Under veckan har det mest handlat om att köra radiostyrd bil. Efter varje körning ingår det att man ska göra rent, byta luftfilter och ladda batterierna inför nästa körning. När man rengör bilen gör man det lättast med tryckluft och någon magisk produkt som avlägsnar smuts och rester från olja och bränsle. Jag har alltid ställt bilen på golvet och hukat över den, men nu var det väl ändå dags att ordna med ett bord. Det började med att jag stod vid bordet verkstan, men snart blir det både opraktiskt och kallt. För något år sedan fick jag en tvättvagn av K, då hon fortfarande arbetade… – Numera spelar hon mest golf och pysslar om pelargoner. Vagnen har stått i verkstaden och inte fyllt någon funktion då sopborste och tryckluft används mer än golvmoppar och dammtrasor. Varför inte gör om vagnen till en servicevagn för RC-bilen? En praktisk hängare för använda luftfilter och hjul kunde enkelt tillverkas. Själva tvättplattan fästes på ovansidan med kraftiga buntband. Hylsnyckeln för att lossa och sätta fast hjulen hittade en plats på ena benet och mikrofiberduken på andra. De resterande två benen tillverkade jag flaskhållare för den magiska vätskan och smörjmedlet. Det enda som jag måste komma på en bättre lösning för är lådan för tvättade luftfilter. Just nu sitter den fast med buntband, men det känns inte så snyggt där den sitter. Ankhuset då? Jo jag har faktiskt gjort lite där med, men mer om det i nästa blogginlägg som förhoppningsvis kommer imorgon.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Panel-, golv- och verkstadarbete
Idag dök det upp en balvagn fylld med halm. Mitt ögonmått säger att det kommer bli halm över efter isoleringen. Ibland känns det lite motigt att sätta igång och arbeta. Idag var en sådan dag. Det gick relativt snabbt att få upp panelen, och jag kunde börja med att lägga plankor i botten av grunden för att lämna en ficka till halmen. Nu blir det inte så tjockt som man skulle ha i ett bostadshus om man skulle isolera med halm, men ankor badar ju för sjutton gubbar när det är minusgrader ute, så hur välisolerat behövs det egentligen vara? Mitt i arbetet när jag skulle hämta fler brädor så ville startmotorn på fyrhjulingen inte vara med längre. Inget knackande i världen på startmotorn med vare sig hammare eller skiftnyckel fick den att kicka igång. Det blev helt enkelt nödvändigt att skruva isär startmotorn för att undersöka vad som var problemet. Till min stora förvåning så hittade jag ingen solenoid som hade hakat upp sig. Det har varit den allmänna uppfattningen från alla förstå-sig-påare – att det är solenoiden som hakar upp sig, och att man enkelt löser det med att knacka på startmotorn om man inte vill byta ut den mot en som fungerar. Det visade sig vara kolen som var helt utslitna, och förmodligen har allt knackande när startmotorn inte fungerat gjort att kolen fått kontakt. Med lite filande i sätena kunde jag ge kolen någon millimeter som räckte för att få igång motorn igen. Nu har jag någon månad på mig att beställa nya kol innan de som sitter i slits ner helt och hållet. Efter att jag lagat fyrhjulingen kroknade jag och lade ner dagens jobb. Jag får ändå vara nöjd även om jag inte hann så långt jag hade önskat.
Spikläkt och panel
Ring….Ring! Tjena! – Behöver ni halm?…Farsan har pressat lite för många balar och det blev över. Det är Mr D som brukar hjälpa med att tömma gödselcontainern och när det behövs lite större markarbeten som ringer. -Njä, vi använder inte halm till hästarna…men det går väl att använda som isolering? – Javisst! Det var så man gjorde förr, får jag till svar. – Då behöver vi halm! Svarar jag. Ett bekymmer mindre att fundera över. Idag har jag spikat upp spikläkt för ytterpanelen och justerat reglarna där fönstren ska sitta. Jag hann få upp ena långsidan med panel, så nu börjar man se vad det ska bli. Det återstår att spika på locken och trimma lite runt fönstret. Som sporre har jag att hinna klart med huset innan man hinner göra klart den lekstuga som påbörjades i början av sommaren, men som ännu inte är klar. Det lovades massor med regn, och i ett försök att fylla på dammen som sakta gradvis dunstar bort gjorde jag en tillfällig och snabb lösning för att leda vattnet från taket till den övre dammen, men det blev inte många liter. Jag ska göra en bättre lösning med en nedgrävd slang som leder vattnet från taket till dammen, men först ska jag bli klar med ankhuset.
