Hur mycket jag än skulle önska så blir det inte mycket mer gjutet än 6 sektioner per tillfälle. En sats betong klarar man av att blanda och gjuta på lite drygt två och en halv timme från blandare till slät yta. Sedan tillkommer tillpassning av armeringsnät och utplacering av sarger och ändstöd inför nästa gjutning. Då är man lätt uppe i 8 timmars arbete i ständig rörelse. I ett sådant läge känns det inte som att man vill spendera ytterligare tre timmar bara för att hinna med ytterligare tre sektioner och sedan vänta i två timmar på att borsta ytan för att släta till efter murslevens synliga spår.
Jag har i alla fall kommit så långt att banans utformning blivit lite mer utmanande både beträffande formsättning och senare körning. För att göra banan lite mer intressant och tydligare definiera körbanan väljer jag med flit att inte lägga banan kant i kant med föregående slinga. Då skapas det ytor mellan körbanorna som skulle kunna fyllas med sten eller någon trampvänlig växtlighet som fetknopp eller timjan. Jag vill nog undvika gräs för att slippa gå med trimmern och sedan sopa bort klippet från banan.
Efter att ha spolat ur hinkar och rengjort verktyg plockade jag en omgång paprika som jag tänkt göra kryddpasta av. Först bränner jag av skalet och skrubbar av den förkolnade ytan. På så sätt blir slutresultatet mer “lent” i både textur och smak. Därefter plockar jag bort kärnhus och det mesta av de vita hinnorna. Nu ska paprikaköttet få torka 10 timmar i 70 graders värme. När paprikan väl har torkat kan jag när jag har tid snabbt förvälla och lägga dem i olja tillsammans med lite örter och salt. Under tiden som paprikan vilar i örtblandningen kan jag göra någonting annat tills jag tycker att de legat och gosat till sig lagom mycket i oljan och mixar allt till en pasta som jag sedan fryser in i väntan på att någon maträtt behöver lite extra piff.
