ska kopplas in – kan tyckas. Jag har ett gammalt elskåp som jag tänkt använda till drivmodulerna och strömförsörjningen. Förhoppningsvis kan jag få in allt utan att det blir för trångt och varmt i det. Det skulle inte vara helt fel att bygga ett stort skåp under bordsnivån. Jag vill ju utrusta maskinen med dimmkyling och vakuumpump så att man på ett enkelt sätt kan fixera platta ämnen. Eventuellt blir det en A-axel också, men det får framtiden utvisa. Den närmaste tiden kommer hur som helst utvisa ifall mekanik och elektronik motsvarar mina förväntningar.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Fästen mellan kulskruvar och axlar
Nu är det inte så mycket kvar innan jag kan börja med elektroniken och styrningen till CNC-fräsen. Det återstår ett motorfäste för Z-axeln. Jag blev klar med alla fästen mellan kulskruv och respektive axel. Jag fick ta fram rundmatningsbordet, vilket resulterade i att jag var tvungen att komma på hur jag först skulle centrera det under spindeln i fräsen, och sedan lyckas centrera hålet för kulskruven. Efter att ha svarvat en kon i mässing, blev det dock ganska enkelt. Jag är inte helt nöjd hur Z-axeln är konstruerad. Den blev rätt så invecklad och svår att justera. Förhoppningsvis lyckas jag få till alla inställningar så att den löper smidigt. Jag har inte riktigt identifierat vad som är problemet, men det verkar som att infästningen mot kulskruven är det som skapar lite problem. När väl fästet för kulskruven är åtdraget är det svårt att göra några andra justeringar, vilket jag tror är orsaken till att det kärvar. Det värsta är att jag inte kan identifiera om det är kulskruven eller glidlagrena som trilskas. Om jag visste vilket, skulle jag säkert kunna hitta och åtgärda problemet.
Jag tog en rast från fräsarbetet och körde en sväng uppe på RC-banan. Det har kommit en hel del löv kunde jag konstatera. Det hindrade dock inte några tankar nitrometan att omvandlas till en halvtimmes glädje.
Motorfäste och underdel på y-bommen
Eftersom Arlanda RC-bana har stängt för säsongen tänkte jag att jag skulle köra lite på min egen bana. Det var en hel del vatten som hade ansamlats, så jag fick börja med att leda bort det värsta, och sopa bort resten. I väntan på att det skulle torka upp lite fortsatte jag där jag slutade igår med CNC-bygget. Jag hann precis få nedre delen av bommen på plats innan solen och klockan sa ifrån, och gjorde att jag fick överge tankarna på att köra radiostyrd bil idag. Det som återstår på CNC-bygget innan jag kan koppla in styrningen och testa allt mekaniskt och elektroniskt, är att göra ett motorfäste för z-axeln, och fästen mellan kulskruvar och axlarna. Jag lurar lite på om jag ska 3D-printa dessa delar, och sedan när CNC-fräsen är klar, fräsa detaljerna i aluminium om det skulle behövas.
Y-bom och Z på X
Idag har jag tagit ett steg till i CNC-bygget. Y-bommen har bjudit på en hel del motstånd vill jag nog påstå. Trots att man är noggrann med mätning på hundradelen, så sticker allt käpprätt åt fanders när man börjar svetsa. Nåja…det skiljde på 3 millimeter mellan överkanten och nederkanten på bommen. Det var tillräckligt för att inte få den på plats utan att allt hamnade i spänn, vilket i sin tur gör det omöjligt att justera vinkeln mellan x- och y-axeln. Jag fick värma och använda domkraft för att slutligen kunna passa in bommen. X-axeln var betydligt enklare att svetsa, även om avståndet inte blev exakt.Det kan jag jusera med shims och brickor när jag slutmonterar alla delar. Nästa steg är att få kulskruven och motorn till x-axeln på plats. Enligt mina viktberäkningar så kommer balansen på y-bommen bli hyfsat bra. Man vill ju ha vikten så rakt ovanför glidlagrena som möjligt. Det ser ut som att maximal arbetsyta och volym kommer bli 50x80x20 centimeter, vilket är fullt tillräckligt.
