Så var ännu en långhelg över. Det ska bli skönt att få vila benmusklerna efter allt skrotlyftande och allt kånkande på flyttkartonger. Parallellt med att jag försökt få i ordning ett vattenmagasin för regnvatten av IBC-tankar, har helgen kantats av diverse kortare insatser med grästrimmern på både hemmaplan och på Arlandas RC-bana. Kallsågen har gått i ett för att såga till 12 ben, 12 balkar och 24 tvärslån för att hopsvetsat utgöra det upphöjda fundamentet till vattenmagasinet. Nu ska det beredas plats bakom maskinhallen, tankarna ska rengöras och kopplas samman, sedan kan det få komma lite regna och fylla på vattenreserven. Igår flyttade dottern upp från Linköping till Stockholm, och idag flyttade sonen hemifrån och tog med sig sin flickvän och vår inneboende sedan drygt ett år tillbaka. Det kommer förmodligen kännas lite tomt, men samtidigt är det lite skönt att få ha verkstaden för sig själv. Idag när jag sopade verkstadsgolvet efter mitt avslutade projekt kändes det lite skönt! – Skönt att veta att det kommer vara rent fram tills jag ska påbörja mitt nästa projekt.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Underhåll och trädgårdsprojekt
Jag säger som doktor Emmett Brown skulle ha sagt om han upptäckt att den uttorkade dammen som skulle bli ett kryddland, visade sig vara fylld med vatten, fast den egentligen skulle varit snustorr enligt alla antaganden – Dam!…Dam, dam! För den som inte känner till Emmett Brown går det säkert att hitta information om man söker på doktorns namn i kombination med “Damn!”. Under veckan har det mesta handlat om att reparera gräsklipparen och köra med grästrimmern för att få fason på grönytorna. Hönsgården “Röda lyktan” har börjat förflytta sig runt på baksidans gräsmatta. De höj- och sänkbara hjulen har fungerat som förväntat och möjliggör även förflyttning av den mobila hönsgården över lite ojämnare terräng. För att knyta tillbaka till inledningen av blogginlägget och dekorera bilderna med ord, så har jag börjat på ett nytt ofrivilligt projekt. En av alla dammar som jag gått och kastat blickar på med intentionen att göra om den till en dal fylld av lavendel med kryddbeklädda sluttningar, visade sig fortfarande vara fylld med vatten. Efter att i flera timmar slitit har jag kommit halvvägs med att få bort överflödig dammplast och rensat ut den övervuxna sumphålan. Jag skulle säkert kunna tömma dammen på vatten och fullfölja mina planer på att skapa en kryddträdgård, men väl medveten om att det är “inne” att försöka bevara naturens mångfald, beslutade jag att förlägga kryddlandet till annan plats och låta dammen få en chans att visa att den klarar sommaren utan att torka ut. Torkar den ut så ryker plasten i botten, och så får det bli lavendel till nästa år istället. Jag hade planer på att hugga lite ved, men upptäckte att yxskaftet inte längre var tjänligt. Vi får se om min lagning med lim, en extra ekpinne och lindad mässingstråd kommer fungera, eller om jag begraver yxskaftet och låter framtida arkeologer förundras över hantverksskickligheten och dra paralleller med forntida egyptisk konst och kultur. -Goddag, vad har ni hittat? – Goddag, yxskaft!
Det är mycket nu!
Vissa veckor och dagar är hopplösa när det kommer till att uppdatera bloggen. Upp tidigt på morgonen för att åka till jobbet, och sent hem för att fortsätta på hemmafronten med alla projekt som är i rullning. Redan nu aviserar jag om att jag sparar det bästa till sist när jag i rask takt avverkar den gångna veckans alla höjdpunkter och låter bilderna fylla i det jag eventuellt missar i mitt berättande. Den mobila hönsgården har fått höj- och sänkbara hjul och dragstång för att enkelt kunna flytta runt gästerna till ständigt nya marker. Just nu står den utanför maskinhallen och knycker el till värmelampan tills de blivit fullfjädrade, och kalrar våra bitvis bittra nätter. Vaktlarna har äntligen flyttat ut till vaktelgården. En gammal “kruka” eller pelare gjord av brädlappar som vi hittade i maskinhallen, och har väntat på att föras till tippen fick en andra chans genom att delas upp i tre delar utgöra lägenheter åt vaktlarna som inte verkar förstå sig på modern design, och hellre sitter ute och fryser på natten, som det verkar. Idag lyckades jag äntligen lura ut en vän, som betyder väldigt mycket för mig, på besök. Jag fick äntligen visa runt på gården och visa att min blogg speglar verkligheten. Vi spenderade någon timme tillsammans och jag fick, stolt som en tupp, hålla i en rundvandring bland alla slutföra och kommande projekt här på gården – precis som en guide i någon bortglömd civilisation. Jag hoppas och tror att nöjet var ömsesidigt. Resten av dagen har jag ägnat åt att städa undan efter det senaste projektet samtidigt som jag låtit fräsen verka fram en hållare till äggen som börjat ploppa ur vaktlarna.
