Category Archives: Diverse

Kontemplation och annat tempo

De senaste dagarna har ägnats åt att få ordning på fördelning av sysslor och framtidsplanering. Vi har allt mer glidit åt var sitt håll med olika parallella viljor och önskemål, vilket resulterat i att många uppgifter mer känts som tvång än att man går saker av glädje. Jag kan många gånger mala på och hamna i min egen bubbla, vilket i och för sig är effektivt när man vill ha saker gjorda, men till vilken nytta? Nu tror jag att vi ändå är inne på rätt spår där vi planerar tillsammans vad vi vill göra och hur vi vill utföra saker. Vi fördelar tillsammans och utför det vi kan tillsammans. Faktum är att jag fått tillbaka lite av den glöd som länge känts som bortblåst. Igår passade vi på att åka ut på en liten fotoutflykt runt i närområdet. Jag använde min drönare och min fru dammade av sin kamera som inte använts på bra länge. Nu har jag fått tillbaka lite av mitt fotointresse och har bestämt mig för att ta steget in i den digitala välden med en kamera istället för mobiltelefon och drönare. Drönaren och mobiltelefonen i all ära, men att få stå där och komponera bilden genom en sökare med fasta brännvidder är något speciellt. Jag fick för några år sedan ett antal objektiv som hade varit min morfars genom mina föräldrar som jag hade tänkt skulle komma till användning. Det är synd att sälja eller låta dem vara oanvända. Ett nytt begagnat kamerahus är beställt, och jag väntar med spänning på leverans. Idag var jag ute i skogen och fällde några träd. Det är många döda träd kvar, men om man tar några träd åt gången så behöver det inte bli så jobbigt. Efter att jag hjälp till med att skörda, beskära och binda upp växter i växthuset åkte jag iväg för att skaffa lite T-profiler till bom-konsolerna till hinderskjulet. Jag hann med att såga och göra iordning delarna som ska svetsat ihop. Imorgon ska jag ta en dag ledigt från semestern och förvärvsarbeta så förmodligen blir jag först klar med hinderskjulet i övermorgon.

En ny ordning och nya tag

Nu har jag äntligen öppnat upp grinden och kan förhoppningsvis undanröja alla hinder för att skapa en välordnad tillvaro. Med lite mer struktur här på gården kan vi skapa en ordning som består. Det är naturligtvis en ständig kamp att upprätthålla den nya ordningen, men nu finns det i alla fall förutsättningar att lyckas. Naturligtvis måste jag vara lyhörd för vad som fungerar rent praktiskt och hjälpa till att skapa de rätta förutsättningarna. Ibland kan man bli lite frustrerad och råkar skruva i skruvar på fel ställen för att sedan ångra det bittert efteråt när allt bara rasar. Nu ska skjulet kunna stå i några decennier bara man underhåller med lite färg och massor med kärlek.

Skogsarbete

Nu börjar skogshagen mer och mer likna ett kalhygge efter slutavverkning. Det är inte många träd som får stå orörda, och jag är rädd att jag kommer behöva såga ner återstoden nästa år om inte någon storm hinner före. Man får ta några träd åt gången för att inte slita ut sig. Det blev totalt fyra lass med stockar innan jag gav upp för dagen. Nu återstår drygt lika mycket till att ta ner innan jag har gjort som åligger en skogsägare med granbarkborrer i beståndet.

CAD-frustration

Nu har jag spenderat larvigt mycket tid åt att sitta framför datorn trots att det är semester. Jag har ju mestadels använt cad till att konstruera små sammanhängande modeller i ett och samma material, så bygga ett helt hus från grunden kändes till en början övermäktigt. Många gånger har jag slitit mitt långväga hår för att programmet protesterat, eller efterfrågat något som jag inte förstår. Nu har jag säkert tagit omvägar där en van och kunnig designer skulle gjort på ett helt annat sätt för att i ett senare skede inte behöva göra om stora delar när man tänker om i designen. Det har ändå varit en nyttig övning, och inte det är inte helt fel att få en visuell bild av sina tankar. Imorgon ska jag prata med kommunen för att få klarhet i över vilka handlingar som jag behöver skicka in för att kunna göra en bygganmälan. Ibland är det mer formella krav som ställs snarare än vad man själv tror och önskar. Byråkrater har en tendens att handla efter vad systemen klarar av snarare än att fatta beslut utefter vad man själv kan tycka vara rimligt för ett litet bygge som mitt. Nu skriker min hjärna och min kropp på lite omväxling, så morgondagen kommer med allra största sannolikhet fyllas med någonting annat.