CNC-fräs. Y-bom och X-axel
Den senaste veckan har jag ägnat lite tid varje dag åt att bygga vidare på CNC-fräsen. Nu är jag inne i en fas där varje steg är avgörande för slutresultatet. Någon tiondels millimeter fel kan göra att mekaniken kärvar, eller att arbetet som jag kommer utföra på CNC-maskinen inte får den höga precision som jag vill. Jag har medvetet hållit mig till att göra en sak sak varje kväll, och försökt arbeta i nuet. Jag stod en hel kväll och ägnade mig åt att justera maskinstycket i fräsen, för att vara säker på att jag kan arbeta i exakt vinkelräta och parallella linjer. En bekräftelse på att jag gjort rätt, fick jag när jag testade att lägga på en 25-kilos säck med betong på ett temporärt fastsatt plattjärn mellan Y-bommens infästningar, och kunde förflytta den i sidled med kraften från pekfingret. Y-bommen kommer väga runt 25 när den är klar, så stegmotorns kraft i kombination med kulskruvens utväxling kommer att räcka och bli över. Y-bommens motor är ju den som får arbeta hårdast, eftersom den måste kunna flytta på X-axeln, Z-axeln och spindeln. I helgen ska jag försöka bli klar med Y-bommen. Jag ska nog skriva en lista på olika saker jag måste göra, så att det blir lättare att få en överblick över vad som är kvar att göra. Det är annars lätt att tappa sugen när man tänker på alla saker som man än så länge inte har en klar lösning på. Snart har det gått ett år sedan jag bestämde mig för att börja bygga fräsen. Det börjar bli dax att bli klar snart! Jag får väl trösta mig med att jag ägnat mig åt andra saker, och tagit välbehövliga pauser.
Ändlägesgivare, G-koder och postprocessering
Denna veckas lediga tid. har mer eller mindre gått åt till att förbättra och lära mig använda CNC-Lasern. Nu har jag monterat på optiska ändlägesgivare för X,Y och Z. På så sätt kan man få maskinen att alltid återvända till exakt samma utgångsposition. Det kan vara bra om man vill att lasern ska börja bränna där man tänkt sig. Jag skrev ut en basplatta till styrenheten i plast, så nu sitter den fastskruvad itsället för att vara löst hängande. Det återstår nog bara att måla själva ställningen, innan jag kan känna mig helt klar. Jag har förvisso ett till litet bekymmer, och det är att anordningen, som håller i laser, glappar lite. Detta var ingenting som jag märkte tidigare när jag hade den stora frässpindeln, som vägde lite mer. Jag kan lösa det genom att byta ut några kullager mot en millimeter större lager. Det är beställt, och kommer nog i nästa vecka. Jag har ägnat ganska mycket tid till att förstå mig på hur CAM-modulen fungerar, och hur jag skapar G-kod från en ritning. G-koderna tala om för maskinen vart laserhuvudet ska gå, och om lasern ska vara på eller av, så det är ganska viktigt att G-koden stämmer med vad man vill göra. Det styrprogram jag använder hade ingen färdig postprocessor till CAM-programmet jag använder, så jag har fått skriva om en närbesläktad så att den passar mina syften, med allt vad det innebär i att tolka, läsa, koda och felsöka. Nu kan jag äntligen ta en måttsatt ritning, skapa G-kod som jag laddar upp i maskeinen, och sedan skära ut med exakta mått, vilket är en förutsättning ifall man ska kunna göra lite roligare sker. Jag har gjort några försök i olika material och olika intensitet på laserstrålen, för att bilda mig en uppfattning om vad jag kan skära och etsa. Vissa material ska man hålla sig borta ifrån. Exempelvis ska man undvika vissa plaster och brandfarliga material.