Andra andningen
Inspirerad av mitt eget bloggskrivande hamnade jag i andra andningen och beslutade mig för att börja med målningen av armeringsjärnen. Det slutade dock inte vid armeringsjärnen. Jag kände mig manad att måla resten när jag ändå hade ångan uppe. I takt med den pulserande musiken från verkstans högtalare svepte jag ganska raskt in hela konstruktionen i vacker röd färg från Falun.
Mobil hönsgård
Nu är det haspat och klart i vaktelgården. Eluttag, sista nätet på dörren och täcklister fick sätta punkt för detta projekt. Nu kan de åtta små vaktlarna flytta ut från stallet, och in i sitt egna tillhåll. Eftersom det kläckts fram 36 slaktkycklingar som också behöver ett tillhåll började jag på den mobila hönsgården som ska kunna flyttas runt på ägorna. Jag kom längre än förväntat på en dag…och det kommer bli bra. Jag bävade lite att ha en “chicken tractor” i stil med det jag sett florera på internet hos alla hönsentusiaster som stolt visar upp sina skapelser. Jag vill verkligen inte att det ska se skräpigt och provisoriskt ut och utmaningen är att få det stabilt samtidigt som det ska vara lätt för en person att flytta runt gården till olika platser var och varannan dag. Liksom hönsgård och vaktelgård, kommer den målas i Faluröd och kläs in med putsnät på de nedre delarna och plastnät över takdelen. Takstommen består av armeringsjärn som jag bockat och svetsat ihop uppe vid nocken. Nu hoppas jag att de 10 kvadratmeter som gården utgör kommer att räcka till alla höns.
Upp och ner, bra och dåligt, snyggt och fult
Gårdagen var så kylig så att jag bestämde mig för att skjuta upp bygget av vaktelgården med förhoppning om att dagens väder skulle bli bättre. Det var perfekt att stå inne i verkstan och fräsa detaljer till Hermes. Jag är riktigt nöjd med designen av högtalarna där det vackert blåa gallren ramas in av smäckra trädetaljer i ek. Det är bara ett problem med dem – den ena låter svagt, och den andra sprakar och låter inte alls. Jag tror att det kan vara en kombination av att jag använt en annan dissipativ spray som jag täckt membranen med, eller så har jag inte lyckats sträcka filmen optimalt. Jag tror att jag skulle sträckt filmen i en ledd istället för två ledder, eftersom spänningarna göra att filmen kommer närmare den bakre statorn mellan distanserna, vilket också kan bidra till försämrad funktion. Hur som helst måste jag göra om högtalarna och vara noggrannare med hur jag spänner filmen. Derssvärre kommer inte distanstejpen räcka – så jag får ge mig till tåls innan jag gör ett nytt försök.
Idag var vädret lite mildare, så jag kunde med hjälp av dotterns hantlangning klä in vaktelgården med nät, sätta upp vindskyddet och sätta plåttak över vindskyddet. Vi blev nästan helt klara. Nu återstår endast att klä in dörren med nät, ett eluttag och lite finlir med täcklister samt stenar runt gården så att inga vilda djur krafsar sig in och äter upp läckerbitarna. Taket blev inte det snyggaste med grön plåt, men….varken vinden eller vaktlarna lär ju bry sig om det.
Valborg, första maj och arbetsilska
Efter att jag fått hjälp med att böja panelerna till mina nästa elektrostathögtalare kunde jag inte låta bli att måla dem i samma färgtema som Apollon. Nu har jag beslutat att de nya högtalarna kommer få namnet Hermes, efter Apollons halvbror som har Zeus som gemensamt genetisk källa om man ska tro den grekiska mytologin. Zeus verkar för övrigt ha haft fullt upp med att para sig med andra, förutom sin fru och syster Hera. Det kan kanske komma till användning när jag ska namnge något av alla mina framtida projekt. Hermes var enligt vad jag förstår, gudarnas budbärare – och det passar ju bra med tanke på att det blir de som kommer framföra det som Apollon har att säga. Idag fortsatte jag med bygget av vaktelgården. Jag vet inte om det var det skiftande vädret, som tvingade mig att både klä av mig och klä på mig, som gjorde mig lite “arbetsarg”, eller om det var det att jag hade påbörjat ett annat projekt samtidigt som fick mig att tappa fokus. Hur som helst hann jag klart med att bygga stommen, och grundmåla både planken som ska bli vindskydd, och själva stommen. Jag beslutade efter att jag målat klart att jag skulle avsluta dagens aktiviteter, men jag fick ändå inspiration till att applicera den dubbelhäftande uretantejpen på statorpanelerna till Hermes.
