Category Archives: Hönshus

El, bord och foderstation

Under veckan som gick var elektrikern på besök och trollade fram några uttag och belysning till hönshuset. Hoppas nu att allt håller normerna med tanke på att miljön i hönshuset klassas som en brandfarlig miljö. Alla eluttag och armaturen är brandklassade och håller en tillräckligt hög IP-klassning. Kopplingsdosorna är gjorda i metall och är mer än dammtäta, så där har vi inga problem. Uttagen, som inte går att få helt dammtäta, har placerats i taket upp och ner, för att minimera risken att damm kommer in.  I samma ögonblick som jag kopplar in en värmelampa  bryter jag ändå mot riktlinjerna för användning av el i hönshus. Vi får försöka damma ur hönshuset i samband med att vi har kycklingar med värmebehov.  Jag ägnade mig en stund åt att märka upp den ena elcentralen ute i maskinhallen, så man vet vilken propp man ska byta vid behov.

Idag slipade jag av kabeltrumman som vi ska ha till läshörnan. Jag använde sliprondellen då det inte fanns några krav på att bli helt plant. Jag använde gasolbrännaren till att svedda träet så att ådrorna kom fram. Jag var lite orolig för att det skulle bli lite för mycket vilda-västern-känsla, men det blev tillräckligt bra för att jag skulle våga byta ut det gamla bordet.

Nu har fåglarna blivit så stora, så att vi öppnat luckan ut till gården, men de verkar ha det alldeles för bra inne i hönshuset, så ingen har ännu efter två dygn lämnat hemmets fyra väggar för att uppleva bar himmel. Inte blev det väl bättre av att jag byggde en foderautomat av några avloppsrör och kopplingar. Vi glömde köpa spikband för att fästa upp dem, men efter lite funderande gjorde jag ett försök att tillverka en hållare som medger att man enkelt kan plocka bort rören. Det kan vara bra när man ska städa, och om man måste tvätta anordningen någon gång. Dessutom blev det elegantare än vad en uppfästning med spikband hade tett sig.

Att vara slö är inget alternativ längre

Under veckan som gått, har jag upprättat en slipstation. Förra veckan, när jag letade efter sten, hittade jag, vad jag trodde var, den perfekta foten för ett rullande stativ till slipmaskinen. Det visade sig dock vara ett alldeles för stor brunnslock, som inte passade till det jag hade tänkt, och vid närmare eftetanke hade det blivit fel med fyra hjul, istället för tre – som aldrig vickar, hur ojämt underlaget än är. Brunnslocket kanske kan passa som skiva till ett tungt trädgårdsbord i ett framtida miniprojekt. Istället för att använda brunnslocket sågade jag till några plattjärn, så att när de svetsades ihop, bildade en perfekt “Mercedes-stjärna”. Rullbordet utrustades vidare med hållare för alla olika jiggar som hör till slipmaskinen, så nu kommer förhoppningsvis inga “livsnödvändiga” tillbehör komma på villovägar. Först ut att skärpas var en av medlemmarna i favoritborrsetet. Efter lite övning lyckades jag få till en fyrfassettspets, och det dröjde inte länge förren merparten av borrarna var slipade. Resterande lämnar jag till någon annan dag. Det fanns även några stämjärn och knivar som behövde lite kärlek. Min fru och jag gick upp i skogen på jakt efter sittpinnar till hönshuset. Det dröjde inte länge innan några av fågrarna hade fattat att man radikalt kunde byta perspektiv på tillvaron genom att ta sig till högre höjder. Kul att det man gör uppskattas!