CNC, Laser och Ordning
Den senaste tiden har präglats en hel del av karossmåleri och att få ordning uppe i HQ, som snabbt ska kunna anvädas till många olika saker utan att allt ligger framme, samtidigt som det ska vara lätt att jobba när man håller på. Färgflaskorna och alla airbrush-sprutor har tagit upp större delen av arbetsytan fram till att jag printade ut några enkla hyllor och fästen för att de skulle ha en trygg och bra förvaring. Jag har också tagit upp bygget av den nya CNC-fräsen, även om det går lite trögt. I fredags bestämde jag mig för att gjuta en skiva till befintlig CNC-maskin, som numera är utrustad med ett laserhuvud. Man lyckas ta fram en hel del verktyg och pinaler bara för att gjuta en skiva. Jag tänkte att det kan vara bra om underlaget är plant och inte så lättantändligt. Under lördagen tillbringade jag större delen av dagen till att skriva ut nya fästen till laserhuvudet, och omprogrammering av mjukvaran till styrningen. Jag fick inte riktigt till det från början, då laserstrålen inte lydde kommandona. Efter att jag lyckats bränna in en enkel kvadrat i en planka var det dax att börja titta på hur jag ska få över material från datorn till CNC-maskinen. Jag hittade en fri programvara som med ett tillägg kunde generera G-koder som jag sedan kan föra över och etsa, bränna eller skära i olika material. Idag har jag ägnat mig åt att försöka styra intensiteten på lasern med pulsmodulering för att kunna etsa känsligare material. 100% på trä blir lite för bränt – det räcker gott och väl med 10%-25%, beroende på hur pass “välgräddat” man vill ha det. Som avslutning roade jag mig med att etsa in en varningstext med tillhörande lasersymbol i betongskivan. Att titta in i laserstrålen är i klass med att titta in i en svetslåga, så det gäller att ha skyddsglasögonen på sig när man arbetar.
Björknäs ring snyggas till
“Bara en kärra till…” När man står där och fyller på kärran med material till banan tänker man att, nu orkar jag inte ta en vända till, men när man väl fått ut materialet på bana, och man ser hur bra det blir, så frestas man att fortsätta. Dessutom är det bra att snygga till banan i samband med att det regnar direkt efter. Vi har haft ortoligt torrt, och då blir det svårt att få några bestående banreparationer. Jag passade på att ersätta några träsarger mot betong istället. Naturligtvis var det då det började regna ordentligt. Men som sagt – regn har vi haft ont om denna sommar. Nu behöver man inte riskera att fastna med bilen om man råkar komma vinkelrätt mot kanten – vilket händer emellanåt när man är för ivrig på gasen. Kanterna ska när de har härdat klart kalkas vita för att synas och rama in björkarna och stenpartiet. Om det blir bra kommer jag förmodligen fortsätta gjuta fler kanter på utvalda ställen. Det är dax att börja jobba lite med landskapsarkitekturen runt banan för att fullända körupplevelsen.
Latmasken drar sig undan
Jag tittar på bloggen och kan konstatera att jag inte skrivit något på över två månader. Det beror på att jag varit fruktansvärt lat när det kommer till skrivandet. Det har inte känts menigsfullt att skriva om enskilda mindre händelser som till stor del blir upprepningar av tidigare aktiviteter. Vad har då hänt sedan jag skrev sist? Naturligtvis har det blivit en hel del radiostyrt – nya karosser, modifieringar av RC-banan samt reparation och byte av delar, men jag har nog hunnit med lite mer… Jag har klippt ängen ett antal gånger med slagklipparen och gått med röjsågen/trimmern upprepade gånger, fram till midsommar, för att hålla fason på gården. Stalldörrarna och vedlagrets dörr är tjärade, skylten som min fru och dotter målat och designat, är uppsatt…. jag kollar i min svarta anteckningsbok på min att-göra-lista från den 11 och 12 juli där merparten är avbockat, för att stötta minnet.
- Skaffa tjära till vedbod/stalldörrar
- Stolpar & betong till skylt
- Tippen
- Trimma tomten
- Gräva gropar till skylt
- Måla kaross?
- Jämna till Björknäs Ring – (RC-banan har fått ett namn)
- Sätta upp öglor och selhängare utanför stallet
- Byta hjul på maratonvagnen
- Städa verkstan?
