I väntan på ljusare tider kretsar mina tankar kring hur jag ska planera smedjan, och vad som behövs för att komma igång. Jag har aldrig hållit på med smide, men det ska bli intressant att börja forma och bearbeta metall med en metod som har anor långt bak i tiden. Städet som min pappa “lånat” ut till smedjan, fick idag en omgång med stålborste, slippapper och putsduk. Jag vet inte, men vad jag har hört så ska man inte använda maskin när man slipar eller borstar på ett städ, då detta kan förstöra härdningen. Jag inbillar mig dock att ett glödgat järn som man bankar frenetiskt mot ytan har större åverkan. Nåja, maskinen kom i alla fall fram efter några tag med den manuella stålborsten. Nu väntar jag på har gasässjan som jag beställt från Lettland ska komma. På sätt och vis skulle det vara mer “genuint” med en riktig kolässja, men för att passa in smedjan med resten av verkstaden, föll valet på gas. Ursprungligen var det tänkt att vi skulle bygga en smedja i en nergrävd tågvagn som den tidigare gårdsägaren använt till att elda i, men jag är osäker på om den möjligtvis blir för liten. Blir man riktigt biten och ändå vill bygga en koleldad ässja där, så kan man väl göra det då. I verkstaden får jag närhet till allt runt omkring som kan behövas. Jag är dock lite orolig för brandrisken, men intalar mig själv att svetsning är minst lika riskabelt. Golvet är i betong, och väggarna är av sten – högt i taket är det också!
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Montering och Inpassning av gas- och växelreglage
Nu fick jag äntligen tid och modet att åka ut till Moälven för att maonter och passa in det nya gas- och växelreglaget. Nu kan jag konstatera att det kommer fungera bättre i båten än vid skrivbordet. Infästningen för backslaget var det så pass väl passform på, så att inga modifieringar kommer behöva göras. Däremot kommer den tidigare gjorda infästningen för gasreglaget behöva göras om, eftersom gaspådraget är omvänt mot reglaget. Ingenting som egenligen behövar vara svårt. Det är bara det att det är en bit mellan verkstan och båten. Det var ganska kallt och rått och mörkt ute vid båten, men vad kan man förvänta sig såhär mitt i vintern. Skönt att nu äntligen se början på ett nytt kapitel i Moälvens historia.
Gas- och växelreglage klart!
Då var sista hålet gängat, och nu kan reglaget monteras i båten. Bara det kunde bli några grader varmare först. Antagligen måste jag göra lite anpassningar för vajerfästena i själva båten, innan båten kan manövreras. Med hjälp av en fjäder, stålkula och en stoppskruv lyckades jag få ett distinkt neutralläge för backslaget. Klick säger det! Gasreglagets tröghet regleras på samma sätt, med undantag för att den är helt steglös. Eventuellt lägger jag till ett “tomgångsläge”, om det skulle bli nödvändigt. Det som saknas på reglaget är egentligen en “dödare” för motorn, men den få bli ett separat projekt. Pjäsen innehåller redan en hel del komponenter, och jag är rädd att förstöra “renheten” i designen. Det tar emot lite, att lämna ifrån sig reglaget, eftersom det känns så bra att bara sitta och leka med det vid skrivbordet. Det blir en bra anledning att åka ut till båten lite oftare, bara för att få “känna” på spakarna.
Full gas framåt!
Det är inte utan att man drömmer sig bort till båten när man står och svarvar mässingsknopparna som ska pryda reglagen. Man hoppas innerligt att det ska fungera utan krångel, speciellt som jag nu plöjt ner några timmar i det. Klart att det är kul att svarva, och fräsa, men det är roligare att berätta vad man svarvar, än att bara säga att man svarvar…om någon skulle undra varför man missat allt viktigt på teven. Nu är det lite “finlir” kvar. Ett fäste ska göras och någon slags broms på varje vändskiva för gas-, respektive växeldelen måste konstrueras. Man vill ju att reglagen ska stanna i det läge som man ställer dem på. Just nu får kullagrena rulla så bra de är tänkta att rulla utan minsta motstånd. Någonting kommer jag nog på. Det brukar jag göra….
Gas- och växelreglage steg II
Nu börjar man kunna ana hur gas- och växelreglaget kommer att fungera. Målet var att få en så “ren” och elegant lösning som möjligt, utan krånglande delar, som det så lätt blir när det handlar om finmekanik. Det verkar som att det kommer gå vägen. Nu återstår att sätta dit spakar och ett fäste, samt fastlåsning av lagrena. Det svåraste när man inte har tillgång till andra märverktyg än ett skjutmått är att få “sugande passform på allt. Trots en del missöden, med arbetsstycken som inte varit ordentligt fastsatta, och vändskär som spruckit för att jag varit för ivrig, har det gått bra. En tröskel för vad jag tidigare inte ansåg vara möjligt att genomföra, har passerats. Ju längre man bearbetat en del, ju mer nervöst är det att fräsa, svarva eller borra i delen. Å andra sidan vet man hur man ska tillverka en ny del, om man nu skulle råka göra fel!
