Under veckan har jag gradvis förbättrat RC-banan i lagom stora arbetspass så att jag kunnat köra efteråt för att testa förbättringarna. Fler doseringar av kurvor och hopp så att man enklare kan se var bilen befinner sig på körbanan. Det finns ett par ställen kvar att justera, men inget som hindrar en att gasa på för fullt. Det saknas bara lite “flyt” på vissa ställen.
Idag kunde jag sluta lite tidigare och kunde sätta potatis och lök i odlingsterrassen. Nu finns det en liten plätt kvar som jag reserverar för morötter.
Sparrisen har börjat komma upp. Förra året kunde jag skörda en handfull. Vi får se hur mycket det blir i år. Min förhoppning är att jag så småningom ska hinna tröttna på sparris lagom till midsommar, men det kanske inte blir i år. – Vi får se!
Stödmuren på väg ner i eldgropen, eller Konungarnas dal som den egentligen heter, behövde repareras. Nu kan jag stryka den saken från min “måste-lista” i alla fall. Jag får helt enkelt acceptera att jag får byta ut förgängliga material efter några år om jag vill ha allt tipp-topp.
Idag lyckades jag lura med min fru upp till RC-banan för första gången i år. Det hade förmodligen skett tidigare om inte hennes knän varit nyopererade. Det blir lite mer spännande när man delar på banan. En och annan avåkning av både mig själv och min fru bröt koncentrationen, men det väger upp att man kan få lite motstånd istället för att stå där själv och köra varv efter varv och tro att man är kung.