En av de större saker som hänt är att Moälven inte längre kommer bidra med ångest. Det är med blandade känslor som jag med Svantes hjälp sålt båten. Jag hade mycket hellre sett att dykklubben tagit över båten, men när intresset var så svalt, trots att jag var villig att donnera båten till klubben, såg jag ingen annan utväg än att sälja båten till kraftigt underpris. De sanaste åren har kantas av missöden, och ständig jakt på båtplats, vilket har varit tungt för både Svante och mig att bära. Båten har förvisso också skänkt en hel del lycka och stolthet, och jag skulle inte vilja vara utan erfarenheten, men nu behöver jag inte längre lägga energi och oro över ett av mina största I-landsproblem.
Igår hade jag tänkt jämna till Björknäs Ring, men det var lite för torrt i marken för att kunna göra något som skulle vara bestående, så jag byggde en depå med på- och avfartsramp i bekväm arbetshöjd. Det är annars ett elände att hålla på när det är lite blött och lerigt ute. Både man själv och allt man har med sig blir geggigt och skitigt. Nu behöver heller inte startlådan, blöddrivaren, bränsleflaskan, nålningsmejseln eller glöddrivaren tappas bort, då de fått en hållare som gör att allt alltid finns tillgängliga på samma plats.
I måndags råkade min fru ut för en liten olycka med hästen. Allt gick under omständigheterna bra, men vi fick tillbringa merparten av dagen på akuten där det fick både sys och röntgas. Jag stog och tvättade luftfilter till lill-bilen, så jag hörde hur det dånade och brakade uppe vid ridbanan. Det tog några sekunder för mig att inse att något hade gått snett, och sprang upp för att se vad som hänt. Jag ser hur min frus kompis försöker få stopp på hästen, som springer med den välta vagnen efter sig. Hon får ganska snart stopp på hästen och kan lugna ner den, samtidigt som jag hör hur min fru säger att hon är rejät skadad. Där sitter hon i ena hörnet med blod i hela ansiktet. Jag tar av hjälmen och kan konstatera att hon slagit upp ett ordentligt hack i pannan. Jag hämtar en ren trasa från verkstan och kör upp bilen till ridbanan för att snabbt åka iväg till akuten. Min fru som verkar vara mer klar i koppen än vad jag är, säger att vi först måste fodra, vilket så också sker innan vi åker.
Nu ska jag gå ner i stallet och mocka, och sedan bär det iväg till Arlanda-RC för att köra lite radiostyrd bil.
Kolfibermönster och färgval
Efter att jag lyckades forma den första karossen har jag försökt få tag på mer plast. I onsdags kunde jag äntligen hämta ut det efterlänktade arket, som uppkapat kommer kunna användas till 22 karosser. Plasten är lite tjockare än den som jag ursprungligen testade med, så jag var lite orolig att det inte skulle bli så bra. Jag har fått höja temperaturen och tiden i ugnen, och nu blir resultatet riktigt bra. Enda nackdelen är att det är lite knepigare att klippa i, så man blir lite trött i händerna efter ett tag. Jag har hittat färgerna som passar till bilen. Pärlsvart grund med orangea detaljer känns sportigt och sobert. Jag har letat lite om hur man gör kolfibermönster, vilket visade sig vara hyfsat enkelt. Kruxet var att försöka få tag i en halkmatta som inte verkar gå att få tag på i de vanliga butikerna. Igår fick jag emellertid snilleblixten att skriva ut en egen gummimatta i lagom storlek, så idag var det på vinst och förlust som jag gjorde ett försök. Resultatet blev över förväntan, och jag är riktigt nöjd med resultatet. Efter att ha målat och maskerat fyra karosser, har jag kommit på att det är lättare att rita mönstret på skyddsplasten som sitter på utsidan, sedan tar man och lägger maskeringsfilm på insidan, som man sedan skär med skalpell efter markeringarna. En annan sak som jag upptäckte, vilket jag egentligen visste eller hört tidigare, var att om man målar med en ljus färg, så blir den klarare om man målar vitt bakom innan man går på med svart skyddsfärg som sista lager. Värmepistol är också bra att använda för den som inte orkar vänta på att färgen ska torka mellan sprutningarna. Man får bara se till så att man inte har för varmt.