Allt sedan min dotter tog studenten, har vi då och då samlats kring den “provisoriska” jättegrillen som byggdes för att kunna mätta alla hungriga gäster. Den provisoriska grillen byggdes av tegelstenar och galler som blivit över när stallinredningen tillverkades. Dessvärre tyckte jag att platsen var illa vald. Det såg mest ut som ett självklart inslag i en miljö för “white trash”, än en mysig plats att vara på. Nu har min fru börjat göra “inreda” den ordinarie grillplatsen med EU-pallar som stomme för soffor. Egentligen tänkte vi ta ett stort betongrör att elda i, men istället byggde jag en mer permanent eldstad av håltegel. Nedre delen är putsad, medan den övre delen fått vara oputsad. Det är väl bra med lite drag runt elden, och hålen kommer säkerligen bjuda på ett vackert sken och ge lite extra värmestrålning när man sitter och grillar korv eller marshmellows efter att solens strålar slutat värma.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Tillbaka med energi
Efter en veckas vistelse i grannlandet, med mycket fiske, bastu och vilande, känner jag åter suget efter att ta tag i saker och ting. Efter att vi hämtat 4-hjulingen, och jag varit ute i skogen på en inventering stod det klart att gallring och röjning står för dörren. Den galmla nedgrävda tanken som förmodligen suttit på en tågvagn har länge varit förmål för fantasier kring att bygga en smedja i den. Idag inser jag att det skulle vara ganska opraktikt, och direkt olämpligt som tillhåll för sådan verksamhet, hur mysigt det än kan tyckas vara. Nu har planerna ändrats något, och allt pekar på att det kommer bli en förvaringsplats för ved istället. En av anledningarna till att jag inte kommit igång med vedproduktionen ännu, har delvis varit vedförvaringsproblematiken. Man kan tycka att en maskinhall med 400 kvadrat borde kunna fungera, men var ska jag då ha bilarna, traktorn, höet, gräsklipparna, släpen, hästvagnarna och 4-hjulingen plus alla hyresgäster med sina båtar, bilar och husbilar? Det som jag nu behöver göra, är att snygga till fasaden lite. Plåtdörren som inte sitter fast, och den söndertrasade plåten som håller isoleringen på plats måste bytas. Jag tänker mig att det skulle se trevlig ut med en fasad som för tankarna till Bilbos hus i Sagan om ringen. För att kunna fästa upp fasaden kommer det behövas lite svets- och smidesarbete, som blir nästa steg i detta “miniprojekt”.
Beställning på export
Igår fick jag materialet till flaggstångsstagen som ska ersätta de gamla och sönderrostade, som hållit upp flaggstången på mina föräldrars ladställe i Finland. Själva jobbet var självpåtaget sedan förra årets visit, då jag hade idéer om att kanske kunna svetsa på nytt material, men jag inser nu att det hade blivit svårt att få till det snyggt utan att kunna bocka och värma materialet. Jag hade visserligen redan då planer på att göra iordning en smedja, men jag hade då ingen aning om hur man gjorde hål utan att borra och ta bort material. “Fötterna” på stagen hade nog blivit för tunna, om jag bara plattat till ändarna, och sedan borrat. För mig som aldrig hållit på med smide, eller funderat på hur man driver upp ett hål, blev jag förvånad över hur pass enkla metoder man använder. Därmed inte sagt att det inte är tungt, eller oproblematiskt att utföra. Efter ett dussin uppdrivna hål, kan jag nu konstatera att jag hjälpligt behärskar metoden. Helt klart användbar. Nu ska stagen grundmålas innan de kan lämna verkstaden.
Mer att demontera
Efter att Svante och Janne demonterade backslaget tog Svante och jag vid och gav oss i kast med att montera av svänghjulet. Det är så fruktansvärt tungt, så jag undrar lite över hur vi ska lyckas få det på plats. Svante och jag konstaterade att vi förmodligen var de minst lämpade att hålla på med så tunga saker, med tanke på ryggar och muskler. “Vi får väl vara bättre på att tänka, och klura istället…..”, blev det självklara alternativet . Vi lyckades få loss svänghulet med hjälp at samma hävarm som jag konstruerade till att lyfta av toppen med. Vi kom inte hela vägen, då vi upptäckte att det var ytterligare en kåpa att demontera innan vi kan plocka ur axeln. Till det kommer vi behöva en liten travers för att flytta på svänghjulet. Vi fick bort båda lagerhalvorna som hade skulit fast i axeln. Troligtvis är det trots allt inte frågan om att motorn fått för lite kylning, utan snarare så att legret inte fått tillräcklig smörjning. Min teori är att vi inte lyckades få ut allt vatten ur motorn efter att båten sjunkit, och sedan har olja och vatten emulgerat, och skapat en propp i någon oljekanal. När vi får bort axeln kan vi undersöka saken närmare. Nu måste jag konstruera några stöd för motorn, eftersom kåpan som vi ska ta bort är den del som vilar mot motorfästet idag. Jag kan ju trösta mig med att det inte råder några tvivel om vad som behöver göras.
