Ja – det kan vara otroligt vackert ute med frostiga bladlösa lövträd med gnistrande blå himmel som bakgrund, men det gör sig bäst inifrån bilen eller på fotografi. Kylan är en rätt onödig företeelse med avsaknad av liv och rörelse, och om det blir tillräckligt kallt stannar allt upp. Just nu kämpar jag med frusna fingrar och fötter, samt alla vardagssysslor. Jag sprang ut med hästarna i morse för att hålla värmen. Byttorna i stallet har en skorpa av isskorpa som man får lösa upp med hetvatten innan man kan fylla på med mer drickbara temperaturer. I gödselkärrorna fryser hästbullarna fast i väggarna och skopan som används för att underlätta kärrtömningen bjuder på motstånd när den ska tömmas. Kost sagt – jag trivs inte när det är för kallt.
I veckan har jag gradvis förbättrat konstruktionen för att förstärka signalen så att ljusstaplarna på Nixie-Dynamis börjar lysa vid en lägre signalnivå. Jag lyckades så pass bra att jag nu har det omvända problemet. Det är ju betydligt bättre ur ett designmässigt perspektiv. Nu behöver jag inte trolla för att försöka skapa något som inte finns, utan mer koncentrera mig på att begränsa det som finns att tillgå. Idealet vore att göra en omvänt logaritmisk signalnivå, så att utslagen vid kraftigare signal blir svagare ju starkare signalen blir. Hur som helst har jag sorterat tillbaka alla komponenter som jag testat med in i sortimentlådorna. Man är lite för ivrig all genast lägga tillbaka komonenterna man provat med och uteslutit, så det blir en hel del att sortera efter avslutat experiment. Nu är allt uppsorterat, så jag varmt och inbjudande kan välkomnas till ett städat och välordnat HQ nästa gång jag får möjlighet att göra ett besök och fortsätta med att förbättra designen med att skapa ett varmt, pulserande ljus i vintermörkret.