Alla mina projekt

“Behovstrappan” är inte alltid så lätt att följa. När belysningen i maskinrummet kom på plats kunde jag konstatera att, “det här var kanske någonting som man skulle gjort redan från början”. Men å andra sidan är det svårt att motivera att man ska ödsla tid på montering av belysning när man inte har en aning om motorn någonsin kommer starta. Med facit i hand skulle jag börjat med att installera ljus. En sak som jag inte gjort, men som jag borde, är att tvätta lite i motorrummet. Det ser man nu om inte annat.  Jag plockade isär det trådlösa mod’emet, eftersom signalen helt plötsligt försvann. Det var inte så konstigt att det inte fungerade. Kretskortet var fullt utav ärg och smuts. Efter en omgång med T-röd fungerade det igen. Svante mötte upp, och vi tog en tur runt Tynningö för att försöka få radarn att peka rakt framåt. Dessvärre lyckades vi inte, och jag börjar misstänka att man måste koppla in GPS-signalen för att kunna få ordning på det. Bara man vet om att radarbilden är några grader fel, så funkar det, men det är lite irriterande att vi inte kan komma in i inställningsmenyn. Nu är vi helt klart på G, och Moälven har varit ute på tre lyckade turer – utan några problem! Det känns skönt att kunna lita på båten igen.

Det har varit en riktigt produktiv helg, med flera besök till Moälven. Nu är radarn inkopplad och fungerar. Det fungerade klanderfritt efter att microbrytarna hade fått sig en uppfräshning. Jag hann med att koppla in mastkameran, och kunde konstatera att kopplingen mot hemsidan fungerade med det nya SIM-kortet till 3G-modemet. Det gick enklare att jobba efter att jag kopplat in högtalarna och kunde njuta av lite musik. Nu är samtliga lanternor inkopplade, vilket var det sista nödvändiga för att få ett fullt funktionsdugligt och säkert fartyg. Nästa gång tänkte jag försöka fortsätta med lite belysning i maskinrummet, och inkoppling av en timer som kan slå på mastkameran periodvis när man inte är där.

Nu går det fort framåt. En ny instrumentbräda är på plats. Min teori om varför det blir råttbon verkar stämma – det är helt rent på kablar i kartfacket! Efter två dagars slit är nu ekolod, musikanläggning, varvräknare, elmätare och styrenhet för alla strömförbrukare installerade. Svante och Erik var med ut på långfredagen och hjälpte till med lite installationer. Erik kortade ner den onödigt långa kabeln till startmotorn, medan jag undersökte hur vi skulle koppla in varvräknaren på motorn. Det visade sig inte vara så svårt efter att jag hittat en mystisk anordning på motorn där det hängde två avklippta kablar, bara att koppla till jord och varvräknaren. Efter allt slit belönade vi oss med en tur runt Rindö. Erik och jag justerade gasvajern så att vi kundre varva upp mororn lite mer. Nu gör den nog 8-9 knop på fullgas. Erik och jag var överens om att motorn går mycket bättre nu. Det kan i och för sig bero på att vi rensat bort alla delar som tidigare satt och skramlade på motorn. Vi gjorde ett upplivningsförsök på radarn. Till en början såg det hoppfullt ut, men det verkar som att en och annan knapp inte svarar. Jag ska öppna den och se om det inte ärgat i någon kontakt. I övrigt verkar det som att den har klarat sig. Loggen fick vi inte heller igång, men det kan bero på att givaren är igengrodd efter drygt två års stillastående. Jag får se om jag får ytterligare tid i helgen att koppla in lite lanternor, högtalare och kanske mastkamera, wlan och GPS-positionering så att man kan få igång lite livesändningar på hemsidan igen. I körning i testbänk verkar det som att videoserver, router och modem klarat sig undan drunkning.

