Idag firades min 50-plusdag av den närmsta familjen. Vad ger man egentligen till en 50-åring som antingen har eller skaffar det som saknas? Företrädelsevis någonting som man inte visste att man behövde. Då kanske en drönare kan förgylla film- och fotointresset som kommer och går. Naturligtvis var jag tvungen att ladda batterierna och läsa instruktionerna innan jag tog en första nervös provtur. Nu kan man ju ta lite roligare bilder än de flyg- och sattelitbilder som man kan hitta på internets olika kartsidor som finns tillgängliga för allmänheten. Nu ser jag att jag måste göra någonting åt underlaget i gropen och rensa ogräs längs staketet till slottsparken.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Diverse
Hassel och brak
Den som tror att kylan och ruskvädret satt stopp för utomhusaktiviteter misstar sig. Har man långkallingarna och underställströjan på så blir man varm tids nog. Inför helgens hästaktiviteter har min fru beställt en lastbrygga till brukskörningsträningen som satte igång redan klockan 16:30 idag. Momentet att köra upp längs lastbryggan skulle uppskattningsvis ske runt klockan fem. Lagom till kvart-i-fem-ekots rubriker sladdade jag in på gården med de sista plankorna för att färdigställa bryggan. Enligt mina undersökningar ska kanten på bryggan vara så konstruerad så att inte vagnen kan vare sig klättra eller kila sig fast i sidan om det kommer en klantig kusk. Av körinstruktören fick jag ett MVG och har förmodligen satt en ny standard. Någon timme senare var övningen över och nu har jag att jättebord som mycket väl skulle kunna fungera som omskolningsbänk för plantor som min vän “K” föreslog. Jag måste bara bygga ett växthus att klä in bordet i först. Staketet blev färdigställt någon timme senare med vidjor av hassel. Dessvärre var det en stolpe som knäcktes av de betydligt styvare hasselvidjorna som fått kröna övre delen av staketet. Imorgon ska jag kapa stolparna för att slutföra inramningen av kryddträdgården.
Goddag hackskaft
Idag har jag haft besök av Roslagens trädgårdsdrottning “K” som kom med en hel baklucka fylld med plantor. Under drygt tre timmar gick vi runt och hittade lämpliga lägen för respektive växt. bland annat 18 stycken groddade knölar av sorten mandel borrades ner i myllan nere i konungarnas dal. King Edward hade förvisso passat, men ska man odla potatis finns det intressantare sorter. Trots en välfylld baklucka fick jag blodad tand och var tvungen att göra ett besök på Uppsalas äldsta handelsträdgård. Jag åkte först förbi i jämförelse motsvarigheten till växthandlarnas Biltema, men växter lämpade för kryddträdgården var både slut och saknades i sortimentet. Efter att andra laddningen växter hittat ner i jorden gick jag ut i skogen för att hitta några störar lämpliga att ge stöd åt den nyinförskaffade humlen att klättra på. Nu är de avbarkade och väntar på att torka, tjäras och målas med Falu rödfärg – jag har lite tid på mig innan de börjar spira. Jag fick hjälp av son och svärson med att avbarka störarna, så det gick relativt fort. Dagens alla projekt avslutades med ett “Far & Son-projekt” som gick ut på att tillverka ett skaft till den hacka som min fru hittat på gården. Som en liten extra krydda brände vi in våra initialer som var och en får tolka hur man vill.
Städa, installera och deklarera
Det har varit lite lugnt på utomhusaktiviteterna denna helg och det finns inte så mycket att skrivas om. Första maj passade jag på att städa hela huset. Och gårdagen gick åt till att installera en ny teve. Den kanske blev i största laget, men man vänjer sig fort. Det började med att vi diskuterade att sätta en teve i taket uppe i sovrummet…ja – nu när hästarna inte är hemma kan det vara skönt att få somna vid teven på ett legitimt sätt. Det visade sig vara svårare än jag trott att få tag i en apparat som skulle passa som sömnpiller. Antingen var de alldeles för små eller så var de i samma storlek som den teven vi redan hade. Hmmm – Vi kanske skulle byta till en större i så fall, och flytta upp den andra? Efter lite vånda började jag konstruera ett takfäste som skulle hålla för drygt 16 kg. Man vill ju inte börja meka akut mitt i natten för att inte få en klump i magen. Efter att jag räknat, svetsat, mätt och borrat var fästet klart och kunde monteras i taket. Nu blev betraktningsvinkeln inte optimal, men det går att justera… i framtiden! Efterträdaren som mäter drygt 2 meter på diagonalen var en pjäs som vägde nästan min ålder i kilo. Jag haffade grannen som alltid önskar att få hjälpa mig i gengälld att jag lånar ut verkstan inför varje däckskifte. Lugn och metodiskt packade vi upp åbäket, och slutligen hängde den på väggen. Idag, efter att jag skattedeklarerat för föregående år, så monterade vi gammelteven uppe i sovrummet. Konstigt nog kändes det inte alls tungt eller svårt att få den på plats, även om det var lite motigt att sätta igång. Nu kan jag börja titta på teve istället för att hålla på med en massa tramsprojekt.