Stolpar, vindskivor och skitgöra

Igår kom det så pass mycket regn så att marken mjuknade upp lite. Det var betydligt lättare att spetta och sedan driva ner stolparna än för några veckor sedan, då marken var stenhård. Jag satte upp fyra fem stolpar igår och två idag. Nu är över hälften uppsatta, så några stolpar om dagen så är snart inhägnaden runt hönshagen färdig. Jag passade på att såga till och måla vindskivorna igår, så idag var det en enkel sak att få dem på plats. Med några månaders uppehåll fortsatte jag med gödselhissen. Hur jag än försökt så kommer jag inte bort från att jag måste ha en ramp. Jag hade helst sluppit det, men någonstans har jag tänkt fel, eller inte riktigt klart. Tills jag kommer på en bättre lösning, får detta duga. Nu återstår det att konstruera ett lås som fixerar skottkärran i tippanordningen, så att den inte ramlar ner när man tömmer ur gödslet.

Hönsgården klar!

Stolt som en tupp kan jag nu lägga ännu ett projekt bakom mig. Som alla projekt så medför de en del mindre projekt i anslutning till huvudprojektet. Någonstans måste jag dra gränsen, annars skulle jag aldrig bli klar med någonting här på gården. Med det sagt så är själva hönsgården och hönshuset driftsättningsklara. Sedan att vindskivorna inte är klara, elen inte är dragen till huset och att yttre hagen inte är klar, gör inte att själva hönsgården inte är klar som projekt. Under veckan har jag samlat sten som jag lagt runt gården och gjutit ett trappsteg till övre entrén. Grinden för att hålla kycklingarna på plats när man öppnar dörren är också monterad. Den gamla isoleringen körde vi till tippen igår, så nu återstår det bara att plocka undan stegarna för att undanröja alla spår av att det varit en byggarbetsplats under de två månader på dagen som det tagit från start till mål. I nästa vecka får jag hjälp med att dra in el till hönshuset. Det känns bättre att ha en permanent lösning än att ha en skarvsladd indragen genom hönsluckan. I helgen som kommer blir det förmodligen lite arbete med inredning, så som sittpinnar och andra saker som uppskattas av höns och gör det enklare för oss människor. Jag tror att om allt fungerar och är fräscht, så blir det roligare att sköta djuren, och det gör i förlängningen att de också mår bättre.

Stenar, grind och trappsteg

Dagen har åter igen präglats av aktiviteter runt hönsgården. Efter att har skruvat fast och målat täcklisterna över nätet på dörrarna till hönsgården fick jag för mig att tillverka en grind som vi kan sätta innanför dörren till hönshuset. Jag har en känsla av att vi annars kan få en och annan rymmare när vi plockar bort avgränsningen inne i hönshuset. Det är annars svårt att se om någon krabat står och lurar innanför dörren när man öppnar. Nu har vi börjat täcka nederdelen av hönsgården med stenar. Stenarna har till uppgift att tynga ner nätet och göra det näst intill omöjligt för rovdjuren att gräva sig in till paradiset. Det gick fort att hitta stenar. Vi fyllde snabbt fyra, fem flak. De flesta hittades runt ridbanan. Vi hann avsluta strax innan det började regna. Uppskattningsvis behöver vi tre till fyra flak till med sten, men det får vi ta i veckan som kommer. Efter att jag förberett maten blev det uppehåll, och jag kunde gjuta klart trappsteget vid nedre entrén in till hönsgården. Jag passade på att mäta temperaturen inne i huönshuset, utanför och vid mynningen till frånluften och kan konstatera att ventilationen verkar fungera som det är tänkt. Det skulle vara så skönt om vi slapp bekymmer med ventilationen.

Taket klart – äntligen!

Nu har kycklingarna flyttat ut i hönshuset. Nu är det bara en tidsfråga innan de släpps ut i hönsgården. Taket blev helt klart idag. Jag har haft lite funderingar, likt professor Baltazar, om hur jag skulle fästa nätet i anslutning till själva hönshuset, men till sist kom jag på hur jag skulle göra. Även om det innebar att jag var tvungen att måla och sätta upp en regel till så var det värt mödan att passa in den. Nu sitter det nät över hela hönsgården, och jag är riktigt nöjd med hur bra det blev. Jag hoppas nu innerligt att det ska hålla i några år med tanke på att äggproduktionens investeringskostnader i tid och för den del pengar. Spontant känns det som att de vilda djuren kommer kunna hållas utanför. Två ivriga testindivider, Zack och Calvin, har i alla fall konstaterat att dagsländor på andra sidan inhägnaden får gå fria, även om dagssländorna som råkar komma in genom dörrarna kämpar med just friheten. Det ska bli skönt att bli helt klar med detta projekt, och övergå till att fixa lite här och där, och kunna slutföra sina projekt samma dag som man påbörjar dem.

