Respekt för trappstegen

Efter att ha införskaffat tillräckligt med material för att påbörja arbetet med ankgården kunde jag sätta igång. Med stor respekt för trappstegen lastade jag den med alla verktyg och agremanger som behövdes för dagens projekt. Trappstegen är skäligen misstänkt för åsamkat av min nervskada i benet. Eftersom min slagborrmaskin tillfälligt har en adressändring liggandes hos min son fick jag låna en av grannen A nere vid dammarna. Utöver de stolpar som grävdes ner igår behövdes det kompletteras med ytterligare fem stolpar som skulle fästas i betongbalkarna med expanderbult. Nu är den första etappen av ramkonstruktionen på plats. Om det inte regnar imorgon så kommer jag fortsätta i oförändrad takt med siktet inställt på att bli klar med samtliga sektioner. Det känns i ben och rygg att jag ännu inte är i högform. Allt går i ett lite lägre tempo, men ihärdighet och envishet kommer förhoppningsvis att segra över oavslutade projekt liksom sköldpaddan vinner över haren.