Efter nästan två månaders uppehåll från Moälven var det så dax att fortsätta reparationsarbetet på motorn. Janne och jag kunde med gemensamma krafter flytta på svänghjulet, demontera kåpan, och slutligen plocka ur axeln. Trots att alla delar individuellt vägde mer än förväntat, så gick hela arbetet på mindre än en timme att slutföra. Ibland undrar man lite varför man inte slutförde arbetet tidigare, men ibland kan man vara förtjänt av ett litet uppehåll i snårskogen av alla bekymmer man samlar på sig. Nu ska jag i alla fall försöka skicka iväg axeln för slipning, så att vi kan börja arbetet med att montera ihop motorn igen. Under tiden som jag väntar på axeln, kommer jag få ägna mig åt att undersöka och rensa alla oljekanaler i motorblocket. Det ska bli intressant att se om teorierna kring en igensatt kanal stämmer.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Utjämning och beredning av skogsväg
Arbetet med att bereda väg runt den tänkta skogshagen fortskrider i sakta mak. Jag kan inte hålla på mer än någon timme eller två innan det blir så pass mörkt att man inte längre kan jobba på ett säkert sätt. Nu är det så pass röjt och iordninggjort så att man kan ta sig hela varvet runt sittandes på 4-hjulingen utan att behöva backa och trixa för att komma fram. Det blir nog till att röja lite till efter hand – alltid missar man någon buske, eller mindre träd som står ivägen. Otroligt nog är det riktigt svettigt, trots att temperaturen fallit den senaste veckan. Om inte vätan kommer uppifrån, så kommer den innifrån – det är ingen idé att klä sig med regnkläder i alla fall. Det som en gång var mer eller mindre svårgenomtränglig skog har blivit en bred stig som man ledigt och lätt tar sig runt i skogen på. Arbetet med att jämna till vissa partier kommer nog fortsätta ett tag till. När jag fått ihop tillräckligt mycket material för att det ska bli några kubik flis, kommer jag få ett ypperligt marktäckningsmaterial, som förhoppningsvis skapar trevnad.
Röjning runt skogshagen.
Nu har jag röjt hela vägen runt den tänkta skogshagen – den totala sträckningen är nog närmare 300 meter, om jag gjort en korrekt bedömning. Det som återstår för att kunna ta sig runt hela vägen med 4-hjulingen, är att göra en liten spång, eller bro, för att komma förbi två stora stenar. Att flytta den ena stenen är inget alternativ, då den säket väger ett ton. Jag funderade lite på att göra en väg runt stenarna, men det är synd att behöva göra en kringelkrok runt. Nu har jag bara lite bortforsling av buskar och träd kvar, men det får bli några vändor i veckan efter jobbet. Till min stora glädje hittade jag lite kantareller i skogen. Vetskapen om att man har kantareller på egen mark ger ett extra tillskott på lyckokontot. Nu väntar en härlig kantarellsoppa till middag!
Lunning av röjskog och ris
Nu har jag fört ut alla slanor som jag röjde för ett tag sedan. Det blev sju, åtta vändor med 4-hjulingen, och gick på cirka två timmar. Om jag tänker till fortsättningsvis, kommer utforslingen kunna gå ännu smidigare och snabbare. Första vändan var jag lite försiktig med hur mycket jag lade på lasset, men märkte ganska snart att jag inte behövde vara blyg. Det var ganska enkelt att bunta ihop grenar, slanor och ris till ett knippe, med ett nylonband och sedan sätta fast det i dragkroken. I början fick jag sällskap av Venar, som hade hoppats på att få några fäska grenar, men tappade fort intresset för vad som fanns på andra sidan staketet, när jag slängde in en buske med vissna löv. Det blir en hel del ris, och frågan har varit vad jag ska göra av det. Nu har jag funderingar på att lägga allt i en stor hög, och sedan mala ner det till flis, för att sedan sprida ut på “skogsvägarna”, som blir runt hagarna. Jag resonerar så, att om jag lägger allt så att det syns och irriterar, så ska jag nog ganska snart ha löst problemet. Om jag nu bara kan få några dagar med röjsågen så ska vi kunna börja spänna upp staket, och göra skogshage nummer två.
