Alla mina projekt

Nu äntligen kommer kvittot på allt jobb man lagt ner, och resultatet är inte fy skam! Boxarna ter sig större när väggarna kommer upp, och ingen ska väl kunna klaga på för små boxar. Det var många och tunga lyft med otympliga sektioner. De värsta var faktiskt träsektionerna som vägde så mycket att man fick blodsmak i munnen när man skulle passa in dem. Ett stort tack riktar jag till Stefan och Sebastian, som  var en ovärderlig hjälp under dagens arbetspass. Det känns underbart att få njuta några timmar i sängen, i väntan på morgondagen, då det blir till att tillverka fästena för sektionerna i övre kant, och örhoppningsvis hinner jag få dörrarna på plats också…Bara jag inte glömmer att ge mat till hästarna först.

Nu närmar sig dagen då hästen flyttar hem! Igår och idag har varit intensiva. Allt måleri är nu äntligen klart och jag kan sätta igång med att montera upp alla sektioner. I morse målade jag en sista gång ramarna till träsektionerna. Efter två studentfiranden hann jag slutligen med att kapa till planken och  fick samtidigt hjälp med att måla ändträna med oljelasyr. Virket måste torka några veckor till innan vi kan måla det sista. En hörna av maskinhallen delades av med en plåtvägg för förvaring av hö. Man vill ju att höet ska hållas på en definierad plats. Riktigt nöjd är jag med väggen som kunde byggas helt med restbitar, bortsett från lite skruv. Sektionerna är nu flyttade till stallet för montering av präplanket, och för att sedan slutligen sättas på dess rätta plats, och utgöra det som ska bli hästboxar. Det enda som är kvar, är att tillverka monteringsbyglarna som ska hålla sektionerna på plats i ovankant. Elstängslet kunde tas i bruk efter att jag slutligen fick ner de tre 1-meterslånga jordspetten som jag tillverkade av T-profiler. Även det blev bra. Jag får väl åter igen prisa alla verktyg som visat sig vara oumbärliga för att kunna utföra ett riktigt jobb.

Jag ser ljuset i tunneln! Nu är alla dörrar och gallersektioner målade. Först när man sprider ut allt i maskinhallen ser man hur mycket det egentligen är. Nu består inte boxarna bara av gallersektioner och dörrar, utan även planksektioner i olika storlekar. Det är ett pussel som måste läggas, och varje bit måste mätas in. Nu fanns det bara material kvar till 4 planksektioner, men det räcker för att få två boxar på plats. Först när man fått upp fästena i taket och bjälkarna, och boxarnas storlek definieras mer konkret, ser man hur stora och rymliga boxarna kommer bli. Det är lite läskigt att mäta upp planksektionerna innan man fått upp gallersektionerna. Det får ju inte bli fel i mätningen! Bredden på gallersektionerna i nederkant slår lite någon centimeter hit och dit, eftersom jag inte riktigt lyckades tygla materialet vid svetsningen. Mentalt ska det bli skönt att få upp den första boxen – först då vet vi om det blev bra eller dåligt. Förhoppningsvis blir jag klar med de två första boxarna i helgen som kommer, och de sista två får vackert vänta tills det kommer mer material.

Nu går det verkligen trögt med målningen av sektionerna. Mycket annat är det också som kommer ivägen. Man tappar tempo ibland. Så är det bara. Det viktiga nu är att hagarna hinner bli klara tills Venar flyttar hem.

De elstängselband som vi så generöst fick med oss från gamla stallet har fått en helt ny lyster efter en omgång med högtyckstvätten. Från början stod vi fyra stycken och hjälptes åt för att tvätta banden, men efter lite klurande kunde vi reducera antalet involverade, först till två och nu till en person. Nu behöver man bara “ladda” bandet, starta högtryckstvätten och sedan stå och rulla tummarna – eller varför inte filma spektaklet? Riktigt självgående är det väl inte, eftersom man måste veckla ut veck och ojämnheter på bandet så att det inte trasslar sig. En bra hjälp är det i alla fall!

