Temat med kräldjur tycks fortsätta ett tag till! Den första serieproduktionen av “servettormar” har nu lämnat smedjan. Det blev 12 stycken. Man kan inte riktigt tro att det går åt en halv meter rundstång per “individ”. Det var knepigare än väntat att få alla att bli någorlunda lika. Men det blir väl så, när man formar varje servettringsorm på fri hand. En teknik som jag först nu börjar få koll på, är att smalna av en stång till en spets utan att materialet fransar sig. En annan sak som blir tydlig efter någon halvtimmes oavbrutet hamrande, är att underarmar och händer får ordentlig motion. Gör man flera saker samtidigt behöver man inte vänta på att järnet blir varmt, det finns alltid något som är tillräckligt varmt för att bearbetas.