Rundstav, måttband, penna, rör, svet, svetslod, gas, svethjälm, hörselskydd, slipmaskin, T-profil, L-profil, 2 tum 6, vinkelslip, borrmaskin, plugg, skruv, skruvdragare, plattjärn, pelarborrmaskin, kallsåg, svarv, pensel och målarfärg. Tänka, mäta, såga, svetsa, svära, slipa, svarva, svära, borra, skruva, svära och måla. Allt för en bänk, en hylla och ett klaffbord! Det är klart att jag skulle kunnat köpa färdiga gångjärn, men ska det vara skräddarsytt, så ska det! Nu väntar vi bara på att oljefärgen ska torka, sedan kan det städas och bli snyggt, även i sadelkammaren. Jag är i alla fall nöjd med konstruktionen som blev riktigt stabil. Och tänk vad bra att min fru har någonstans att sitta när hon ska putsa alla selar! Nu saknas bara en radio och lite tavlor på väggen för att skapa den rätta stämningen.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Energin kommer och går.
Från att bara ha tyckt att hästar, är stora djur som bara skapar en massa jobb, har jag så smått börjat uppskatta närvaron av dem. Nu ska vi inte dra på allt för stora växlar, men jag gillar att göra kortare besök i stallet, och vissa dagar när solen skiner, är det trevligt börja dagen med att sköta utfodringen. Om det beror på att jag känner en viss tillfredställelse av att allt äntligen börjar bli klart, eller om jag emellanåt får positiva kommentarer om hur bra det blivit, vet jag faktiskt inte. En sak är dock säker, ju närmare målet jag kommer, ju mer tenderar det där sista att dra ut på tiden, och fler saker skulle man vilja förbättra. Frågan är om man någonsin blir klar? Det finns ju alltid utrymme för förbättringar. Det har gått upp för mig att det finns en hel del runt omkring på en hästgård som ska fungera! Det räcker inte bara med ett fungerande stall – även om det är en förutsättning.
Nu stänger vi dörren!
Nu behöver vi inte öppna dörren till pumphuset för att fylla på vatten till hästarna längre. Alla ledningar är dragna, kranen som tidigare läckte, är utbytt och varmvattenberedaren är inkopplad. Nu väntar vi bara på ett permanent vägguttag så vi kan ta bort förlängningskabeln mellan elcentalen och beredaren. Tänk att få rinnande vatten i stallet! Vilken lyx, efter drygt två månaders kånkande. Vi får förvisso fortfarande köra ut vatten till hagarna, men vi kan fylla på dunkarna i en rymlig stallgång, istället för att varje gång tränga sig in i pumphuset och slå på vattnet, dra ut slangen och fylla dunkarna. Nu kan jag räkna till 9 saker kvar på önskelistan, varav 6 stycken ganska enkla.
Vatten i stallet
Nu är kallvatten draget in till stallet. Det som återstår är en varmvattenberedare, isolering av ledningarna, och installation av en “pistoldusch” – en sån där som diskare har för att skölja av disken med, innan den skickas in i diskmaskinen. Det är verkligen en djungel av material och begrepp som man måste bekanta sig med, innan man ens börjar titta på vad, och var man kan införskaffa allt man behöver för att dra några ledningar. Bara att hitta rätt blandare tog några timmar framför datorn igår, utan framgång. Det var på vippen att vi var tvugna att installera tappstället på en av ytterväggarna, vilket avrådes i ett kallstall på grund av frysrisken. Av en händelse gick jag in i VVS-butiken innan jag gick upp på jobbet idag, och hittade vad jag sökte. Nu blev det kortast möjliga dragning från pumphuset ut till stallet där kranen numera sitter. Skönt att slippa jaga efter ett proffs! Nåja…. jag blir nog tvungen att kalla på hjälp när jag ska koppla in varmvattenberedaren i alla fall!
Från skiss till färdig produkt
Det här är nog enkelt för dig att göra! – sa min fru för några månader sedan, och pekade på en hästtäckeshängare i en av alla dessa tillbehörskataloger som finns för lantbrukare och hästägare. Jag har gått och dragit på det där, eftersom det funnits en massa andra saker med, i mina ögon, högre prioritet. Nu var dock tiden mogen. I och med att hösten står och knackar på dörren, så väntas det regn och rusk, vilket innebär att hästarna ska kläs med diverse täcken som ska skydda från vädrets makter. Täckeshängarna blev väl nästan som jag tänkt mig. Jag var dock tvungen att tänka om, eftersom takhöjden är begränsad där täckena ska hänga. Jag fick korta av halsarna på krokarna och vända på dem. Tänk om vi istället hade köpt motsvarande hängare – då hade vi ju fått bygga om stallet igen! Så mycket tid jag sparat! Hoppas nu att det faller min fru i smaken också.
