Idag har det inte blivit så många olika arbetsmoment på hönsgården utförda. Igår när jag skulle såga träribbor av en planka med cirkelsågen, så började det osa bränt om cirkelsågen. Det var inte den där brända trädoften som ibland uppkommer när sågbladets friktion gör så att träet börjar ryka. Det var en mer stickande bränd elektronik och plast som spred sig. Efter ytterligare en ribba hade sågen gjort sitt, och jag fick skruva isär det för att kika på vad som orsakade röken, som tilltog mer och mer under demonteringen. Det visade sig att lindningen till motorn hade överhettat. Jaha – det var den sågen! I morse åkte jag iväg till byggvaruhuset och fick sällskap av min dotter. Jag fastnade för en batteridriven historia, som ingick i en hel arsenal av maskiner som gör alla riktiga män lyckliga, oavsett om man är händig eller ej. Faktum var att fyra av de maskiner som kom med blev lämpliga ersättare till maskiner som egentligen skulle ha bytts ut för länge sedan. En obalanserad sticksåg, eller en vinkelslip där strömbrytaren glappar trots upprepade reparationsförsök gör ingen direkt lycklig. Skruvdragaren får bli ett komplement till den befintliga som är lite smidigare när arbetet inte är så krävande. Väl hemma sågade jag upp fyra batteriladdningar, och kunde växelvis skruva fast ribborna över nätskarvarna medan ett av batterierna var på laddning. Jag får väl komplettera med ett batteri med större kapacitet framöver. Det är inte så ofta som jag sågar i 45mm massiv planka, så jag är rätt nöjd med mitt köp. Efter att alla ribbor var uppskruvade bestämde jag mig för att göra en liten rensning i verkstan. Dels rensade jag bort gamla skruvdragare, som i sig fungerar, men där det inte finns några batterier att få tag i längre, men också trasiga maskiner som bara samlat damm. Obehöriga föremål som efterlämnats av mindre ordningsamma familjemedlemmar skyfflades snabbt mer i flyttlådor. Det blev 4 stycken, nu innehållande saker som jag inte känner igen eller vill låna ut värdefull verkstadsyta till. I och med denna städning kommer verkstaden bara att få lämnas i samma ordning som den var i när man gick in i den, och saker som inte hör hemma där ska förvaras på annan plats. Det finns gott om utrymmen att förvara saker på – både på kort och lång sikt. Efter att golvet blivit helt fritt från obehöriga föremål kunde jag börja med städningen. Man kan fråga vilken metall- eller träverkstad som helst vad som tillverkas, och svaret kommer bli spån! Hönshusets golv fick bli slutdestination för det spån som jag lyckades tillverka idag. Som avslutning på dagen målade jag ribborna med Falu rödfärg – det kan ju inte få se ut hur som helst!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Nedräkningen har börjat
Klockan två natten till söndag tog den första dunbollen sig ur sin kapsel. Klockan halv åtta på morgonen kunde jag räkna till 13 stycken. Klockan 9 hängde jag på låset till byggmarknaden för att införskaffa reglar och virke till överbyggnaden på hönsgården. Efter att ha rest stolparna fick jag hjälp av Daniel att mäta och sätta upp regelverket. Som extra stadga måttade jag in och fäste tvärreglar mellan stolparna och takstolarna. Från luften kommer man förmodligen se att allt inte riktigt är rakt, men från marken ser allt riktigt bra ut. Målningen tog sin lilla stund, eftersom jag var tvungen att flytta stegen, och gå upp och ner. Stegräknaren visar på drygt 10.000 steg, och då har jag nästan bara rört mig i hönsgården. Ungdomarna och min fru flisade material till golvet inne i hönshuset, så nu ser det riktigt bra ut. Jag passade på att göra en liten altan utanför hönsentrén, så nu kommer de kunna ta sig ut och in utan att behöva hoppa eller flyga. Vid sextiden låg det åska i luften, så jag fick för mig att lägga takpapp på entrén. Det kom dock inget regn, men det var ju ändå en lågt hängande frukt i listan på saker som måste fixas. I veckan som kommer blir det förmodligen en andra färgstrykning, och kanske lite haspar till alla dörrar. Det blir nog lagom!