Biomassa och bygglovsångest

Idag fick jag hjälp av grannen B att såga ner några träd och föra ut alla hittills framtagna stockar till en av hagarna utanför skogen. Tanken är att det ska bli lättare att föra dem vidare till senare förädling uppe vid vedboden. Jag har fått lite att tänka på när det gäller mina planer på att bygga ett orangeri. Sist när jag skickade in uppgifter för att få ett förhandsbesked om växthuset skrattade man och sa att jag inte behövde söka bygglov, men nu var det annorlunda. Jag har två alternativ som det ser ut. Antingen gör jag en bygganmälan på att bygga ut friggeboden (poolhuset) till ett Attefallshus, eller så söker jag bygglov för ett fristående orangeri. Jag måste oavsett val skicka in ritningar, byggplaner och kontrollplaner. Dessutom måste jag vänta på att få klartecken innan jag tar första spadtaget. Det känns lite som att luften gick ur min entusiasm. Det är svårt att hävda att orangeriet är en ekonomibyggnad om jag inte ska börja sälja tomater gurka och chili. Ankor, höns och kalkoner är det lättare med. Jag har valt fel intresse helt enkelt. I min frustration ringde jag upp K och gick samtidigt runt i växthuset för att minska biomassan till förmån för plats och energidistribution till fruktsättningen. Efter att ha ventilerat min frustration gick jag ner till skogshagen tillsammans med min fru för att inspektera och planera för den fortsatta kampen mot skadedjur och döda träd. Därefter “slaktade” jag fyra fönster på glasskivor som förhoppningsvis kommer till användning.

Fem dagars intensiv vila

En semester i semestern skulle man kunna kalla det. Fem dagars spenderade tillsammans med mina föräldrar på landstället i lathetens och bortskämdhetens tecken förflöt med fiske och bastubadande. Frukost, mellanmål och middag serverad utan att man behövdes. Emellanåt besökte jag släktingar och delade med mig av min fiskelycka. Med fem dagars vila och fiske i ryggen kunde jag med full intensitet återuppta arbetet på gården. Inspirerad av min 82-åriga krutgubbe till far satte jag genast igång med att ta hand om min egen skog som delvis angripits av granbarkborrar och barkhungriga hästar. Först fick jag gå runt med röjsågen för att få bort all undervegetation för att inte snava eller bränna mig på alla nässlor. Det blev närmare 25 träd inna bränslet och motorsågsoljan tog slut. Efter min paus som bestod av bunkring av petroleumprodukter och mat tog jag mig an de tre vattentankarna som behövdes skuras ur på alger. Det vatten som fanns kvar tömde jag ner i vattenmagasinet under växthuset som sakta men säkert har sjunkit när alla tomater och gurkor och övrig vegetation törstat efter vatten. Nu ser det ut som att det ska komma en hel del vatten från ovan som kan återställa vattenbalansen här på gården. Imorgon blir det om prognosen har rätt en hel del arbete under tak.

Vilken snözon tror du att vi befinner oss i?

Under de senaste dagarna har det ägnats mer tid till att bygga än att skriva i bloggen. Det gäller att passa på när temperaturen håller sig under 30 grader. Jag tillverkade en balk som förhoppningsvis inte ska bågna under nästa snötäcke. Jag var tvungen att ta hjälp av grannen Ö och hans traktor för att få den på plats. Kommentaren när vi skulle lägga den på gafflarna var som rubriken på inlägget antyder, en viss förvåning över dimensioneringen. Man kan aldrig vara nog säker med tanke på att spannet är 6 meter. Idag fick jag taket på plats och fick god hjälp av svärsonen som hade oturen att dyka upp när jag behövde hjälp. Nåja, jag hade nog klarat av det på egen hand, men kanske inte på samma sätt. Taket täckte jag med plåt för att göra konstruktionen lättare, och dessutom har jag en och annan plåt liggande uppe i skogen. Det är redan lite patina på taket och det kommer passa bra ihop med väggarna som kommer att målas med silvergrå lasyr för att smälta ihop med omgivningen. Jag fick tydliga direktiv om att hinderskjulet inte fick bli för lågt så att man slog pannan i taket och att det skulle finnas plats. Nu finns det plats och man kommer garanterat inte slå pannan i, även om man skulle utöva voltige på ridbanan.

