Nu är den temporöra motorbädden ihopsvetsad. Den kommer också fungera bra vid transporten av själva motorn ut till båten. Tanken är att den temporära bädden sänks ner i motorrummet tillsammans med motorn. Väl nere i motorrummet har den temporära bädden samma höjd och bredd som den bädd där motorn slutligen ska vila på. Om allt går som planerat, ska vi kunna rulla motorn från den temporära bädden, till den som sitter i båten. Placerar vi rör under medarna där motorfästena sitter fast, borde allt rulla utan att vi behöver ta i allt för mycket. Nu ska bara motorn flyttas från vaggan till morfästet och den temporära bädden. Gärna på ett säkert och kontrollerat sätt. Jag funderar på om jag ska välja traktor eller kanske domkraft för att göra den manövern.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Motorfästet målat
Idag har jag blivit helt klar med motorfästet. Innan jag svetsade ihop vinklarna ställde jag upp allt för en kontrollmätning. På något sätt hade jag mätt fel, men det stämde inte. Alla mått var som dom skulle. Det visade sig efter en stunds huvudkliande att 13 dividerat med två bara blir 6,5, och inte 7,5 som jag tydligen fått lära mig i skolan. Det var bara att fräsa bort 10 millimeter på varje bottenplatta, så var problemet löst. Jag hade lite problem med första svetsen, och kunde inte förstå varför det blev porer i svetsfogen. Jag upptäckte ganska snart att keramiklinsen på svetshandtaget hade spruckit, och gått sönder, vilket i sin tur resulterade i att skyddsgasen inte riktades åt rätt håll. Allt känns gediget, och bottenplattorna kommer utgöra utmärkta medar när motorn ska baxas in på motorbädden. Jag får nog ge mig till tåls någon dag eller så innan jag flyttar över motorn från den provisoriska vaggan till det nya fästet. Färgen måste torka och härda ordentligt först.
Motorfästen
Idag har jag mestadels ägnat mig åt att tillverka motorfästet. På bild ser det kanske inte så kraftigt ur som det gör i verkligheten, men jag kan försäkra om att det kommer bli tillräckligt hållbart. Plattjärnen är 10x80mm och gängstången är av dimesionen M24. För att få en tillräckligt kraftig svetsfog fasade jag ur hålen på undersidan, och svarvade ner gängstången in till godset. Jag fick för mig att jag skulle svetsa på ovansidan med pinnsvets….det gick sådär. Inte speciellt snyggt, men ändå hållbart. Jag hann med att fräsa främre fästplattorna som kommer svetsas samman i vinkel med ett till hålat plattjärn för att kunna fästa konstruktionen på den främre pinnbulten. Det är viktigt att motorn kommer i exakt rätt höjd, annars riskerar man onödigt slitage på vevaxeln. Jag vågar inte lita på millimetrarna och konstruera en fast installation, därav lösningen med pinnbultarna, som kommer göra det möjligt att justera motorn i höjdled. Det var en fröjd att kunna fräsa utan att använda skjutmått och mikrometer, varje gång man skulle göra ett nytt skär. Nu vill det till att motorns mått är lika exakta som mina fästen. Vi får se imorgon, om jag nu lyckas lyfta motorn på egen hand.
Förberedelser i motorrum och målning av backslag
Beväpnad med vinkelslip, skyddsglasögon, ahndskar och hörselskygg, åkte jag ut till Moälven för att bana väg för inplacering av motorn. Det gick åt en hel del kapskivor, men nu är det fritt från hindrande fästen på 
motorbädden. Det ser ut som att fästena är svetsade i flera omgångar med olika lösningar varje gång, så de nya fästena får nog bli rejäla, så att de håller. Om alla mått är rätt mätta, och mina antaganden stämmer, så ska motorn gå in om man tar av oljelocket högst upp, och oljepluggen längst ner. Då har man 1 centimeter till godo i nederkant, och hela 3 i överkant. Jag tog med mig backslaget, oljekylaren och avgaslimpan från båten. Nu är alla delar som hör till motorn målade i samma “Pentagröna” färg. Motorbädden skulle behöva en omgång avfettning och högtryckstvätt med eftergöljande rostskyddsbehandling, men det får bli en annan gång.
Ihopmontering av motordelar
Idag har Svante, Erik och jag varit produktiva. Nästan alla delar på motorn sitter där dom ska, och med nya packningar. Än så länge har vi inte saknat några bultar, eller muttrar, utan allt har kunnat hittas i sortimentlådan. För utom att vi fick skruva av och på transmissionskåpan ett antal gånger för att vi glömt, eller missat någon detalj. Vi använde oss av traktorn för att flytta motorn från stativet till ställningen som jag svetsade förra helgen. Mina mätningar visade sig stämma, och vi kunde enkelt få motorn att vila stadigt i vaggan. Motorn går nästan att dra runt med handkraft, så alla lager sitter som de ska, och alla muttrar på lageröverfallen är dragna med rätt moment. Nu återstår det att montera fast bränslepumpen, samt alla ledningar och filter som hör till, innan vi kan fundera på att försöka få in den i motorrummet igen. Imorgon ska jag nog åka ut till båten och kontrollmäta, så att jag kan tillvera nya motorfästen. Motorn är en riktig skönhet, nu när all rost och smuts är borta, och fått tillbaka sin ursprungsfärg och lyster.