Det tar tid med detaljerna
Under veckan blev det som väntat inte så mycket utfört. Jag hann dock med att sätta fast, måla och näta dörrarna till hönsgården. Man får ta på sig många olika yrkesroller om än amatörmässigt. I torsdag fick jag äntligen ändan ur vagnen och kopplade om så att högtryckstvätten och stallet tar vatten från avhärdningsfiltret istället för att ta det direkt på inkommande vatten. Under drygt två år hade det bildats en millimeter tjockt lager med kalk i diskhon inne i pumprummet. Det har varit en utmaning tidigare att få bilarna rena utan att det blivit vita fläckar på lacken. Idag sadlade jag om till smed för att lösa problemet med vinterluckan till hönshuset. Det gäller att passa på att smida när det är varmt. Svettigt var det i alla fall! Kort därefter lockade jag fram snickaren i mig och tillverkade sommarluckan. Den är till skillnad från vinterluckan inte isolerad. Det blev lagom att ta en dricka- och målarpaus mellan varje hål som jag mödosamt grävde till stolpfundamenten, som ska hålla upp nättaket och ge stadga åt hela hönsgården. Det är många detaljer som var och en kanske inte tar så lång tid, men de är så många att man hela tiden luras att tro att man snart är färdig med sitt projekt. Det har börjat krafsas och pipas inifrån äggkläckaren, så nu har jag mellan en och två veckor på mig att få det klart. Prognosen att hinna klart är ganska god, så jag kan nog dra benen efter mig ett tag till!
De saker som jag ser framför mig att vi behöver få klart:
- Sätta stolpar och bygga stomme för nät över hönsgården
- Sätta nät över hönshagen
- Sätta sten över galler i nederkant av hönsgården
- Bygga spång till ingången
- Sittpinnar i hönshuset
- Reden i hönshuset
- Elstaket i hönshagen
- Haspar på gårdsdörrar och sommarluckan
- Takpapp på entrén
- Vindskivor till taket när andan faller på
- Solskydd för dagar som denna
- Dra el till hönshuset före vintern
Sista kalkningen
Nu är hönsgårdens alla lodräta plan nätade med putsgaller. Det blev lite drygt 30 våder som skulle häftas fast. Jag tror att perfektionisten i mig kommer täcka över skarvarna mellan våderna med trälister. Inte så mycket för att det ska se snyggt ut, men jag litar inte riktigt på att häftmärlorna ska hålla i långa loppet. Det är rätt så tidskrävande och repetitivt att nypa av alla trådar, och höger underarm kan numera mäta sig med Karl-Alfreds, när han fått i sig av den gröna spenaten. Innerväggarna fick sig en sista strykning med kalkvatten och cellulosalim. Det känns alltid lika nedslående när man målar med kalk. Först är det vitt, sedan blir det grådaskigt och det ser ut som att man missat att måla lite här och där. Belöningen kommer 24 timmar senare så allt blir bländande vitt. Som avslutning på helgens alla projekt tillverkade jag dörrarna. Det blir en lagom uppgift i veckan att hänga upp, måla och förse dem med putsgaller.
Att hinna ikapp
Just nu känns det som att naturen, alla måsten och min vilja ligger i fas. Jag får otroligt mycket gjort samtidigt som ingenting direkt hänger över mig som en våt filt. Projekten och uppdragen som jag åtar mig fungerar som en diskmaskin som hinner diska och tömmas lagom till att nästa laddning disk skriker om att bli ren. Igår var det premiär att använda eldringen. Jag hann precis konstruera två avlastningsbord som man kan haka på ringen vid behov. Idag gick jag upp till RC-banan för att hålla växtligheten i schack. Nu börjar gräset etablera sig där jag vill. Hälften av körupplevelsen ligger i att omgivningen runt banan känns naturlig och välskött för att inte distrahera körningen. Egentligen skulle jag vilja börja plantera lite perenna växter på utvalda platser, men det får stå tillbaka till förmån för andra projekt just nu. Idag har jag börjat sätta upp putsnät på hönsgården. Det var nästan lite för varmt att jobba, och jag nöjde mig med tio våder. 3 deciliter nitrometan uppe vi RC-banan fick bli dagens belöning och boost för självkänslan.