Gräsklippare och stolpskor

Idag har det varit varmt! Jag var tvungen att avbryta mitt arbete vid hinderskjulet flera gånger för att dricka vatten och vila musklerna. Jag satsade på stolpskor som ska skruvas ner i marken. Det låter enkelt, men stenar och torr lera bjuder på motstånd. Ja förborrade med en kraftig slaghammare för att underlätta arbetet, men det hindrar inte att man får ökad puls och vräker ur sig svordomar. Efter tre av fem stolpskor vilade jag upp mig med att påbörja bygget av robotgräsklipparen som ska kunna klippa utan guidekabel och samtidigt ha en precision på någon centimeter. Klipparen är en open-source-byggsats med knapphändiga instruktioner på tyska. Nu får jag lära mig både tyska och hur en robotgräsklippare fungerar. GPS brukar ha en noggrannhet på tre meter, men genom att ha en basstation som hela tiden korrigerar positioneringen via radiosignal så kan man få den noggrannhet som behövs för att få en fin gräsmatta samtidigs som rabatter och grusgångar får vara ifred. Jag hoppas på att jag ska kunna bygga ihop gräsklipparen på några dagar, men det kan lika gärna stanna av och bli ett långtidsprojekt. Efter att jag skruvat ihop själva basen hade temperaturen sjunkit och jag kunde gå ut för att skruva ner de sista två stolpskorna. Imorgon blir det ett besök hos brädgården för att införskaffa material till stommen på hinderskjulet.

Sommarlov

Den som hade hoppats på att mitt blogginlägg skulle innehålla en massa nyheter om förändringar och stora framsteg i de pågående projekten kommer att bli besviken. Just nu går det en hel del tid åt att förvalta och underhålla gården istället för att tillföra och förändra. Gården och naturen ger istället tillbaka för den tid jag lagt ner på att underlätta för mig själv. Gurka och tomat har vi blivit självförsörjande på. De gröna tomaterna är delikata på grillen, gurkan smakar mer än “grönt” vatten, och de mogna tomaterna smakar naturligtvis mycket bättre än vad man kan föreställa sig. Min son har varit flitig i smedjan och kollektionen av lyxiga trädgårdsredskap förväntas växa inom kort. Nu har jag tagit mig i kragen och lett vattnet som landar på växthuset ner i tankarna som ska försörja växthuset med vatten. Vi får se hur mycket jag uppdaterar bloggen med denna sommar. Just nu känns det övermäktigt att hinna med att både bygga och blogga. Skrivenergin kommer och går i sinusvågor precis som energin att förändra saker här på gården. Just nu synkroniserar inte kurvorna riktigt. Jag skriver snart igen.

Rapsfält och plana ytor

Idag känns det som att allt är toppen! En sväng förbi dammen skänker glädje i att de Kerstin och Örjan med alla sina dunbollar som fortfarande ploppar upp som korkar efter sina försök att bli riktiga doppingar. En sväng in i växthuset och man får en föraning om hur stor skörden kommer att bli genom att se alla blommor som lika gärna skulle kunnat gömma sig i ett rapsfält. Gurkorna har börjat ta form och bladverket klättrar sakta uppför spaljén. Djungelgurkan är ivrigast att nå taknocken och har klättrat halvvägs uppför tredje och sista sektionen. En sväng ut på “Slånbärsudden” avslöjar att det börjar bli dags att beväpna sig med svampkorg, kniv och borste.

När “tjänstebalansen” mellan grannar är sådan att alla känner man får igen mer än vad man ger blir man glad i sinnet. Efter att ha planat ut ytan där hinderskjulet ska stå fick jag ett antal skopor 0-32 av samma granne som lånat ut sin fantastiska maskin för att fylla ut ojämnheter. Sista lagret blev ett lager makadam från eget förråd. Nu ska det grävas gropar för plintarna, vägas in och gjutas.  Därefter kan jag börja snickra, vilket jag tycker är det roligaste av hela projektet.