Extra stöd till stödet
Idag har trädgårdsarbetet fått stå på andraplats till förmån för kontorsflytten som tog drygt 6 timmar att genomföra. På nya stället fanns det ingen hiss och det märks i benen som fått jobba. Trots ganska möra ben kände jag mig lite rastlös när jag kom hem, så det blev en vända ner i “Konungarnas dal”. Nästa lilla projekt som ska färdigställas är stödmuren som behövde lite extra stolpar innan jag kan fylla på med jord. Det kändes genast prydligare när stolparna kapades i höjd med de översta stockarna. Jag passade på att lägga några stockar utmed ena “hörnet” i gropen…för att smaka på arrangemanget, som Mys-Ernst skulle kunnat uttrycka det. Kanske några rododendron skulle kunna passa, eller varför inte några bärbuskar eller rabarber?
Odlingsbänkar
Dagen började precis som igår med köldgrader och sol. Efter att ha beräknat virkesåtgången för odlingsbänkarna bar det iväg till bygghandeln beväpnad med släp och plånbok. Totalt sett blev det billigare än om jag hade köpt pallkragar med samma volym. De fem bänkarna är vardera två meter långa och 90 centimeter breda. Höjden stannade på drygt 60 centimeter. Jag satte en sarg runt kanterna så att man ska kunna sätta sig ner när man tröttnat på att huka sig sig när ogräset ska avlägsnas. Det märks att kroppen inte vant sig vid min hjärnas lust att driva på nu när ljuset och solen är härskare över dygnet. Jag ska erkänna att det var ganska slitsamt att bygga ihop bänkarna. Förutom att måla bänkarna svarta med slamfärg ska det ordnas med ett bevattningssytem där jag tänkt klä nedre delen med dammplast och fylla med stenmaterial. Ett påfyllnadsrör ska göra det möjligt att förse grödorna med vatten via kapillärkraft och på så sätt minska avdunstningen. Därefter ska det läggas en fiberduk och slutligen jord ovanpå. Så kroppen lär få jobba lite till innan jag kan börja odla örter och grönsaker. Det är så skönt när man återfår förståelsen för livets mening och kan gå tillbaka till jobbet med gott samvete!
Stödmur i gropen
Den senaste tiden har mest gått åt till att trimma nätverket inför stundande fiberanslutning. Vi får väl se hur det blir, nu när gränser stängs och alla är fullt sysselsatta med att bunkra toapapper. Kanske det dröjer ett tag till. Det var ju bara för tre år sedan som “Jag har beställt fiber”-skyltarna började dyka upp i grannskapet. Nu har man i alla fall grävt ner rör och satt upp fiberboxar i alla hushåll. Kanske jag hinner driva upp den första grönsaken innan vi blir uppkopplade mot världen på “riktigt”. Förra veckan kunde vi konstatera att vildsvinen kalasar utanför ridvolten. Vi måste nog utöka barriären för att kunna hålla lite snyggt. Idag blev det en vända till soptippen med torrsoporna som till stora delar utgjordes av Christers tidningsurval. Solpanelerna jobbar ganska bra. Idag samlade vi ihop 103 kWh trots bitvis molnighet. Totalt har vi besparat 34 träd, eller så hade vi kunnat köra 980 mil om vi hade haft en elbil. Men vem bryr sig om klimatet i pandemitider? Trots den blygsamma temperaturen var det skönt att jobba lite utomhus idag. Arbetet i gropen har åter igen tagit fart, och träden som blåste omkull i vintras har bildat en prydlig stödmur. Jag är långt ifrån att kunna kallas för timmerman eller trädgårdsmästare, men Monty Don skulle säkert ge sitt samtycke. Jag är hur som helst nöjd så här långt. Imorgon ska jag slutföra stödmuren och kanske börja med odlingsbänkarna. Det är lite svårt att se snörena på bilderna hur odlingsbänkarna är tänkta att placeras. Vi diskuterar lite om bänkarna utförande. Jag vill nog satsa på att bygga egna framför att använda pallkragar. Det visar sig.