Eldrigen på plats
Jag tycker alltid att det är lite extra tillfredsställande när material som betraktas som skräp, kan få en andra chans. Jag är inte så mycket för att ta gamla saker och göra om de till någonting annat. Exempel på detta är när man använder hästskor till klädhängare eller gökur till fågelholkar. Gökur är överhuvudtaget inget jag direkt vurmar för. I det här fallet kunde jag ta gamla trasiga tegelpannor och “mortla” ner i eldringen som underlag. Eventuellt vatten som fryser på vintern kommer antingen att redan ha runnit ut eller så kommer det finnas gott om utrymme att expandera när det fryser på. Jag passade på att spola bort mossa och skräp som samlats på uteplatsen. Det är otroligt vad mycket biologisk material som dyker upp från tomma intet. Eftersom jag inte har prioriterat att placera ut tappställen för vatten lite här och var, fick jag lösa vattenförsörjningen till högtrycken med vattendunkar. Det gick åt 7 dukar innan jag hunnit spola av alla plattor. Som vanligt är det bara några saker kvar innan jag känner mig klar. Bland annat ska jag försöka bygga någon slags avlastningsyta som ska fästas på betongringen. Konstruktion och design avvaktar jag med till i helgen.
Ett steg i taget.
Under veckodagarna hinner man inte med så mycket åt gången, men varje timme man lägger ner hinner man ganska långt, och till slut är man färdig. Igår öppnade jag formen och raspade bort gjutskägget innan betongen brunnit helt klart. Nu går det inte lura ut mycket mer av formvirket som får åka med till tippen vid nästa besök. Idag tog jag bort den gamla eldstaden som jag redan lagat två gånger. Hade jag lagat den en gång till, så hade jag ändå fått ta bort den först. En ring i betong kommer hålla mycket bättre är mina gissningar. Speciellt med tanke på all armering jag haft i. Trots sina dryga tvåhundra kilo, kunde jag för egen maskin välta upp ringen och rulla den till uteplatsen, som sett sina bästa dagar, liksom själva designen som andas tidigt 80-tal med inspiration från vad man då förmodligen trodde var tidlöst. Betongringen ska först få sin slutliga placering efter kommande gemensamma beslut, innan jag ska fylla den med material som inte suger åt sig vatten och fryser på vintern. Jag vet inte om jag ska kalka den, eller låta den förbli “tidlöst” betonggrå.
