Idag var jag ute på Moälven och rensade upp i elen. Jag bytte ut startbatteriet mot ett nytt, och kopplade in ett förbrukningsbatteri. Det börjar närma sig den dagen då hela båten är i bättre skick med avseende på funkttionsduglighet och pålitlighet, än vad den var i strax innan den sjönk. Även om det kan tyckas vara mycket jobb kvar, så kommer belöningarna direkt. Kopplar man in lanternaorna, så är dom inkopplade, och man behöver inte längre tänka på det. Är ekolodet inkopplat, så är det, och man kan gå vidare. Tidigare har kopplingsskåpet nere i maskinrummet bjudit på en hel del funderingar om hur man skulle kunna göra för att det skulle bli bättre, och när man inser hur mycket jobb det skulle vara att göra om. Man finner sig istället i oredan, och gör någonting som bjuder på mindre motstånd. Till slut står man där med en oreda, som inte går att ta sig ur. Nu är kopplingsskåpet historia, och jag kan göra precis som jag finner vara bäst – utan kompromisser! Steg för steg blir Moälven bara bättre och bättre. Nu ska jag bara försöka engagera dykklubben i att börja göra lite utfärder igen!