Vridbart drag till ATV-vagnen
Nu har jag bestämt mig för att bygga en egen boggie-vagn till 4-hjulingen, efter att ha tittat runt på vad som finns på marknaden. Förhoppningen är att jag kommer få vagnen precis som jag vill ha den, till en kvalitet som jag kan känna mig tillfreds med. Vagnen ska kunna fungera som timmerkärra, gårdskärra, och allt vad man kan tänkas behöva i vagnsväg till 4-hjulingen. Vagnen kommer bestå av en dragstång i fyrkantprofil, där man “klär på” de tillbehör som man vill använda sig av. Eftersom den ska gå att använa i skogen är det viktigt att handsken som fäster vagnen i dragkulan ska kunna vridas, så att inte fyrhjulingen välter, eller vagnen hoppar av om vagnen skulle luta åt ena eller andra hållet. Timmarna som jag kan spendera i verkstaden har kraftigt reducerats, eftersom det är första arbetsveckan efter en “lång” och härlig semester. Igår klurade jag ut vad jag behövde för material, och idag påväg till jobbet, gjorde jag en beställning hos den lokala stålleverantören i Knivsta. Under kvällen har jag stått en stund vid svarven för att tillveka de delar som ska användas till den vridbara draghandsken. Som vanligt ser det ut att fungera – i alla fall när jag sneglar på prylarna här vi skrivbordet. Fortsättning följer.
Vägsladd och gårdsplansterapi
Efter en vecka i Norrland, och en ovanligt kraftig muskelvärk i höger ben, efter att ha tagit mig ner för Åreskutan cyklandes på enhjuling, är jag nu i full gång med att bygga, konstruera och arbeta på gården – om än med förminskad effektivitet. Planen på att göra en vägsladd av resterande balkar från båtsläpet påbörjades igår, och slutfördes idag. Det blev en tvåskärig sladd, som visade sig effektivt kunna hyvla av topparna, och fylla igen groparna på grusplanen. Det behövdes ingen spridare, utan sladden skötte jobbet bra, utan att efterlämna “strängar” av grus. Den blev tillräckligt tung utan att jag behövde ställa en vattentank på den, vilket var ursprungsplanen. Efter sladdningen fick jag hjälp av sonen och hans besökande kompis, med att lasta upp de stora stenarna som kommit upp till ytan, vilket fick avsluta dagens gårdsunderhåll. De stenar och grus som vi fick bort från gårdsplanen fick bli fyllnadsmaterial till början av stigen upp till skogshagarna istället. Jag lär få köra några vändor till, innan planen blir så jämn som jag vill ha den. Jag får dock först låta materialet packas på ett naturligt sätt, innan jag kör nästa vända.
Vattentankssläpet klart
Idag har jag slutfört projektet med vattentankssläpet. Det blev en rejäl pjäs! Jag ser redan nu att jag skulle behöva justera placeringen på axeln något bakåt. Jag var lite orolig för kultrycket, och placerade axeln rätt under tanken. Draget hamnade lite för lågt ner, vilket gör att kultrycket minskar, men samtidigt så finns det en risk med att man tippar över släpet när man kopplar loss. Jag får testa lite hur det går när man rent praktiskt ska ställa den ute i hagen. Helst skulle jag vilja slippa att säkra upp den, men jag är rädd för att man ändå måste göra någonting. Vi människor förstår väl att man inte får knuffa till tanken, men det är värre med hästarna. Jag tankade i 400 liter vatten, och körde en vända upp i skogshagen. Det gick bra att köra framåt, men det var värre att backa i uppförsbacke, eller där det var lite stenigt. Kanske man kan ordna med en plats, så att den står utanför hagen, men ändå går att fylla på en hink inne i hagen. Man kanske han ordna med en grövre slang eller ränna, där vattnet kan ledas. Jag får klura lite.