Jag har alltid irriterat mig över kabelhärvor, och Moälven har inte varit helt befriad från detta. Efter lite analyserande kan jag konstatera att probelet uppstår när man har flera förbrukare, och ska dra dessa till en och samma strömbrytare. Eftersom man är rädd för att ha för korta kablar, tar man gärna i med några extra decimeter. Man måste ju dessutom kunna flytta panelen om man behöver göra några justeringar. Resultatet går inte att undvika! Det blir ett råttbo, med kablar, toppklämmor, socerbitar och andra anordningar för skarvar och knutpunkter. Nu tänkte jag försöka göra en samlingspunkt för lanternor, instrument, och alla andra strömförbrukare som behöver en gemensam strömbrytare. Därefter kan man dra en kabel från respektive knutpunkt till strömbrytarna. Några timmar i verkstaden resulterade i små runda mässingsblock som ska fungera som kopplingsplintar. Jag fick användning för delningsapparaten när jag skulle borra hålen jämnt fördelade över den cirkulära ytan. I vanlig ordning ser de ut att kunna fungera – i alla fall teoretiskt. En liten fundering är hur bra det är med mässing, med tanke på galvaniska fenomen. Vi får väl se. Om det visar sig efter några år, att det inte var bra, får jag väl göra nya i koppar, eller varför inte i guld!?

Idag var jag ute på Moälven och rensade upp i elen. Jag bytte ut startbatteriet mot ett nytt, och kopplade in ett förbrukningsbatteri. Det börjar närma sig den dagen då hela båten är i bättre skick med avseende på funkttionsduglighet och pålitlighet, än vad den var i strax innan den sjönk. Även om det kan tyckas vara mycket jobb kvar, så kommer belöningarna direkt. Kopplar man in lanternaorna, så är dom inkopplade, och man behöver inte längre tänka på det. Är ekolodet inkopplat, så är det, och man kan gå vidare. Tidigare har kopplingsskåpet nere i maskinrummet bjudit på en hel del funderingar om hur man skulle kunna göra för att det skulle bli bättre, och när man inser hur mycket jobb det skulle vara att göra om. Man finner sig istället i oredan, och gör någonting som bjuder på mindre motstånd. Till slut står man där med en oreda, som inte går att ta sig ur. Nu är kopplingsskåpet historia, och jag kan göra precis som jag finner vara bäst – utan kompromisser! Steg för steg blir Moälven bara bättre och bättre. Nu ska jag bara försöka engagera dykklubben i att börja göra lite utfärder igen!

Jag kunde inte låta bli att åka ut och fixa lite på Moälven idag. Vad som till en början såg ut att bli en riktigt dålig dag rent vädermässigt, blev faktiskt ganska bra. Perfekt till att måla på rostskyddsfärg på valda delar av räcket. Jag kopplade också in en ny givare för länspumpen,  ett relä och backventilen. Batteriet var fulladdat när jag kom. Det verkar som att solpanelen gör sitt. Det blev lite svetsarbete uppe i hytten. Helt nöjd blev jag inte, men det är flera gånger bättre än vad det var tidigare. Jag lyckades inte korta av den löjligt långa kabeln till startmotorn, eftersom skruvarna till kabelskon hade rostat sönder. Med några buntband kunde jag leda reglagevajrarna snyggt i motorrummet. Nästa gång ska jag försöka koncentrera mig på att koppla in ett förbrukningsbatteri och leda upp ström till styrhytten, så att man kan börja koppla in ekolod, radar, och annat “lyx”. Kan man bara bli helt klar nere i motorrummet kommer allt flyta på som en dans.

Idag har Svante och jag tagit oss och Moälven för egen maskin, runt Rindö. Jag har varit lite slarvig med uppdateringarna kring vad som händer med Moälven, men jag har varit fullt sysselsatt med annat än att sitta framför datorn, nu när ljuset återvänt. Vi har i alla fall fått de viktigaste delarna på plats. Motor, och funktionsmässigt känns det som att vi äntligen kan lita på allt som är av betydelse.

Idag kopplade vi in solcellspanen till batteriet. Efter det var det så äntligen dax att tillfälligt lämna kajen för att åka ut på en provtur. Allt fungerade som det skulle, vilket är bra för självförtroendet. Nu kommer en period, men uppfräschning och dragning av ny el.