Om man letar efter stenar går det lättare

Idag har jag stannat på marken för att hinna ta tag i de sista knölarna och sådden nere i gropen. Jag började dock med att ta ut alla pelargoner. Jag tror att närmare 90 procent har strukit med. Förmodligen har det inte fått tillräckligt med vatten när ljuset och värmen återvände. Jag vattnade i alla fall ordentligt och tänkte avvakta någon vecka innan jag dömer ut mina färdigheter i pelargonövervintring. Ogräset utanför slottsparken schaktade jag bort, och det blev ett helt lass med gräs och ogräs. Nu har jag bara andra sidan av entrégången kvar, men det får bli en annan dag.  Uppe på lök- och potatiskullen blev det två terrasser till där jag sätter Amandine-potatis. Idag var det riktigt stenigt och jag var tvungen att ändra taktik för att inte krokna. Istället för att vända jorden fokuserade jag på att hitta stenar som jag kunde lägga i kanten för att göra en avgränsning. Det är en ganska kompakt och lerig jord så en första potatisodling torde vara perfekt som jordförbättringsåtgärd till kommande år. Efter potatisgrävandet blev det så äntligen dags att börja fröså nere i odlingsbänkarna. I drivbänken hade det redan börjat spira ordentligt så jag fick ta fram handkrattan och börja rensa. Morötter, rädisor, sallat, rödbetor, sommarmorötter, broccoli, squash, fänkål, brytbönor, ärtor och dill blev det – om jag inte mins fel. Eftersom jag inte har löst bevattningsfrågan helt så var det bara att fylla så många vattenkannor som fick plats på fyrhjulingen och börja vattna. Jag inser att jag måste ordna med rinnande vatten på något sätt. Nu när allt är satt i jorden kanske jag kan lägga ner lite mer energi åt frågan. Den lilla muskel- och viljeenergi som fanns kvar ägnade jag åt att tjära och måla stolparna som ska stötta upp humlen nere i gropen. I veckan som kommer blir det nog lite sysslor som inte kräver så mycket tid i anspråk.