Det går undan nu! Efter upprensningen igår, så kunde jag börja med att riva redskapsförrådet, och koppla ur elen. Eftersom det är över 4 meter högt i tak, var jag tvungen att hitta på något som kunde fungera som plattform att stå på när jag skulle ta bort en av lysrörsarmaturerna som annars skulle hamnat mitt i väggen. Det fick bli att rulla in traktorn och stå på taket. Eftersom trappan till övervåningen bärs upp av fyra kraftiga stolpar, kunde jag inte bara ta bort dem, utan att staga upp på något annat sätt. Lösningen blev att lägga två kraftiga reglar som får vila på stommen till resten av övre planet på det nya utrymmet. Det kommer bli tillräckligt stort, utan att för den skull tulla allt för mycket på verkstadsytan.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Platsberedning för finmekanikrum och elekronikrum i verkstan
Att ha en stor verkstad är både en välsignelse och en förbannelse. En förbannelse så till vida att förvaring av prylar samsas med en ganska skitig miljö. Nu har jag kommit fram till vad nästa stora projekt kommer bli. Svarven och fräsen skulle kunna få ett eget utrymme som kan värmas upp, och avskiljas från slipdamm och smuts. Jag har tänkt mig att jag ska bygga om ett av hörnen till två rum på varandra. Ingången till rummet på övervåningen har ju redan en trappa byggd. Det är bara att ta upp ett hål i väggen ovanför dörren till redskapsrummet, som för övrigt kommer att utrymmas för att ge plats åt baksidan av fräsen. Rummet på övervåningen kommer bli perfekt som elektronikverkstad, som jag saknat lite. Det första som jag tagit tag i nu, är att flytta den stora förvaringshyllan längre in i verkstan, för att kunna sätta upp väggar och göra utrymmet tillräckligt stort. Sedan måste jag flytta på lite prylar….och kanske kasta lite också. Halva jobbet med uppstädningen är i alla fall klart – vilket är skön. Vi får se hur långt jag kommer under helgen.
Materialförvaringsställ
Efter gårdagens bygge av praktiska förvaringar fick jag blodad tand att fortsätta med praktiska detaljer i verkstan. Nu var det dax att göra något åt förvaringen av järnstänger och profiler, som tidigare stått lutade mot ett hörn i verkstan. Jag kommer förmodligen fortsätta med materialförvaringshörnan vid ett senare tillfälle, efter att jag funderat på hur jag ska hantera spillbitarna, som alltid är bra att spara. Senast idag fick jag användning för dessa till synes obrukbara metallbitar, när jag skulle svetsa fast öron för fastsättning av konsolerna som jag tillverkade av T-profiler. Riktigt stadigt blev det. Dottern fortsatte med sitt hyll- och bordsskiveprojekt, och vi fick turas om att använda hörselskyddet. Det är riktigt kul att se hennes arbete växa fram, och sällskap i verkstan är aldrig fel.
Pyssel och sortering i verkstan
Idag har jag ägnat lite tid till att göra det lättare att hålla ordning i verkstan, och samtidigt försökt snygga till där det går. Jag skulle nog behöva göra lite materialförvaringsställ också, men tiden rusade iväg, och det får bli nästa insats. Jag hann i alla fall bygga en träkonstruktion för alla handverktyg, och två hyllor för alla fräs- och svarvverktyg för att lättare hitta och hålla ordning. Jag ägnade en hel del tid åt att sortera upp borrar som jag samlat på mig i samband med köp av maskiner och verktyg. Hela hurtsen som jag haft diverse småsaker i tidigare, kunde fyllas med spiralborrar, betongborrar, träborrar och hålsågar.
Trappsteg och hylla till Zack
Min dotter håller på att göra trappsteg och hyllor till katten Zack, och lyckligt lottad som man är, får man hjälpa till på några hörn. Vi har kapat, borrat och svetsat 20 stycken fästen, som ska hålla hyllpanen på plats. Tanken är att det ska se ut som att de sicker rakt ut från väggen. Från början fanns det funderingar på att köpa konsoler för att hålla upp hyllplanen, men det här blev nog en mer elegant lösning. Kanske jag kopierar lösningen om jag ska göra hyllor framöver. Den spontana kommentaren när jag tog fram fotpedalen till svetsen och förklarade vad den användes till var – “Aha – som en symaskin, fast för män!”. Närmare slutet av vår vistelse i verkstan, med hantering av alla plankor, och vi började funderade över vad vi skulle laga till middag, blev svaret självklart…..“Plankstek!”.