Axel och chassi kapat
Med hjälp av vinkelkapen, några pallbockar och domkrafter är nu spårvidden minskad till lite drygt 140 cm. Jag blev överraskad av två lustiga detaljer. När jag kapat sidobalkarna kändes fortfarande axel och hjul oproportionerligt tunga. Det var fruktansvärt tungt att vända allt upp och ner så att jag skulle kuna komma åt och kapa svetsfogarna som höll ihop axeln. Av någon anledning behövde jag vända tillbaka paketet igen, men då gick det “jättelätt”. Det visade sig att ett av däcken är fylld med betong! Inte undra på att bönder och raggare ska sparka på däcken. Den andra saken som förvånade mig, var att fyrkantröret i axeln inte var ett fyrkantrör, utan var massiv. Inte undra på att konstruktionen väger mycket! Det kommer bli endel balkmaterial över, och de kommer förmodligen användas till att göra en vägsladd – en sån där som man jämnar till gropiga och vågiga vägar med. Planen utanför stall och maskinhall skulle må bra av att bli lite planare. Frågan är om jag ska göra en för 4-hjulingen, eller om jag ska göra en för traktorn. Vi får väl se. Först ska i alla fall det här vattentankssläpet bli klart först, sedan får ödet för resterande material avgörs.
Röjning och demontering av båttrailer
Nu har jag börjat med vattenvagnen som ska vara till hagarna. Det är ett fasligt kånkande med vatten ut i hagen. Vi har haft en båttrailer stående invid dammen, som varit föremål för spekulationer kring hurvida man skulle kunna använda hjul och stomme, till att göra ett litet släp som ska kunna dras efter 4-hjulingen. Efter att träkonstruktionen avlägsnats med hjälp av kofot, spett och motorsåg, kunde jag med hjälp av traktorn köra bort den till verkstaden för vidare demontering. Nu skulle det vara bra med en skärbrännare, eller plasmaskärare. Det är klart att det går med vinkelkapen att få isär svetsfogarna, och kapa balkarna, men det kommer ta tid. Och det kommer gå åt många kapskivor. Det har tagit närmare halva dagen, med paus för att ta hand om hästarna med jämna mellanrum. Det blev två vändor till tippen. Genast blev det mycket trevligare, och ännu ett spår från den typiska gården, med skräp och skrot i varje hörn, har raderats ut. Kronan på verket blev att gå ett varv med grästrimmern.
Vandringsled uppröjd
Det är kanske att ta i och kalla en drygt 300 meter uppröjd skogsstig för vandringsled, men tanken är ända att man ska kunna rida eller när nöden kräver, ta sig fram med 4-hulingen utan att behöva tränga sig fram i snåren. Själv tycker jag att det är frustrerande när markägare helt stänger möjligheten att ta sig fram genom att sätta upp en hage eller dyligt, utan att ge en alternativ väg. Nu gör jag först vägarna, och sedan skogshagarna. Ett och annat träd måste nog fällas om man ska kunna ta sig fram med en maratonvagn. Jag har inte mätt bredden på den smalaste delen ännu, så jag vet inte hur det kommer att fungera. Möjligtvis får man dra om sträckningen lite, men det får bli en senare fråga. Ett och annat ställe skulle också kanske behöva jämnas till för att man ledigt ska kunna promenera, men jag antar att om man beger sig ut i skogen sår är man inställd på lite motion också. Kan vi nu bara få lite hjälp från folk, och kanske djur, som inser att det är en bra väg att ta, så slipper jag kanske hålla undan den från sly i framtiden. Kanske man skulle sätta upp en informationsskylt – “Gå gärna här!”. Imorgon tror jag att jag fortsätter med ostliga sträckningen, och utökar slingan med några hundra meter till.