Verkstaden tar form
Helt plötsligt är den mekaniska verkstaden mer eller mindre komplett, och ingenting är längre omöjligt att fixa. Jag har ägnat lite tid till att leta gamla maskiner på begagnatmarknaden. Problemet när man ska köpa verkstadmaskiner, är att dom antingen, för dyra eller för smäckiga, om man ska ha nya vill säga. Letar man lite på begagnatmarknaden och har tålamod, kan man däremot ha tur ibland. Om någonting är tillverkat 1959, och fortfarande fungerar, är det rimligt att tro, att den kommer fungera ett tag till, och troligtvis täcka de behov som jag har. Enda bekymret jag haft, är att barnen suckat varje gång jag kommer hem med en maskin som väger lika mycket som om den satt fastlimmad i underlaget den står på. Nu kan jag gå ut i verkstan och göra verklighet av många av mina idéer som tidigare bara stannat vid skrivbordet.
Uppdatering
När man gör lite då och då, finns det liksom ingen anledning att skriva i bloggen varje dag. Helt plötsligt har man gjort massor utan att man skrivit en enda rad. Omgivningen börjar ju undra, om man gett upp, och lagt sig på soffan för att vila. Nu är fasaden kalkad, dörrarna tjärade, boxfronterna vitoljade, och galler för fönstrena har satts upp i alla boxar. Jag valde att måla gallrena vita för att de skulle smälta in, och reflektera mer ljus in boxarna. Nu har vi egentligen bara dragning av vatten kvar, och jag börjar fundera på om man måste göra det själv, då det verkar vara svårt att engagera ett proffs. Jag blev lite knäckt av den långa önskelista som min fru kom med för några veckor sedan. Det handlade mycket om praktiska saker, som vatten och belysning till hagen. Det blir ju en bit att gräva var min första spontana reaktion. På något sätt löser vi det också – vi har ju trots allt kommit en bit.
Montering av kombinerat backslag och gasreglage på Moälven
Äntligen börjar det hända lite saker på Moälven! Svante, Erik och Jag var ute vid Moälven idag och passade in det kombinerade backslags- och gasreglaget. Efter lite skruvande satt det på plats, och vi kunde äntligen prova det på plats. Fantastiskt! Det ser lovande ut, må jag säga! Nu återstår andra sidan av reglagekablarna, där det inte borde bjuda på något större motstånd för att få på det på plats. Efter att vi passat in infästningarna för reglagen på motorsidan, kunde vi gå fram med vinkelslipen och rensa bort en massa onödigt skrot. Generatorfästet som jag modifierade fungerad också klockrent i inpassningen. Nu finns det faktiskt en möjlighet att kunna göra den första utfärden ganska snart, och då hoppas jag att intresset för dykutfärder fortfarande finns.
Gasreglage och backslag
Just nu håller jag på att lurar ut hur jag ska kunna använda en och samma spak till både backslag och gasreglage. Lösningen fungerar i teorin så att när reglaget är i mittläge så ska motorn gå på tomgång, när man sedan trar spaken framåt ska växeln läggas i och motorn ska börja varva, för man spaken bakåt ska backen läggas i och motorn varva. Enklast hade varit att köpa ett färdigt reglage, men det befintliga reglaget som finns på båten borde kunna få finnas kvar. Det är en del av Moälvens karisma. Det var en del detaljer som behövde luras ut, men efter några timmars pyssel har jag fått en gedigen och hållbar konstruktion som man kan lita på. Nu ska det passas in fästen så att den kan placeras någonstans mellan motorn och styrhytten.
Kalk och puts
Nu är alla väggar inne i stallet vitkalkade. Gallerna går nog ganska snabbt att få till, men det är så himla varmt att sitta och svetsa just nu. Det fick bli putsning på utsidan istället. Nu är det klart runt alla fönster, och gaveln har fått sig en rejäl omgång. Klart att kalka med andra ord. Fast det dröjer nog någon dag, eller två, innan putsen är helt torr och kan vitkalkas. Nu har jag siktet inställt på att bli helt klar under veckan, fast det kan bli lite tight. Det är ju trots allt lite kvar. Det saknas ventiler ovanför fönstrena, fönstergallerna, målning av dörrarna och så vitkalkning av fasaden förståss.