Omkopplare till svarven
Allt sedan jag köpte svarven har jag tänkt göra iordning strömreglaget. Först var jag inne på att byta hela Dahlanderomkopplaren, men jag har inte fått tag i någon. Lösningen har varit att använda en skiftnyckel för att ställa om vredet. Inte bara det att reglaget satt tokigt till, man var tvungen att leta upp en skiftnyckel för att kunna manövrera reglaget. Fult var det också! Dahlanderomkopplaren gör så att man kan få två hastigheter på motorn i vardera riktningen, vilket gör att man kan svarva gängor. Jag fick åter igen användning för “knoppsvarvningsverktyget” som var mitt första svarvprojekt förra året vid den här tiden. Det tog nästan hela dagen att fixa till reglaget, men det var det helt klart värt!
Cylinderblock
På årets första dag har jag ägnat mig någon timme i verkstaden åt att fräsa och svarva ur cylinderblocket. Jag tror att jag stod i en halvtimme och spände in detaljen i svarvchucken, och försökte få det centrerat – jag utgick ifrån att det befintliga hålet satt någorlunda centrerat, men där misstog jag mig 4 tiondelars millimeter! Irriterande, men inte någon katastrof. Jag tror inte att jag kommer behöva bearbeta cylinderkanalen – eftersom finnishen efter svarvens långsammaste matningshastighet verkar ha skapat en tillräckligt slät yta. Jag testade att föra in en rundstång med några tusendelar mindre diameter än kanalen, och det visade sig vara mer eller mindre “gastätt”.
Stativ
Efter att ha suttit och begrundat mitt tidigare arbete, blev jag sugen att fortsätta med ångmotorn, som är en 10V från “Stuart models”. Det tar nästan mer tid att tillverka fästen och passa in det man ska berabeta, än själva bearbetningen tar. Med hjälp av mätklocka och tålamod kunde jag till slut hitta centrum på rundmatningsbordet. Utan rundmatningsbord hade det blivit betydligt krångligare att ta upp hålet i centrum till exakt 16 mm, och diametern på toppen till 35 mm. Det hade varit möjligt att använda svarven till det, men att fästa stativet i chucken hade blivit ett näst intill evighetsjobb. Svarven kom till användning när fötterna på stativet skulle planas.
Årskrönika 2014
Nu är snart detta år till ända, och det börjar bli hög tid att blicka tillbaka och summera vad man åstadkommit under det gångna året. Jag har förståss lärt mig en hel del, och lagt på några erfarenheter till i bagaget. Verkstaden kan numera även användas som smedja, vilket skänkt mig många timmars skaparglädje. Det har också öppnat upp nya möjligheter i mitt skapande. Moälven har bjudit på lyckorus, som när vi monterat gasreglaget, och kunde ta den ut på första turen på närmare två år, och samtidigt orsakat stor bedrövelse, som när vi fick motorhaveri ute på Saxarfjärden, och Sjöräddningen fick komma och hänta oss. Renoveringen av motorn har gått långsamt framåt, men i alla fall framåt. Hästarna har fått en till hage, och jag har börjat intressera mig för skogen. I somras införskaffade vi en 4-hjuling, som jag till en början tyckte var helt onödig, men det har visat sig vara en riktigt bra hjälpreda, där funktionerna ytterligare kommer breddas, vartefter tillbehören skapas i verkstaden. Jag känner mer och mer att vi börjar komma ikapp med tillvaron här på gården. Flera “dåliga samveten” har städats bort, och nu kan jag välja vad som ska göra i större utsträckning. Jag är så himla tacksam över alla utrymmen vi har – det blir så mycket enklare att hålla ordning på allt. Efter att vi satte upp lite mer belysning togs det värsta vinterrmörkret bort, och tomten fick ett hemtrevligare intryck under kvällstid. Varje gång jag kommer hem på kvällen, glädjs jag åt att se den upplysta tomten.
Fräsning av fot och lagerbock
Nu har jag så smått börjat berabeta delarna till ångmotorn. Det är lite läskigt att fräsa i gjutjärn när man inte riktigt vågar spänna fast delarna. Spänner man för hårt kan de spricka. Jag upptäcker att jag har en begränsad arsenal med mätverktyg, och jag får improvisera en hel del för att komma fram till hur jag ska lägga exakta skär. Skålarna för lagrena hamnade precis i linje med varandra, och passformen kunde nog inte bli mycket bättre. Eftersom jag är hänvisad till att använda medföljane “minibultar” i tumgänga, måste jag införskaffa några borr och gängtappar för ändamålet. Dessförinnan får jag bearbeta det jag kan.