Lager för lager
Hoppet är det sista som lämnar en sägs det. Jag kan inte längre räkna till hur många gånger jag trott att nästa steg i felsökningen ska ge svar på varför motorn inte går att vrida runt utan att ta i för kung och fosterland. Ingenting hittills har visat några tecken på att någonting skulle gått sönder i motorn. Svante och jag lossade först två av de fyra överfallen till ramlagrena, och kunde konstatera att det fortfarande gick alldeles för trögt. Först när vi kom till sista lagröverfallet, lossnade det, och en stor sten släppte från mina axlar. Nu är problemet inte ännu löst, men vi har hittat felet! Nu måste vi försöka plocka bort lagret, som verkar ha smält ihop med axeln. I värsta fall, vilket också är troligt, är att vi måste demontera axeln och slipa den. Förhoppningsvis kan vi göra det utan att behöva lyfta, eller flytta på motorn. En sak är säker – nu finns det hopp! Har jag kommit såhär långt finns, det nog ingenting som kan stoppa mig i att lyckas med det som så länge känts som omöjligt.
Servettormar
Temat med kräldjur tycks fortsätta ett tag till! Den första serieproduktionen av “servettormar” har nu lämnat smedjan. Det blev 12 stycken. Man kan inte riktigt tro att det går åt en halv meter rundstång per “individ”. Det var knepigare än väntat att få alla att bli någorlunda lika. Men det blir väl så, när man formar varje servettringsorm på fri hand. En teknik som jag först nu börjar få koll på, är att smalna av en stång till en spets utan att materialet fransar sig. En annan sak som blir tydlig efter någon halvtimmes oavbrutet hamrande, är att underarmar och händer får ordentlig motion. Gör man flera saker samtidigt behöver man inte vänta på att järnet blir varmt, det finns alltid något som är tillräckligt varmt för att bearbetas.
Foderstation till lillhagen
Jag fick en beställning på en ställning för att kunna sätta upp ett hönät i lilla hagen. Lösningen blev de betongklumpar vi hittade tidigare i höstas. Sedan var det “bara” att smida och svetsa några stadiga fästen för stolparna. Fundamenten flyttades enkelt med traktorn, och kunde motas in med centimeterprecision. Med risk för att jag nu låter som att allt är enkelt, och därmed riskerar ännu fler beställningar – men med alla redskap, verktyg och “leksaker” här på gården, är det svårt att komma undan med att “det är ogenomförbart”. Det skulle väl vara tiden som saknades ibland. Fast det är väl svårt att komma undan med det, när dagarna är så långa nu fö rtiden. Mindre uppgifter behöver ju inte bli till stora projekt med rätt hjälpmedel. Det blir lite mer som att klia sig… det är inte speciellt svårt, det hjälper, och det brukar snabbt vara avklarat – riktigt skönt också!
Skål för nyttiga saker
På temat kräldjur fortsatte jag idag i smedjan med ytterligare ett ett föremål till samlingen – “The serpent”. Det blev knepigare än jag tänkt mig att tillverka en skål för grönsaker eller frukt, men ändå ett roligt och lagom utmanande smidesprojekt. Första problemet var att hantera den långa rundstången. Det finns liksom ingenting att ta tag i, sedan är den lång och otymlig. Öppningen i ässjan är heller inte större än 25 cm, så det blir svårt att göra en större skål än så här. Jag insåg att jag saknar ett verktyg för att böja rundstången jämt. Det fick bli två polygriper och en hammare istället. Jag får väl tillverka en tång för ändamålet om behovet att göra fler skålar skulle dyka upp. Skålen visade sig fungera utmärkt till lök och chili i alla fall – tveksamt om den går att använda till chips.
Nya former efter misstag i smedjan.
Det är riktigt kul att smida – speciellt när man kan forma sina egna designföremål. Efter att jag lyckades vrida korkskruven….åt rätt håll den här gången, gav jag mig i kast med att smida en ljusstake. Det tillhör väl ett av de föremål som alla smeder format. Ganska snart fick den smeknamnet “Lizzard”. Ursprungligen hade jag tänkt mig en rakare design, men benen hamnade lite fel för att den skulle stå stadigt. Receptet blev att kröka till den, vilket gav den en tilltalande form, som liknar en ödla som slingrar sig fram. Jag får se om det blir fler – bra att ge bort som present, om inte annat. Jag måste ju i alla fall göra en till, då uppfattningen i Antikrundan verkar vara att värdet stiger över det dubbla om det finns två.
Fortfarande trögt
Resultatet av mitt senaste besök på Moälven blev en smärre besvikelse. Det positiva var att det utan större ansträngning gick att ta ut cylinderkolvarna. Nu har jag inte mätt upp kolvarna ännu, men de ser relativt intakta ut. Kolv nummer två, ser lite medtagen ut uppe på toppen, troligtvis ett resultat av att det funnits vatten kvar i cylindern. Konstigt nog verkar det inte lostnat några bitar, men gropig är den i alla fall. En kolvring hade gått av på kolv nummer ett, men jag kan inte se några ovanligt grova repor på fodrena, vilket tyder på att nypningen inte skett i någon cylinder. Vevlagrena ser också bra ut, med resarvation för att jag inte mätt upp ovaliteten. Nu fortsätter tyvärr arbetet med felsökningen vidare. Om det inte är något ramlager som skurit blir jag lite besviken – för då ligger det förmodligen utanför motorblocket, och då hade man kunnat köra ett tag till utan att plocka isär hela motorn. Det är klart – det var nog bra att göra en översyn, med tanke på den trasiga kolvringen. Jag har studerat verkstadshandboken, och det verkar som att det går att demontera ramlagrena utan att behöva plocka bort vevaxeln. Expertråden får jag hämta från allvetarna på maskinforumet. Fortsättning följer….