Tio minuter framför teven med “Arga snickaren” var botemedel nog för att avvisa alla inre röster som sa att jag lika gärna kunde fortsätta imorgon. Alltid kan man göra lite för att driva ett projekt framåt, och att montera elstängselaggregatet för hagarna som min fru och barn kämpat med under tiden som jag målat, svetsat och svettats, fick bli en bra sak att avsluta dagens göromål med. Nu har samtliga sektioner fått ett lager grundfärg på ena sidan, och närmare hälfetn även en omgång på andra sidan. Har jag lite flyt kommer jag hinna klart med resterande under morgondagen. Sedan börjar det om igen för en andra strykning. Problemet är att sektionerna är tunga att vända på, och man kan omöjligt göra det själv utan att skada grundfärgen. Det blir barnen som får ett SMS vart tjugonde minut – Dax att vända…Nu igen…Dax…Nästa…Näst sista….Sista! Sedan brukar armar och rygg säga ifrån. Även om färgsprutan inte väger mer än något kilo, blir det tröttsamt för musklerna att hålla upp den med raka armar och träffa maskorna på näten. Bra blir det i alla fall.

Mäta, såga, slipa och svetsa! Moment för moment bygger upp sektion för sektion,  dörr för dörr. Första tar tid, när man inte fått in rutinen, under den andra och tredje kommer man fund med sätt att rationalisera och förfina. När man kommit över hälften får man flyt. Det är bara de sista som känns som att dom aldrig ska bli färdiga. När man bara har en kvar intalar sig själv om att inte ge upp, och när den sista väl är färdig börjar man fundera på om man kunde ha gjort det på ett bättre sätt eller mer noggrannt. Det här görs ju bara en gång, och vad skulle en extra dag göra för att få ett ännu bättre och bestående resultat? Man hinner fundera en hel del, och höra samma låtar mala om och om igen, trots garantier från radiokanalen om att inte samma låt spelas flera gånger under en och samma dag. Nu kanske det är meningen att man ska byta kanal för att få variation från dag till dag, men radiomottagningen är begrensad, och musiken får väl vara lika enformig som arbetet, då behöver man heller inte i onödan belasta fler sinnen än nödvändigt!

Det börjar bli segt! Jag har fortfarande en och en halv dörr kvar att svetsa. Förvånansvärt visade det sig att dörrarna tar tre gånger längre tid att färdigställa än sektionerna. Det är all tillpassning som tar tid, och sedan är det stötte yta med nät som ska svetsas. Hittills har jag punktsvetsat ca 2250 trådändar för att få fast näten, och det är “bara” ca 500 kvar att svetsa. Jag har börjat med att grundmåla sektionerna. En sida på sex stycken är klara med första strykningen. Det ska två lager rostskyddsförg på, och sedan två lager täckfärg. Herre jösses! Har jag gjort allt det där? Vi har börjat sätta upp hagarna. Två hagar är stolpade med välbehövlig hjälp från vänner. Med jordborr gick det riktigt bra – även om det finns en hel del rötter och sten i skogen att försöka missa. Jag känner att musklerna börjar säga ifrån nu. Det är tungt att lyfta och hantera sektionerna till boxarna, och stopningen satte sista spiken i kistan. Måtte stallet bli något utöver det vanliga!

Om föregående helg var produktiv, så har det stannat av i tempot lite under veckorna. Man orkar liksom inte hoppa på ett arbetspass till när ordinarie arbetsdag är över. Elektrikern har dock varit här och monterat belysning i stalltaket. En annan viktig sak som tagit mycket energi i anspråk, är tankeverksamhet och bearbetning av hur boxsektionerna ska sättas upp och hur gångjärn och boxlås ska vara utformade för bästa funktion. Ibland är det enklare än vad man föreställt sig. Som tur är!

  Det har varit en produktiv helg. Jag har hunnit med massor! Utöver att jag åkt av och an två gånger till Sala för att lämna och hämta maratonvagnen, och varit ute på Moälven, har jag äntligen fått upp porten. Jag har börjat sätta puts på väggarna där det saknas – få se om det sitter kvar, eller om jag måste göra om det. Jag har också hunnit med att tvätta och sprutmåla hela innertaket vitt. Nu kan man vekligen ana hur fint allt kommer att bli. Imorgon kommer elektrikern och kopplar in lite belysning i det som ska bli stallgången. Jag känner mig faktiskt lite trött och sliten, och tålamodet med det mesta börjar tryta. Mitt under takmålningsarbetet fick jag bud uppe ifrån huset att diskmaskinen börjat läcka – jävla pisskvalitet på vattenlåset som verkligen inte går att få tätt. Vi får se hur mycket ork det finns kvar till nästa veckas fritid, då det börjar bli dax att ytbehandla sektionerna. Färg är bara kladdigt och besvärligt – hur försiktig man än är tycker jag.

Det får bli en tidig kväll efter att middagen är avverkad, och kanske en kik på vattenlåset för femtielfte gången – det blir nog till att kontakta en “röris”.