Igår fortsatte arbetet med altanen efter en dags “arbetscelibalitet”. Jag hann få de flesta bärlinor på plats. Det är ju aldrig bara att göra. Man stöter alltid på speciallösningar, vad än man ska bygga eller konstruera Det är sådant där otacksamt jobb som ingen ser eller förstår. Tankar som – Hur ska jag lyckas få det här att se naturligt ut? eller – Jag undrar om det här kommer synas? far genom huvudet, och man tvingas ständigt göra avvägningar och kompromisser. Den som river altanen kommer förmodligen skratta åt att jag använt ankarskruv på samma sätt som man idag tycker att ankarspik är omodernt och jobbigt. Jag har i alla fall inte blandat spik och skruv, och valt dimensioner efter vad jag har tillgängligt, vilket jag ibland kan skratta åt.
Idag blev jag klar med hela bjälklaget för altanen mellan orangeriet och växthuset. Med alla verktyg och maskiner som jag har, var jag ändå tvungen att handsåga vissa vinklar på bjälklaget. Det hade säkert gått bra att ha vinklar som inte matchade till hundra procent, men min “hobbybyggarstolthet” tvingar mig att åtminstone göra ett ärligt försök med japansågen.
Om jag inte även hade tänkt utvidga altanen på andra sidan växthuset mot friggeboden hade jag nog kunnat slutföra arbetet imorgon. Den andra sidan kommer förhoppningsvis att gå lite snabbare då bjälklaget kommer ligga på plattor som jag lägger direkt på marken. Jag har siktet inställt på att bli klar med bjälklaget på andra sidan imorgon och avsluta semesterns nästan obligatoriska altanbygge i övermorgon.
Jag gick upp till växthuset för att hämta en paprika till ankgrytan som jag ska laga idag. Jag blev lite överraskad över att slanggurkan blivit så stor. Jag gillar egentligen när gurkorna är lite mindre, men en större gurka är inte fel den heller.