Just nu är det lite trögt med framstegen, och det känns mest motigt att ta sig an någonting. I helgen var Svante här och vi började titta på motorn till Moälven. Vi försökte slå ut fodrena med hjälp av en slägga, men ingen av de tre fodrena ville röra sig ens en millimeter. Jag började tillverka en hydraulisk avdragare, men det stannade vid att jag inte hade tillräckligt med kraftiga plattjärn för att kunna fortsätta med konstruktionen. Den förra avdragaren var ju för klen, så jag hoppas på att den här ska kunna prestera tillräckligt med kraft. Gör den inte det så är jag åter igen på ruta ett när det gäller att få ut fodrena. En hel del tips om hur man värmer, kyle, sågar eller skär, känns lite riskabelt att ta till. I värsta fall får jag väl krypa till korset och lära mig handskas med en skärbrännare. Måndag blev en tidig kväll utan att ha lyft ett finger. Igår satt jag och ugglade framför teven. Idag fick jag uppdraget att laga låset till maskinhallen, men kände att jag inte orkade, och tyckte att det var för mörkt och jobbigt att försöka sig på. Ett halvt avsnitt av “Arga snickaren” gav mig dock en spark i baken, och nu är låset lagat. Det var en fjäder som gått av. Nu fungerar låset, och framtida koncentration kan riktas mot något av alla projekt som för tillfället ligger och väntar på en ledare.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Gårdsterapi
Tvåskiftsarbete på gården och spackling i verkstan
När man valt att bo på gård krävs det lite extra insatser i tid, om man ska hinna med både “måste” och “vilja”. Idag var en sån där “oxdag”, då man bara mal på efter att man kommit hem från jobbet. Först var det iväg och hämta hö i Almunge. Direkt efter det kände jag att gårdsplanen, skogsvägen och uppfarten till huset behövde plogas – så det var bara att köra fram traktorn och börja ploga. Efter det blev det en välbehövd middag för att hämta krafter inför kvällens sista aktivitet – spackling! Det var helt enkelt tvunget att göras, om det ska bli klart till på fredag, då elen ska dras in. Jag hade glömt hur ansträngande det är för händerna när man är ovan. Ungefär som när man ställer sig på skridskorna för första gången på några år, och känner hur ont det gör i benpiporna, tills man inte längre känner någonting, och kan njuta av färden. Jag hoppas på att första spacklingen ska vara så pass bra, att jag imorgon bara behöver slipa av väggarna, och kanske fylla i skruvhålen igen, där spacklet tenderar att krympa och bilda gropar.
Städning
Det var dax att röja undan lite i verkstaden efter den senaste tidens intensiva arbetsperiod. Jag tog lite före- och efterbilder – precis som i alla tv-program, där man kan se på hur andra jobbar, när man själv egentligen skulle göra någonting vettigare av tiden. Man plockar fram verktyg som man behöver, och golvet fylls sakta men säkert av metallspån och metallbitar som blir över när man kapar materialet. Jag skulle egentligen behöva göra ett riktigt materialförvaringsställ, och införskaffa lite fler plåtskåp för alla verktyg som annars ligger framme och samlar damm och smuts. De större maskinerna, så som svarv och fräs, skulle behöva skynken så att man kan täcka över dem när de inte används. Det är så tråkigt när metalldammet lägger sig på, och sedan rostar av fukten i luften. Jag vill helst inte dela av verkstan i flera sektioner – det är nämligen bra att ha stora ytor att arbeta på.
Belysning, markarbeten och longervolt
Ibland är det tillåtet att ta in lite hjälp när det kommer till lite större ingrepp, och grävmaskiner måste tas in. Nu har vi fått el dragen till vedboden så att vi kan få belysning på platsen. Det har också grävts ner kabel för två stolplyktor till, och belysning till två av våra ekar. Just nu är väl gräsmattan inte i bästa skick, men vildsvinen hade ju redan börjat. Till våren kommer det nytt gräs, och alla sår försvinner förhoppningsvis ganska fort. Det har blivit ljusare runt huset nu, men det skulle inte skada med med lite snö. Vi har också passat på att lägga asfaltskross innanför hagarna så att man inte behöver bli så lerig när man hämtar hästarna, men frågan är om det kommer fungera. Det kanske skulle lagts ut under sommaren och plattats till med en “padda” istället. Nu har vi fått schaktat uppe vid det som kommer bli en mindre longervolt. Där ligger det nu ett tunnt lager finare krossmaterial, men vi behöver nog lägga på något bärande lager, och sedan ett tunnare lager grusmaterial för att få det bra. Jag är ingen expert på ridbanor eller underlag till dessa, men det går väl att läsa sig till. Huvudsaken är att vi fått det någorlunda plant.
Vedförvaringen får staket
Vissa dagar saknar man energi, ork och glädje – så är det bara! Idag har varit en sån där dag då allt gått på halvfart. Jag började med att lägga en spång, och sätta upp staket i vedlagret, men klar orkar jag inte bli idag. Eftersom väggarna inte är raka, måste jag ha något slags stöd som gör att jag kan stapla veden, och samtidigt kunna komma åt den äldsta. Det blir nog bra när det blir klart. Idag när jag var inne och handlade i Uppsala, fick jag ett infall, och köpte en pumpa som prydnad utanför stallet. Jag provade att rosta pumpakärnorna med honung, salt och olja i ugnen. Resultatet blev bra, men man tröttnar fort på smaken. Kanske man skulle smugit in lite chili också. Det får bli nästa år.
