Alla mina projekt

Efter gårdagens positiva framsteg i högtalarbygget är det svårt att vara lika entusiastisk över dagens blygsamma fortsättning. Tanken var att jag skulle limma ihop några eklister för att rama in högtalarelementen, men det slutade med att jag fick skruva ihop listerna för att hålla ihop. Limmet har förmodligen tagit stryk av vinterns kyla, och därmed tappat sin förmåga. Hur som helst skulle jag vilja vara lite vassare på snickerier. Det är noggrannheten som blir lidande när jag inte riktigt anpassat verkstan till finsnickeri och saknar förmodligen en hel del övning på det också. På håll ser det bra ut, men synar man fogarna så ser man avsaknaden av millimeterpassning. Blir jag fullständigt missnöjd får jag väl göra ett nytt försök tills jag en vacker dag lyckas!

Helt fantastiskt! Underbart! Coolt! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle få det att låta ur mina elektrostathögtalare med alla moment som skulle kunna gå fel. Redan i veckan när jag lödde fast komponenterna i experimentkorten tvivlade jag på att jag gjort rätt. Inte ens efter att ha dubbelkollat var jag säker på att högspänningskretsen som levererar drygt 5000 volt skulle fungera. Tänk om jag vänt en diod fel, eller lött ihop fel ben på komponenterna med varandra! Igår när jag spände fast Mylar-filmen runt ramen och började pumpa luft i cykelslangarna för att spänna filmen fanns det också en viss tvekan till att projektet skulle bli lyckat. Skulle filmen bli tillräckligt sträckt, och skulle limmet fästa på de olika plastmaterialen mellan filmen och ramen? I morse när jag täckte membranet med dissipativ lack fanns det också en viss oro att det inte skulle fungera – tänk om lacken smälter filmen, eller får den att bli för tjock. Medan lacken torkade monterade jag högspänningskretsarna och step-up-transformatorerna på en träplanka för att kunna koppla ihop allt. Även då fanns det öppningar för felkoppling och hopblandning med kabelfärger. Efter att ha hämtat en förstärkare och kopplat in ljudsignalkablar  var ögonblicket då jag skulle koppla in högspänningskretsen i vägguttaget. Skulle det säga “poff” eller “plopp”, och skulle hela HQ fyllas av dimma? Jag flyttade undan stolen så att jag skulle kunna springa ut om något oförutsett skulle hända. Efter att jag tagit mig mod att koppla in strömkabeln och kunnat konstatera att ingenting luktade bränt var det så dags att skicka ut ljudsignaler till högtalarna. Jag började med Rebecca Pidgeon och Spanish Harlem och vred försiktigt upp volymkontrollen. Helt otroligt! Jag kunde höra de första tonerna från ståbasen innan Rebecca fyllde hela HQ med välljud samtidigt som jag fick ståpäls! Jag vet inte om det var ljudet, eller det faktum att det fungerade som fick mig att reagera. Det är mycket möjligt att mina öron inte är de bästa att vare sig döma ut eller prisa mitt eget alster, och att det säkert finns bättre högtalare, men jag är nöjd – supernöjd! Nu ska man komma ihåg att högtalarelementen måste kompletteras med bashögtalare som ska matchas ljudmässigt. Nästa steg blir att bygga ramar och se till att elektroniken och högtalarelementen blir till en enhet.

Jag får ofta frågan varför jag bygger 3D-printrar, fräsar och laserskärmaskiner. Svaret brukar bli lite svävande och sluta i ett konstaterande att jag kan och att det är kul. – “Men vad ska du använda alla maskiner till?”. Svaret brukar bli -“Man vet aldrig!”. Hade någon berättat för mig vad som krävdes för att bygga ett par elektrostathögtalare helt på egen hand om jag inte hade haft alla maskinella förutsättningar, hade jag nog ändå gjort ett försök. Förmodligen hade jag fått kämpa mer, och resultatet hade förmodligen inte heller levt upp till mina egna högt ställda krav på exakthet och slutresultat – risken hade varit att jag inte fullföljt mitt projekt.