Självlagande system
Jag fick anledning att använda det nya verktyget för att göra ett handtag till tvärmatningsratten på svarven. Den taffligt ditsatta insexskruven, kändes inte riktigt rätt. Det tar lite tid att få in snitsen, speciellt när man arbetar med både konvexa, och konkava former. Jag har märkt att det är lätt att få vibrationer i svarven om man arbetar för långt ifrån chucken. Verktyget fungerar i alla fall som tänkt. Nu har jag börjat med ett nytt projekt – att tillverka ett gas- och växelreglaget till Moälven. Det tog drygt en timme för sågen att abeta sig igenom den 80mm tjocka svarvämnet. Och jag behövde naturligtvis två bitar. Det är lite knepigt att komma på hur man ska göra för att kunna svarva hela biten, och samtidigt kunna spänna fast den ordentligt. Jag tror att jag kommit på hur jag ska tillverka alla delar i reglaget, med vertyg och tekniker som jag behärskar. Jag hann plana ner de båda skivorna, som ska utgöra var sin sida av reglaget, innan det blev dax att avbryta för dagen.
Justering av svarchuck och verktyg för svarvning av knoppar till spakar
Nu var det ett tag sedan som jag skrev någonting i bloggen, men nu känner jag att det är dax. Efter att verkstaden bestyckades med en svarv har jag inte kommit igång med något metallarbete. Anledningen har varit att chucken på svarven inte varit riktigt centrerad. Nu har jag fått till det hyfsat efter att jag tagit till mig mod att svarva ner chuckflänsen. Jag är inte riktigt nöjd, men det är så pass bra att man kan börja tillverka metalldelar med lite precision. Ska jag få det riktigt bra, åker jag på att skaffa en ny chuck, alternativt slipa ner backarna. Mitt första “riktiga” projektet blev att tillverka ett verktyg till svarven, som gör det möjligt att tillverka runda knoppar till spakar. Jag kommer säkert behöva tillverka en och annan spak framöver, så verktyget kommer nog till använding. Jag har fått använda svarven, fräsen, sågen och pelarborrmaskinen för att kunna slutföra mitt lilla verktygsprojekt. Nu känner jag mig mogen att tillverka ett gasreglage till Moälven……självklart med knopp!
Med alla fingrarna i behåll
Så kom det oundvikliga! Trots att jag innerligt, i det tysta, protesterat högljutt mot att sköta hästarna, faller det titt som tätt på min lott att sköta om fyrbeningarna. Vid lite mer komplicerade manövrar är det säkrast med en lista att följa, eftersom det är mycket att hålla reda på. Vilken häst ska till vilken hage…vem ska ha vilken påse med hö….och när ska allt detta ske? Jag kan dock inte förneka att det ändå är rätt rofyllt att vistas och sköta enklare sysslor i stallet. Det blir extra mysigt när ljudet från hästarnas “knäckebrödstuggande” går i takt med den stillsamma muisiken från internetradiokanalen “Country classics”, som strömmar ut ur högtalarna. Jag vill så gärna tro att hästarna gillar lite musik såhär när höstmörkret växer sig starkare för varje dag som går.
Inte så mycket kvar – för femtielfte gången!
Snart finns det ingenting kvar att göra i stallet….mer än att hitta på en massa nya saker som skulle vara bra eller praktiskt att ha i ett stall. Nej, om sanningen ska fram så blir man lurad varje gång man blivit klar med någonting. Ventilerna är i alla fall äntligen på plats. Nu ska det tätas i ovankant med byggskum och murbruk, men det stora jobbet är i alla fall avslutat. Nu har jag börjat jorda alla metallytor. Taket är helt klart, och nu återstår boxarna. Jag hann också installera högtalare, så att hästanrna kan få lite jazz, när inte vi är där och underhåller. En sak som jag förträngt är att byta ut dörren in till sadelkammaren mot en säkerhetsdörr och galler för fönstrena. Sedan borde väl allt vara klart!- eller?
Arbetet rullar vidare
De senaste två veckorna har gått trögt, även om det faktiskt händer saker. Lite av “latheten” kan förklaras med att jag varit tvungen att ta det lugnt med min rygg, som visat tecken på överansträngning. Vi lyckades få hem 70 ton stenmaterial att sprida ut på gårdsplanen. Tyvärr saknar jag en vägsladd, och det har varit svårt att få det jämnt. Jag har gått och sneglat på den gamla båttrailern som följde med gården, men från tanke till handling att bygga om den, har stannat vid just tanken. Igår fick jag ett ryck att börja måla plåtarna som ska utgöra dropplister och ventiler ovanför fönstrena. Egentligen är det varken svårt eller jobbigt, men det tar emot att göra i ordning färgsprutan efter varje strykning. Nåja, till helgen kanske dom kommer upp, och då kan jag stryka ytterligare en sak från listan att göra på stallet. I lördags fick vi hjälp med att sätta upp lite hagstolpar. Nästan hela min tid gick åt till att forsla undan betonfundament och bråte med hjälp av traktorn. Jag får väl tacka den som tyckte det var okej med det som idag klassas som miljöbrott, att jag inte behövde slå ner några stolpar själv. Nu har vi börjat fundera på att införskaffa en påldrivare, alternativt bygga om en bilmaskin för ändamålet. Det blir en herrans massa stoplar som ska ner i marken, om hagarna ska bli så stora som planerat. Endel av min tid går åt till underhåll och bakläxor på saker som inte riktigt blivit rätt. Kranen inne i stallet har stått och läckt lite, då jag inte lyckades få dit tillräckligt mycket gängtape. En sak som däremot verkar fungera, är “uppsamlingsbrunnen” i avloppsrännan. Det luktar inte precis hallon när man rensar den, men den fungerar som den ska, och det är lätt att gräva ur den med en spade.