I väntan på ljusare tider kretsar mina tankar kring hur jag ska planera smedjan, och vad som behövs för att komma igång. Jag har aldrig hållit på med smide, men det ska bli intressant att börja forma och bearbeta metall med en metod som har anor långt bak i tiden. Städet som min pappa “lånat” ut till smedjan, fick idag en omgång med stålborste, slippapper och putsduk. Jag vet inte, men vad jag har hört så ska man inte använda maskin när man slipar eller borstar på ett städ, då detta kan förstöra härdningen. Jag inbillar mig dock att ett glödgat järn som man bankar frenetiskt mot ytan har större åverkan. Nåja, maskinen kom i alla fall fram efter några tag med den manuella stålborsten. Nu väntar jag på har gasässjan som jag beställt från Lettland ska komma. På sätt och vis skulle det vara mer “genuint” med en riktig kolässja, men för att passa in smedjan med resten av verkstaden, föll valet på gas. Ursprungligen var det tänkt att vi skulle bygga en smedja i en nergrävd tågvagn som den tidigare gårdsägaren använt till att elda i, men jag är osäker på om den möjligtvis blir för liten. Blir man riktigt biten och ändå vill bygga en koleldad ässja där, så kan man väl göra det då. I verkstaden får jag närhet till allt runt omkring som kan behövas. Jag är dock lite orolig för brandrisken, men intalar mig själv att svetsning är minst lika riskabelt. Golvet är i betong, och väggarna är av sten – högt i taket är det också!