Målning och ställning för motorn
Veckan som varit, har inte varit så produktiv beträffande motorrenoveringen. Mycket beroende på att inspirationen helt uteblivit. Igår målade jag kåpan till svänghulet, och lite smådetajer. Idag svetsade jag en ställning som ska orka bära upp motorn medan jag skruvar ihop alla delar. Stativet är aningen klent, och motorn blir tyngre för varje del som monteras. Dessutom skulle det inte vara möjligt att montera fast kåpan och samtidigt ha motorblocket på stativet. Förhoppningsvis sitter alla hål på rätt avstånd från varandra. Nu väntar jag på några packningar, som förhoppningsvis kommer med posten i veckan, innan jag kan fortsätta med monteringen.
Foder och kolvar på plats
Efter en vecka med låg motivation, och lite viljekraft, tvingade jag mig ut i verkstan för att fortsätta med motorrenoveringen. Efter någon timme var jag på bättringsväg, och efter att motorn satt i stativet, och första steget var taget i återuppbyggnaden av motorn, var jag helt botad från min lata sida. Skönt att fodrena i sitt nerstuckna läge höll sig inom toleranderna. Det gick åt en del Tops, för att rengöra spåren för gummipackningarna. Nu är kolvarna, vevaxeln och överfallen till ramlagrena monterade. Jag var tvungen att bege mig ut till Moälven för att hämta några kvarglömda muttrar, och passade på att ta med mig svänhjulskåpan. Båten har fått ett annat utseende, som i mitt tycke är till det bättre, utan skorstenen. I veckan kanske jag tillverkar nya motorfästen, och en ram som motorn kan fästas i. Jag måste börja tänka på hur vi ska få in motorn igen, och om hela motorn går att montera ihop uppe på landbacken först, eller man måste ta den i delar. Det blir betydligt besvärligare att montera ihop på plats – å andra sidan är det ännu svårare att få in den, om den är för stor.
Växellådstrassel på Discon
Jag hade just förlikat mig med tanken att fortsätta lata mig de sista timmarna på den här helgen, då ett ovälkommet problem dyker upp. Problem är väl aldrig egentliga välkomna, men de kan ju dyka upp mer eller mindra olägligt. Den här gången var det Land Rovern som hade havererat för min fru, på vägen hem från helgens hästaktiviteter. Vi bogserade hem bilen och diskuterade om att byta ut åbäket mot någon annan bil, lämplig för att dra eller köra hästar med. I det befintliga skicket skulle i alla fall inte bilen vara mycket värd i inbyte, så vi ställde den i verkstan för att göra en första bedömning om hur allvarligt problemet var. Väl inne i verkstan kunde jag konstatera att växellådan var helt tom på olja, men inga tecken på läckage runt själva växellådan. Däremot var det en hel del oljestänk under motorn och i motorrummet. Genom att följa returledningen från oljekylaren till växellådan kunde jag snart lokalisera var det sprungit läck. En provisorisk lagning med en slangklämma och påfyllning av olja igen gjorde att bilen kunde rulla utan bogseringshjälp. Slangen bör nog bytas ut, eftersom den blev en aning kort, och jag litar inte riktigt på slangklämmor annat än till vattenslangar. Den bör nog hålla till verkstan som ligger några kilometer bort i alla fall.
En helg i “lathetens” tecken
Efter att jag känt snuvad på fredagskvällens vila, till förmån för att hämta hästvag, bära halm och laga skottkärrshjul, kunde jag inte riktigt komma igång med att fortsätta på något projekt igår. Det var lätt att hitta ursäkter för att inte göra något vettigt, då jag var fodervakt för Venar, och skulle laga en god middag till min fru och två av våra hästvänner. I och för sig inget avancerat, men att förkoka revbensspjäll tar sin lilla tid, och lämna saker på spisen är ingen bra lösning för någon som gärna “glömmer” bort tiden. Jag flyttade i alla fall in lite hurtsar och installerade lite musik uppe i elektronikverkstan, som framöver kommer kallas för HQ. Igår på kvällen kom det en halv decimeter snö, som jag nu på förmiddagen plogat bort. Nu ska jag snart hämta min son och försöka komma på något att handla till middag. Sedan får vi se om jag ställer mig i verkstan för att konstruera ett stativ till motorn, eller om även denna dag blir lika lätt att hitta anledningar till att inte göra någonting särskilt, och göra precis som katten.
Avfettning, borstning och målning av motordetaljer
Det har inte skett några revolutionerande saker beträffande motorn till Moälven, annat än att jag rengjort, borstat och målat ytterligare några detaljer till motorn. Det är två generationer färg och avlagringar av olja och smuts äldre än vad jag är, som först måste avlägsnas innan första lagret färg kan läggas på. Sedan får man vackert vänta ett dygn innan man kan lägga på andra lagret. Nu finns det inte så många delar till som ska målas, eller är kritiska att få färdiga i detta skede av renoveringen. Resterande delar kan jag putsa och måla vartefter ihopsättningen fortskrider. Nu måste jag antingen köpa, eller bygga en ställning för motorn så att man enkelt kan vända på motorn när man monterar ihop den. Det går väl på ett ut om man bygger den själv, eller köper en färdig. Bygger jag den själv kan jag i alla fall inte gå tillbaka och klaga om den inte skulle hålla, och köper jag en så kommer jag garanterat bli besviken på kvalitén. Appropå kvalité – medan jag stod och borstade på transmissionskåpan insåg jag vilken pärla denna motor är. Idag bygger man motorer efter att de ska hålla fordonets livslängd, så många delas görs av plast eller tunnväggiga material som inte går att reparera. Visserligen har prestandan ökat och för den delen effektiviteten, men frågan är om det inte skulle vara bättre om tillverkarna satsade på produkter med lång livslängd framför vinstmaximering. Jag kanske tänker fel, och har inte alla fakta för att göra uttalanden om just motorer och dess utveckling, men det gäller ju så många andra produkter som skickas på tippen, istället för att repareras eller underhållas.