Stolpar och stomme
Efter gårdagens rivstart på utomhussäsongens projekt var jag rätt så mör när jag klev upp i morse. Det var lite motigt att gå ut i de kyliga vindarna för att fortsätta med vaktelgården. Eftersom jag igår klippte av arbetsbyxorna i höjd med hålen efter många projekts slitage, var jag förts tvungen att införskaffa nya. Det skulle bli för kallt med tanke på att jag normalt har långkallingar på mig långt in på sommaren. Elstängseltråden som jag köpte igår var kort, så jag passade på att införskaffa en bit till att förlänga med. Nu kan vi släppa ut hönsen i hönshagen när vi vill – en sak mindre att känna stress över. Jag hade förträngt att det skulle byggas tak över delar av vaktelgården, så virket räckte inte hela vägen till att göra ett avslut, likt ett kapitel i en roman. Det kommer ju en helg ganska snart, och då får jag införskaffa det som saknas för att avsluta vaktelgården helt och hållet.
Bling, välljud och vaktelgård.
Förra veckan avslutades med att tillverka en odlingslåda för sonens nyvunna intresse för chiliplantor. I utbyte fick jag mig en lektion i hur man polerar metall så att det blir riktigt spegelblankt. Sista delarna till Apollon bestående av två rattar och två täcklock till skyddsrören runt VU-metern fick avsluta föregående projekt med rörförstärkaren. Under veckan har jag så fort tid erbjudits spenderat tid i Nirvana för att njuta och förtrollas av VU-meterns magiska pulserande i takt med välljudet från Apollon. Jag har lagt på en laddning med salt som jag håller på att röka. Eftersom salt inte blir dåligt kan jag i lugn och ro köra röken i omgångar, vilket är perfekt, när en laddning spån räcker i några timmar. Jag sätter på röken när jag kommer hem från jobbet, och upprepar proceduren tills saltet fått lagom med rökarom. Jag har gjort halvhjärtade insatser under veckan med inledningen på nästa projekt – vaktelgård. Jag hade en föreställning om att det skulle gå ganska enkelt att göra hål med jordborren, men när marken består av sten och bitvis ännu mer sten, får man använda spett och händerna för att gräva de 60 centimeter som krävs för att ett stolpfundament ska bli varaktigt stabil. Idag fick jag äntligen lite inspiration till fysiskt arbete. Grannen behövde låna släpet för att åka till byggvaruhuset och införskaffa material till sin egen frus önskemål, så jag tyckte det var en bra idé att vi samkörde. När jag väl har allt, eller det mesta som behövs för att slutföra ett projekt, finns det inga ursäkter längre! Lagom till att jag kommit igång med arbetet fick jag en bild skickad till mig från en vän som betyder väldigt mycket för mig. Bilden visade en trave stockar som hade funnit en ny plats under dagen. Detta fick mig att känna behovet att själv samla in vindfället från i vintras. Dagens fysiska arbete avslutades med att dra elkabeln till hönshagen från maskinhallen där elaggregatet sitter. Dessvärre hade dragsnöret i röret bara en ände, så jag fick koppla loss elen och använda den kabeln som dragsnöre. Efter någon timmes slitande var så alla kablar dragna, och jag kunde koppla in elen till hönshuset igen. Nu får vi se om orken räcket till någonting imorgon, eller om jag också ska vila på den sjunde dagen. Jag kan ju alltid hugga lite ved!
Eureka! Jag fann problemet!
Nu har jag den där känslan som jag bara brukar uppleva när jag lyckats med något riktigt bra trots motgångar och omtag. Efter att ha studerat elschemat för VU-metern och gjort lite mätningar kunde jag konstatera att spänningsregulatorn brunnit upp. Antagligen var detta resultatet av att jag tänkt fel när jag av misstag kopplat ihop jord mellan signal- och spänningskretsen via VU-metern. Genom att koppla förbi spänningsregulatorn tillfälligt kunde jag få bekräftat att det var det som var problemet. Jag försöker intala mig själv om att jag först och främst hade tur som hittade problemet, men lite elektronikkunskaper spelar nog in också. Nästa trevliga överraskning var att den välkända affärskedjan med det töntiga förnamnet råkade lagerhålla just en sådan komponent. Klockan 10:00 hängde jag på låset tillsammans med andra påskflyende hemmafixare för att införskaffa en spänningsregulator med beteckningen L7812. Efter en dryg timmes lödkolvsexercis var Apollon redo att inte bara låta, utan även visa att den låter genom att i takt med energin i musiken pressa ljusstaplarna på Nixie-rören upp i taket. Riktigt läckert! Nästan lika läckert som jag är nöjd med mitt avslutade projekt!