Det här är nog enkelt för dig att göra! – sa min fru för några månader sedan, och pekade på en hästtäckeshängare i en av alla dessa tillbehörskataloger som finns för lantbrukare och hästägare. Jag har gått och dragit på det där, eftersom det funnits en massa andra saker med, i mina ögon, högre prioritet. Nu var dock tiden mogen. I och med att hösten står och knackar på dörren, så väntas det regn och rusk, vilket innebär att hästarna ska kläs med diverse täcken som ska skydda från vädrets makter. Täckeshängarna blev väl nästan som jag tänkt mig. Jag var dock tvungen att tänka om, eftersom takhöjden är begränsad där täckena ska hänga. Jag fick korta av halsarna på krokarna och vända på dem. Tänk om vi istället hade köpt motsvarande hängare – då hade vi ju fått bygga om stallet igen! Så mycket tid jag sparat! Hoppas nu att det faller min fru i smaken också.
Alla mina projekt
En blogg om mina projekt
Verkstaden tar form
Helt plötsligt är den mekaniska verkstaden mer eller mindre komplett, och ingenting är längre omöjligt att fixa. Jag har ägnat lite tid till att leta gamla maskiner på begagnatmarknaden. Problemet när man ska köpa verkstadmaskiner, är att dom antingen, för dyra eller för smäckiga, om man ska ha nya vill säga. Letar man lite på begagnatmarknaden och har tålamod, kan man däremot ha tur ibland. Om någonting är tillverkat 1959, och fortfarande fungerar, är det rimligt att tro, att den kommer fungera ett tag till, och troligtvis täcka de behov som jag har. Enda bekymret jag haft, är att barnen suckat varje gång jag kommer hem med en maskin som väger lika mycket som om den satt fastlimmad i underlaget den står på. Nu kan jag gå ut i verkstan och göra verklighet av många av mina idéer som tidigare bara stannat vid skrivbordet.
Uppdatering
När man gör lite då och då, finns det liksom ingen anledning att skriva i bloggen varje dag. Helt plötsligt har man gjort massor utan att man skrivit en enda rad. Omgivningen börjar ju undra, om man gett upp, och lagt sig på soffan för att vila. Nu är fasaden kalkad, dörrarna tjärade, boxfronterna vitoljade, och galler för fönstrena har satts upp i alla boxar. Jag valde att måla gallrena vita för att de skulle smälta in, och reflektera mer ljus in boxarna. Nu har vi egentligen bara dragning av vatten kvar, och jag börjar fundera på om man måste göra det själv, då det verkar vara svårt att engagera ett proffs. Jag blev lite knäckt av den långa önskelista som min fru kom med för några veckor sedan. Det handlade mycket om praktiska saker, som vatten och belysning till hagen. Det blir ju en bit att gräva var min första spontana reaktion. På något sätt löser vi det också – vi har ju trots allt kommit en bit.
Montering av kombinerat backslag och gasreglage på Moälven
Äntligen börjar det hända lite saker på Moälven! Svante, Erik och Jag var ute vid Moälven idag och passade in det kombinerade backslags- och gasreglaget. Efter lite skruvande satt det på plats, och vi kunde äntligen prova det på plats. Fantastiskt! Det ser lovande ut, må jag säga! Nu återstår andra sidan av reglagekablarna, där det inte borde bjuda på något större motstånd för att få på det på plats. Efter att vi passat in infästningarna för reglagen på motorsidan, kunde vi gå fram med vinkelslipen och rensa bort en massa onödigt skrot. Generatorfästet som jag modifierade fungerad också klockrent i inpassningen. Nu finns det faktiskt en möjlighet att kunna göra den första utfärden ganska snart, och då hoppas jag att intresset för dykutfärder fortfarande finns.
Gasreglage och backslag
Just nu håller jag på att lurar ut hur jag ska kunna använda en och samma spak till både backslag och gasreglage. Lösningen fungerar i teorin så att när reglaget är i mittläge så ska motorn gå på tomgång, när man sedan trar spaken framåt ska växeln läggas i och motorn ska börja varva, för man spaken bakåt ska backen läggas i och motorn varva. Enklast hade varit att köpa ett färdigt reglage, men det befintliga reglaget som finns på båten borde kunna få finnas kvar. Det är en del av Moälvens karisma. Det var en del detaljer som behövde luras ut, men efter några timmars pyssel har jag fått en gedigen och hållbar konstruktion som man kan lita på. Nu ska det passas in fästen så att den kan placeras någonstans mellan motorn och styrhytten.