Nät på taket till hönsgården.

Jag hade hoppats på att få hela nättaket på plats idag, men värmen tvingar en att dra ner på tempot. Det går inte fortare om man gör saker i fel ordning ovanpå låg arbetstakt. Jag började lägga de fyra våderna i mitten eftersom det kändes mest naturligt. Problemet som uppstod var att när jag skulle lägga nät över kortänden av taket, så hade jag ingen möjlighet att sträcka nätet från alla håll – vilket underlättar när bitarna måste måttanpassas. Det blev ändå acceptabelt, och jag behöver absolut inte skämmas över min insats. Det kändes ganska ansträngande att plocka undan efter sig, så jag avslutade nog i rätt tid. Risken är annars att man börjar göra onödiga misstag, och i värsta fall så gör man sig illa. Resterande nätning får vänta tills känningarna från mina drygt 10000 steg inne och runt hönsgården har lämnat kroppen.

Nu haver jag haspat, precis överallt!

Igår hann jag klippa ängen inför dagens hästutställning som bestod av 16 av drygt 20 anmälda fjordingar. Hästdagar brukar innebära att jag får ta på mig vaktmästarrollen, och fixa det som ingen annan hinner, eller det som jag klarar av bättre än de som gillar hästar mer än verktyg. Huvudfokus utöver eldragning till ljudanläggningen blev att sätta upp en målning väl synlig för beskådan, men ändå skyddad från damm och hundar. Tavlan, som heter “Fjordhästar och smörblommor” som donerats av Ylva Hagfält till den som blev BIS (Best In Show). Vid tiotiden då jag kände att jag inte tillförde så mycket åkte jag till Uppsala för att handla mat och diverse mer eller mindre nödvändiga saker från alla gubbdagis som ligger bra till – “när man ändå är där”. Jag brukar skriva en lista med saker som jag saknar. Dels för att inte glömma bort någonting viktigt, men också för att inte förledas bland alla lockvaror. En sak som jag inte har för vana att ha på mig är kniv, trots att det är ett så pass användbart verktyg. Den är ju heller inte ivägen när den sitter fast i skärpet. Det fick hur som helst bli en kniv – Nu ska jag bara lära mig att komma ihåg att använda den!

När jag kom hem från Uppsala möttes jag av beskedet att Joker – vår häst – hade blivit BIS, och därmed har jag en tavla att hänga upp…..igen! Just nu står den i vårt arbetsrum och “mognar”, innan vi hittar en lämplig väggyta för den.

Eftermiddagen tillbringades i smidesverkstan för att tillverka diverse haspar till hönsgården. Det tog ett tag att lista ut hur jag skulle göra öglorna runda. Det blev betydligt enklare när jag tillverkat en gig att forma dem runt. På huvudingången till hönsgården fick jag komma fram med en lite annorlunda lösning eftersom man vill kunna stänga efter sig när man själv går in. Det fick bli en bygel som kan manövreras från både ut- och insidan. Dörren ut mot hönshagen klarar sig gott och väl med en hasp på insidan. Imorgon kanske jag kan få nätet över hönsgården på plats och stenar i nederkanten där nätet möter marken. Först då har jag gjort alla måsten och kan gå ner på halvfart….om jag vill!

