Efter en vecka med låg motivation, och lite viljekraft, tvingade jag mig ut i verkstan för att fortsätta med motorrenoveringen. Efter någon timme var jag på bättringsväg, och efter att motorn satt i stativet, och första steget var taget i återuppbyggnaden av motorn, var jag helt botad från min lata sida. Skönt att fodrena i sitt nerstuckna läge höll sig inom toleranderna. Det gick åt en del Tops, för att rengöra spåren för gummipackningarna. Nu är kolvarna, vevaxeln och överfallen till ramlagrena monterade. Jag var tvungen att bege mig ut till Moälven för att hämta några kvarglömda muttrar, och passade på att ta med mig svänhjulskåpan. Båten har fått ett annat utseende, som i mitt tycke är till det bättre, utan skorstenen. I veckan kanske jag tillverkar nya motorfästen, och en ram som motorn kan fästas i. Jag måste börja tänka på hur vi ska få in motorn igen, och om hela motorn går att montera ihop uppe på landbacken först, eller man måste ta den i delar. Det blir betydligt besvärligare att montera ihop på plats – å andra sidan är det ännu svårare att få in den, om den är för stor.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Category Archives: Projektblogg
Avfettning, borstning och målning av motordetaljer
Det har inte skett några revolutionerande saker beträffande motorn till Moälven, annat än att jag rengjort, borstat och målat ytterligare några detaljer till motorn. Det är två generationer färg och avlagringar av olja och smuts äldre än vad jag är, som först måste avlägsnas innan första lagret färg kan läggas på. Sedan får man vackert vänta ett dygn innan man kan lägga på andra lagret. Nu finns det inte så många delar till som ska målas, eller är kritiska att få färdiga i detta skede av renoveringen. Resterande delar kan jag putsa och måla vartefter ihopsättningen fortskrider. Nu måste jag antingen köpa, eller bygga en ställning för motorn så att man enkelt kan vända på motorn när man monterar ihop den. Det går väl på ett ut om man bygger den själv, eller köper en färdig. Bygger jag den själv kan jag i alla fall inte gå tillbaka och klaga om den inte skulle hålla, och köper jag en så kommer jag garanterat bli besviken på kvalitén. Appropå kvalité – medan jag stod och borstade på transmissionskåpan insåg jag vilken pärla denna motor är. Idag bygger man motorer efter att de ska hålla fordonets livslängd, så många delas görs av plast eller tunnväggiga material som inte går att reparera. Visserligen har prestandan ökat och för den delen effektiviteten, men frågan är om det inte skulle vara bättre om tillverkarna satsade på produkter med lång livslängd framför vinstmaximering. Jag kanske tänker fel, och har inte alla fakta för att göra uttalanden om just motorer och dess utveckling, men det gäller ju så många andra produkter som skickas på tippen, istället för att repareras eller underhållas.
Grundmålning av motorblock, topp och ventilkåpan
Motorn inger ett helt annat förtroende, när all rost och all gammal färg är borta. Några timmar med stålborste och lite T-röd gjorde motorn klar för målning. Jag valde orginalfärgen framför något mer kreativt. Först var jag inne på att spraymåla, men färgen flyter ut rätt bra utan att lämna penselmärken efter sig, så det fick bli penselmålning. Det finns några detaljer kvar att måla, men de kan få vänta några dagar. Det känns skönt att ha kommit så här långt. Jag tippar på att jag nu fått sådan energi av de senaste dagarnas framsteg, så att ihopmonteringen kommer gå undan.
Rensat vattenkanaler, oljekanaler och monterat skrivbord
Efter att cylinderfodrena avlägsnats kunde jag konstatera att i princip alla vattenkanaler var igensatta med rost, grus och förmodligen en hel del avlagringar från Östersjön också. Man skulle kunna tro att rosten skulle ha ätit upp hela motorn innifrån, men efter att jag borstat av väggarna och rensat kanalerna med mejsel och tryckluft ser det inte alls så farligt ut. Alla viktiga säten och fasningar är intakta, och ytan som såg så rostangripen ut är tillräckligt plan och intakt. Jag försökte skruva ut alla pinnbultar, men gick bet på två av dem. Jag skulle tro att orken inte räckte till. Jag blåste rent alla oljekanaler, så nu skulle man kunna börja skruva ihop motorn igen. Jag tror dock att jag ska lägga ner lite tid på att putsa och måla utsidan först. Man blir rätt skitig ändå när man mekar, så allt man kan göra för att få lite “maskinhygien” är bra att lägga lite tid på. Idag monterade jag upp två bänkskivor på övervåningen, så nu kan jag börja flytta in och börja arbeta i elektronikverkstan.
Alla cylinderforder loss
Äntligen! Efter att med två tons tryck dragit upp cylinderfodrena cirka två centimeter ut Moälvens hjärta, lossade de så pass mycket att jag kunde få ut dem helt. Nu känns det som att jag nått en vändpunkt i detta fasansfulla “trauma”. Jag var rädd för att jag skulle behöva värma och skära med skärbrännare för att befria motorblocket från det onda. Det ligger mycket rost och sörja i vattenkanalerna, så det var inte fel att plocka ut och rensa när vi ändå plockat ner hela motorn. Tryckluft, flaskborstar och piprensare kommer förmodligen bli mina bästa vänner i verkstan de närmaste dagarna. Det känns otroligt skönt att ha kommit så här långt, och helt underbart att alla tre pjäser bjöd på samma motstånd. Det hade varit förödande för psyket om en av dem inte hade gått att få loss. Det var ett bra beslut av Svante att forsla hem motorn till mig. Om inte Mohammed kommer till berget, får berget komma till Mohammed!
