Idag fick jag tag i ett tillräckligt stort svarvämne för att kunna tillvera en passbit mellan medbringaren på det nya backslaget och axeln som driver propellern. Jag hoppas nu att vi mätt rätt på hålcirkelns diameter, som enligt våra beräkningar ska ligga på 82,5 mm. Jag återanvände den gamla medbringaren till det gamla backslaget och satte i sprintar som ska ta upp krafterna. Endast en svetsfog skulle nog annars inte räcka. Nu ska jag måla den, och sätta in pinnbultar i hålen – sedan kan den passas in på plats, och backslaget kan få börja arbeta!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Från smedjan
Grind, kratta och trimmning av staketstolpar
Idag har det varit en blandning mest mellan ihållande duggregn och störtskurar. De få gånger som solen tittat fram, eller regnet tillfälligt varit frånvarande, har jag skyndsamt försökt få så mycket som möjligt gjort ute vid ridbanan. Regnet tvingade faktiskt fram en idé som senare blev en konstruktion för att snabbt och säkert kunna såga av överskottet på staketstolparna. Jag tror att jag på knappa 15 minuter hade sågat av alla stolpar i exakt samma höjd. Det tog kanske 20 minuter att tillverka jiggen, men hade jag sågat på fri hand hade jag nog hållit på i någon timme, och förmodligen hade det inte blivit lika bra och säkert som nu. Ibland lönar det sig att vara lite lat och ta genvägar. Något som tog betydligt längre tid var att svetsa fast alla 84 pinnar som utgör den 2,5 meter breda kratta som ska användas till ridbanan. Grinden blev också klar. Jag är riktigt nöjd med upphängningen som gör att grinden inte slår sig. Och skulle den göra det så är det lätt att efterjustera. Förmodligen kommer temepraturväxlingarna göra sitt. Grinden som är närmare 5 meter bred väger en hel del, och jag fick ta timmerkärran till hjälp när jag skulle frakta den mellan verkstan och dess plats vid ridbanan. Jag är glad att jag gjorde kärran justerbar på längden. Annars hade det blivit betydligt svårare. Tänk om jag hade behövt kalla på bärhjälp – hur skulle det sett ut!?
Nötknäckare
Efter att ha letat runt efter nötknäckaren i köket hittade jag en konstig mojäng – naturligtvis gjord i plast. Varje gång man ska knäcka en nöt känns det som att den ska gå sönder – och den där nötknäckarfriden uteblir. Varför inte smida en själv, som håller i generationer? Efter att funderat ett tag på om jag kunde göra en utan att driva hål och försöka tillverka nitar – vilket alltid brukar misslyckas, visade sig att det inte var så lätt att förverkliga den tänkta designen. Det fick till slut bli en traditionell med ett krafitgt gångjärn i framkant. Niten blev i vanlig ordning enligt min uppfattning misslyckad, och öppningen för hasselnötterna blev förvisso lite för stor, men den är annars riktigt skön att hålla i, och valnötter knäcker den galant. Nu har jag lärt mig vad jag ska lägga fokus på nästa gång jag inte hittar nötknäckaren.
Ljusstakar
Det är första advent, och två nya ljusstakar blir till – som om vi inte redan skulle ha några sedan tidigare. En i modern stil, gjord av ett fyrkantrör, och en i “bruksföremålsstil”. En av de gamla lokarna som vi hittade uppe på loftet fick bli foten till årets officiella adventsljusstake. Jag smidde fyra ljushållare i samma stil som jag tidigare smitt ljusstakar, och gängade sedan fast dem i lokan. Jag är mer tekniskt nöjd med ljusstaken i den moderna tappningen, men estetiskt är den andra vackrare. Proportionerna blev riktigt bra.
El tenedor del diabolo.
