Det har inte skett några revolutionerande saker beträffande motorn till Moälven, annat än att jag rengjort, borstat och målat ytterligare några detaljer till motorn. Det är två generationer färg och avlagringar av olja och smuts äldre än vad jag är, som först måste avlägsnas innan första lagret färg kan läggas på. Sedan får man vackert vänta ett dygn innan man kan lägga på andra lagret. Nu finns det inte så många delar till som ska målas, eller är kritiska att få färdiga i detta skede av renoveringen. Resterande delar kan jag putsa och måla vartefter ihopsättningen fortskrider. Nu måste jag antingen köpa, eller bygga en ställning för motorn så att man enkelt kan vända på motorn när man monterar ihop den. Det går väl på ett ut om man bygger den själv, eller köper en färdig. Bygger jag den själv kan jag i alla fall inte gå tillbaka och klaga om den inte skulle hålla, och köper jag en så kommer jag garanterat bli besviken på kvalitén. Appropå kvalité – medan jag stod och borstade på transmissionskåpan insåg jag vilken pärla denna motor är. Idag bygger man motorer efter att de ska hålla fordonets livslängd, så många delas görs av plast eller tunnväggiga material som inte går att reparera. Visserligen har prestandan ökat och för den delen effektiviteten, men frågan är om det inte skulle vara bättre om tillverkarna satsade på produkter med lång livslängd framför vinstmaximering. Jag kanske tänker fel, och har inte alla fakta för att göra uttalanden om just motorer och dess utveckling, men det gäller ju så många andra produkter som skickas på tippen, istället för att repareras eller underhållas.