Inflyttning och vård av maskiner
Gårdagen gick åt till att montera lister längs golven och foder runt fönstrena på insidan. Jag hade tänkt lite fel när jag bara valde att måla golvlister. Det skulle inte fungerat som foder runt fönstrena, så det blev till att göra iordning och måla foder också. Idag flyttade jag fräsen, pelarborren och svarven in i finmekanikrummet. Allt fick plats, och det kommer bli behagligt att kunna stå inne i värmen och ljuset när man ska jobba med finmekanik. När man tittar in utifrån ser det riktigt trevligt ut i alla fall. Med hjälp av en domkraft lyckades jag få upp fräsen på två tjocka träbitar, sedan kunde jag ta en pallyft och baxa in den i rummet. Etersom dörröppningen är 145 cm, och fräsen lite över 150 cm, fick jag föra in den på tvären så att ena delen av fräsbordet kom innanför dörrkarmen. Därefter kunde jag mata bordet i sidled så pass mycket så att jag kunde få in åbäket. Efter att jag fått in alla maskiner, passade jag på att putsa upp dem, nu när de inte riskerar att rosta på nolltid. Dessvärre kunde jag inte provköra maskinerna, då jordfelsbrytaren löser ut så fort jag försöker starta någon maskin med 3-fas. I fredags kom Svante förbi med motorblocket från Moälven…..så nu när jag nästan är klar med det här projektet, så väntar nästa runt hörnet.
El tenedor del diabolo.
Nu äntligen blev jag klar med det jag hade tänkt bli klar med redan för fyra veckor sedan, då vildsvinen ändrade om i mina planer. Allt handlar om prioritering och envishet! Det blev en “vanlig” gängstång i stål – det borde hålla. För att inte behöva skruva isär avdragaren och krångla med att krypa under motorn för att fästa mothållet nertill fräste jag ett ovalt hål i mothållet. På så sätt kan man vippa den och trä den ner i fodret. Hela konstruktionen ser ut som en gaffel, och får det passande namnet “El tenedor del diabolo”. Min konstruktionslärare sa alltid att om det ser bra ut för ögat med proportionerna, så är det oftast rätt dimensionerat och därmed hållbart. Nu får vi se om han hade rätt – det vore så underbart!
Foderavdragare till motorn tillverkas
Det känns lite motigt att komma igång med att göra saker så här års. I och för sig är det perfekt att dra igång smedjan när det är mörkt och kallt, men just nu är det bara mörkt. Halva jobbet är att börja, resten är tålamod och styrka! Mycket av tiden går åt till att klura ut en tillräckligt robust konstruktion. Det fick bli ett kraftigt smitt U i centimetertjockt plattjärn och ett plattjärn med klackar på sidorna som mothåll på undersidan av fodret. Frågan är bara vad jag ska använda för gängstång. Någonting säger mig att jag borde använda fingänga, och då blir det nog så att jag måste tillverka en gängad stång själv, med allt vad det innebär. Av de bilder jag sett på hemmabyggen och fabrikstillverkade avdragare, så ser det ändå inte ut att vara fingänga man använder. Det får ligga och mogna ett tag i hjärnan. Om inte de gamla fodrena är helt fatrostade, ska det nog gå att få ut dem med lite vilja.
Så nära noll man kan komma!
Efter en längre tids uppehåll på projektfronten och reparationen av Moälvens motor, kan jag konstatera att vi nu gått över krönet i fråga om att få igång den igen. Svante och jag var ute och gjorde nödvändiga mätningar för att säkerställa att motorblocket inte tagit någon skada. Äntligen gick det vår väg! Nu behöver vi inte längre riva och demontera fler delar, utan nu kan vi koncentrera oss på att byta ut det som behöver bytas, och reparera det som går att reparera. Nu får verkstan ta hand om vevaxeln, och se till att vi får tag i rätt reservdelar. Under tiden får vi rensa kylvatten- och oljekanaler i motorblocket. Det här kommer vi att fixa!
Axel urplockad
Efter nästan två månaders uppehåll från Moälven var det så dax att fortsätta reparationsarbetet på motorn. Janne och jag kunde med gemensamma krafter flytta på svänghjulet, demontera kåpan, och slutligen plocka ur axeln. Trots att alla delar individuellt vägde mer än förväntat, så gick hela arbetet på mindre än en timme att slutföra. Ibland undrar man lite varför man inte slutförde arbetet tidigare, men ibland kan man vara förtjänt av ett litet uppehåll i snårskogen av alla bekymmer man samlar på sig. Nu ska jag i alla fall försöka skicka iväg axeln för slipning, så att vi kan börja arbetet med att montera ihop motorn igen. Under tiden som jag väntar på axeln, kommer jag få ägna mig åt att undersöka och rensa alla oljekanaler i motorblocket. Det ska bli intressant att se om teorierna kring en igensatt kanal stämmer.