Några vakande ögon
Jag har under några veckors tid utökat nätverket till maskinhallen och hönshuset. Därmed är det möjliggjort att kunna styra strömkällor med mobiltelefonen. Bland annat kan jag öppna och stänga maskinhallen, tidsstyra elstängslet och slå på värmelampor när det blir för kallt för våra fågelfän. Eftersom grannarna ville att jag skulle hjälpa till med att installera övervakningskameror inför årets lammning blev jag själv inspirerad att montera upp några kameror runt hönshuset och stallet för att kunna hålla ett vakande öga på djuren. Samtidigt så lär jag mig en massa saker på kuppen. Nu har jag försökt placera kamerorna så att det inte blir integritetskränkande för de som passerar gården, oavsett vilken renhetsgrad på mjölet man har i påsen. Man får ändå passa sig så att inget olämpligt snappas upp av mikrofonerna. En och annan svordom har nog registrerats under mina mest arbetsarga stunder vid monteringen. Jag ägnade mig en stund igår åt att kartlägga nätverket, och det börjar bli ganska omfattande och kan få vem som helst som inte gillar eller förstår sig på teknik att klia sig i huvudet. Plastugglan som ska skrämma bort illasinnade fågelpredatorer fick också en plattform fyra meter ovanför hönshusets taknock att sitta på för att vaka över hönsgård och tillhörande hage.
Statusuppdatering
Såhär i slutet av julledigheten är det på sin plats med en uppdatering av bloggen. Tempot har minst sagt varit lågintensivt, och vissa dagar har jag helt avhållit mig från meningsfulla aktiviteter.
Jag har under flera dagar suttit och programmerat en Raspberry Pi så att den ska kunna ingå i styrningen av vårt så kallade smarta hem. Nästan alla konsumentanpassade produkter är tänkta att ha i just ett hem och inte på en gård där avstånden och klimatet kan vara en utmaning för radiovågor och elektronik. Då får man, även om mycket går att hitta färdigt på nätet, komma fram med egna anpassningar. Nu har jag gjort en brygga som trådlöst kommer kunna styra reläerna till maskinhallsporten och i förlängningen även värmelampor och belysning till hönshuset.
Häromdagen var min son på besök och hjälpte mig med att tillverka ett handtag medan jag gjorde en pizzaspade som passar i hemmapizzerian. Bilden ger ingen rättvisa åt storleken, men det får plats en fullstor pizza som enkelt kan flyttas till ugnen när garneringen är på plats.
De senaste dagarnas blåsiga väder medförde två vindfällen i hagarna som jag fick hjälp med från grannen och sonen att såga och forsla bort. Solcellerna presterade ett nytt rekord med 27,2 kWh under en kort men solig dag, så nu har vi enligt beräkningar sparat två träd från att bli koldioxid, om det nu är så man ska räkna på energiproduktion. – Jag menar, träd verkar ramla ändå.
Idag var det dags att ta itu med pelargonerna. jag fick god hjälp av en kär vän, som samtidigt passade på att visa sina stolta övervintringsexemplar. Nu kanske man inte ska jämföra en övervintring som pendlar mellan två och åtta grader med en som håller sig runt nitton, men våra pelargoner ser inte speciellt pigga ut. Det blev en hel tunna med visset växtmaterial till mig i utbyte mot en kanna vatten till plantorna som får vintervila några månader till.
Nu vänder det – nu återvänder energin!
Trots ytterligare en förkylning i full utblomning har jag hunnit med en hel del denna helg. Förutom att jag “rastat” Dyson, våttorkat golven, städat badrummet, köket och arbetsrummet, har jag gjort en och annan gårdssyssla, så som att hjälpa till med att mocka ur hönshuset, pumpa hjulen till gödselhissen, rensa avloppet i stallet och bytt den droppande kranen som trots upprepade försök har börjat läcka ganska omedelbart efter installation. Problemet verkar uppstå när det varma vattnet får PEM-slangen att expandera, och på så sätt få kopplingarna att börja läcka, oavsett om jag dragit åt ordentligt. Nu har jag bytt hela vattenledningen inne i stallet till prisolrör, som är ett plastmantlat kopparrör. Om detta inte fungerar så är en eventuell framtida karriär som rörmokare definitivt otänkbar.
Solcellerna har börjat producera el och momentant var vi helt självförsörjande när den bleka solen behagade att pressa sig genom molnen. Det var faktiskt rekord på “hela” 3.36kWh i dagsproduktion sedan anläggningen togs i bruk i början av december. Detta ska jämföras med bottenrekordet från igår på ynka 57.6wh.
Nu hoppas jag på lite mer sol och att kranarna ska förbli droppfria – både den i stallet, och den i mitt ansikte!