Kalk och puts
Nu är alla väggar inne i stallet vitkalkade. Gallerna går nog ganska snabbt att få till, men det är så himla varmt att sitta och svetsa just nu. Det fick bli putsning på utsidan istället. Nu är det klart runt alla fönster, och gaveln har fått sig en rejäl omgång. Klart att kalka med andra ord. Fast det dröjer nog någon dag, eller två, innan putsen är helt torr och kan vitkalkas. Nu har jag siktet inställt på att bli helt klar under veckan, fast det kan bli lite tight. Det är ju trots allt lite kvar. Det saknas ventiler ovanför fönstrena, fönstergallerna, målning av dörrarna och så vitkalkning av fasaden förståss.
Vilket lyft!
I takt med att fler saker på listan blir färdigställda, tillkommer nya. Nu har de dock mer betoningen, det skulle vara bra att ha…och det skulle vara praktiskt med… istället för, det här måste göras för att det ska fungera! Idag fick vi upp lite hyllor i sadelkammaren. Fodertunnorna är också på plats, och en till bänk sattes upp för att man ska kunna blanda och mixa, eller vad man nu gör i en foderkammare!? Samtidigt passade jag på att njuta av de kritvita väggarna. Jag vet fortfarande inte om det blev så bra som jag hade hoppats på, eller om det faktiskt blivit ännu bättre. Venars och Hubbes box fick sig en omgång kalk, men ska få ytterligare en strykning imorgon. Får se om jag hinner och orkar konstruera en täckeshängare också, fast jag kanske skulle göra klart gallrena till fönstrena först.
Sadelkammaren, foderkammare och kalk
Här ska det vara ordning och reda! Nu har jag börjat göra i ording i foder- och sadelkammaren. Min bättre hälft kom med en strålande idé att sätta upp alla fodertunnor på en bänk med hål i. På så sätt kommer de upp från golvet, och det blir lätt att sopa och hålla rent under. Utan tunnorna på plats ser det ut som ett flerfamiljsdass. Jag tyckte att foderkammaren skulle få en liten upprustning, och satte upp en träpanel för att täcka tegelväggen som vätter ut mot sadelkammaren. Taket och ena väggen målades vita, medan träpanelen målades med gråbruten olja, precis som alla andra trädetaljer i resten av stallet. Jag satte in ett trägolv, som jag målade i grå slitskark färg. Stenväggarna i sadelkammaren är nu vitkalkade, liksom i foderkammaren. En av boxarna blev också klar – tre kvar. En ramp till sadelkammaren är också på plats. Listan på saker som ska göras krymper för varje dag som går – carpe diem!
Alla boxar monterade
Nu är alla boxar uppmonterade! På bilderna ser man inte riktigt hur luftigt stallet blivit, men det är en fröjd att kunna se hela hästar. Dom verkar i alla fall trivas, och det är huvudsaken. Drygt tre månader tog det att färdigställa boxarna. Det kan tyckas vara lång tid, men resan har varit givande, och det är försvarbart med tanke på att dykkurs, matlagning och jobb samtidigt måste skötas. Det var egentligen först på slutet som jag började bli lite otålig. Mest påfrestande har det varit att måla, eller rättare sagt, att vänta på att färgen skulle torka mellan varje strykning. Nu sitter i alla fall allt på plats, och jag kan börja rusta upp foderkammaren med nytt golv och nya väggar. Sadelkammaren är klar sånär som på lite puts och färg. I helgen som gick satte jag upp en vägg framför den lilla dörren på gaveln. Vi väntar fortfarande på vatten, som jag överlåtit åt min granne att installera. En vacker dag är allt klart. Nu är det är bara en massa “bara” kvar – och tur är väl det!
Bråttom är inget alternativ
Nu har det snart gått tre månader sedan jag påbörjade bygget av boxarna i stallet, och nu skulle det vara skönt att få lägga detta åt sidan, och fortsätta med något av alla mina andra långsiktiga projekt. När jag står där och målar alla detaljer som ska sättas upp, tycker jag mig känna att det sitter en man med horn och skriker i mitt öra – skit i att måla två lager – ös på med mer färg istället! Hästarna märker ju ändå inget! Smatidigt sitter en vitklädd man på den andra och talar i lugn stämma– vi vet båda två att du kommer ångra dig om du slarvar nu! Och förresten… vad har du så bråttom för? Det är ju det här du gillar att göra på fritiden! Om det inte var för gasmasken, skulle man kunna tro att det är lösningsmedlet som gör sitt jobb. Oavsett vad, så är det sant, det kommer kännas så mycket bättre när man vet att man gjort allt precis så bra som man kan. Det får helt enkelt ta lite tid.