Helgen kan börja
Som tidigare förkunnat, så drar jag nu ner uppdateringstempot på projektbloggen. Därmed inte sagt att jag inte fortsätter med min projekt i obevakad form. Under veckan har jag fortsatt med takstolarna och takläggningen. I måndags kom alla takstolar på plats och de första tio brädlängderna med råspont hittade sin plats på tisdagen. I onsdags införskaffade jag en bättre hammare som hade längre skaft, lättare huvud och ett magnetfäste för att kunna starta spikningen utan att behöva hålla i spiken med andra handen när man står och balanserar på en stege. Tempot ökades till att kunna spika fast 15 varv med råspont på samma tid med mindre ansträngning – så pengarna var väl investerade. I torsdags blev det ytterligare 15 skift med brädor och idag när jag kom hem satte jag de sista brädorna på plats. Det blev en glipa på någon centimeter som det skilde uppe vid nocken. Som amatör får jag vara nöjd även om jag som liten ville bli “nickare”. Det här är faktiskt den första byggnad som jag bygger från grunden upp om jag inte räknar med diverse kojor som byggdes som liten. På söndag ska jag åka och titta på ett rivningshus i Sigtuna som vill bli befriat från takpannor som annars skickas på tippen. Nu ska jag fira att taket är lagt genom att njuta av en god skörd med brytbönor som får bli huvudattraktionen på middagsbordet idag.
Inte som planerat men bra ändå
Dagen började med att jag åkte iväg till Arlanda för att köra lite radiostyrd bil. Det var riktigt kul – så kul att jag stannade till klockan 13:30. Då hade jag kört upp nästan allt bränsle och tryckt i mig två korvar. Bland alla gamla rävar såg jag en hel del nya ansikten. Jag tror aldrig att det varit så många på banan samtidigt. Efter min nöjeskörning åkte jag till byggvaruhuset för att införskaffa råspont till takläggningen och passade samtidigt på att fylla på matförrådet, så jag var hemma först vi halv fyra då jag genast började tillverka stöd för takstolarna. För att resa takstolarna helt på eggen hand fick jag vara lite kreativ. Efter lite klurande hade jag kommit på ett hållbart system. Dessvärre lyckades jag inte få upp fler än tre takstolar innan det var dags att börja vattna blommor och andra grödor. Jag får ändå vara nöjd med dagens insats, även om tiden inte riktigt räckte till. Nu finns det en tydlig plan för vad jag ska göra de få timmar jag har att förfoga över när jag kommer hem från jobbet i veckan i alla fall. På onsdag kommer jag åka förbi Arlanda och köra radiostyrt i alla fall.
Väggstomme och takstolar
Jag hade nästan glömt bort hur skönt det är att arbeta med kroppen istället för med knoppen. På jobbet får man mest jobba med virtuella ettor och nollor, så det känns skönt att få göra något man kan ta på. Igår reste jag långsidornas väggar och idag hann jag med att resa kortsidorna och tillverka takstolarna. För att få lite extra takhöjd i “Duck Town Hilton” blir innertaket brutet precis som i hönshuset. Det är alltid skönt med lite höjd när man ska in och göra rent samtidigt som det främjar god ventilation. Mitt i arbetet blev det ett avbrott för att hjälpa dottern att flytta in sängstommar och andra kreationer till lägenheten i stan. Vi har under sommaren delat verkstad och verktyg, men eftersom vi båda är ganska ordningsamma och gillar när man hittar det man behöver och kan gå utan att snubbla, så det har fungerat fint. Imorgon blir det resning av takstolar och eventuellt takläggning med råspont. Jag hade tänkt åka förbi RC-banan i Arlanda imorgon då jag träffade en klubbmedlem som propsade på ett besök. Under veckan så har jag rensat min egen RC-bana så jag har kunnat övningsköra redan två gånger under veckan. – Det borde räcka för att inte helt göra bort mig imorgon.
Svårt att sluta
Nu har fönsterna hela rutor, de är slipade, grundoljade och kittade. Att skära glas är lite läskigt och är man det minsta tveksam så blir det nästan aldrig bra. Man måste vara bestämd och glaset får inte känna av att man är osäker. Efter det första långa skäret fick jag ta i ordentligt för att knäcka glaset. Glaset delades nästan hela vägen utefter skäret. Resterande bitar blev i det närmaste helt perfekta. Efter att jag slipat bågarna putsade jag av rutorna hjälpligt så att man ser igenom. När allt är målat och klart får jag rådfråga någon med husmorskunskaper om det perfekta sättet att tvätta fönster på. Oljningen var spännande – vad som skulle räcka till att grundolja en kvadratmeter räckte nätt och jämt till mina tre fönster. Det var som att försöka spara på en iskall öl efter att man gjort sig förtjänt av en sådan. När oljan torkat in kunde jag börja lägga kitt. Jag la en maskeringstejp för att markera hur breda fogarna skulle vara. Dessutom är det lättare om man har en liten kant att vila kniven mot.Det är viktigt att inte kitta på tejpen, för då måste man gå på och snygga till kanterna efter att man avlägsnat tejpen. Det svåra med kittning är att veta när man ska sluta. Man får acceptera att man inte kan få en helt perfekt och spikrak fog – speciellt inte när kanterna är lite buckliga. Helst ska man bara dra kniven i ett enda svep, men det är svårt. Hörnorna kan man spendera hur mycket tid som helst på, men man får sluta någon gång…och kanske belöna sig själv med en iskall öl.
