Det är inte utan att man drömmer sig bort till båten när man står och svarvar mässingsknopparna som ska pryda reglagen. Man hoppas innerligt att det ska fungera utan krångel, speciellt som jag nu plöjt ner några timmar i det. Klart att det är kul att svarva, och fräsa, men det är roligare att berätta vad man svarvar, än att bara säga att man svarvar…om någon skulle undra varför man missat allt viktigt på teven. Nu är det lite “finlir” kvar. Ett fäste ska göras och någon slags broms på varje vändskiva för gas-, respektive växeldelen måste konstrueras. Man vill ju att reglagen ska stanna i det läge som man ställer dem på. Just nu får kullagrena rulla så bra de är tänkta att rulla utan minsta motstånd. Någonting kommer jag nog på. Det brukar jag göra….