För en som brukar vakna före klockan och styrs av ljuset börjar det bli allt tyngre att kliva upp på morgonen. Å andra sidan missar man inte morgondimman eller soluppgången halvvägs påväg till jobbet. Samma sak är det när man vänder hemåt. Man missar inte solens påverkan på alla fotomotiv som svischar förbi om man inte kör långsamt och irriterar försenade hantverkare på morgonen eller stressade småbarnsföräldrar på kvällen. Jag har försökt att stanna bilen och ta det lite lugnt, men det är svårt rent tekniskt att få till det om man inte tar det lite lugnt och tar sig tiden som krävs. Jag blir ofta besviken när jag kommer hem och kollar igenom dagens skörd i det digitala mörkrummet.
Idag har jag tagit in en omgång chiliplantor till. Det börjar bli trångt på de fönsterbrädor som fungerar för övervintring. Det får inte vara för varmt samtidigt som det måste vara tillräckligt ljust. Sovrummet borde fungera då det är både kallt och mörkt. Jag har börjat fundera i banorna att ordna med en övervintringsplats i kuvösen som jag plockar fram till det som ska ut i växthuset tidigt på våren, men det finns ju en hel del annat att ta itu med. Ankgården står väl högt upp på priolistan, sedan vet jag att det efterlyses lite konstruktioner och markarbeten kring hagarna, samt en hästvagn som ska ersätta den gamla rockade som gång på gång fått lagas och modifieras under årens lopp, men som nu börjat sjunga på sista versen.