Glasmästeri
Först vill jag tillägna några tankar till katten som tyvärr i denna stund är hos veterinären för att få en sista spruta. Hon orkade inte längre gå och som djurägare har man ett ansvar att husdjuren inte ska lida. Hon har varit en riktig livsnjutare och jag är glad att hon ändå hade det bra hos oss – hon trivdes i Nirvana både med och utan sällskap. Idag har jag plockat fram några fönsterbågar som saknar karmar och behöver en ordentlig genomgång. I princip samtliga skruvar har rostat så pass att de skulle kunna gå att användas som spik. Många av glasen var täckta av betongstänk – hur det nu har hamnat där!? Vissa lister saknades helt eller var så medfarna att de behövde bytas ut. Jag tillverkade en list i samma stil som det förra spröjsen med hjälp av kantfräsen och cirkelsågen. Fönsterna behöver egentligen inte vara tipp-topp, men man vet aldrig när man behöver renovera fönster “på riktigt”, eller om man vill tillverka egna, och då är det bra att ha tränat på några som bara har för avsikt att skänka dagsljus inne i ankhuset. Nu ska nya rutor skäras till, sedan ska allt oljas, kittas och slutligen målas. Det kommer nog ta några dagar innan jag blir färdig, men det är bra om jag avslutar semestern lite i lugnets tecken så att jag inte får en chock när musklerna får vila och hjärnan ska arbeta.
Bjälklag klart – trots klar himmel!
Naturligtvis kan vädret aldrig vara perfekt. Igår när jag skulle gjuta plintarna och väga in beslagen med laser var det så ljust att laserstrålen inte syntes. Senare på eftermiddagen med lite skugga gick allt bra till slut. Idag åkte jag för att skaffa reglar till ankhusets bjälklag. Det var riktigt varmt att stå och jobba i solen…nästan lite för varmt. Det hjälpte inte att handskarna jag hade på mig var välventilerade – under en projektsäsong sliter jag ut ett tjugotal handskar. De slits lite olika beroende på vad de utsatts för, så det är bara att välja ett par som har hål på rätt ställen. På eftermiddagen gick jag en välbehövlig runda med röjsågen runt hönsgården och bakom maskinhallen. När gjäset var grovtrimmat kunde jag fara fram med gräsklipparen inställd på maximal klipphöjd för att snygga till. Det är inte mycket kvar av vägen bakom maskinhallen, och frågan är om man ska låta gräset ta över, eller om man ska göra sig omaket att schakta bort lite gräs. Till nästa säsong ska jag försöka ta fram ett underhållsschema för grästrimning som annars hamnar på undantag när diverse byggprojekt annars är mer lockande.
Grundarbete
Efter två dagars kroppsvila med enklare elinstallationer med belysning satte jag idag igång med att röja upp lite där ankhuset ska stå. Det första som behövde göras var att rensa upp efter ett av pojkarnas alla oavslutade projekt. För två år sedan fanns det storslagna planer att göra en kolmila, men när vädret och insikten att man var tvungen att vakta milan dygnet runt bordlades projektet på obestämd framtid. Veden som till stor del fortfarande var duglig forslade jag bort till vedlagret och resten kördes upp i skogen till gropen där vi flitigt tippar överblivet men miljövänligt avfall. I milan hade några getingar behagat bygga bo, men med lite tålamod kunde jag avlägsna alla vedklabbar utan att bli stungen. Nu har jag rensat bort gammalt tegel, kapat sly och förberett för en framtida gård som jag vet kommer komma på önskelistan. Jag blev inte förvånad när jag hittade gatstenar eller de två stenskivorna som jag kapade till för att i framtiden kanske få användning för. Imorgon ska jag gjuta fast och väga in fästen i de betongbalkar som redan ligger i marken. Det har förmodligen stått ett hus där tidigare, och jag är tacksam att jag inte behövt forsla bort allt för många rester av det.