Idag har jag införskaffat cykelslang som tillsammans med de träramar jag tillverkat, ska spänna membranet innan det limmas fast mellan de två statorerna. Om det inte är tydligt för tillfället hur en cykelslang i förlängningen ska kunna bidra till välljud, eller för den delen eventuellt oljud, får man ge sig till tåls och läsa nästkommande blogginlägg. Under tiden som jag målade statorerna med isolerande gummifärg fick 3D-printern arbeta med att skriva ut klämmorna som ska användas för att hålla allt på plats i ett säkert grepp. Nu får allt vila tills i veckan, då jag ska börja med elektroniken. Förhoppningsvis kommer jag kunna provspela högtalarna ganska snart……. Vi hörs!

Efter att ha spenderat lite tid på internet för att inhämta information om elektrostathögtalare har jag beslutat att på vinst eller förlust bygga ett par till mitt avkopplingsrum som fått smeknamnet Nirvana. När jag var som mest inbiten i mitt musikintresse var jag sugen på att bygga ett par bandhögtalare, men av för mig okänd anledning, blev det aldrig av. Varför nu bygga ett par egna högtalarelement, när man kan köpa ett par färdiga i vilken musikanläggningsaffär som helst? Tja – kanske för att stilla min nyfikenhet, eller bara få en fantastisk ljudåtergivning? Vi får väl se! Jag är inställd på att det är ett rent experiment, men har bestämt mig för att bygga precis som att jag visste redan från början att de skulle fungera. Principen är förhållandevis enkel, men teori och verklighet går inte alltid hand i hand. Istället för som i ett traditionellt högtalarelement, där man låter en magnet få en spole att flytta sig i takt med ljudsignalerna, som sedan flyttar en papp- eller plastkon som gör att det uppstår ljudvågor, använder man en princip med ett statiskt laddat membran som vibrerar mellan två laddade galler eller plattor med hål i. Min förklaring här kanske inte är den bästa. Fördelen är i alla fall att membranet inte har så stor massa, vilket gör att det blir otroligt snabbt i jämförelse med en spole och pappkon, som inte riktigt hänger med i de högre frekvenserna. Med det sagt, så finns det naturligtvis nackdelar. Då membranet måste ligga relativt nära de laddade gallerplattorna som kallas för stator, kan membranet inte heller förflyttas mer än ca 3 millimeter, och följaktligen går det inte att spela lika högt som med en traditionell högtalare….speciellt inte bastoner. Av den anledningen kommer jag bygga en hybridhögtalare med ett baselement, och låta elektrostatelementen stå för mellanregister och diskant.

Under veckan som gått har jag hunnit med att kapa upp galler och slipat bort alla vassa kanter som vinkelslipen skapat. Därefter har jag lött på sladdar som ska leverera ljudsignalerna till främre och bakre statorn. För att man inte ska få stötar om man kommer åt högtalarna har jag spraymålat varje sida 6 gånger med färg. Vi får se om det fungerar! Jag tänker inte mer än av misstag röra vid dem när jag spelar musik, då membranet kommer ha en laddning på ca 5400 volt. Idag fick jag användning för fräsen när jag tillverkade distanserna som jag sedan limmade fast i statorerna. Limmet var kletigt, men efter lite pyssel med palettkniven blev det hyfsat bra. Det är lite synd att limmet inte är transparent, men det kanske blir lite mindre vitt när det tokar. I värsta fall får jag spraya lite svart färg för att få de mindre framträdande. Imorgon när limmet härdat, ska jag göra ett försök att spänna Mylar-filmen, och sedan limma fast den på den främre statorn.

Varje steg är inte speciellt komplicerat, men man måste vara noggrann, och ha tålamod att vänta på att färg och lim får härda innan man ger sig i kast med nästa steg. Medan man väntar på att något ska torka, eller härda, kan man ju ägna sig åt elektroniken, eller bara drömma sig bort och tänka på hur bra det kommer att bli….förhoppningsvis….vi får se….eller höra!