 

Nationaldagen

Idag har det inte blivit så många olika arbetsmoment på hönsgården utförda. Igår när jag skulle såga träribbor av en planka med cirkelsågen, så började det osa bränt om cirkelsågen. Det var inte den där brända trädoften som ibland uppkommer när sågbladets friktion gör så att träet börjar ryka. Det var en mer stickande bränd elektronik och plast som spred sig. Efter ytterligare en ribba hade sågen gjort sitt, och jag fick skruva isär det för att kika på vad som orsakade röken, som tilltog mer och mer under demonteringen. Det visade sig att lindningen till motorn hade överhettat. Jaha – det var den sågen! I morse åkte jag iväg till byggvaruhuset och fick sällskap av min dotter. Jag fastnade för en batteridriven historia, som ingick i en hel arsenal av maskiner som gör alla riktiga män lyckliga, oavsett om man är händig eller ej. Faktum var att fyra av de maskiner som kom med blev lämpliga ersättare till maskiner som egentligen skulle ha bytts ut för länge sedan. En obalanserad sticksåg, eller en vinkelslip där strömbrytaren glappar trots upprepade reparationsförsök gör ingen direkt lycklig. Skruvdragaren får bli ett komplement till den befintliga som är lite smidigare när arbetet inte är så krävande. Väl hemma sågade jag upp fyra batteriladdningar, och kunde växelvis skruva fast ribborna över nätskarvarna medan ett av batterierna var på laddning. Jag får väl komplettera med ett batteri med större kapacitet framöver. Det är inte så ofta som jag sågar i 45mm massiv planka, så jag är rätt nöjd med mitt köp. Efter att alla ribbor var uppskruvade bestämde jag mig för att göra en liten rensning i verkstan. Dels rensade jag bort gamla skruvdragare, som i sig fungerar, men där det inte finns några batterier att få tag i längre, men också trasiga maskiner som bara samlat damm. Obehöriga föremål som efterlämnats av mindre ordningsamma familjemedlemmar skyfflades snabbt mer i flyttlådor. Det blev 4 stycken, nu innehållande saker som jag inte känner igen eller vill låna ut värdefull verkstadsyta till. I och med denna städning kommer verkstaden bara att få lämnas i samma ordning som den var i när man gick in i den, och saker som inte hör hemma där ska förvaras på annan plats. Det finns gott om utrymmen att förvara saker på – både på kort och lång sikt. Efter att golvet blivit helt fritt från obehöriga föremål kunde jag börja med städningen. Man kan fråga vilken metall- eller träverkstad som helst vad som tillverkas, och svaret kommer bli spån! Hönshusets golv fick bli slutdestination för det spån som jag lyckades tillverka idag. Som avslutning på dagen målade jag ribborna med Falu rödfärg – det kan ju inte få se ut hur som helst!

Nedräkningen har börjat

Klockan två natten till söndag tog den första dunbollen sig ur sin kapsel. Klockan halv åtta på morgonen kunde jag räkna till 13 stycken. Klockan 9 hängde jag på låset till byggmarknaden för att införskaffa reglar och virke till överbyggnaden på hönsgården. Efter att ha rest stolparna fick jag hjälp av Daniel att mäta och sätta upp regelverket. Som extra stadga måttade jag in och fäste tvärreglar mellan stolparna och takstolarna. Från luften kommer man förmodligen se att allt inte riktigt är rakt, men från marken ser allt riktigt bra ut. Målningen tog sin lilla stund, eftersom jag var tvungen att flytta stegen, och gå upp och ner. Stegräknaren visar på drygt 10.000 steg, och då har jag nästan bara rört mig i hönsgården. Ungdomarna och min fru flisade material till golvet inne i hönshuset, så nu ser det riktigt bra ut. Jag passade på att göra en liten altan utanför hönsentrén, så nu kommer de kunna ta sig ut och in utan att behöva hoppa eller flyga. Vid sextiden låg det åska i luften, så jag fick för mig att lägga takpapp på entrén. Det kom dock inget regn, men det var ju ändå en lågt hängande frukt i listan på saker som måste fixas. I veckan som kommer blir det förmodligen en andra färgstrykning, och kanske lite haspar till alla dörrar. Det blir nog lagom!