Smarta hem och öppnare landskap

Just nu saknar jag något att brinna för. Tänk vad skönt avnjuta en helg med att veta exakt vad man ska göra. Lördagen inleddes med funderingar kring vad som skulle kunna vara ett lämpligt och avgränsat projekt för helgen. Jag beslöt mig för att förädla rutinerna och inställningar i det “smarta hemmet”. För den som inte vet vad ett “smart hem” är, så handlar det om att styra lampor och elektriska apparater med hjälp av en central styrenhet som sänder ut trådlösa kommandon till respektive elförbrukare. Pelargonrummet han exempelvis övervakas och skicka arga meddelanden om när temperaturen blir för låg, och samtidigt starta ett element, eller varför inte ge lite vatten om det blir för torrt. Nu har jag kopplat in en smart strömbrytare och en rörelsevakt i verkstan och styr när lampan ska tändas eller släckas utan att jag behöver leta mig fram till strömbrytaren. Det kan tyckas vara lite fånigt och grabbigt, men att vara herre över sitt “smarta hem” och förståelsen för teknologin kan i förlängningen göra livet enklare.

Idag har jag börjat rensa ur dungen vid ängen från slånbär. Förhoppningen är att den lilla dungen ska bli fri från slån och övrigt sly som gör den näst intill ogenomtränglig. Tar man sig väl in i dungen så bjuds man på en härligt vilsam miljö som är värd att tas hand om frågan är bara om upplevelsen kommer vara densamma när man öppnar upp. Jag inser att detta kommer vara ett långt och utdraget projekt. Det är en sat att gå runt med röjsågen, men att sedan ta hand om buskarna är en helt annan sak. Kanske jag kan få buskarna att brinna för mig istället för att jag ska brinna för dem!