Nu äntligen blev jag klar med det jag hade tänkt bli klar med redan för fyra veckor sedan, då vildsvinen ändrade om i mina planer. Allt handlar om prioritering och envishet! Det blev en “vanlig” gängstång i stål – det borde hålla. För att inte behöva skruva isär avdragaren och krångla med att krypa under motorn för att fästa mothållet nertill fräste jag ett ovalt hål i mothållet. På så sätt kan man vippa den och trä den ner i fodret. Hela konstruktionen ser ut som en gaffel, och får det passande namnet “El tenedor del diabolo”. Min konstruktionslärare sa alltid att om det ser bra ut för ögat med proportionerna, så är det oftast rätt dimensionerat och därmed hållbart. Nu får vi se om han hade rätt – det vore så underbart!
Fönstergaller på plats
Är det något yrke som jag starkt skulle avråda från att göra karriär i, så är det fönstergallermontör! Vilket elände att få det på plats! Första fönstret gick att få på plats på någon timme inklusive hämtande av verktyg. De två resterande tog nog en och en halv timme vadera. Beväpnad med en hel arsenal av verktyg och svordomar gick det till slut. Nu sitter dom i alla fall på plats, och eventuella sadeltjuvar kommer få det besvärligt att ta sig in den vägen. Färgen hade torkat under natten, och vädret kunde inte bli bättre. Det känns skönt att äntligen vara klar med det här projektet.
Första lagret färdigfärg
Det är lätt att glömma bort enstaka svetsfogar, som föreföll mindre lyckade, när färgen kommer på och ger det där färdiga helhetsintrycket. Grundfärgen hade torkat under det gångna dygnet, men jag tror att kommande torktid måste utökas med något dygn till. Så det blir förmodligen så att jag får vänta till nästa vecka innan jag monterar. Jag gör nog det jobbet bäst under dagsljus, så siktet är inställt på att bli helt klar med monteringen av fönstergallerna till nästa helg. Det finns ju lite annat smått och gott att pyssla med.
Grundfärg på båda sidor
Efter att jag kastat i mig en middag, och sett det första liket på teven, bestämde jag mig för att gå ut en sväng i verkstaden för att grundmåla fönstergallerna. Jag hade en skvätt kvar sedan tidigare, så jag behövde inte bryta upp den nya burken som inhadlades här om dagen. Det verkar som att jag inte glömt hur man målar så att det täcker utan att det börjar rinna. Jag kunde måla båda sidor, så nästa gång blir det första omgången vit färdigfärg. Den kommer nog ta lite längre tid på sig att härda, så vi får se om det hinner torka ordentligt fram till söndag, då jag preliminärt planerat att montera.
Fästen för fönstergaller svetsade
Vardagsmörkret gör det inte direkt enklare att komma igång med fritidsaktiviteter efter jobbet. Jag har haft en surdeg som legat och jäst ett bra tag nu. Det sista på fönstergallerna till sadelkammaren, innan de kan målas, har varit att svetsa fast bultar för infästningen. Dagarna har blivit veckor, som sedan blivit månader. Tänk – inte mycket kvar, men ack så svårt att komma till skott! Det är det repetetiva arbetet som tar emot, men när man väl kommer igång är det ganska snart avklarat. Jag tog mig tid att tvätta metallen med thinner för att få bort fett och smuts. Imorgon blir det antagligen första grundmålningen på båda sidor. Kanske jag kan ta mig tid och ork i slutet av kommande helg att skruva upp dom också!
Fästen till vedlagrets fasad
Trots att det är svalt i verkstaden så blir det snabbt svettigt att hålla på att smida. Nu har jag tillverkat 7 stycken fästen som ska hålla reglarna till fasaden på vedlagret på plats. Jag tror att jag väntar till kvällen med att svetsa dom på plats. Sist jag svetsade, och det var varmt, gjorde jag nybörjarmisstaget att inte ha långärmat på mig. Resultatet blev vackert kräftröda underarmar, som efter några dagar började fjälla. Nåja, det finns väl annat man kan ta sig för medan man väntar.