I farten hela helgen
Jag tog ledigt i fredags för att hinna med lite trädgårdsarbete före helgens hästaktiviteter. Hela ängen klipptes med slagklipparen – det tog drygt två timmar. Sedan var det grästrimmerns tur att göra nytta. Den tid av eftermiddagen som blev över, innan det blev dax att laga middag till 8 personer, ägnade jag rättvist fördelat tiden åt att först pensla väggarna i hönshuset med kalkvatten och sedan körda radiostyrd bil för att bara koppla av. Lördag var det upp relativt tidigt. Helgen har kretsat mycket kring de tiotal hästar som gästat Björknäs för att deras mattar ska lära sig något dom med. Jag blev uppmärksammad om att trädgårdsvagnen som jag satt större hjul på för att klara av att användas på ridbanan i händelse av en olycka, hade fått ett för kort avstånd mellan handtaget och hjulen, så jag fick använda fantasin och svetsen för att lösa det problemet. Medan färgen torkade begav jag mig till Uppsala för att införskaffa mer kalk, efter att det tagit slut vid första strykningen. När jag kom tillbaka var färgen så pass torr på handtaget att jag kunde popnita fast den i kärran. Efteråt tog jag en snabb dusch, för att sedan bege mig in till Stockholm för att träffa mina vänner från tiden när jag bodde i Peru, för över 30 år sedan. Vi hade förbaskat trevligt och fyllde i varandras minnesluckor så gott det gick. Idag var det upp samma tid igen, för att fortsätta kalka i hönshuset. Det är inte ofta som jag kommer på att hissa flaggan, men idag blev det av. Innan jag började snickra ihop en gjutform, som när den har gjort sitt, ska ge oss en ny eldstad vid uteplatsen, körde jag upp tre deciliter nitro-metan uppe vi RC-banan. Formen blev överraskande rund i formen, och jag behövde inte direkt anstränga mig för att få till det, även om det tog lite tid. Allt som behövdes var en penna och ett snöre, sedan var det bara att börja rita och såga. Tänk vad bra det är att kunna gå till skräpcontainern och återanvända brädlappar ännu en gång innan de skickas på tippen. Hoppas att jag fick ur alla luftfickor ur betongen. Jag försökte så gott det gick att slå på formen med gummiklubba, så jag tror att jag lyckades. Det vore ju synd om 8 säckar betong skulle gå till spillo för att man slarvat med gjuteriarbetet. Nu återstår bara slutfasen i söndagsmiddagen och att ta ner flaggan, och sedan blir det fem dagars, mer eller mindre, kroppsvila.
Vindskyddad hönsentré och ventilation
Gårdagens hönsmarknad i Strängnäs blev en lika stor besvikelse som onödigt resande i bil. Vi åkte sammanlagt över tre och en halv timme för att titta på ca 10 löpmeter uppställda bord med enstaka ägg, några kycklingar och ett tiotal hönor. Vi fick inte direkt någon inspiration med oss hem. Egentligen hade jag bestämt mig för att inte göra så mycket idag, men när jag väl satte tigersågen i väggen gick det inte att sluta fören det hade blivit en lucka med tillhörande vindskyddad hönsentré och två ventilationskanaler för frånluften. Jag har nog hållit på i över 10 timmar idag, och det känns i kroppen. Man är inte så motiverad att plocka undan efter sig, men gör man det inte, så är man ju inte riktigt klar. Nu är det bara kalkning kvar i själva hönshuset innan vi kan börja med inredningen. Inflyttning sker tidigast om drygt en månad. Min fru och dotter var iväg och införskaffade 24 stycken avelsägg efter rekommendation från grannfrun. Kläckningen är beräknad att ske om tre veckor, så det är gott om tid att få resten klart. Nu blir det troligtvis några dagars välbehövlig kroppsvila.
Målning av hönsgård
Jag hann inte riktigt med så mycket jag hade planerat. Det tog längre tid än väntat att få stommen till hönsgården målad. Efter att ha blivit instängd och behövt krypa ut genom fönstret ett antal gånger, monterade jag äntligen ett handtag till dörren. Tänk så många små, men ändå viktiga saker som måste göras för att problem som annars finns, inte märks. Jag hade en förhoppning om att jag skulle få hönshuset inflyttningsklart till helgen, men det är många små detaljer kvar att lösa innan jag kan luta mig tillbaka och släppa fokus helt från hönseriet. Nästa helg kommer det vara träningshelg för hästar, och det är en hel del att göra dessförinnan. Boxhagarna i maskinhallen är iallafall klara, så det kan jag släppa. På söndag ska jag nog klippa ängen och gå ett varv med grästrimmern. Uteplatsen behöver snyggas till. Få se om jag orkar mura och kalka eldstaden, som varje år spricker under vintern, eller om jag kan få tag i ett betongrör istället. Hagarna behöver också mockas ut. Listan på måsten växer i samma takt som de klaras av känns det som.