Just nu är vi inne i en period då allt bara går sönder eller behöver repareras verkar det som. 4-hjulingen krånglar med startmotorn. Mest troligt är att kolborsten till startmotorn behöver bytas. När väl startmotorn går tar det lång tid innan motorn startar, det vill säga ändstiftet behöver bytas. Elstaketet upp till växthuset fick sig en törn när jag skulle få hjälp att gräva bort en sten och traktorn verkar ha pyspunka på ett av drivhjulen. Belysningen ovanför diskbänken glappar och ena diskmaskinen tappar spolarmen titt som tätt. Frugans bil gav upp för någon månad sedan och vi var tvungna att fatta beslut om reparation till ett värde av vad en motsvarande fungerande bil skulle kosta, så det fick bli en bättre begagnad bil av samma märke. För en vecka sedan fick min fru punktering på hästsläpet och lösningen blev att hyra ett annat släp för att några dagar senare åka ner med ett nytt hjul för att hämta hem eländet. Idag har jag för andra gången i år bytt vinsch till gödselhissen. Den här gången har jag väderskyddat både motor och kontrollenhet. Igår skulle vi ha en försenad kräftskiva, men till skillnad från tidigare år så hade man “redan” plockat bort alla kräftor från frysdiskarna. Det fick istället bli planka med oxfilé, egna morötter och bearnaise på egna ägg och dragon.
Undra om man blev lika upprörd när man på 1800-talet var tvungen att reparera ett vagnshjul, eller om man tog det mer med ro? Jag har en känsla av att man inte fick punktering så ofta i alla fall.
Så ofta jag kan tar jag med mig kameran och hoppas på både motiv och tid. Igår tog jag mig tid att stanna utefter vägen till Uppsala för att fånga en smedja och en lada på bild. Det kommer säkerligen bli fler tillfällen då ljuset bjuder på mer dramatik.