Lagning av gräsmatta och lyktstolpar
Idag har det varit en relativt effektiv, men kort dag. Jag ägnade mig en stund på förmiddagen åt att reparera gräsmattan från förra veckans vidsvinsbesök. Jag kunde inte låta bli att tänka på Hasse och Tages Lindaman-sketch, där orden “Gröna sidan upp” upprepades gång på gång. Det ihållande regnet gjorde allt för att det skulle bli geggit och besvärligt. Gräsmattan kommer nog att ta sig banska bra trots allt. På eftermiddagen hämtade jag de beställda lyktorna från “Lykttillverkarn”. Montering och inkoppling fick göras i mörker. Det ser mer och mer hemtrevligt ut på tomten – blev riktigt bra! Nu får vi hoppas att jag kopplat in rätt trådar, så att de går på ljusreläet, och inte står på dygnet runt. Det visar sig imorgon bitti när det blir tillräckligt ljust ute.
Ved och lite annat
Idag har jag tagit det lugnt och pysslat med lite av varje – en mellandag helt enkelt. Jag började med att samla in några av de “stockar” som skapades när skogsstigarna röjdes upp under sommaren. Jag började kapa upp stammarna för att få lagom stora vedklabbar, men när regnet kom, bestämde jag mig för att gå ner till verkstan för att få ordning på fjäderhammaren till smedjan. Jag ganska snart tvungen att modifiera maskinen som är ett hemmabygge jag köpte i våras. Jag undrar om den över huvudtaget testats, eller om jag är den första? Jag får en känsla av att jag blivit lite lurad att betala överpris för någonting som egentligen skulle fungera utan att jag skulle behöva reparera den. Å andra sidan är jag inte orolig att jag ska få den att fungera. Det saknas lite förstärkningar i svetsfogar och några muttrar borde bytas mot låsmuttrar. Sedan fick jag ett ryck och spolade av alla vagnar och gräsklipparen. Högtrycksinstallationen visade sig gungera som tänkt – bara att slå på tvätten och dra ut slangen! När jag skulle köra in en höbal till stallet upptäckte jag att tändningen på traktorn stått påslagen och dragit ur batteriet. Efter någon timmes laddning var den igång och jag kunde slutföra hötransporten.
Fönstergaller på plats
Är det något yrke som jag starkt skulle avråda från att göra karriär i, så är det fönstergallermontör! Vilket elände att få det på plats! Första fönstret gick att få på plats på någon timme inklusive hämtande av verktyg. De två resterande tog nog en och en halv timme vadera. Beväpnad med en hel arsenal av verktyg och svordomar gick det till slut. Nu sitter dom i alla fall på plats, och eventuella sadeltjuvar kommer få det besvärligt att ta sig in den vägen. Färgen hade torkat under natten, och vädret kunde inte bli bättre. Det känns skönt att äntligen vara klar med det här projektet.
De korta ögonblicken är en belöning i sig
Nu har vi bott här i över två år, och vi har fortfarande inte gjort iordning badrummet! Den gråa och livlösa poolen med mossa på botten är fortfarande inte iordninggjord eller fylld med vatten. Vi har inte heller byggt någon altan, eller satt in en fönstervägg, eller gjort om loftet till en festvåning…ändå känns det rätt så bra! Varje gång jag går in i stallet fylls jag av lycka och energi. Maskinhallens stora port öppnas av en knapptryckning, och jag har alla maskiner och verktyg i världen för att kunna lösa enkla problem som uppstår. Här finns alla möjligheter att vara lycklig. Idag gick min son, mina föräldra och jag på en liten rundvandring runt skogshagen, och kunde konstatera att man inte behövde resa speciellt långt för att uppleva någonting vackert och rofyllt. Nåja….jag behöver i alla fall inte resa så långt för det. Nu när jag skulle avsluta en aktivitestfylld dag med att utföra den sista fodringen, möttes jag av en skön syn påväg ner till stallet. Dimman ligger tät, och ljuset från stallet skimrar förtrollande! Jag hör hur Venar välkomnande hälsar på mig precis innan jag kommer in genom dörren, och genast känner hur jag fylls av glädje, och kan inte låta bli att känna mig upprymd och hoppfull inför den stundande morgondagen – jag är säker på att det kommer finnas någonting att göra då också.
Rensning i dammen
D
ammen utanför stallet riskerar att helt växa igen med kaveldun, och om vi inte gör någonting nu så kan vi nog helt glömma att få se en vattenspegel på den i framtiden. Jag har länge velat rensa ut lite vattenväxter, men det ständigt återkommande paret av svarthakedoppingar har gjort det svårt att göra någonting åt det under den bästa tiden på året. Nu har emellertid dammen torkat ut för säsongen, och man kan gå mer eller mindre torrskodd i den. Med handkraft har vi nu lyckats rensa bort en fjärdedel av dammen. Målet är att rensa bort två tredejdelar. Venar fick göra nytta och forsla bort det som ryckts upp. Vi har ju två andra dammar som inte självfyller, och dessa har vi tänkt fylla igen, och göra gräsmatta av. Det tar hårt på krafterna att dra upp planta för planta med så mycket rötter att växten får svårt att komma igen. Troligtvis kommer vi få upprepa proceduren nästa år, men då hoppas jag att det inte är lika mycket att dra upp.